Förändringen
Pernilla ser det som ett lyft för förskolan att den har fått en egen förvaltning i Malmö. Hon ser det som ett tecken på att förskolan tas mer på allvar. Hon tar även upp förändringen att förskolan i kommunen centraliserats och delats upp i nya områden. Detta har lett till att den förskola där Pernilla arbetar numera ingår i samma område som en stadsdel med sämre resurser och större behov, vilket Pernilla däremot inte uppskattar då hon menar att det leder till att hennes förskola får det sämre eftersom mer resurser då måste läggas på förskolorna i den andra stadsdelen.
De är flera som resonerar kring detta. Cecilia, som arbetar på samma förskola som Pernilla, tar snarare perspektivet av den andra stadsdelen och menar att det antagligen är positivt för dem då de kan få inte bara ekonomiska förbättringar utan kanske även socio-ekonomiska sådana. Karin
beskriver snarare utjämningen åt andra hållet. Hon menar att de områden där det bor många familjer med sämre ekonomiska resurser så har förskolan tidigare fått mer och vice versa. Detta har lett till att vissa förskolor har haft planeringspersonal medan andra inte haft möjlighet att ha planeringstid alls. Dessa skillnader hoppas hon ska utjämnas i och med den här förändringen.
Siv beskriver hur Skolverket har undersökt förskolorna i kommunen och sett att det finns stora skillnader mellan de olika förskolorna. För att komma åt det problemet har kommunen satt in kvalitetsstödjare som åker runt till förskolorna och granskar deras verksamheter och säger vad som måste förbättras. Siv berättar att hennes förskola fick kritik för att de dokumenterade för lite, men hon menar också att de inte har fått några förutsättningar för att klara av det bättre i fortsättningen. När Pernilla och Cecilia pratar om detta säger de att de fått beröm för deras sätt att dokumentera.
Sylvia berättar att personalen på förskolan där hon arbetar har fått namnbrickor med sina för- och efternamn samt yrkestitel, något hon har uppfattat gäller förskolorna i hela kommunen. Hon och många av hennes kollegor är kritiska till detta, då det underlättar för exempelvis föräldrar att ta reda på mer om personalen på förskolan. Detta var obekvämt för de med ovanliga efternamn som hade släktingar som ”gjort något”. Sylvia menar att det i sådana fall hade varit bättre ifall det endast stod förnamn.
Möjlighet att påverka
Pernilla beskriver hur de informerades om dessa förändringar via mejl och på APT:n av chefen. Detta är således något de bara fått acceptera att det har skett. I allmänhet talar Pernilla om att det är
svårare att påverka på den kommunala nivån än på den lokala, då Förskoleförvaltningen antagligen inte lyssnar på samma sätt som hennes chef och då där inte finns något ömsesidigt förtroende där båda parterna vet var de har den andre. Hon menar dock att hon är sådan som person att hon skulle kämpa ifall det verkligen gällde, samtidigt som hon också menar att det kanske inte ger resultat. Ifall hon får svaret att ”så är det”, så är det inte mer att göra.
Även Cecilia säger att det antagligen är svårt att ändra något som kommunen har bestämt. Det är antagligen enklare ifall man är flera och går ihop i sådana fall, menar hon. Hon pekar på att
Lärarförbundet har lyckats genomföra en del förändringar på nationell nivå och menar att ifall många förskollärare i kommunen var emot något hade de säkert kunnat gå samman och kämpa emot det. Detta spår är även Sylvia inne på då hon menar att det antagligen är lättare att förändra ifall man är flera, men hon säger också att det kanske ändå inte blir några resultat. Hon menar dock att det finns en poäng i att själv känna att man har försökt också. Hur långt hon är villig att försöka beror på hur viktig frågan är för henne.
Sylvia berättar även att hon tidigare ifrågasatt kommunala förändringen inför sin chef, som då har svarat att hon inte kan göra något åt dessa. Hon känner att hon i det rummet kan vädra sina åsikter, men inte att det ger något resultat. Däremot har hon egna lösningar, vad gäller exempelvis namnbrickan:
Men sedan är det ju så att vi kommer ha den i några månader och sedan så tar jag av den. Så gör jag med beslut jag inte gillar. Folk kommer ju glömma bort det (skratt). (Sylvia).
Upplevelse av resultatet
Pernilla menar att centraliseringen av förskolans ledning i kommunen har gjort att hon som förskollärare får mindre inblick i organisationen. Förut visste hon vem hon skulle ringa angående olika frågor, nu har hon bara ett telefonnummer men vet inte vem personen bakom det är.
En annan aspekt av centraliseringen som Pernilla har märkt är att varje förskola inte längre har ansvar för sin ekonomi, utan det sköts i kommunen. För förskolan som hon arbetar på har det inneburit en stor skillnad. Förut kände chefen och all personal på förskolan ett ansvar för budgeten och att den skulle hållas. I det ingick även att de kunde låta bli att ta in vikarier de dagar
verksamheten fungerade ändå, med syftet att spara ihop till en aktivitet med barnen eller material till avdelningen. Numera tjänar kommunen i stort på ett sådant beteende men inte deras specifika förskola.
De stora kommunala förändringarna Karin har sett de senaste åren menar hon har lett till mer pappersarbete och via det mer kontroll från kommunens sida. Hon undrar, liksom Siv gjorde ovan,
för vems skull dokumentationen egentligen görs. Hon menar att hon är för dokumentation som syftar till att utveckla verksamheten, men att kommunen på senare tid har begärt dokumentation som kontrollmedel. Karin påtalar att hon har ett uppdrag ifrån staten, men att kommunen ständigt blandar sig i detta och bestämmer vilka mål hennes arbetsplats behöver uppnå och vilka
utbildningar personalen där behöver gå, utan att först fråga de som arbetar där vad de tror. Hon föreslår att personalen istället borde få träffas och diskutera som ett kollegium och på det viset själva komma fram till vad de och deras barngrupp behöver.
Känslor kring förändringen
Pernilla menar att förändringen kring de nya områdena och dennas eventuella grund i att jämna ut de ekonomiska skillnaderna slår emot dem som hade det bättre innan. Hon pekar på att de på hennes förskola ansträngt sig för att hålla budgeten, vilket de kanske inte gjort i det området som hamnat efter. Hon tillägger att detta inte är något hon vet, utan bara en aspekt hon skulle velat att de beaktade vid beslutsfattandet.
Det är flera som tar upp dessa mål kommunen sätter och de utbildningar som all personal på förskolorna erbjuds. Framför allt Pernilla, Cecilia och Lena talar gott om dessa utbildningar och mål och berättar att deras förskola ligger i framkant och ofta redan har arbetat med målen när
kommunen presenterar dem. De verkar alla tre stolta över detta. De är även positiva till att de får möjlighet att gå många utbildningar och på det viset utvecklas i sina yrkesroller och menar att det tyder på att även kommunen ligger i framkant.