Under denna rubrik fann vi delade meningar både mellan vägledare på gymnasie- och Komvuxnivå, men även mellan vägledarna på gymnasienivå. Dessa skilda upplevelser och uppfattningar föranleder en analys med utgångspunkt i vägledarna själva och deras förhållande till doxan i egenskap av att vara aktörer inom utbildningsfältet. Då en individs habitus är internaliserat och ständigt närvarande går det inte att stiga ur det, men då en individs habitus formas i relation till doxan, som är en extern faktor, är det möjligt att både opponera sig mot eller alliera sig med den (Carlhed, 2011:3) – och det är i detta ljus som vi kan klargöra de motstridiga åsikterna om värderingen av gymnasiets slutprodukt: gymnasieexamen.
Genom att ifrågasätta gymnasieexamens symboliska värde som kvitto på en genomförd gymnasiegång ställer sig Maria och vägledarna på Komvux i ett slags polemik mot den förhärskande ordningen som föreskriver att en elev är klar med gymnasieutbildningen när den har fått sin gymnasieexamen - vilket genom gymnasievägledarnas själva uppdragsbeskrivning står formellt etablerat. Gymnasieexamen legitimeras alltså som symbolisk kapitalform av hela
37
verksamheten. Att då framhålla en längre gymnasietid som någonting önskvärt innebär alltså ett underkännande av gymnasiesystemet såsom det idag är utformat. Vi kan alltså mot denna bakgrund även bättre förstå hur det kan komma sig att vägledarna på gymnasienivå anser att det är bortfall från undervisning rotade i ovannämnda sociala och patologiska orsaker, och inte felval, som ligger bakom en förlängd gymnasiegång. Den som av dessa skäl inte kan fullgöra sin utbildning utmanar inte doxan och det innebär därmed ingen prestigeförlust för fältets del att uttrycka sympati för dennes situation. Att å andra sidan framhålla att en gymnasieexamen med bristande betygskvalité står i direkt relation till tidigare felval, underkänner gymnasieskolans förmåga att kompensera för dessa.
Sammanfattning
Vi har i vår analys kommit fram till att vägledarna inte anser att valet till gymnasiet erbjuder lika chanser för den som är praktiskt sinnad som den som är teoretiskt sinnad och att själva inträdet således är baserat på en orättvis premiss. Vi har även sett att insikt, eller frånvaro av sådan, om detta kommer att påverka elevens hela gymnasiegång. Vi har fått se att gymnasiet sällan i praktiken är en linjär process, utan att elever efter den inledande strukturella brytpunkten många gånger ändrar riktning genom ett flertal självinitierade brytpunkter, men att detta i hög grad är avhängigt på om eleven antingen själv inser behovet av en förändring, alternativt presterar så pass lite att det uppmärksammas av skolpersonalen. Vidare så har vi sett att vägledare både kan se en gymnasieexamen som en resurs och en begränsning. Vidare så har vi undersökt hur vägledarna ställer sig till när elever misslyckas på gymnasiet och undersökt vägledarnas drivkrafter i förhållande till den inom deras fält rådande doxa som uttrycker att gymnasiet är till för att gås igenom och kommit fram till att man på gymnasiet ser det som en framgång att ta sig igenom gymnasiegången, medan man på Komvux menar att det krävs mer än bara en gymnasieexamen för att i praktisk mening ha lyckats med vad man föresatt sig och kunna bli en bidragande part i samhället. Vi kan konstatera att vägledarna inte delar Skolverkets bedömning om att det för individen nödvändigtvis är en förlust, åtminstone inte i det långa loppet, att misslyckas med att uppnå en gymnasieexamen och att detta i en del fall till och med kan vara en strategisk fördel för den elev som av olika skäl inte mått bra under sin gymnasietid.
38
7 Diskussion
Här presenteras vår analys i förhållande till den tidigare forskningen samt våra egna tankar om förslag på vidare forskning, den vår och teori.
7.1 Analysdiskussion
Syftet med denna undersökning var att få yrkesverksamma studie- och yrkesvägledares perspektiv på att elever ska gå igenom gymnasieskolan på tre år. Generellt sett kan man säga att de inte såg några problem med tidsramen som sådan, men att det var av vikt att gymnasievalet åtminstone under elevens första år redan var, eller korrigerades för att bli, rätt.
Vid denna punkt kan vi se att det börjar uppstå meningsskiljaktigheter, framförallt mellan gymnasievägledarna och de på Komvux, men även bland gymnasievägledarna som grupp. Här skiljer sig nämligen värderingarna åt i fråga om felvalens betydelse. Bland flertalet av gymnasievägledarna ansågs det nu vara viktigare att eleven kom igenom gymnasiet och fick en gymnasieexamen i handen och därmed bättre möjligheter för att ta sig ett jobb framöver. Detta kan speglas i det lite dubbla förhållande där de ansåg att felvalen kunde indikera låga betyg, men samtidigt menade de att det framförallt förhåll sig så att elever som inte klarar gymnasieskolan på tre år misslyckas på grund av icke direkt skolrelaterade orsaker, såsom sjukdom.
Från Komvuxvägledarna framhölls felvalen som betydligt mer frekventa än vad gymnasievägledarna ansåg dem vara och därmed också ett större problem. Särskilt i de fall då elever kämpat på och fått en gymnasieexamen. De menade att detta ofta stänger dörren för eleverna som vid högre ålder ofta har fått lite erfarenheter som gör dem bättre skickade att veta vad de egentligen vill. Skolverkets rapport (2016: 24) uppmärksammar också problemet med att det är svårt att gå från ett högskoleförberedande program till ett yrkesspår och framhåller vikten av att de olika skolformerna ska mötas. Detta är en utveckling som vi också tror skulle vara av godo då det även framgår i rapporten att endast 59% av de elever som gick ut det samhällsvetenskapliga programmet 2012 idag har genomgått eller går en högskoleutbildning. Detta beskrivs som problematiskt då de på arbetsmarknaden konkurrerar med individer som har fått en yrkesexamen om yrken som således var tänkta till den senare gruppen (2016: 23). Det känns alltså rimligt att anta både utifrån den tidigare forskningen och vår analys att detta skulle
39
vara en effekt av de föreställningar som finns kring de högskoleförberedande programmen – alltså att teoretisk kompetens värderas högre än praktiskt kunnande. Men det visar kanske också på osäkerhet som vägledarna menade ofta föregår valet till de högskoleförberedande programmen. Alltså att det är många som väljer dessa program för dess bredd, snarare än planer på vidare studier. Sedan kan man ju även fråga sig hur länge de stereotyper kring yrkesprogramselever som finns bland eleverna på högskoleförberedande program fortlever och vilka konsekvenser det kan få för framtiden (Jonsson & Beach, 2015). Jonsson & Beach föreslår en skolreform där det ska ske mer programöverskridande undervisning för att elever från båda studiespår ska mötas i givna sammanhang, vilket förmodas öka välviljan dem emellan (2015:14-15). Kanske kunde sådan samundervisning även underlätta för de elever som beskrevs som mer lämpade för yrkesprogrammen, men likväl går på de högskoleförberedande – eller vice versa? Föreställningen om att det finns praktiskt respektive teoretiskt lämpade eller sinnade individer och att den förstnämnda gruppen har det svårare i dagens skolvärld var nämligen vägledare från båda läger eniga om. Denna bild är förenlig med den som målades upp i den forskning vi presenterat ovan. Särskilt vad det gäller vägledarnas utsagor om praons betydelse för att elever ska kunna få möjlighet att upptäcka och odla sina praktiska sidor, vilket förefaller vara en uppfattning som finns förankrad i forskningen som dessutom pekar på den socialt utjämnande aspekten med prao (2016:23). Det ser alltså inte ut som att det kommer att hjälpa med tydligare studievägar om inte också eleverna förbereds bättre för att ta dessa val.
På det hela taget fann vi det dock anmärkningsvärt att vägledarna så unisont ansåg att yrkesprogram på något vis skulle vara en god lösning för den som inte riktigt trivs på ett högskoleförberedande när genomströmningsstatistiken på yrkesprogrammen, som vi såg i inledningen, faktiskt är sämre än den inom de högskoleförberedande. Emellanåt kan man nästan få bilden av yrkesprogrammen som ett slags modern version av tidigare generationers idé om att sända missanpassade individer på mognadsresor till sjöss. Det skulle vara intressant att vidare undersöka vägledares inställning och attityd till yrkesprogram – eller kanske en undersökning motsvarande den Johnsson & Beach (2015) utförde där man istället för elever har skolpersonal som informanter.
Någonting vi uppfattade som mycket problematiskt ur vägledarnas berättelser var just att det ligger ett till synes tungt ansvar på eleven att själv slå larm om att ens situation inte fungerar. Då både forskningen och vägledarna poängterar att elever idag i regel inte har tillräckligt av varken själv- eller omvärldskännedom förefaller det i våra ögon vara ett mycket tungt ansvar att lägga på elever att själva avgöra huruvida de har valt rätt program eller ej. Givetvis bör valet vara individens, men vi upplever att vägledning i dess vida bemärkelse vore önskvärt för att
40
underlätta elevernas väg genom gymnasieskolan. Detta skulle exempelvis kunna ske genom gruppvägledning, ledd av ämneskunniga lärare eller studievägledare, där eleverna tillsammans får prata om förväntningar och förhoppningar på det program de har valt och vilken framtida yrkesroll de siktar på. På så vis kunde man från vuxenvärlden kanske lättare uppmärksamma elever som ligger riskzonen och utveckla strategier för att komma till dem, istället för att eleven själv ska behöva komma till vägledningen först när det är för sent att göra något åt det och bara motiverande åtgärder står kvar.
Samtidigt så tror vi utifrån vad vi sett i arbetet med denna uppsats att är det är av lika vikt att människor erbjuds möjligheter att skaffa sig en referenspunkt för vad nöjdhet innebär som missnöjdhet – annars riskerar tvivlet mot bakgrund av den samhällssituation vi befinner oss i att ta denna roll.
7.2 Metoddiskussion
Kvalitativa metoder har sedan 1980-talet blivit centrala metoder inom samhällsforskningen vilket kan tillskrivas många förklaringar, Kvale & Brinkmann framhåller bland andra den teknologiska utvecklingen och den postmoderna tonvikten på den sociala konstruktionen av kunskap” (Kvale, 2014: 27). Dessa två faktorer tycker vi oss se genom hela samhället i allt ifrån reality-TV till intervjuer med fotbollsstjärnor som frågas hur det känns efter matchen. Det personliga och känslorna har lyfts ut i det allmänna rummet och vi tar inte längre gamla identiteter för givna. Därmed känns det angeläget att diskutera urvalet av informanter som medverkat i denna uppsats.
Då samtliga informanter var kvinnor, endast representerade två typer av utbildning: gymnasieskolan och vuxenutbildning och arbetade på sammanlagt 3 arbetsplatser kan det anses något begränsat. Man kan tänka sig att denna begränsning av urvalet kan ha haft en påverkan på resultatet. Exempelvis berördes genusskillnader knappast alls och samtalet kring kulturell bakgrund hade kanske kunnat se annorlunda ut om våra representanter inte alla representerade majoritetskulturen. Detta är dock inget vi vet säkert och därav överlåter vi, och uppmuntrar, till vidare forskning att undersöka vår frågeställning utifrån andra informanter.
Vad det gäller intervjumetoden så är vi mycket nöjda med den. Vi upplever att de långa intervjuerna där det gavs möjlighet till en stunds tystnad och eftertanke ledde fram till precis det vi eftersträvade: att informanterna skulle komma ur sitt vardagliga sätt att tänka och lyfta fram de djupare funderingar som de bar på. Vid dessa tillfällen kunde vi uppfatta en del
41
motsägelser i informanternas resonemang, exempelvis när Anna å ena stunden kunde säga att hon inte alls kändes vid att det skulle kunna föreligga några fördelar med att skaffa sig ett F i ett ämne, för att några sekunder senare faktiskt komma på ett perfekt exempel på just detta. Kvale och Brinkmann menar att motsägelser inte nödvändigtvis behöver bero på dålig kommunikation mellan intervjuare och informant, utan att de på ett adekvat vis kan spegla de objektiva motsägelserna i den värld som intervjupersonen lever i (2014:48). Vi tror att det skulle ha varit betydligt svårare att få ta del av dessa motsägelser som fick en så framträdande roll i vår analys om vi skulle ha utfört en enkätundersökning istället.
7.3 Teoridiskussion
Då vi genomgående behövde förhålla oss både till individ och struktur så känner vi att careershipteorin har varit oss synnerligen behjälplig i vår tolkning av informanternas utsagor. Doxa-begreppet har vi inte tidigare sett användas i samband med careershipsteorin, men vi ansåg att struktur och kultur var alldeles för svepande termer för att inringa de mer flytande småstrukturer och –kulturer som vi såg i undersökningen.
Vi fann även att brytpunktstermen blev intressant då vi skulle försöka avgöra om gymnasievalet egentligen bör klassificeras som en institutionell brytpunkt eller ej. Då den är så väl integrerad redan i grundskolan så valde vi att kalla den sådan. Men likväl borde den kunna förstås som någon av de andra typerna, alltså en påtvingad eller självinitierad sådan. Påtvingad då som tidigare vi nämnt lever i ett samhälle där utbildning är av sådan vikt att en av våra informanter lite ironiskt talade om de ”12 obligatoriska skolåren”. Men samtidigt är gymnasiet fortfarande, åtminstone i juridisk mening, valfritt så länge man ännu inte nått 20 års ålder, varför det egentligen borde kunna ses som en självinitierad brytpunkt att gå gymnasiet. Carlhed skriver om Bourdieus egen ansats med öppna begrepp som ges full mening först när de omsätts i studier (2011:8). Med föregående resonemang vill vi mena att detsamma uppenbarligen gäller för, om inte hela så, åtminstone delar av careershipteorin. Hur man väljer att tolka gymnasiet i fråga om att vara en brytpunkt säger därmed rimligtvis en del inte bara om gymnasiet som sådant utan också om den som uttalar sig om det.
Vidare så kan vi inte annat än instämma i Hodkinson & Sparkes (1997) mening att de olika variablerna inom careershipteorin är fullkomligt beroende av varandra.
43
Referenslista
Bergh, A. & Arneback, E. 2010, "Den paketerade -valfriheten - Om Framtidsvägen för den svenska gymnasieskolan", Nordic Studies in Education, vol. 30, no. 2, pp. 116-130.
Carlhed, Carina. 2011. Fält, habitus och kapital som kompletterande redskap i proffesionsforskning. Socialvetenskaplig tidskrift, nr 4: 283–300.
Ekström, Anna, Frisell Ellburg, Ann & Kallstenius, Jenny, Ungdomars uppfattningar om
gymnasievalet. Hämtat från Skolverket,
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2818.Publicerat 2012. Hämtad 17 mars 2016.
Duckworth, V. & Cochrane, M. 2012, "Spoilt for choice, spoilt by choice", Education &
Training, vol. 54, no. 7, pp. 579.
Gymnasieskola 2011, 2011, Skolverket, Stockholm.
Hodkinson, Phil & Sparkes, Andrew C (1997), Careership: a sociological theory of career decision making, British Journal of Sociology of Education, Vol. 18 No. 1
Jonsson, A., Beach, D., Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Faculty of Education, Department of Education and Special Education, University of Gothenburg & Göteborgs universitet 2015, "Institutional discrimination:
Stereotypes and social reproduction of “class” in the Swedish upper-secondary school", Social
Psychology of Education, vol. 18, no. 4, pp. 703-717.
Larsen, A.K. 2009, Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl. edn, Gleerup, Malmö.
Lund, S. 2006, Marknad och medborgare: elevers valhandlingar i gymnasieutbildningens
44
Malm Lindberg, Henrik., Herrström, Sofia. 2016. Prao – ett outnyttjat redskap.
Rapport/Ratio: 21. http://ratio.se/app/uploads/2016/02/praon-i-grundskolan-ett-outnyttjat- redskap.pdf. Hämtad 2016-05-06.
Nationalencyklopedin, doxa. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/doxa (hämtad 2016-06-10)
Olofsson, J., Lundahl, L., Lexelius, A., Rolfsman, E., Östh, J., Beteendevetenskapliga mätningar, Beteendevetenskapliga mätningar (BVM), Barn- och ungdomspedagogik,
specialpedagogik och vägledning (BUSV), Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Samhällsvetenskapliga fakulteten & Umeå universitet 2012, Ungas övergångar mellan skola
och arbete: förutsättningar, lokala strategier och åtgärder.
Siris/Skolverket:
http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common¬geo=&report=gy_genomstro mning&p_skolkod=&p_verksamhetsar=2012&p_hman=&p_lankod=&p_kommunkod= (hämtad 2016-06-15)
Skolverket (2013), Det svåra valet: elevers val av utbildning på olika slags
gymnasiemarknader, Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/om-
skolverket/publikationer/visa-enskild-
publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2 Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D3075
Skolverket. 2016. Uppföljning av gymnasieskolan, Stockholm: Skolverket: http://www.skolverket.se/publikationer?id=3642