Studien visar att socialt sampel är en viktig aspekt för barnens framtida deltagande i samhället vilket även Säljö (2014) belyser. I resultatet framkommer att lekgrupperna enlig förskollärarna på sikt skapar en trygghetskänsla som bidrar till barnens delaktighet i det sociala samspelet. Genom den lustfyllda och trygga lekgruppen får barnen
möjlighet att utveckla sociala koder och förmågor. Broström (2017) samt Pramling Samuelsson och Johansson (2006) belyser att barn behöver tillgång till lekfull inlärning vilket visade sig i resultatet att lekgrupperna enligt förskollärarna ger barnen möjlighet till lustfylld och meningsfull lek.
I resultatet framgår det att förskollärarna benämner sin roll som leklots vilket innefattar att vara inkluderad och stödjande i barnens lek. Utifrån Vygotskijs teori om scaffolding kan lotsningen ses som en stöttning i barns inlärningsprocess, och genom
förskollärarens vägledning får barnet stöd till ökad kompetens (Säljö, 2014).
38
Detta skiljer sig från tidigare forskning som belyser att förskolläraren bör komma ifrån tankesättet att de stör barns lek och istället se på interaktionen som en stödjande del (Pramling Samuelsson & Johansson,2006; Pyle & Biglow, 2015; Pyle & Danniels, 2017). Forskarna menar att den stödjande delen innefattar förskollärarens tanke, engagemang och aktiva deltagande för att stödja och utmana barns sociala lek och samspel vilket kan relateras till lotsningsarbetet (Pramling Samuelsson &
Johansson,2006; Pyle & Alaca, 2018; Pyle & Biglow, 2015; Pyle & Danniels, 2017).
Ur ett sociokulturellt perspektiv tyder resultatet på att förskollärarna ser interaktion och vägledning som centrala aspekter för barnens lärande, förskollärarnas lotsning ses som nyckeln till barnens sociala utveckling och samspel vilket även Säljö (2014) lyfter fram.
Resultatet kan relateras till Pramling Samuelsson och Johansson (2006), Pyle och Biglow (2015) samt Pyle och Danniels (2017) som beskriver att förskollärarens interaktion och vägledning under leken ska stödja barn till att nå sin fulla potential. Ur ett sociokulturellt perspektiv menar Dysthe och Igland (2003) att både förskolläraren och barnen är aktiva deltagare i det sociala samspelet, och de menar att ett aktivt deltagande förutsätter miljöer och interaktioner där barnet känner sig accepterad och uppskattad (Dysthe & Igland, 2003).
Enligt förskollärarna handlar deras interaktion om att observera, titta, lyssna och samspela med barnen för att uppmärksamma vilket stöd barnen är i behov av i
lekgrupperna. Även om förskollärarna alltid är närvarande i lekgruppen varierar deras delaktighet beroende på barnens sociala förmågor och situationer som uppstår. Om lekgruppen innefattar barn med leksvårigheter bör förskollärarna inta ett aktivt deltagande där de stödjer och hjälper barnen i samspelet och kommunikationen med andra. Resultatet kan relateras till Knutsdotter Olofsson (2003;2009) samt Pramling Samuelssons och Sheridan (2016) som hävdar att barn besitter olika lekkompetenser och att det finns barn som inte lärt sig leksignalerna, men med rätt stöd från
förskolläraren kan barnen utveckla sin förståelse för turtagning, ömsesidighet samförstånd.
39
Enligt förskollärarna handlar lotsningen om att handleda barnen och tilldela de barn som inte kommer in i leken betydelsefulla roller. Resultatet visar att syftet med
lekgrupperna är att göra barnen delaktiga i leken genom att lyfta positiva förmågor för att motverka negativa stämplar som symboliserar att barnet är en dålig lekare. Lotsandet ska främja barnens förmåga att känna och vara delaktiga i lekgruppssammanhanget vilket även läroplanens riktlinjer förespråkar (Skolverket, 2018). Pyle och Deluca (2017) hävdar att förskolläraren bör överväga syftet med leken för att kunna stödja, utmana och bedöma barns lärande i leken. Lekgrupperna möjliggör för barnen att utveckla sin kunskap med hjälp och stöd från förskollärarna och mer kapabla kamrater vilket kan relateras till Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszon (Säljö, 2014).
Enligt förskollärarna framgår det i resultatet att de bör inta olika roller och föra dialoger i samspelet med barnen för att hjälpa och underlätta det kommunikativa samspelet.
Pramling Samuelsson och Johansson (2006) samt Pyle och Danniels (2017) betonar vikten av kommunikationens betydelse i samspelet med barnen. Forskarna framhäver att motiverande sammanhang bör skapas där förskolläraren bekräftar vad barnen gör, ställer frågor och utmanar för att leda leken vidare. Taylor och Boyer (2020) betonar att förskolläraren bör inta en roll som kommentator, samspelare, frågeställare samt vara demonstrant av nya sätt att integrera med olika material. Liknande resonemang förs även av Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2011) som menar att klimatet bör vara tillåtande och öppet samt präglas av interaktion, kommunikation och
utmaningar.
I resultatet framkommer det att förskollärarna intar en passande roll och är flexibla genom att skifta mellan olika roller beroende på barnens sociala förmågor.
Förskollärarna intar antingen en mer eller mindre framträdande roll i samspelet för att vägleda barnen till ett lustfyllt samspel. Även om förskollärarna intar en mindre framträdande roll visar resultatet att förskollärarna alltid måste närvara för att kunna uppmärksamma vad som händer i leken. Förskollärarens involverade roll är något som uppmärksammas i Edwards och Cutter-Mackenzies (2013) studie, deras resultat visar att när förskolläraren lägger stort fokus på interaktionen och engagemanget i samspelet med barnen är de mer benägna att kunna stödja, hjälpa och lära barnen.
40
Pyle och Alaca (2018) förespråkar att förskollärarinteraktionen ökar lekens varaktighet och komplexitet samt att interaktionen bidrar till att främja barns lärande detta kan ses i linje med studiens resultat.
Studiens resultat stämmer överens med Skolforskningsinstitutets (2019) systematiska översikt som belyser tre centrala aspekter som förskolläraren bör förhålla sig för att skapa förutsättningar för barns lek: regissera, delta och observera/reflektera. I resultatet framkommer att förskollärarna regisserar genom att planera och arrangera lekmiljöer och dess lekmaterial. Förskollärarna i undersökningen deltar alltid i leken genom att inta olika roller beroende på vilket stöd barnen behöver, samt under lektillfället observera och reflektera för att kunna hjälpa och stödja barnen i deras sociala utveckling och lärande. Förskollärarnas stöttning och lotsning bidrar till en inbjudande och lustfylld lek som främjar det sociala samspelet mellan vuxen och barn såväl som mellan barn och barn (jfr Säljö, 2014).
41