Utredningens alternativa upplägg
1.27 Förslag till förordning om statlig ersättning för mottagandet av vissa utlänningar för mottagandet av vissa utlänningar
Regeringen föreskriver följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om kommuners och landstings rätt till statlig ersättning för mottagandet av vissa utlän-ningar.
2 § Migrationsverket prövar frågor om och betalar ut ersättning enligt denna förordning.
3 § En kommun eller ett landsting har rätt till 1. grundersättning enligt 8–9 §§,
2. ersättning för initiala kostnader för mottagandet enligt 10–14 §§, 3. ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 15–21 §§,
4. ersättning för kostnader för hälsoundersökning enligt 22 §, och 5. ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg en-ligt 23 §.
4 § Ersättning enligt 3 § lämnas för utlänningar som har ett uppe-hållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt
– 5 kap. 1, 2, 4, 6 eller 11 § utlänningslagen (2005:716), – 12 kap. 18 § utlänningslagen,
– 21 eller 22 kap. utlänningslagen, eller
– någon av 16 c–16 h §§ lagen (2016:752) om tillfälliga begräns-ningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
5 § Ersättning enligt 3 § lämnas för utlänningar som har ett uppe-hållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av de bestämmelser som anges i 4 §.
Ersättning enligt 3 § lämnas även för en utlänning som är ett ogift barn och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som i sin tur
har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 ut-länningslagen (2005:716) på grund av anknytning till en person som avses i 4 §.
Ersättning för utlänning som omfattas av första eller andra stycket lämnas under förutsättning att
1. utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som utlänningen har anknytning till först togs emot i en kommun, och
2. den person som utlänningen har anknytning till inte var svensk medborgare vid tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehålls-tillstånd.
6 § Ersättning enligt 3 § lämnas även för utlänningar som har haft ett uppehållstillstånd som avses i 4 eller 5 § och som inom giltig-hetstiden för det uppehållstillståndet har ansökt om ett nytt eller fortsatt tillstånd som avses i 4 eller 5 §. Om ansökan avslås eller beviljas på annan grund än vad som avses i 4 eller 5 § lämnas ersätt-ning fram tills beslutet har fått laga kraft.
7 § För utlänningar som har varit registrerade vid ett mottag-andecenter eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap.
2 § utlänningslagen (2005:716) ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i kommunen anses vara då han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 4–6 §§
ska tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i folk-bokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av per-sonuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.
Grundersättning
8 § En kommun har rätt till en årlig grundersättning enligt 9 § för mottagande av utlänningar som avses i 4–6 §§.
9 § Den årliga grundersättningen motsvarar fem prisbasbelopp en-ligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Ersättning för initiala kostnader för mottagandet
10 § En kommun har rätt till schablonersättning för initiala kost-nader för
1. mottagande och praktisk hjälp i samband med bosättning, 2. särskilda introduktionsinsatser inom skola, förskola, fritids-hem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skol-lagen (2010:800),
3. kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller mot-svarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen,
4. sådan kommunal vuxenutbildning som särskilt anpassats för utlänningar som omfattas av 14 § förordningen (2017:820) om eta-bleringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,
5. samhällsorientering, 6. tolkning,
7. andra insatser för att underlätta etablering i samhället,
8. ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehållstillstånd, och
9. att hålla en viss beredskap för mottagande av personer som har uppehållstillstånd.
11 § Schablonersättning för personer som har tagits emot i en kom-mun från och med den xx ska vara
– xx kronor för en person som inte har fyllt 65 år, och – xx kronor för en person som har fyllt 65 år.
Schablonersättningen ska beräknas utifrån utlänningens ålder vid utgången av månaden innan ersättningen betalas ut.
12 § Rätten till schablonersättning gäller under de två första åren som en utlänning vistas i en kommun efter beslut om uppehållstill-stånd.
Den kommun som först tar emot en utlänning har rätt till 10 pro-cent av en schablonersättning.
Den kommun i vilken utlänningen är folkbokförd vid utgången av andra månaden efter den månad då utlänningen först togs emot i en kommun, har rätt till 20 procent av schablonersättningen.
Rätt till den resterande delen av schablonersättningen har den kommun där utlänningen är folkbokförd vid utgången av perioden.
13 § Om utlänningen flyttar till en ny kommun före utgången av andra månaden efter den månad då han eller hon först togs emot i en kommun och är folkbokförd där vid utgången av andra månaden, har den nya kommunen rätt till ersättning motsvarande 10 procent av schablonersättningen som extra ersättning.
14 § Om utlänningen flyttar till en ny kommun under en ersätt-ningsperiod och är folkbokförd där vid utgången av perioden, har denna kommun rätt till ersättning motsvarande 10 procent av scha-blonersättningen som extra ersättning. Detta gäller under förut-sättning att flytten äger rum inom 18 kalendermånader från det första mottagandet.
Rätten till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga
15 § En kommun har rätt till ersättning enligt 17–19 §§ för mot-tagandet av ensamkommande barn som omfattas av 4–6 §§. Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan någon sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkom-mande.
En kommun har även rätt till ersättning enligt 20–21 §§ för mot-tagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 4–6 §§.
16 § Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 17–18 och 20–21 §§ ska lämnas till den kommun som i enlighet med 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) behåller ansva-ret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun.
Ersättning för mottagande av ensamkommande barn
17 § Schablonersättning ska lämnas med xx kronor per barn och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges till ett ensamkommande barn med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
18 § Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).
Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för scha-blonersättningen.
19 § En kommun som får ersättning enligt 17 eller 18 §§ har också rätt till ersättning för kostnader för god man och särskilda kost-nader inom socialtjänsten för ensamkommande barn i form av en schablonersättning med xx kronor per barn.
Ersättning för mottagande av ensamkommande unga
20 § Schablonersättning ska lämnas med xx kronor per person och dygn för mottagandet av en person som
1. har fyllt 18 men inte 20 år,
2. har varit ensamkommande barn, och
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige.
21 § För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har varit ensamkommande barn ska ersättning lämnas för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm-melser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållan-den som avses i 3 § samma lag men vårförhållan-den ges med stöd av social-tjänstlagen (2001:453). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års ålder.
Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per per-son och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt 20 §, ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som överstiger be-loppet för schablonersättningen.
Ersättning för kostnader för hälsoundersökning
22 § Ett landsting har rätt till ersättning för hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 4–6 §§ och som inte tidigare har om-fattats av lagen (xxxx:xx) om mottagande av asylsökande och vissa andra utlänningar.
En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av en schablonersättning med x kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.
Ersättning för betydande kostnader för vård och omsorg
23 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för be-tydande kostnader för vård och omsorg av en utlänning som om-fattas av 4–6 §§ och som avser
1. stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453),
2. insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
3. assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,
4. bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostads-anpassningsbidrag m.m., och
5. hälso- och sjukvård.
Rätten till ersättning gäller under de två första åren efter det att utlänningen först togs emot i kommunen. Ersättningen betalas endast ut om kommunens sammanlagda kostnader eller landstingets sam-manlagda kostnader för en utlänning uppgått till lägst 300 000 kro-nor under ett år.
Utbetalning av ersättning
24 § Ersättning för kostnader enligt 18, 21, 23 §§ ska efter an-sökan betalas ut kvartalsvis i efterskott.
En ansökan om ersättning enligt 23 § ska ha kommit in till Migra-tionsverket inom sex månader från utgången av den tolvmånaders-period ansökan avser.
En ansökan om övriga ersättningar enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser.
25 § Schablonersättning enligt 8–9, 10–14, 17, 19–20 och 22 §§ ska betalas utan att en ansökan behöver göras.
26 § Ersättning enligt 8–9 § ska betalas ut före utgången av april månad varje kalenderår.
Ersättning enligt 12 § andra stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kommunen.
Ersättning enligt 12 § tredje stycket ska betalas ut vid utgången av månaden efter den månad då utlänningen togs emot i kom-munen. Resterande delen av schablonersättningen betalas ut för peri-oder som omfattar tre kalendermånader (ersättningsperiod). Utbetal-ning med 10 procent av schablonersättUtbetal-ningen ska göras månaden efter utgången av varje ersättningsperiod.
Ersättningen enligt 13 § ska betalas ut samtidigt som ersättning enligt 12 § tredje stycket.
Ersättningen enligt 14 § ska betalas ut månaden efter utgången av den ersättningsperiod under vilken utlänningen flyttat.
Ersättning enligt 17 § ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser och ersättning.
Ersättning enligt 19 § ska betalas ut inom en månad från det att ersättning enligt 17 § för första gången har betalats ut till en kom-mun.
Ersättning enligt 20 § betalas ut kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser.
Ersättning enligt 22 § betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser.
Utbetalning får göras efter de angivna tidpunkterna om det finns särskilda skäl.
Skyldigheten att lämna uppgifter
27 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrations-verket de uppgifter som krävs för att Migrations-verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning.
Återbetalning och återkrav
28 § En mottagare av ersättning enligt denna förordning är åter-betalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.
Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mot-tagaren, är denna återbetalningsskyldig endast om mottagaren in-sett eller skäligen borde ha inin-sett felet.
En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning.
29 § Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 28 §, ska den myndighet som beslutat om ersättningen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.
Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis.
Överklagande
30 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Bemyndigande
31 § Migrationsverket får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Landsting tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk-ställighet av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020, då förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar och förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmot-tagande m.m. ska upphöra att gälla.