Förändringen
Siv berättar att personalen på förskolan fick ut en skrivelse om att stödet skulle tas bort och att anledningen var att det var för ojämlikt. Detta reagerade hon på, då hon tyckte att det var konstigt att lösa situationen på ett sådant sätt att det blev sämre för alla istället.
Lena beskriver hur det ett år stod ”modersmål” bland målen som kommunen lämnar ut. I
samband med det fick de även reda på att enheten kommer tas bort och att de ska arbeta med detta i verksamheten istället. Till följd av detta fick hon gå en kurs i flerspråkighet, vilket hon menar ledde till en djupare förståelse för vikten av modersmålet.
Siv och Cecilia däremot beskriver en föreläsning de varit på där de fått information om bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, vilket ingen av dem tyckte lät särskilt bra. Båda poängterar att ett sådant hjälpmedel inte kan ersätta en person som talar samma språk. Siv berättar
dock att de arbetade med modersmålet redan innan på hennes arbetsplats och att dessa tekniska hjälpmedel möjligen skulle kunna vara ett komplement till det arbetet.
På förskolan där Lena arbetar har de arbetat med språk och tecken som stöd innan, vilket hon menar att hon är behjälpt av även i det nya arbetet med modersmålet. Det som har ändrats för hennes del upplever hon är att hon numera även ska uppmuntra föräldrarna att tala sitt modersmål med sina barn, även om det som sker på förskolan. Hon ser det också som en del i den nya rollen att vara nyfiken och intresserad och ställa frågor till föräldrarna.
Andrea började arbeta i den här kommunen för bara sju månader sedan så hon var inte med om när den här förändringen genomfördes. Hon kan dock berätta hur hennes kollegor har reagerat på detta. De tycker att det var ”väldigt dumt” att det togs bort och menar att de hade haft nytta av den kompetensen. Det är även något som Andrea själv upplever att hon skulle ha haft, då hon arbetar på en avdelning med många barn som inte talar svenska överhuvudtaget. Hon upplever inte samma hjälp av kursen som Lena har gjort, då det för hennes del inte är nog att uppmuntra föräldrarna, vara nyfiken och ställa frågor.
Jag tycker inte riktigt att den kursen är kopplad till just det här. Visst, det är ju flerspråkighet och hur man jobbar med barn med flera språk, men jag kan ju inte riktigt koppla det till min avdelning för jag kommer ju fortfarande inte nå fram till barnen. De förstår inte vad jag säger och det är ju jättesvårt då. (Andrea)
Andrea beskriver hur hon behöver ta hjälp av sina stressade kollegor på andra avdelningar som talar samma språk som föräldrarna till hennes barn, som hjälp med att översätta vid viktig information.
Sylvia tror att detta är en ekonomisk fråga, då hon inte upplevde att det fanns någon vilja att hitta modersmålslärare tidigare heller. Detta ser hon som ett sätt för kommunen att lägga över ansvaret på förskolan.
Möjlighet att påverka
Lena beskriver även denna förändring som en som har smugit sig in. Detta verkar de övriga hålla med om då de berättar att de informerades om förändringen, men först i efterhand när det redan var beslutat. Cecilia förklarar att det i och med det var för sent att reagera. Hon kände alltså inte att hon kunde påverka förloppet på något sätt. Detta verkar vara en åsikt de andra håller med om.
Sylvia berättar även att personalen på hennes förskola inte har fått något stöd i hur de ska lösa dessa nya arbetsuppgifter. De övriga intervjupersonerna har blivit erbjudna kurser och föreläsningar, men det har alltså inte de på hennes arbetsplats blivit. Hon tillägger dock själv att hon inte vet hur mycket information om dylikt hennes chef har fått utan att vidarebefordra till dem.
har större erfarenhet av att arbeta med barn med annat modersmål, menar att de utbildningar som erbjudits inte varit anpassade efter hennes förskolas behov. Hon undrar varför ingen har frågat personalen i förskolan om vad de anser behöver utvecklas och vad deras barngrupp behöver.
Upplevelse av resultatet
Fyra av dem jag har intervjuat har bara några få barn med annat modersmål än svenska och har inte haft någon kontakt med modersmålsenheten sedan tidigare. Dessa personer, men även två av de som har haft ett större behov av stödet innan, hävdar att det ändå inte har fungerat särskilt bra. Endast Sylvia har positiva erfarenheter av en av de modersmålslärare hon har träffat, som inkluderade alla barn i barngruppen och på det viset skapade en stolthet hos barnet med detta modersmål. De övriga modersmålslärarna hon och de andra intervjupersonerna har träffat verkar istället välja att gå undan till ett annat rum med de barn som har fått detta stöd godkänt och arbetat endast med dem, vilket de inte har ansett varit behjälpligt i verksamheten.
De flesta verkar alltså anse att det inte har blivit så stor skillnad, förutom att kraven på dem har ökat. Siv menar till exempel att de numera måste visa på avdelningen att de har barn ifrån olika kulturer på ett annat sätt än tidigare. Hon tror dock att det i praktiken bör handla mer om att förskolläraren är nyfiken och stödjande ”än att ha bilder på Afghanistan på väggen”.
Några känner sig dock tafatta och vet inte hur de ska gå vidare nu. Sylvia menar att barnen antagligen inte får den utmaning de behöver och Cecilia säger att hon inte förstår hur hon ska göra nu. Även Andrea har svårigheter att arbeta med modersmålet som det ser ut nu. Hon berättar hur hon får använda de äldre barnen som tolk för att alls kunna kommunicera med flera av de yngre barnen som inte kan svenska. Det leder även till problem för henne att barnen pratar med varandra på sina modersmål:
Och de kan sitta och kuckelura ett tjejgäng på fem barn och sedan göra något. Man bara ser i blicken att de är på väg att göra någonting och man tänker ”Jag har ingen aning om vad ni pratar om. Det här är jätteirriterande. Jag vet ju att ni är på väg att göra någonting jättedumt, men jag kan inte stoppa det för jag har ingen aning om vad ni säger”. Det är nog det svåraste tror jag. Att försöka nå fram till barnen på ett bra sätt utan att liksom lägga sig på de här Max-böckernanivån. För de är ändå tre, fyra och fem år gamla. (Andrea)
Karin menar att hon inte har upplevt några resultat av förändringen. De har gjort en stor satsning från kommunens håll, men sedan lämnar de det bara där och går vidare till nästa uppställda mål. Karin efterlyser mer analys och reflektion istället för dessa punktinsatser.
Känslor kring förändringen
ytterligare ett ansvar att styrka något de inte kan. ”Jaha, ska vi jobba med det nu också?” tänkte Siv, medan Cecilia snarare undrade ”Oj oj oj, hur ska det gå?” Siv menar dock samtidigt att det inte är någon större skillnad egentligen och Cecilia säger att det inte är några problem för henne, eftersom hon tycker att språk är roligt. Hon undrar dock hur det ska gå för de som inte tycker det och hur det påverkar kvaliteten på modersmålsundervisningen för barnen. Ju längre samtalet går, desto mer uttrycker hon att hon irriterar sig på att hon inte vet varför det försvunnit.
Även Pernilla menar att hon inte tänkt på att något skötts dåligt, men att hon är frustrerad över att det har plockats bort. Hon uttrycker dock att kommunen har plockat bort det och därför bör de ordna så att förskollärarna har en möjlighet att klara av det. Sylvia säger sig inte ha fått den kompetensen och känner inte att hon kan ersätta modersmålslärarna. Hon tycker att det känns jättesvårt.
När jag frågar Karin hur hennes kollegor har reagerat på denna förändring svarar hon att de börjar bli trötta på dessa ändringar från kommunen och de krav som med jämna mellanrum
kommer. De menar att de inte får någon ro att arbeta, utan istället måste bli modersmålsombud eller kulturombud eller liknande. Detta har ingen roll i det statliga uppdraget, utan är initierat av
kommunen.
Vid samma fråga svarar däremot Lena att den enda reaktionen hon har märkt i arbetslaget har varit ett genuint intresse av att vilja utvecklas. Hennes kollegor tycker att det är spännande.
Sammanfattning
Att förskolan har fått en egen förvaltning i Malmö och därmed även centraliserats har lett till mindre inblick i organisationen. En annan aspekt av det är att fördelningen av de ekonomiska resurserna har förändrats, en fråga intervjupersonerna intar olika perspektiv i. Det verkar dock leda till att de känner mindre ansvar för budgeten, då den inte i första hand påverkar deras förskola utan kommunen i allmänhet. Flera upplever att kommunens kontroll av förskolorna har ökat, genom mer pappersarbete, kvalitetsstödjare och utbildningar som väljs ut av kommunen istället för av ett kollegium. Det senare hörs dock även positiva röster om. De menar att de informerades om förändringarna utan möjlighet att påverka dessa. De verkar även överens om att det är svårare att påverka på kommunal nivå än lokal. För att få till en förändring där gäller det att vara flera som är missnöjda.
Borttagandet av modersmålsstödet råder det delade meningar om. Dels finns åsikten att
utbildningarna och den nya litteraturen har lett till en djupare förståelse av flerspråkighet, dels finns den att de skulle haft nytta av kompetensen från modersmålslärare men även att ingen frågade
personalen på förskolorna vilka utbildningar de ansåg var nödvändiga. De flesta är dock överens om att modersmålsstödet inte fungerade särskilt bra innan heller. Det spekuleras om ifall anledningen kan vara ekonomisk – ett sätt att lägga över ansvaret på förskolorna. Återigen menar samtliga intervjupersoner att de informerades om dessa förändringar när de redan skett och alltså inte hade någon möjlighet att påverka förändringen. Många påpekar att det inte är någon stor skillnad, förutom att kraven på dem har ökat. De uttrycker även att de är frustrerade, irriterade och uppgivna över detta, förutom en som menar att i hennes arbetslag har detta mötts av ett genuint intresse av att vilja utvecklas.