Det är inte möjligt att skriva samman en heltäckande lektionsplanering, som passar för alla elever i åldern tio- tolv år, om just folkmord då varje klass är olika och det kan vara en stor skillnad på t.ex. mognadsnivå, sociala bakgrunder och tidigare erfarenheter. Såväl mellan klasser, som mellan eleverna i en och samma klass. Jag väljer därför att istället skriva om exempel på nyttiga begrepp och förslag på övningar som kan passa i de flesta klassrum, och som kan utgöra en bra grund att bygga undervisningen på. Själva undervisningen kan sammanfattande beskrivas som en
värdegrundad undervisning som fokuserar på värdet av tolerans och respekt för oliktänkande. Enkelt uttryckt går undervisningen ut på att eleven ska lära sig om mänskliga rättigheter utifrån skolans värdegrund så att han eller hon kan ta makten över sitt eget liv och inte bli påtvingad andras åsikter. Eleven ska förhoppningsvis utveckla sin empatiska förmåga och genom att lära sig hur andra människor tänker kan eleven samtidigt lära sig förstå andra människor lättare.
Elevernas olika åldrar och mognadsnivå är faktorer som såklart påverkar när det gäller vilken kunskapsnivå som kan anses rimlig att sträva efter, och som i sin tur påverkar val av innehåll samt arbetssätt. Det är därför viktigt att ställa mycket frågor till eleverna för att få en uppfattning av deras förförståelse, såsom: Vad vet ni redan? Vad vill ni ta reda på? Först därefter kan man utforma och planera historieundervisningen.
Man kan välja att arbeta utifrån ett tema med en övergripande fråga; t.ex. om hur det önskvärda samhället ser ut och vilka värden ett sådant samhälle bör värna om och försvara. Detta för att få eleverna att förstå och inse vad som kan hända när demokratiska värden åsidosätts, med olika folkmord som särskilt tydliga exempel. Man skulle även kunna utgå från en aktuell händelse och göra historiska jämförelser. Men oavsett vilket arbetssätt man väljer är intentionen med
undervisningen att eleverna ska förstå och inse att de själva har ett ansvar när det gäller att försvara grundläggande demokratiska värden i situationer när dessa inte respekteras. Samt att eleverna ska
förstå och inse konsekvenserna av avsaknad av mänskliga rättigheter, och därigenom förstå att värden inte är stabila utan kan ändras och försvinna, och därför ständigt måste försvaras. I
förlängningen är förhoppningen att eleverna ska förstå och inse värdet av ett kritiskt tänkande när det gäller politiska budskap, samt i processen utveckla sitt historiemedvetande. På så sätt kan det synliggöras att värden inte är konstanta utan förändras över tid, samt att människors handlingar måste förstås utifrån just deras historiemedvetande.
Då det är yngre elever vi talar om, krävs det förstås att läraren tar på sig ett stort ansvar när det gäller den konkreta faktadelen av undervisningen. Så som tidigare skrivits lär sig yngre elever bra när de får livfulla, bildrika berättelser beskrivna för sig, samt att en sådan undervisningstil är som mest uppskattad av elever i just de yngre åldrarna. Därför kan det vara en bra idé att läraren själv berättar om det eller de folkmord som man tillsammans med klassen beslutat att lära om. Det är endast läraren själv som vet hur kunskaps- och mognadsnivån ser ut i just sin klass, och man bör undvika att eleverna själva söker efter fakta och då kommer åt t.ex. otäcka bilder eller falsk information som de inte har mognaden att hantera. Som "berättande" lärare är det dock viktigt att tänka på att göra kopplingar till vad som redan är bekant för eleverna; göra jämförelser och använda ord och termer som de allra flesta, helst alla, förstår. Förklara ingående och belys det man vill ha sagt med liknelser som betyder något för eleverna. Katederundervisning behöver inte, bör inte, betyda att man talar över sina elevers huvud.
För eleverna bör fokus ligga på känslodelen av lärandet. Där kan man nyttja deras egna erfarenheter och fördomar, låta dem diskutera och växa utifrån de övningar och diskussioner som förs med hela klassen de första lektionerna. I bearbetningen av värderingsbegreppen, som kommer att beskrivas senare i kapitlet, tränger förhoppningsvis eleven allt djupare in i en förståelse av det som läraren sedan kommer att berätta om. Genom att arbeta med värderingsövningar som utgångspunkt på temat kan man sedan leda in undervisningen på fördomar och tankesätt som låg till grund för olika folkmord. Man får räkna med att undervisningen får ta några veckor. Man har inte så många historietimmar och om man skyndar för fort, riskerar man att tappa kärnan av det man lär ut.
Susan Fountain från Unicef har skrivit en bok som handlar om global medvetenhet. "Att undervisa för utveckling" tar upp fem globala begrepp som jag anser vara relevanta för elever i en
värdegrundad undervisning: Ömsesidigt beroende, Bilder och upplevelser, Social rättvisa,
Konflikter och konflikthantering samt Förändring och framtid.102 Om man baserar undervisningen på dessa begrepp och ser till att eleverna förstår vikten av våra värden, bör det underlätta för läraren att förklara hur folkmorden kunde ske, hur människor tänkte och hur vi kan tänka i framtiden för att undvika att fler folkmord begås.
* Det ömsesidiga beroendet innebär att man betraktar hela världen som ett system och inser att en förändring i en del av systemet får effekter för helheten. Syftet med att undervisa om denna syn på världen är att ge barnen medvetenhet om att olika problem har samband med varandra, en förståelse för att beslut och handlingar på lokal nivå kan få globala konsekvenser, samt att ge en positiv värdering till det sätt som individer kan stödja och främja helheten, och likaså vice versa. Detta kan man arbeta med eleverna genom att diskutera exempelvis fattigdom, som kan vara
orsakad av en mängd faktorer. Genom att låta eleverna arbeta i mindre grupper kan de diskutera och fundera över vilka faktorer som leder till fattigdom. Beroende på barnens ålder och mognad kan denna övning underlättas genom att man som lärare delar ut lappar med förtryckta förslag på faktorer, som barnen sedan får sätta i ordningsföljd. Exempelvis: hungersnöd- undernäring-
otillräcklig medicinsk vård- sjukdomar- missar skolan- inget yrke- arbetslöshet. När alla grupper är färdiga diskuterar man i helklass vad eleverna kommit fram till och vad man kan göra för att bryta den onda cirkeln.
* Bilder och upplevelser rör vad vi ser; bilder som förmedlas via fotografier, TV, film, tidningar, böcker och det talade ordet. Upplevelser handlar om hur vi tolkar dessa bilder. En undervisning om dessa begrepp ger eleverna kunskaper om den egna kulturen, liksom kulturer i andra delar av världen, en insikt om vilka källorna är till stereotypa uppfattningar, samt insikt om vilka tekniker som används i media för att skapa eller förändra bilder och upplevelser. Ofta baseras barns
upplevelser av personer som är ”olika”, i termer av etnicitet, kön, ålder och fysiska färdigheter, på stereotypa idéer och fördomar. En positiv syn på kulturell mångfald, en öppenhet gentemot de som är olika samt en förståelse för de gemensamma drag som finns i alla kulturer hjälper eleverna att bli mer medvetna om och att reagera snabbare på förvrängningar av verkligheten. För att få till en verklig attitydförändring behöver eleverna bli medvetna om deras egna stereotypa uppfattningar och förstå varifrån de kommer. Här kan man inleda med en övning där man diskuterar i klassen om vad stereotypa uppfattningar är, om de själva har några, om t.ex. har upplevt att vuxna har stereotypa uppfattningar om barn, och vilka följder kan dessa få.
En bra klassrumsövning kan vara "Två hörn": där man sätter upp två skyltar i varsitt hörn av klassrummet, med "Sant" respektive "Falskt" skrivet på. Eleverna ställer sig mitt i rummet och läraren läser ett i taget upp ett antal påståenden om t.ex. utvecklingsländer. Efter varje påstående får eleverna välja plats i ett av hörnen, beroende på om de tycker att påståendet är sant eller är falskt. De elever som är osäkra får stå kvar i rummets mitt. Eleverna får förklara varför de tycker att påståendet var sant eller falskt, varpå läraren ger dem det rätta svaret. Klassen får sedan diskutera
varifrån föreställningarna kommer som de har om utvecklingsländer. Syftet med övningen är att utnyttja fakta och siffror för att ifrågasätta en del av de mycket negativa bilder som massmedia förmedlar av dessa länder.
Här kan det även vara en nyttig idé att låta eleverna få öva bildanalys. Idag är vi översköljda av bilder i läroböcker och tidningar, i TV och mobiler. Men i vilken avsikt togs bilden? Av vem? Varför är den publicerad? Det sägs ibland att bilden är objektiv. Men vi som ser bilden vet inget om syftet bakom. Det här kan man öva på genom att läraren klipper till bilder, där ena delen visar en detalj av en situation och den andra delen visar mer av bakgrunden. Sedan får eleverna arbeta parvis med den tillklippta bilden med att t.ex. rita vad de tror att resten av bilden visar. Efteråt får de hela bilden och en liten förklaring till vad den visar. Därefter kan man i helklass diskutera om deras intryck av det första fotot skiljde sig från deras reaktioner på det andra, och om det kom fram några stereotypa uppfattningar och på så sätt få elever att förstå att vi tolkar (dömer) bilder olika beroende på om den är beskuren.
* Social rättvisa. Oberoende av var människor lever, har de vissa grundläggande behov
gemensamma med varandra. Dessa innefattar bland annat behov av mat, bostad, skydd, utbildning, hälsovård och rätt att få uttrycka sin åsikt. Det finns alltför många exempel på orättvisor i världen där mänskliga behov inte blir tillgodosedda. Även diskriminering hindrar individers möjligheter att utveckla sin hela potential, oberoende av om diskrimineringen gäller ras, kön, ålder, religion, språk, nationalitet eller fysisk förmåga. Rättvisa är väsentligt för alla former av utveckling, inte bara för individer utan också för lokalsamhällen och länder. Nyttan med att undervisa om detta begrepp är att eleverna får kunskaper om att personliga och samhälleliga attityder och strukturer kan leda till att stärka eller försvaga social rättvisa, förmåga att kunna försvara egna och andras rättigheter, samt känna empati med dem som förnekas rättvisa. Såväl verklig som inbillad orättvisa är mycket
vanliga orsaker till konflikter och våld mellan individer, grupper och nationer; våld som i sin tur kan skapa nya former av orättvisa.
Här passar det väldigt bra att låta eleverna diskutera och på så vis klargöra deras uppfattningar om vad som är rättvist och orättvist utifrån erfarenheter i deras egna vardag. Man kan vidare samtala om mänskliga behov genom att klargöra skillnaden på att Behöva och Vilja ha.
* Om man skulle be en grupp elever att ”brainstorma” kring åsikter och känslor som de förknippar med ordet konflikt tenderar deras reaktioner, oberoende av ålder, att kretsa kring våld. Utbildning och undervisning kan ge eleverna en bredare syn på vad konflikter är och hur man kan hantera dem. Pedagogiska insatser kan inte eliminera alla konflikter, men skolan kan hjälpa eleverna att inse att
man har ett val när det gäller hur man ska reagera på en konflikt.
Till detta begrepp kan man börja med att i helklass utforma definitioner på fred och konflikt, och lära ut konsten i aktivt lyssnade. Vidare kan det vara en bra idé att spela rollspel. Två frivilliga spelar t.ex. upp ett rollspel som tar upp en konflikt, som de själva hittat på eller läraren har planerat i förväg. De spelar upp rollspelet i någon minut utan att komma fram till en lösning. Därefter introducerar läraren i helklass vad det finns för vägar ut ur en konflikt. Som att Definiera
problemet, Komma med förslag till lösningar, Bedöma förslagen, Välj ut den bästa lösningen för båda parter samt att Utvärdera lösningen. När klassen har satt sig in i hur man kan tänka, startar man rollspelet från början igen, men nu med en tredje elev närvarande som hjälper de två första att lösa sitt problem. Sedan får alla i klassen spela upp rollspel i mindre grupper på samma sätt, varpå man återsamlas och diskuterar. De får på så sätt öva sig i att hitta olika lösningar på problem, fatta beslut och föreställa sig konsekvenser av olika beslut. Det är ett utmärkt tillfälle att lära eleverna om åskådarens roll, då kan de förhoppningsvis utveckla en aktiv handlingsberedskap inför situationer där de själva ser hur en människa kränks.
* De flesta utbildningssystem har som ett av sina mål att förbereda eleverna för framtiden. Det är egentligen framtiden som ger utbildning och undervisning dess berättigande och syfte. Trots det är de många läroplaner inriktade på det som har varit, och ger elever få möjligheter att reflektera över vart de är på väg och vad de kan tänkas göras med kunskap de skaffar sig. Elever får sällan tillfälle att reflektera över vilken värld de egentligen skulle vilja leva i.
När man talar om förändring och framtid är det passande att tala om historiemedvetandet. Detta kan man göra genom att introducera idén om alternativa framtider, där målet är att få eleverna att
uppfatta det förflutna, nuet och det framtida som sammanhängande. En nyttig övning går ut på att varje elev får ett liggande papper där de ska dra en linje som slutar ungefär på mitten av pappret. Detta ska föreställa elevens egna tidslinje. Längst till vänster på linjen ligger elevens födelse och längst till höger nuet, däremellan ska eleven markera viktiga händelser under sitt liv, som ett syskons födelse, en resa, började på en ny skola etc. Från den punkt som representerar nuet ska eleverna dra två linjer, en snett uppåt och en snett nedåt, som ett liggande Y. De två grenarna står för en möjlig framtid. Linjen som går uppåt står för vad som kan hända i elevens ideala framtid och linjen som går snett nedåt står för vad eleven tror kommer att hända, en möjlig framtid. I par och sedan i helklass diskuterar man därefter bland annat om vilka handlingar som krävs i nuet för att den ideala framtiden ska bli verklighet.
Det finns såklart otroligt många passande övningar och arbetsmetoder att använda runt de olika begreppen, men det är inte syftet med detta arbete, att ge ett exakt svar på hur man bör undervisa om folkmord. Det är som sagt upp till varje lärare att anpassa lektionerna så att de passar just hans eller hennes klass. Men om man baserar undervisningen på att eleverna ska förstå vikten av att skydda våra värderingar och värna om varandras åsikter, och vad som kan ske om man bortser från dessa, har man kommit en bra bit på vägen inför att göra undervisningen om folkmord mer
begriplig.
Efter de lektionstimmar som eleverna fått till att utveckla dessa ovan nämnda begrepp bör läraren berätta om, och knyta an elevernas nyfunna kunskap till de uppfattningar och fördomar, som genom olika ideologier har möjliggjort och lett fram till folkmord genom historien. Förhoppningsvis har eleverna fått en djupare syn på vårt samhälles viktiga värden och klargjort sina egna åsikter, och först då kan läraren undervisa om just folkmorden för sina yngre elever. Det är viktigt att grunden är ordentligt lagd så att läraren inte riskerar att tala över elevernas huvuden. Man bör kontinuerligt knyta an till de begrepp som eleverna arbetat med under de föregående veckorna och på så sätt sammankoppla till elevernas erfarenheter i ”den lilla historien”. Som nämnts tidigare i arbetet betonas att berättandets viktigaste funktion är att ge liv åt det förgångna, genom att göra
undervisningen bildartad och konkret, för att ge den unga eleven en möjlighet att sätta sin egen existens i ett större sammanhang, och på det viset få ett fördjupat perspektiv på sig själv och sin omvärld. Beroende på elevernas mognad, kan läraren gärna även visa på skillnader och likheter mellan olika folkmord i historien.
Om möjlighet och resurser finns skulle det kunna vara en bra idé att ha en vänskola i annat land. Med syftet att göra det möjligt för klassen att ha kontakt med jämnåriga från en annan kultur. Eleverna får på så vis bättre kunskap om deras omvärld och en bättre förståelse för hur barn i andra länder har det. Kontakten med en skola i ett krigsdrabbat land ökar förståelsen och medkänslan för andra människor. Om man samarbetar med engelskan kan man brevväxla med sin skola och förhoppningsvis lära sig mer om hur "den lilla historien" ser ut om man växer upp i ett land där folkmord har begåtts. Så som påvisats tidigare i arbetet är ju det vägen att nå fram till yngre elevers lärande, att knyta an den lilla historien med den stora.