Förändringen
Både Lena och Siv verkar anse att förändringen från det pedagogiska programmet för förskolan till läroplanen är större än den från läroplanen till den reviderade läroplanen. Siv gör ingen större skillnad på de båda läroplanerna, medan Lena säger att efter revideringen upplevde hon att den blev mer förankrad i henne. Detta menar hon kan bero på hennes egen mognad eller de kollegor hon hade runt omkring sig. Sylvia håller dock med henne och beskriver hur hon även upplevde att det började talas om läroplanen mer i och med revideringen.
Förutom Lena så nämner även tre andra av de intervjuade att revideringen av läroplanen ledde till att den blev tydligare. Fyra stycken nämner även att den har förtydligat förskolans och
förskollärarens roll. Karin utvecklar och säger att den har förtydligat förskollärarens roll, men att den fortfarande ger utrymme för professionen. Hon upplever dock att det försvårar arbetet att den inte ingår i barnskötarnas utbildning, då det åtminstone i hennes område är vanligt att det på en
avdelning arbetar en förskollärare och två barnskötare. Hon menar att det sätter stor press på förskolläraren vad gäller de pedagogiska delarna.
Både Cecilia och Pernilla upplevde att övergången från läroplanen till den reviderade läroplanen blev svår för vissa kollegor som arbetat länge i förskolan. De såg den som en utlösande faktor för ännu mer pappersarbete och extrajobb. Somliga av dessa ändrade sig sedan när de vant sig vid förändringen, men somliga håller fast vid att arbetssättet innan läroplanen nog fungerar i några år till.
Möjlighet att påverka
Sylvia beskriver hur den reviderade läroplanen förankrades i förskolan och berättar då att i den kommunen hon arbetade i vid det tillfället så fick de ett dokument där de kunde skriva sina synpunkter vad gäller revideringen för att sedan skicka in detta. När de ville anmärka på något i texten berättade dock chefen att den skulle vara inskickad någon dag tidigare. De hade alltså haft möjlighet att påverka revideringen, men missade det.
Karin beskriver hur hon uppfattade implementeringsarbetet:
Jag tycker att implementeringsarbetet var segt, långdraget och onödigt. Jag tyckte att de gjorde det svårare än vad det var. För det första så kommer vi ju till den här punkten när man ska göra ett implementeringsarbete. Vad är det som behövs till det då? Tid. Och nu menar inte jag år att implementera någonting, utan jag
menar tid för att diskutera detta tillsammans med kollegor och för att arbeta med materialet. Alltså att ge sig tid att ta sig an någonting nytt. Men det gavs väldigt lite tid utan du skulle ju fortfarande göra allt det här medan du hade en full barngrupp och istället fick man ju bara höra att ”Sådant här tar tid. 10 år kommer det ta innan implementeringsarbetet är klart.” Jag kan ändå tycka att det är lite dumförklarande utav oss som profession. Jag är väldigt stolt över mitt yrke och det tar inte 10 år att implementera en ny läroplan som ändå inte är så olik den förra icke-reviderade läroplanen. (Karin)
Detta tolkar jag som att Karin kände att hon hade små möjligheter att påverka denna förändring. Hon menar att hon och hennes kollegor inte skulle ha haft några problem med att implementera den nya läroplanen ifall de hade getts förutsättningar för detta. Hon ser det även som ett dumförklarande av hela yrkeskåren att detta inte sker. Hon berättar i ett annat sammanhang att hon har blivit facklig representant i Lärarförbundet just för att det är viktigt för henne att kunna påverka. Hon upplevde inte att det fungerade på individ- och lokalnivå, men tillsammans med andra och med sikte på hela organisationen menar hon att de ändå lyckats genomföra en del förändringar. Hon berättar dock även att det är något som går långsamt och ibland kan kännas tröstlöst.
Detta skiljer sig dock från de övriga intervjuade som verkar mena att det inte är någon idé att försöka förändra på nationell nivå. Tre av dem påpekar dock att Lärarförbundet gör ett bra jobb med att lyfta förskolan och förskollärarna, vad gäller till exempel deras löner.
Upplevelse av resultatet
Andrea pratar om att förskollärare numera måste visa att de följer läroplanen. Hon upplever att det har inneburit extraarbete för hennes del, då hon måste dokumentera det barnen och hon gör och visa det för föräldrarna. Pernilla anser tvärtemot att den pedagogiska dokumentationen har lett till minskad stress i hennes arbete. Hon menar att hon numera i efterhand kan koppla deras aktiviteter till läroplanen och med hjälp av till exempel en surfplatta eller en telefon lätt dokumentera och skriva en rad om aktiviteten. Siv verkar snarare hålla med Andrea när hon säger att det på hennes förskola inte finns tid till dokumentation.
Sylvia upplever att det talas mer om läroplanen sedan den reviderades, något som även Lena håller med om. Hon ser läroplanen som en början till ett lyft för förskolan, vilket hon dock menar ännu inte har skett. Hon anser att förskollärarens status fortfarande är låg, vilket hon relaterar till att så många outbildade arbetar i förskolan.
Och det är väl också det att med vikarier. Man tar in vem som helst. Vem som helst kan inte hoppa in i en revisionsbyrå eller ta ett fotojobb eller jobba i en restaurang. Det är lite så. Outbildade kommer direkt från gymnasiet och ska vara med barnen, då säger vi ju också att vem som helst kan vara där. Politiker pratar mycket om det men det görs ingenting åt saken, vilket jag tycker är jättetråkigt för jag tycker att förskolan är så pass viktig och det är där grunden läggs. (Sylvia)
Sylvia ser alltså läroplanen som en möjlighet för en professionalisering av förskolläraryrket, men att detta samtidigt motarbetas genom att vem som helst kan arbeta i förskolan och att politiker inte är villiga att göra någonting åt det. Hon fortsätter med att säga att det i allmänhet bara talas om stora barngrupper och ”dagis”. Hon anser alltså inte att förskolan har fått det lyft som läroplanen kunnat innebära. Även Karin anser att det ännu inte syns några resultat i verksamheten. Hon hade hoppats att separerandet av förskollärarens ansvar och arbetslagets görande skulle bli tydligare även utanför läroplanen, men det är ingenting som hon ser händer.
Pernilla däremot menar att den reviderade läroplanen har inneburit ett lyft för förskolan. Hon pekar på att lönerna har höjts och säger sig även uppleva att andras syn på förskollärare har
förändrats. Tidigare tyckte hon att hon blev avmätt bemött av människor som såg henne som någon som bytte blöjor på småbarn, medan hon nu får frågor angående sitt pedagogiska uppdrag inom yrket.
Känslor kring förändringen
Cecilia berättar att när hennes lärarstudent frågade henne ifall hon känner att hon alltid måste ha med sig läroplanen så svarade hon att hon inte måste det eftersom det inte står någonting konstigt i den, utan den är något hon har i hjärtat. Detta är något som även Lena uttrycker, men hon berättar
även att hon har fått arbeta för att få den förankrad i sig. Skillnaden kan bero på att Cecilia haft läroplanen i sin utbildning, något Lena inte haft. Lena berättar även hur spännande hon tycker att det är att vara handledare åt lärarstudenter då hon på det viset får insyn i hur utbildningen ser ut numera. Hon får även ta del av nya ord som hon menar kan vara svåra, men som hon försöker ta till sig. Det skiljer sig ifrån Sivs förhållningssätt till förändringarna, som syftar på läroplanen när hon säger: ”Det är bara ord”.
Karin beskriver hur hon såg fram emot implementeringsarbetet, då hon hoppades att läroplanen i och med det skulle förankras hos alla inom förskolan och på så vis bli en mer självklar del av verksamheten. Detta upplevde hon dock inte skedde, främst på grund av att det, som synes ovan, inte gavs några förutsättningar för detta.
Sammanfattning
Läroplanens införande var någonting som smög sig på, men på lite olika sätt för de två av
intervjupersonerna som var yrkesverksamma då. Den ena såg det som en stor förändring som hon aktivt fått arbeta fram nya tankesätt för att kunna möta och den andra såg det som en inte så stor förändring som till största del lagts på henne. Skillnaden mellan dessa verkar vara att den förra fått reflektera mycket med sina kollegor. Båda anser dock att den står för en annan barnsyn och ett annat arbetssätt, vilket är både positivt och negativt. De ser att man är snällare mot barnen, att man får vara medupptäckare och får ett större djup i arbetet – men även att dokumentation och Reggio Emilia-inspirerade arbetssätt ökar stressen. Läroplanens införande verkar bemötas med olika känslor beroende på hur involverad förskolläraren känner sig i processen.
Flera upplever att det talas mer om läroplanen efter att den reviderades. De är överens om att den är tydligare utformad och några menar att förskolan och förskollärare fått en förtydligad roll i och med den. Den kunde ha blivit ett lyft för förskolan anser vissa, medan andra menar att den har blivit det. En förhoppning inför revideringen var att den då skulle bli förankrad hos alla i förskolan, men för detta gavs inga förutsättningar, menar de. De framhåller att för det behövs reflektionstid. Det finns olika uppfattningar om dokumentationens påverkan på yrket – enligt somliga har det lett till ökad stress och enligt somliga till att den har minskat.