Här diskuteras förutsättningar för delaktighet inom särvux under delarna tillhörighet och undervisningsformer, samhandling och sociokommunikativt samspel, fysisk anpassning, engagemang och att bestämma själv.
Tillhörighet och undervisningsformer
Inom särvux kan elever läsa på tre olika nivåer. Resultaten visar att flera av de intervjuade uppger att det är svårt att få ihop grupper inom de olika nivåerna eftersom det finns så få elever. Istället organiseras utbildningen genom att de olika nivåerna slås ihop till en grupp. Flera informanter uppger att gruppundervisning ger möjligheter till träning av sociala färdigheter. Utifrån resultatet kan studien visa att det finns en strävan mot att ha utbildningen organiserad i grupper, även om det innebär att eleverna är på olika nivåer. Utifrån Vygotskijs teori (Säljö, 2015) om den proximala utvecklingszonen skulle dessa gruppsammanslagningar kunna utgöra stöd för flera individer genom att med stöd av omgivningen, lärare eller andra elever, kunna nå en djupare kunskap inom området (Säljö, 2017). I de allra flesta fall i vår studie föredrar informanterna dessa gruppsammanslagningar framför en-till-en-undervisning. I en undervisningsgrupp kan en miljö skapas där olikheter accepteras och ses som en tillgång. Ett gott gruppklimat ger förutsättningar för att eleverna kan lära sig att göra sina röster hörda och att eleverna lär sig att argumentera för sin sak (Alerby & Bergmark, 2015).
Lärlingsutbildning är en undervisningsform som flera av de intervjuade tog upp i intervjuerna. Alla informanter uttryckte att de var positiva till lärlingsutbildning. Även om det bara var en skola i studien som uppgav att de hade lärlingsutbildning nu, så var lärlingsutbildning något som informanterna ville tala om och där flera önskade att de hade lärlingsutbildning att erbjuda inom särvux. En studie av Carnaby et al. (2011) om anpassade arbetsplatser för personer med intellektuella funktionsnedsättningar visade att det behövs ett väl utvecklat samarbete mellan olika yrkesgrupper för att kunna planera arbetstagarnas vardag och utbildning. Projektet visade att det är nödvändigt att ha kompetent, högutbildad personal som arbetar jämsides med övrig personal för att höja den övriga personalens kompetens och att få verksamheten att fungera bättre utifrån ett delaktighetsperspektiv.
43
Det finns likheter i studien av Carnaby et al. (2011) och resultatet i vår studie. Informanterna i vår studie har önskemål om att kunna erbjuda en lärlingsutbildning som kan ge eleverna professionellt specialpedagogiskt stöd i lärandet i nära samarbete med arbetsplatser.
Samhandling och sociokommunikativt samspel
Analysen av resultatet visar att det finns förutsättningar för flera aspekter av delaktighet på vuxenutbildningen, men det kommer inte alltid fram om dessa förutsättningar faktiskt utnyttjas av eleverna. Ett sådant exempel är caféet på de respektive vuxenutbildningarna som visade sig i de flesta intervjuer vara en sådan plats med förutsättningar för samhandling. Eftersom studien inte innehåller observationer kommer vi inte att få något svar på frågan om vad som faktiskt hände på de platser där förutsättning för delaktighet erbjöds. Enligt Bowman och Plourde (2012) kan specialundervisning i ung ålder ha varit utformad med stark kontroll över eleverna vilket kan ha lett till att eleverna är otränade på att ta egna beslut och initiativ. Utifrån detta resultat skulle en tolkning kunna vara att eleverna i studien inte skulle utnyttja de förutsättningar för samhandling som enligt våra informanter erbjuds dem. Detta talar dock emot Molins resultat (2004a) där han menade att gymnasiesärskoleeleverna som han studerade hade viljan och förmågan att närma sig andra elever på gymnasiet, men att hindren låg mer i de formella strukturerna, det vill säga att eleverna tillhörde gymnasiesärskolan istället för gymnasiet. De läste olika kurser och att nivån på undervisningen skilde sig åt.
Fysisk anpassning
Den fysiska tillgängligheten är grundläggande för att en delaktighet i utbildningen ska kunna äga rum. Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018) menar att fysisk tillgänglighet kan handla om att det ska gå lätt att orientera sig, hitta till olika platser och till kamrater. Informanterna menar att lokalerna är tillräckligt anpassade för att möta målgruppens behov. Vad som inte blir klart i vår studie är hur den potentiella målgruppen ser ut, vilka behov som elever som inte deltar i särvuxutbildning har. Bernhau och Gustavsson (2009) menar att tillgänglig fysisk miljö och den sociala miljön har stor betydelse för personer med IF. Om en elev väljer att inte studera på grund av upplevda fysiska hinder så riskerar personen att stängas ute från en social arena. Schreiber-Barsch (2019) menar att det är viktigt att undersöka vem, eller vilka grupper som får tillgång till vuxenutbildning och vilka som inte får det när utbildningen utformas. Eftersom graden av fysisk anpassning styrs av målgruppens behov så skulle en studie vid en annan tidpunkt kunna ge ett annat resultat om det då fanns en målgrupp med stora behov av fysisk anpassning som skulle kräva mer resurser. Informanterna nämner anpassningar för fysiska funktionsnedsättningar, men nämner även tillgång till tillgänglighetsanpassade transporter som en fysisk förutsättning för att kunna delta i utbildning. En annan anpassning som kan ses som både en fysisk anpassning och en social anpassning är ett lågt elevantal i undervisningssituationen. Informanternas svar tyder på att det är användbart med ett holistiskt grepp på den fysiska tillgängligheten som inte stannar vid lätt gripbara konkreta anpassningar som ramper och dörröppnare. Informanternas uppgifter tyder på att tankar på den fysiska
44
tillgängligheten bör omfatta elevens hela väg mellan hemmet, arbetet, fritidsaktiviteterna och utbildningens samtliga platser.
Engagemang
En förutsättning för engagemang är viljan att delta i en aktivitet (World Health Organization, 2001). I studien framgår att elevernas engagemang i särvuxundervisning är stort. Flera av informanterna hade svårt att komma på några exempel på elever som visar lågt engagemang inom särvux. En förklaring kan vara att särvux är en frivillig skolform, där en person gör ett självständigt val att deltaga eller ej. En annan förklaring kan helt enkelt vara att skolledarna och lärarna har lyckats att utforma en utbildning utifrån elevens behov som leder till ett observerbart engagemang hos eleven.
Några informanter uppgav att det kunde vara svårt att locka nya elever till särvux efter avslutad skolgång på gymnasiesärskolan vilket kan tolkas som ett svagt engagemang för att påbörja studier inom särvux. Alla informanter uppger att särvux har aktiva insatser för att informera och motivera eleverna att söka till utbildningar. Ett sätt att minska trösklarna för att söka till särvux skulle kunna vara att använda liknande metoder som använts för att förbereda elever för eftergymnasiala studier. Wintle (2015) undersökte hur elever med intellektuella funktionsnedsättningar kan förberedas för att delta i kurser på universitetsnivå. Wintle identifierade några viktiga aspekter. Dessa var bland annat att bekanta eleverna med miljön, att läsa av känslor hos andra, att utveckla förmågan att uttrycka sig själv och att öva sin läskunnighet. Wintle (2015) menade också att genom elevbesök, guidning i lokalerna och att elever bekantar sig med andra studerande på utbildningen kunde övergången till en eftergymnasial utbildning för personer med intellektuella funktionsnedsättningar underlättas. Att bestämma själv
Genom analysen av materialet så visar studien att informanterna medvetet tänker på att försöka anpassa utbildningen med tanke på elevens möjlighet att göra självständiga val. Enligt vår studie deltar eleverna också i arbetet med att planera undervisningens innehåll. Shier (2001) har skapat en delaktighetsmodell som är baserad på artiklar ur FN:s barnkonvention som rör delaktighet. Även om Shiers modell är utformad från Barnkonventionen så bedömer vi modellen ändå vara relevant för vår studie. Artiklarna handlar om att barn har rätt att bli lyssnade på, att barns ska stödjas i att uttrycka sina åsikter, att man ska lyssna på barns åsikter, att barn ska tas med i beslutsfattande processer och barns ska vara ansvarstagande i sina beslut. Eftersom artiklarna i Barnkonventionen som Shier (2001) använder i sin delaktighetsmodell berör delaktighetsaspekten autonomi (Szöniyi & Söderkvist Dunkers, 2018) på många punkter kan vi se hur resultatet i vår studie kan jämföras med modellen. Utifrån artiklarna har han skapat olika steg beroende på hur långt en organisation har kommit i sitt delaktighetsarbete. Det första steget är att det finns en intention att genomföra delaktighetsarbete, det andra steget är att det sker ett delaktighetsarbete rent praktiskt. Det tredje steget enligt Shier (2001) är att delaktighetsarbetet är etablerat som princip på skolan.
45
På två av de sju skolorna i vår studie så uppger skolledare och lärare att eleverna har möjlighet att delta på husråd för vuxenutbildningen. Detta är ett sätt att anordna ett formellt system för att involvera elever i ett aktivt deltagande för att bestämma över sin studiemiljö. Ytterligare ett exempel på att delaktighet är inskrivet som princip i styrdokumenten är att eleverna ska vara med och utforma sin studieplan tillsammans med lärare. Detta för att utforma en utbildning som utgår från elevens mål med studierna (Skolverket, 2012). Resultatet i vår studie pekar på att det finns ett delaktighetsarbete avseende autonomi på nivå tre i Shiers (2001) modell.