I inledningen av uppsatsen ställde jag frågan om vilket ansvar som den enskilde läraren har att ge sina elever kunskap och förståelse för vårt samhälles värden och demokratiska förhållningssätt? Jag anser att jag med hjälp av Skolverkets styrdokument tydligt har kunnat visa att det största ansvaret ligger hos just läraren själv. Åtminstone så länge läroplanens mål är så pass öppna som de ser ut idag. Vi har ett stort och framförallt viktigt arbete framför oss som vi inte får sky undan.
Nästa frågeställning handlade om ifall undervisning om folkmord och brott mot mänskligheten kan vara till värde även för yngre elever och förmedla en historia som alla bör, och har nytta av att ta del av? Svaret är att ämnet är kontroversiellt. Att tala om folkmord eller om politiska massmord väcker djupa känslor. Men det bör inte få oss att skygga från ämnet. Lärarna är de personer som barn och ungdomar vanligtvis tillbringar mest tid tillsammans med. Därför är det naturligt att förutsätta att närheten till lärarna får en avgörande betydelse för elevernas mognad och utveckling. Om vi på lektionerna har ett passivt förhållningssätt till historien, riskerar historien att bli något som sker över elevens huvud. Det krävs inte lång tid med läroböcker för att se att de som är riktade till elever i tio- tolv års ålder inte tar upp folkmord. Inte heller fann jag tidigare forskning om hur yngre elever konkret skulle kunna hantera sådana stora frågor, men alla i skolan kan nog ändå inse vikten av att arbeta med skolans värdegrund, och på så vis lägga grunden för ett förebyggande tankesätt gällande folkmord och brott mot mänskligheten. I skolans uppdrag, att förmedla kunskaper och värden, finns det en risk att detta uppfattas som att det handlar om två skilda delar av skolans verksamhet. Det blir då lätt att hamna i en diskussion om vad av de två som är viktigast. Min utgångspunkt är att dessa delar inte kan ses som skilda från varandra. Ett meningsfullt pedagogiskt arbete innefattar båda dessa delar och borde komma till konkret uttryck på flera olika sätt i samband med ämnen och ämnesinnehåll som elever möter i undervisningen. Ser vi till kursplanerna för historia är det enligt min mening tydligt att dessa två aspekter på kunskap, är sammanvävda med varandra. Kunskap om historien och vårt samhälles värdegrunder, och dess motsatser, är ingen lyxvara. Det är en rättighet, en nödvändighet och en medborgerlig plikt i ett civiliserat, fritt samhälle.
Att undervisa om folkmord för de yngre eleverna skulle kunna bli ett problem om man enbart fokuserade på antalet döda och skadade, det kan göra händelserna nästan helt ogreppbara. Man talar om hundratusental, till och med miljoner dödade och skadade. Det blir till sist helt omöjligt att ta till sig dessa siffror. Det är viktigt, som jag visat med anknytning till olika pedagogers och didaktikers litteratur, att uppmärksamma den lilla historien, att knyta an till elevernas erfarenheter. Man bör inte fokusera för mycket på folkmordens offer när det gäller de yngre eleverna. Det är inget man ska frossa i eller väcka sensation med. Det handlar inte om att skrämma eleverna till reaktion, utan att
ge dem kunskapen att vara kritiska och göra eftertänksamma beslut i sina liv. Ämnet kan först verka för skrämmande eller dystert för mellanstadieelever men det handlar inte om att ta upp hur morden i detalj skedde, utan att försöka få dem att förstå hur viktigt det är att vara kritisk och ta ställning mot orättvisor. Man får, som tidigare nämnts, undvika att fokusera för mycket på årtal och istället prata något mer bildligt när man ska få yngre elever att kunna greppa mängden av människors liv som har tagits eller bakomliggande orsaker till varför ett folkmord har inträffat. Men man ska inte underskatta de yngre elevernas förmåga att leva sig in i historien och bry sig om. Åldern tio-tolv är enligt det jag funnit en alldeles utmärkt tid att börja undervisa om folkmord; skoltröttheten har inte satt in, de är fortfarande väldigt nyfikna på att lära nytt och det passar bevisligen deras ålder då de utvecklat förmågan att förstå och intressera sig för livsöden, men har problem med tidsaxlar och kategoriseringar. Genom att, som i skolan idag, fokusera nästan all undervisning på enbart
Förintelsen kan den komma att framställas som en unik händelse i världshistorien men också som isolerad, och kanske därmed som mindre relevant för eftervärlden, ett redan överståndet kapitel i historien, på bekvämt avstånd från vår egen tid.
Avslutningsvis ska här ytterligare understrykas hur viktig en mytologisk historiebild är för att driva fram ett folkmord. Med hjälp av en tillrättalagd, som jag tidigare benämnt som ett ideologiskt historiebruk, kan en stereotypt framställd fiende förvandlas till ett legitimt objekt för förintelse. Med hjälp av historia kan hänsynslösa ledare övertyga befolkningsgrupper om det nödvändiga och önskvärda av att överträda normala regler och normer för att främja en ”högre” sak. I
undervisningen är det därför en ytterst angelägen uppgift att motverka ett ideologiskt historiebruk som underbygger föreställningar om att ändamålet alltid helgar medlen och som främjar en
klassificering av människor i destruktiva kategorier: ”vi” mot ”dem” och ”goda” mot ”onda”. Den växande rörligheten över nationsgränserna ställer nya krav på elevernas förmåga att leva i en kulturell mångfald. Medvetenhet om den egna bakgrunden och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som ökar förmågan att förstå och leva sig in i andra människors villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar att stärka denna förmåga. Vi historielärare har så få timmar, och att börja arbeta med denna viktiga del av kunskap först i nionde klass är att bortse från ett fantastiskt tillfälle att verkligen undervisa om demokrati, empati och om mänskliga rättigheter. Så som det står i läroplanen.
”Om vi ska få en verklig fred till stånd här i världen måste vi börja med barnen.” - Mahatma Gandhi
Källförteckning
Litteraturförteckning
Ammert, Niklas, Det osamtidigas samtidighet: historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år, Lunds universitet 2008
Aronsson, Peter, Historiebruk – att använda det förflutna. Lund 2004
Bergem, Trygve, Läraren i etikens motljus, Lund 2000
Berggren, Lars & Johansson, Roger, Educare 2006 rapport historiekunskap i årskurs 9, Malmö 2006
Bruchfeld, Stephane & Levine, Paul A. ...om detta må ni berätta...En bok om Förintelsen i Europa 1933- 1945, Stockholm 2009
Bøe, Jan Bjarne & Hauge, Kolbjørn, Barn og historie. Undervisningsteorier i historiefaget og barns forhold til historie. Stavanger, 1984
Chirot, Daniel & McCauley Clark, Varför inte döda dem allihop? Politiska massmords logik och prevention. Uddevalla 2008
Egidius, Henry, Att vara lärare i vår tid, Stockholm 2005
Fibæk Laursen, Per, Den autentiska läraren. Bli en bra och effektiv undervisare – om du vill. Malmö 2004
Fountain, Susan, Att undervisa för utveckling. En pedagogisk resurs för global medvetenhet. Lund 1997
Gerner, Kristian & Karlsson, Klas- Göran, Folkmordens historia. Perspektiv på det moderna samhällets skuggsida. Lund 2005
Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik. Malmö 2004
Hermansson Adler, Magnus, Framtidens historia. Ämnesdidaktiska utmaningar för en ny historieundervisning. Kina 2009
Jensen, Bernard Eric, Historiedidaktiske sonderinger, Viborg 1994
Karlegärd, Christer & Karlsson, Klas- Göran, Historiedidaktik, Lund 1997
Karlsson, Klas- Göran & Zander, Ulf, Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken. Lund 2004
Kjeldstadli, Knut, Det förflutna är inte vad det en gång var. Lund 1998
Lindenberg, Christoph Historieundervisning. Tematiska förslag enligt läroplanen. Järna 2001
Linnér, Bengt & Westerberg, Boel, Att undervisa är att välja - mångkulturalitet, innehåll och meningsskapande. Lund 2009
Lozic, Vanja, I historiekanons skugga. Historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella samhälle, Malmö Högskola, 2010
Montessori, Maria, Utbildning och fred, Oskarshamn 2002
Nordgren, Kenneth, Vems är historien? Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, Umeå universitet 2006
Skott, Staffan, Aldrig mer! En bok om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Lund 1999
Sødring Jensen, Sven, Historie og fiktion. Historiske børneromaner i undervisningen. Danmark 1990
Utas Carlsson, Karin, Violence prevention and conflict resolution. A study of Peace Education in Grades 4-6. Department of Educational and Psychological Research, Malmö 1999
Wibaeus, Ylva, Att undervisa om det ofattbara. En ämnesdidaktisk studie om kunskapsområdet Förintelsen i skolans historieundervisning, Stockholms universitet 2010
Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik, Värdegrundsboken- om samtal för demokrati i skolan. Ödeshög 2002
Öhman, Christer, Den historiska romanen och sanningen. Historiesyn, värdestruktur och empiri i Georg Starbäcks historiska författarskap, Stockholm 1991
Internetkällor
Ansvar att skydda Förebyggande av folkmord – en rätt till humanitär intervention?
Skriftserie # 7: 2009 http://www.levandehistoria.se/skriftserie/ansvarattskydda (2010-04-14)
Espelund, Görrel & Karlsson, Andreas, Minnesdagsprojekt 2008, Vad är folkmord?, 2008 http://www.levandehistoria.se/node/1621 (2010-04-17)
Lars Berggren & Roger Johansson, Historiekunskap i årskurs 9. Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU03) Samhällsorienterande ämnen, Malmö högskola, 2006
http://dspace.mah.se/handle/2043/8159 (2010-04-19)
Nationalencyklopedin. Sökord: Folkmord, http://www.ne.se/folkmord (2010-04-29)
i_h_word=utvecklingsarbete (2010-04-14)
Skolverket, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069, 2009 (2010-04-14)
Skolverket, Strategi för Skolverkets arbete med de demokratiska värdena, 2001 http://www.skolverket.se/publikationer?id=753, (2010-04-14)
UOK, Att tro men inte veta- en undersökning om svenska skolungdomars kunskaper och värderingar om kommunismen, nutidshistorien och vårt närområde kring Östersjön, 2007
www.upplysningomkommunismen.se (2010-04-17)
Tv-serie från UR, Rasismens historia, 2009