Ellinor Skaremyr (2014) vill förstå och närma sig nyanlända barns upplevelser av de språkliga och kulturella utmaningar de ställs inför då de är nya i förskolan. Som en konsekvens vill hon diskutera hur förskolan bör bemöta nyanlända barn genom att till exempel tillskriva mer erfarna barn en mer framträdande roll. Carina Berkhuizen (2014) diskuterar sina resultat om samspelsmöjligheter på förskolegården och drar konkreta pedagogiska slutsatser om hur samspelsmöjligheter kan skapas för de yngsta barnen, direkt riktade till förskollärare. Ebba Hildén (2014) diskuterar betydelsen av små barns levda verklighet och deras möjliga sätt att kommunicera. Hon vill problematisera synen på de yngsta barnens kompetens och kommunikationsfärdigheter, och menar att lärarens kunskap om nyanser och variation i små barns kommunikativa kompetens ytterst kan ses som en fråga om demokrati.
Hon anser också att förskolan potentiellt har mycket att bidra med även för de allra yngsta. Katarina Elfström Pettersson (2014) undersöker barns möjligheter till delaktighet och makt i dokumentationspraktik i förskolan och vill diskutera hur det, genom att tillskriva material som foton eller färgade etiketter agency, blir möjligt att vidga förståelsen för hur barn är delaktiga. Elfström Pettersson (ibid.) diskuterar en annor lunda förståelse som ett sätt att öppna upp för nya möjligheter för barn att vara delaktiga i förskolans dokumentationspraktiker.
Om matematik i förskolan
Laurence Delacour (2013) vill diskutera vad matematik i förskola är, hur matematiken ska kommuniceras och varför barn på förskola ska lära sig matematik. Hon problematiserar frågan som hon menar inte fått ett entydigt svar. Dorota Lembrér (2014) diskuterar också vad matematikundervisning i förskola kan innebära, och ser socialisering, dvs. vad barn förväntas vara och bli genom undervisning i matematik som central komponent i förskoledidaktiken. Lembrér (ibid.) disku terar förskolans roll i barns socialisering och undrar hur en pågående förskjutning mot förstärkt lärande och kunskapsuppdrag påverkar hur förskollärare ser på sitt uppdrag och sin roll.
Problematisering av bilden av förskola och förskolepraktik
Therese Larsson (2014) vill diskutera vad de diskurser som identi fierats i pedagogers tal om barn och verksamhet får för konsekvenser för förskolepraktiken. De spänningsfält som urskilts i form av traditionell förskolepedagogisk diskurs som står emot nymateriell diskurs samt synen på barn som både kompetenta och begränsade skapar ambi valens hos pedagogerna, vilket innebär en diffus pedagogisk position. Larsson (ibid.) problematiserar bilden av det kompetenta barnet som delvis framträder i pedagogernas tal: Barnet beskrivs skapa mening och
konstruera sin egen kunskap genom ett aktivt och sinnligt erfarande av världen. /…/ Det individualiserade barn som porträtteras i peda- gogernas tal delar likheter med det autonoma handlingskraftiga barn som är framträdande inom ramen för en utbildningspolitisk diskurs
(s.115). Även Magdalena Sjöstrand Öhrfelt (2014) problematiserar i sin diskussion konstruktionen av barnet, här som ett naturligt, oförstört väsen som får sin näring i naturen och genom utomhuspedagogikens idealiserade innehåll. Sjöstrand Öhrfelt (2014) vill diskutera språkets roll och skapa medvetenhet om hur betydelsebärande språket är och hur snabbt det förändras. Hon gör liksom Larsson (2014) och Lembrér (2014) utbildningspolitisk koppling och frågar sig för vems skull en idealiserad bild av barn och natur upprätthålls: Utomhuspolitiken
representeras av utbredda och omfattande nätverk och organisationer över disciplingränserna, och den framstår också till sitt uttryck som en lösning på många samtida problem. I kombination med det och intresset för att etablera uteförskolor och implementera utomhus pedagogik som finns från politiskt håll /…/gör det relevant att ifrågasätta vilka aktörer som gynnas av att de idealiserade konstruktioner av barn och natur som jag diskuterat i den här studien vidmakthålls (Sjöstrand Öhrfelt.
2014 s.102).
Implikationer av aktiviteter som utvecklas när barn blir delaktiga i användande av digital teknologi
Ewa Skanz Åberg (2014) vill diskutera implikationer av aktiviteter som utvecklas då barn i förskoleklass fått i uppgift att skapa berät telser med hjälp av digital teknologi. Hon ser resultaten som inbäd dade i en institutionell, social och kulturell kontext. Skantz Åberg (ibid) argumenterar för en nyansering av scaffolding begreppet som direkt och indirekt scaffolding: Med indirekt scaffolding refererar de
till vad läraren gör innan, exempelvis, planerar för lektionen genom att designa uppgifter eller välja en lämplig mjukvara. Med denna åtskillnad blir begreppet ett värdefullt redskap för att skapa en djupare förståelse för hur scaffolding-processen kan gestaltas (s. 76). Också
Malin Nilsen (2014) diskuterar implementering av digital teknologi i form av datorplattor i förskola. Som en följd av sin undersökning om hur barn och förskollärare använder lärplattor och vilket lärande som görs möjligt, problematiserar hon de s.k. pedagogiska appar som används i den förskolepraktik hon studerar. Hon drar slutsatsen att
läraren spelar en viktig roll, medan apparnas design är mindre viktig. Nilsen (ibid.) vill också diskutera hur deltagandet som utvecklas förstås olika av de olika deltagarna, och att barns och lärares perspektiv inte nödvändigtvis är samordnade i aktiviteten. Pernilla Lagerlöf (Lagerlöf et al. 2013) diskuterar hur användning av ett digitalt musikverktyg går till och problematiserar I sin diskussion antagandet om att en teknisk “partner” går in och tar över kommunikation och turtagande. Detta motiveras med att intersubjektivitet är någonting som kräver mänskliga subjekt och som behöver erövras. For children to make musical expe-
riences of, and through, this kind of technology, a more-experienced participant (e.g. an adult) thus appears to play a vital part – not only in guiding the children to explore the system but also in introducing mediating tools as a way to discern and make sense of musical aspects
(s. 333).