Förskollärarnas syn på barns fysiska aktivitet i förskolan

Faskunger (2013) menar att fysisk aktivitet är all form av rörelse som musklerna i kroppen utför som leder till markant energiförbrukning. Det samstämmer också med Osnes, Skaug och Kaarby (2012) syn på fysisk aktivitet, då de menar att fysisk aktivitet är all form av pulshöjande rörelser.

Det liknar även delvis förskollärarnas definitioner av fysisk aktivitet då de berättar att fysisk aktivitet är något som sker när barnen rör sig. Det kan både vara i fria lekar och genom lärarstyrda aktiviteter som till exempel rörelsesånger, dans, balans och smyglekar. Vi tycker det är intressant att några förskollärare lyfter att fysisk aktivitet även kan vara lugnare aktiviteter och inte endast de aktiviteter som är väldigt pulshöjande som författarna menar är fysisk aktivitet. Utifrån förskollärarnas definitioner får fysisk aktivitet ett bredare perspektiv.

En förskollärare menar att barnen genom fysisk aktivitet utvecklar motorik, koordination och kroppskontroll. Två förskollärare lyfter att barnens motorik behöver stimuleras i förskolan för att utvecklas och att det är betydelsefullt att barnen utvecklar sin motoriska förmåga i så tidig ålder som möjligt. Det stämmer överens med Sigmundsson och Pedersen (2004) syn på hur motoriken utvecklas, att människan behöver få möjlighet att öva sin motorik för att utveckla sin motoriska förmåga. Det står även i förskolans läroplan att barnen behöver ges möjlighet att utveckla sin motoriska förmåga och det är förskollärarnas ansvar att det sker (Skolverket 2018). Detta menar en förskollärare är viktigt att tänka på, att som

32

förskollärare reflektera över om barnen fått möjlighet att utöva fysisk aktivitet och om alla barn får förutsättningar till att utvecklas motorisk. Att barn ska få aktiviteter anpassade efter sin förmåga kan liknas med DST syn på personconstraints, att aktiviteten behöver anpassas efter barnens förmåga för att barnen ska vilja utöva fysisk aktivitet (Osnes, Skaug och Kaarby 2012).

Två förskollärare menar att det är viktigt att se till barnens intressen när fysisk aktivitet erbjuds för att barnen ska tycka att det är roligt. Det samstämmer med det Hammar och Johansson (2013) skriver, att det är viktigt att pedagogerna aktivt observerar elevernas lek för att kunna erbjuda aktiviteter som är av deras intresse samt aktiviteter som formas i dialog med eleverna. Vi anser också att det är betydelsefullt att pedagoger är uppmärksamma på det barnen är intresserade av i stunden i fysiska aktiviteter för att det ska upplevas som kul med rörelse.

8.2 Förskollärarnas förhållningssätt till fysisk aktivitet

I läroplanen för förskolan står det att “Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva rörelseglädje och därigenom utveckla sitt intresse för att vara fysiskt aktiva” (Skolverket 2018). En förskollärare menar att det är viktigt att själv vara deltagande i barnens fysiska aktiviteter för att barnen ska tycka det är roligt med fysisk aktivitet. Samtliga förskollärare menar att det är viktigt med lustfyllda aktiviteter för att barnen ska få en positiv syn till fysisk aktivitet. Det stämmer också överens med det Hammar och Johansson (2013) skriver om fysisk aktivitet, att undervisningen i rörelseaktiviteter ska präglas av en lustfylld och trygg miljö som lockar elever till fysisk aktivitet. Detta gör att vi anser det som väldigt viktigt att pedagoger erbjuder lustfyllda aktiviteter till barnen eftersom fysisk aktivitet som inte känns rolig för barnen istället skulle kunna leda till att barnen inte vill röra sig.

En förskollärare har förhoppningen att barnen ska utveckla en god relation till fysisk aktivitet genom lustfyllda aktiviteter, så att rörelseglädjen följer med dem upp i åldrarna. Detta kan anses som betydelsefullt eftersom Rydqvist och Winroth (2003) skriver att människan är genetiskt skapad för att röra på sig och det gör att människan har behov av fysisk aktivitet. Barnets fysiska utövning påverkas också av barnets psykiska tillstånd till exempel, barnets vilja att utöva en rörelse och barnets sinnesstämning, om barnet vågar utföra en rörelse (Osnes, Skaug och Kaarby 2012). För att rörelseaktiviteterna ska bli lustfyllda för barnen menar en respondent att

33

rörelseaktiviteterna behöver anpassas efter barnens förmåga för att de inte ska bli för svåra för barnen. En förskollärare menar också att barnen även ska få möjlighet att öva på rörelser flera gånger för att lära sig dem. Att pedagoger anpassar aktiviteterna efter barnens intresse och förmåga anser också Osnes, Skaug och Kaarby (2012) som betydelsefullt för att barnen ska tycka det är roligt med fysisk aktivitet.

Samtliga förskollärare menar att barnen ska få möjlighet att vara fysiskt aktiva i inomhusmiljön, men de lägger vikt vid att det sker under kontrollerade former genom lärarledda aktiviteter. Det kan liknas med det Osnes, Skaug och Kaarby (2012) skriver om att barn måste få möjlighet till rörelse och inte endast bli hänvisade till att utöva lugna aktiviteter. En förskollärare menar att det är viktigt att vara mer tillåtande som pedagog under fysiska aktiviteter för att det blir mer rörigt under fysisk aktivitet. Detta förhållningssätt motsätter det som framkom i Eriksson Bergström (2013) studie, att pedagoger som inte föredrar aktiviteter som att springa istället hänvisar barnen till lugnare aktiviteter. Tre förskollärare i vår studie påpekar att barnens möjlighet att vara fysiskt aktiva påverkas av att de vill motverka spring inomhus och en annan förskollärare menar att barnen inte får klättra på exempelvis bord. Det kan bero på att inomhusmiljön ska erbjuda en mängd olika aktiviteter, både lugna och livliga fysiska aktiviteter, vilket kan göra att regler i verksamheten behövs. Vikten av daglig fysisk aktivitet visar även studier som antyder på att barns skolprestationer och koncentrationsförmåga ökar när de får utöva fysisk aktivitet dagligen i skola och förskola (Eriksson 2003, Brewer 2011). Eftersom barnen i förskolan ska få möjlighet att inhämta kunskap i olika ämnen, kan därför fysisk aktivitet vara mycket betydande.

Förskollärarna kan inte fastslå att det finns någon skillnad mellan flickor och pojkars fysiska aktivitet, dock antyder några förskollärare att pojkar kan vara lite mer livliga. Det motsäger det tidigare studier kommit fram till, då de menar att det är pojkar som är mest fysisk aktiva (Pagels och Raustorp 2013, Folkhälsomyndigheten 2019). Pedagogens förhållningssätt kan enligt Eriksson Bergström (2013) påverka barnens lek beroende på hur mycket regler det finns på förskolan om vad barn får och inte får göra. Eriksson Bergström (2013) påpekar också att den förskola som strävade

34

efter att främst skapa en lugn barngrupp och strukturerad verksamhet minskade barnens möjligheter till att påverka utformningen av aktiviteter. Detta gör att vi anser att förskollärarna behöver reflektera över sitt förhållningssätt till fysisk aktivitet för att synliggöra vilka fysiska aktiviteter som erbjuds och tillåts i inomhusmiljön.