K o m in i 11 é n bär i sitt betänkande anfört, att rätten till fiske i ett visst vattenområde ofta kommit att genom avstyckning uppdelas på ett stort an
tal fastigheter. Genom att fiskerätten sålunda splittras på många händer hade missförhållanden uppkommit med avseende både å fiskevården och å den rättvisa fördelningen av fisket. Enligt kommitténs mening förelåge där
för ett starkt behov av att fiskerinäringens intressen bleve bättre tillgodo
sedda vid avstyckningar.
141 För vinnande av detta syfte har kommittén till en början föreslagit, att till 19 kap. 3 § jorddelningslagen skall fogas ett nytt, femte moment av in
nehåll att fiske ej må genom avstyckning uppdelas på särskilda fastigheter på sådant sätt, att därigenom märkligt men uppkommer för fiskenäringen i orten, såframt ej den nya fastighetsindelningen i annat hänseende medför fördelar, vilka överväga de med fiskets delning förenade olägenheterna.
Dessutom bär kommittén förordat, att i anslutning till de i 12 § samma ka
pitel upptagna bestämmelserna om avstyckad ägovidds rätt till delaktighet i samfälligheter eller i särskilda rättigheter, som tillkomma stamfastighe
ten, skall meddelas en föreskrift, att om fastigheten har andel i samfällt fiske, avstyckning ej må så verkställas, att andelen därigenom delas, med mindre det uppenbarligen kan ske utan men för övriga fastigheter, som hava andel i fisket, eller ock samtycke av dessas ägare erhålles i den om
fattning, som enligt fiskelagen kräves för upplåtelse av fiskerätt i samfäl- ligheten till någon, som ej är delägare.
I samtliga de remissyttranden, där dessa förslag berörts, har vitsordats att bestämmelser i syfte att förhindra en alltför långtgående upp
delning av den med fastigheterna förenade fiskerätten vore starkt påkallade.
Uttalanden av denna innebörd ha sålunda gjorts av bl. a. fastighet sbild- ningssakkunniga. Emellertid ha dessa sakkunniga — med vilka lantmåteri- s tyr elsen instämt — likväl icke ansett sig kunna tillstyrka, att kommitté
förslaget genomfördes i hela sin utsträckning. De ha till en början framhål
lit att skillnad borde göras mellan å ena sidan sådana fall, då stycknings
lott tilldelades ett till gränserna bestämt vattenområde med åtföljande fis
kerätt i detta område, och å andra sidan de fall, då den erhölle en ideell andel antingen i ett vattenområde med därtill hörande fiske eller enbart i fiske. Med hänsyn till systematiken i 19 kap. jorddelningslagen borde det icke ifrågakomma att i 3 § behandla andra fall än de förstnämnda; de se
nare hörde hemma under 12 §. Till utveckling härav ha de sakkunniga an
fört följande.
De sakkunniga vilja till en början erinra om att fastighet tillkommande rätt till fiske enligt gällande rätt ej må självständigt göras till föremål för avstyckning. Sådan rättighet kan alltså icke för sig genom avstyckning frånskiljas fastigheten eller delas. Delning av rätt till fiske kan blott följa som ett slags korrelat till avstyckning av mark, därvid i enlighet med jord
delningslagens terminologi med mark även avses vattentäckt område. Här- vidlag niåste man göra skillnad på de fall, då fisket är samfällt och då det har uppdelats mellan delägarna i skifteslaget. Förstnämnda fall bör med hänsyn till jorddelningslagens systematik regleras i 12 §, som anger i vad mån med avstyckad ägovidd må följa rätt till delaktighet i särskilda rättig
heter som tillkomma stamfastigheten. Har fisket blivit delat genom skifte å vattenområdet, i vilket fall alltså fastighet, för vilken utlagts lott i vatten
området, ensam har rätt till fiske i det till fastigheten hörande vattenområ
det, äger man vid avstyckning från fastigheten icke särskilt disponera över fisket. Detta kan endast bli uppdelat som följd av att vattenområdet intages i avstyckningen. Härvid kan antingen förfaras så, att vattenområdet delas mellan styckningsdelarna, varvid även fisket delas med vattnet, eller så, att vattenområdet jämte fisket undantages såsom för sakägarna gemensamt och
Kungl. Maj.ts proposition nr 60.
142
andel däri tillägges styckningslotten. Ha emellertid vattenområdet och fis
ket skiftats vart för sig, må andel i fisket tilläggas styckningslott utan sam
manhang med rätten till vattenområdet. Även då i de nu nämnda fallen det är avsett att tillägga styckningslott andel i fisket, bör fråga om tillåtlighe
ten harav vara att bedöma enligt reglerna i 12 §. Under denna paragraf sy
nas alltså böra behandlas alla de fall, då det är fråga om att tillägga styck
ningslott andel i fiske, vare sig detta tillkommer styckningsfastigheten en
sam eller utgör en samfällighet för denna och andra fastigheter.
I fortsättningen ha de sakkunniga anfört, att de funnit övervägande skäl tala mot att några begränsningar överhuvud föreskreves i fråga om av
styckning i den formen, att det avstyckade området erhölle en till gränser
na bestämd fiskelott. Från de sakkunnigas yttrande i denna del torde jag få återgiva följande.
Givet är att en på sådant sätt åstadkommen uppdelning av fisket på flera händer kan vara till skada. Att märka är emellertid att delning av fisket i detta fall icke kan förhindras utan att man stadgar förbud mot att avstycka vattenområde. Enligt de sakkunnigas mening måste det dock anses mindre tillfredsställande att sålunda av hänsyn till fisket införa restriktioner med avseende å rätten att göra vattenområde till föremål för avstyckning. Även om man med tanke på de avstyckningar av vattenområde, som ske för till
godogörande av vattenkraft eller eljest för industriella eller därmed jämför- ].!§a ändamål, skulle göra förbehåll för de fall, då avstyckningen skulle med
föra fördelar som överväga de skadliga verkningarna för fisket, kan det lik
väl befaras att ett förbud mot avstyckning av vattenområde, som skulle vara till men för fisket, i många fall skulle visa sig hinderligt för ur andra syn- punkter fullt legitima och önskvärda avstyckningar. Det kan med andra ord befaras, att ett dylikt förbud skulle leda längre än som påkallas av syf
tet med lagstiftningen. Det förhåller sig nämligen så, att viss lott i vatten- omrade mindre ofta avstyckas endast för att styckningslotten skall få fiske
rätt; avstyckningen avser i allmänhet även att tillgodose intressen av helt andra slag.
Vad härefter angår sådana avstyckningar då styckningslotten erhölle allenast en ideell andel i fiske, ha de sakkunniga uttalat, att det syntes väl
betänkt att i jorddelningslagen införa vissa restriktioner i syfte att före
bygga att rätten till fiske i ett vattenområde delades upp på alltför många andelar. Även härvid borde man emellertid skilja mellan olika fall, näm
ligen det, då fråga vore om andel enbart i fiske, och det, då styckningslot
ten skulle erhålla andel i vattenområde jämte fisket där. Det förra fallet inträffade, när vattenområdet vore skiftat men fisket lämnats oskiftat, och dessutom när vattenområdet och fisket däri skiftats vart för sig. Under dy
lika förhållanden vore nämligen fisket att betrakta som en särskild rättig
het, som ensam för sig kunde uppdelas på andelar. De sakkunniga ha fram
hållit att det främst vore för detta fall som restriktiva bestämmelser vore påkallade. Olägenheterna av att en fiskerätt uppdelats på flera händer syn
tes nämligen ha varit mest framträdande, när det varit fråga om andel i ett fiske som vant samfällt för ett helt skifteslag. Däremot ha de sakkunniga varit tveksamma, om begränsningar borde införas även för det fall att delningen av fisket skedde genom att avstyckningslotten tilldelades andel i vattenområdet. Rörande denna fråga ha de sakkunniga anfört följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 60.
Kungl. Maj.ts proposition nr 60. 143 Mera tveksamt är huruvida under lagstiftningen böra inbegripas även de fall, då fisket är gemensamt för skifteslaget till följd av att vattenområdet ej undergått delning och då sålunda såväl vattenområdet som fisket däri äro samfällda. Vill man i dessa- fall tillägga avstyckad lägenhet andel i fis
ket, måste det såsom förut nämnts ske genom att lägenheten får andel i vat
tenområdet. Samma blir förhållandet, om vattenområdet jämte fisket däri är skiftat. Andel i enbart fisket kan då icke tilläggas den avstyckade lägen
heten; denna måste för att få fiskerätt erhålla andel i vattenområdet. Givet är att uppdelning av vattenområde på flera andelar, vilken har till följd att även fisket uppdelas på motsvarande sätt, är till lika stor skada för fisket som delning av andel i samfällt fiske. Om fastighetsbildningssakkunniga likväl hysa tvekan om lämpligheten av att låta sådana delningar som nu nämnts inbegripas under den tilltänkta lagstiftningen heror det därpå, att restriktionerna i så fall måste avse rätten att tillägga avstyckad ägovidd andel i vattenområde, ej i fiske. Att begränsa den möjlighet härtill som för närvarande föreligger och som kan vara motiverad av varjehanda skäl finna de sakkunniga knappast tillrådligt.
Såsom framgått av det anförda ha fastighetsbildningssakkunniga ansett inskränkande bestämmelser böra meddelas i stort sett endast med avse
ende på rätten att tillägga avstyckad fastighet andel i oskiftat fiske. Vad beträffar den närmare utformningen av dessa bestämmelser ha de sakkun
niga förklarat sig icke kunna tillstyrka kommitténs förslag om krav på sam
tycke från övriga delägare i fisket i samma omfattning som fordrades för upplåtelse av fiskerätt. I denna del ha de sakkunniga yttrat, att en sådan fordran visserligen kunde sägas vara en logisk konsekvens av den tanke
gång som legat till grund för upplåtelsereglerna men att den från praktisk synpunkt vore mycket betänklig. Förhållandena med avseende på rätten till vatten och fiske vore merendels ytterst tilltrasslade. Det torde ofta nog kom
ma att erfordras både kostsamma och tidsödande utredningar rörande dessa förhållanden för att avgöra huruvida föreskriven majoritet ernåtts. Visser
ligen syntes det, med tanke på avstyckningens natur, åligga förrättnings- sökanden att förebringa utredning härom. I regel saknade han emellertid förmåga härtill, och det kunde förutses att det bleve förrättningslantmäta- ren som måste verkställa utredningen. Med hänsyn till de praktiska svårig
heterna borde därför enligt de sakkunnigas mening det av kommittén upp
ställda kravet ersättas med en föreskrift om skyldighet för förrättningslant- mätaren att pröva, huruvida andel i fisket kunde tilläggas lägenheten utan men av någon betydelse. Vid en dylik prövning borde förrättningsmannen ha att beakta ej blott huruvida delningen kunde antagas komma att med
föra menliga verkningar för fisket eller eljest inkräkta på övriga delägares rätt att fiska i vattenområdet; med tanke på den betydelse fisket mången
städes hade såsom stöd för ett i och för sig otillräckligt jordbruk måste också den största hänsyn tagas till den verkan delning av fiskerättighet kunde ha för styckningsfastigheten. Härvidlag borde tillämpningen vara ytterst restriktiv.
På de skäl för vilka jag sålunda redogjort ha fastighetsbildningssakkun
niga hemställt, att det i kommittéförslaget upptagna tillägget till 11) kap. 3 g
144 Kungl. Maj:ts proposition nr 60.
j orddelningslagen måtte utgå samt att den under 12 § samma kapitel före
slagna nya bestämmelsen måtte givas i huvudsak den innebörden, att av
styckad ägovidd ej finge jämte annan styckningsdel tilläggas rätt till del
aktighet i fiske, som tillkomme stamfastigheten eller vore samfällt för stam
fastigheten och annan fastighet, om därigenom skulle för fisket uppkomma men av någon betydelse.
Även kammarkollegiet har framställt erinran mot förslaget att rätten att giva avstyckad fastighet andel i samfällt fiske skulle göras beroende av sam
tycke från majoriteten av de andra delägarna. Enligt kollegiets mening vore det i princip förkastligt att medgiva avsteg från en jordpolitisk grundsats endast därför att övriga delägare i skifteslaget ej motsatte sig avsteget. I stället syntes det kravet böra uppställas, att delning ej finge ske, om detta kunde lända till avsevärt men för de övriga fastigheter som hade andel i fisket.
I anslutning till vissa uttalanden i kommittébetänkandet bär kollegiet vidare yttrat, att det syntes önskvärt att genom jämkningar i bestämmelser
na om avstyckning och bildande av servitut vid jorddelning underlätta till
skapandet av särskilda fiskefastigheter, som komme att omfatta en tomt eller en lägenhet av typen arbetarsmåbruk jämte fiskerätten i en sjö eller en del av ett vattendrag. Fastighetstypen syntes ej få någon större betydelse för fiskets upphjälpande men komme säkerligen att bliva begärlig för per
soner som på grund av läggning eller minskad arbetsförmåga ej önskade ett hårdare eller tidsbundet arbete.
Föreningen statens fiskeritjänstemån har ifrågasatt, att förslaget skulle kompletteras med bestämmelser, vilka möjliggjorde att fiskevatten skildes från en jordbruksfastighet och finge bilda egen fastighet. Därigenom skulle nämligen yrkesfiskare och andra beredas tillfälle att inköpa t. ex. ett antal smärre, varandra angränsande fiskevatten, vilka vart för sig vore av föga värde för den nuvarande ägaren, och sammanslå dessa till ett helt, ratio
nellt brukningsbart fiskeområde.
Departementschefen. Såsom kommittén framhållit har det ej sällan visat sig medföra olägenheter att den till en fastighet hörande fiskerätten i sam
band med avstyckning uppdelats mellan stamfastigheten och stycknings- lotterna. Särskilt ha sådana olägenheter framträtt, när fiskerätten haft ka
raktären av andel i oskiftat fiske. Om en delägare i dylikt fiske från sin fastighet avstyckar t. ex. ett stort antal tomter och alla dessa utrustas med fiskerätt, minskas naturligen lätt de övriga delägarnas intresse för fiske
vårdande åtgärder. Det framstår också redan i och för sig som en orättvisa att fiskerättsförhållandena rubbas på dylikt sätt.
Till främjande av en bättre ordning i förevarande avseende har kommit
tén föreslagit, att vissa inskränkande bestämmelser skola fogas till 3 och 12 §§ i 19 kap. jorddelningslagen. Emellertid ha både fastighetsbildnings- sakkunniga och lantmäteristyrelsen avstyrkt förslaget, utom såvitt angår möjligheten att tilldela avstyckad fastighet andel i oskiftat fiske eller i visst annat fiske av jämförelsevis sällan förekommande slag. I enlighet härmed
Kungl. Maj:ts proposition nr 60. 145 ha dessa remissinstanser ansett, att ändring borde ske endast i 12 § i ka
pitlet. De skäl som anförts för yrkandet om en sådan begränsning synas mig övertygande och jag har därför ansett mig böra biträda detsamma. Jag vill framhålla att även en dylik, mindre omfattande lagstiftning kan få stor praktisk betydelse. I de flesta av våra fiskevatten lär nämligen fisket vara samfällt för hela skifteslaget.
Enligt kommittéförslaget skall i allmänhet avstyckningslott kunna till
delas andel i samfällt fiske allenast om samtycke från övriga delägare er
hållits i den omfattning som kräves för upplåtelse av fiskerätt. Såsom fram
hållits i remissyttrandena kunna emellertid från flera synpunkter betänk
ligheter anföras mot en sådan föreskrift. Departementsförslaget har därför avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med vad fastighetsbildningssak- kunniga och lantmäteristyrelsen förordat.
Det kunde ifrågasättas om icke motsvarande bestämmelser som i föreva
rande förslag borde införas i lagen om fastighetsbildning i stad. Något prak
tiskt behov därav lär emellertid icke föreligga, detta så mycket mindre som enligt lag den 27 februari 1948 Kungl. Maj :t kan förordna att vad som är stadgat om avstyckning på landet skall äga tillämpning även beträffande område i stad, vilket ej ingår i stadsplan eller efter den 1 januari 1948 fastställd byggnadsplan.
Ej heller torde det för närvarande finnas tillräcklig anledning att vidtaga åtgärder för att möjliggöra bildandet av särskilda fiskefastigheter. Denna fråga synes mig dock kunna förtjäna att framdeles upptagas till förnyat övervägande.