Förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i små kommuner
Skolledares och lärares berättelser om förutsättningar för delaktighet Prerequisites for participation in special education for adults in small municipalities - principals and teachers’ narratives on prerequisites for participation
Anders Spång och Mari Gylfe
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Speciallärarprogrammet med inriktning mot utveckingsstörning Nivå/Högskolepoäng 15 hp
Handledare: Susanne Hansson Examinator: Kerstin Göransson 2020-06-16
Abstract
In this study, the conditions for participation in special education for adults in small municipalities are examined. The purpose of the study is to contribute knowledge about the conditions for student participation in special education for adults in small Swedish municipalities.
The study is based on 10 qualitative interviews with teachers and school leaders in special needs from small municipalities.
The analysis and interpretation work are based on a model of participation and the socio-cultural perspective.
The results of the study show that the teaching is conducted in mixed groups in several cases in the study, with students enrolled at different levels in special education, and in adult education at the basic level. Opportunities to interact and to communicate with others are found both in teaching, in teaching groups and during breaks. The dominant picture regarding student engagement is that students show commitment to education by expressing that they want to participate, that they want to influence how education is designed, that they have a high attendance. All informants have examples of situations where the student has the opportunity to make active, independent choices.
A challenge for the small municipality´s conditions for participation is to arrange all courses that are part of special education for adults. The small community is said to provide increased conditions for collaboration and a good condition for getting recognition from others in education and from people in the surrounding community.
This study can help to create a deeper understanding of the conditions for pupils who read in special education in a small municipality.
Keywords
Participation, special education for adults, small municipalities in Sweden
Sammanfattning
I denna studie undersöks förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i små kommuner. Studiens syfte är att bidra med kunskap om förutsättningar för elevers delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i svenska kommuner med mindre befolkning än 40 000 invånare.
Studien bygger på 10 kvalitativa intervjuer med lärare och skolledare inom särvux från små kommuner.
Analys- och tolkningsarbetet utgår ifrån en delaktighetsmodell (Szönyi & Söderqvist Dunkers) och det sociokulturella perspektivet (Säljö 2017).
Studiens resultat visar att undervisningen bedrivs i blandade grupper i flera fall, med elever som är inskrivna på olika nivåer inom särvux, och även inom vuxenutbildning på grundläggande nivå. Möjligheter till att samhandla och att kommunicera med andra finns både inom undervisningen i undervisningsgrupper och vid raster. Den dominerande bilden när det gäller elevers engagemang är att eleverna visar engagemang i utbildningen genom att uttrycka att de vill delta, att de vill påverka hur utbildningen utformas, att de har hög närvaro. Samtliga informanter har exempel på situationer där det är tydligt att eleven har möjlighet att göra aktiva, självständiga val.
En utmaning för en liten kommun är att ha möjlighet att själva anordna samtliga kurser som ingår i särvux utbud. Den lilla kommen sägs ge ökade förutsättningar för samhandling och en god förutsättning för att få erkännande från andra på utbildningen och från personer i det omgivande samhället.
Denna studie kan medverka till att skapa en djupare förståelse för förutsättningar för elever som läser på särvux i en liten kommun.
Nyckelord
Delaktighet, Särskild utbildning för vuxna. Små kommuner.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Syfte ... 2
Frågeställningar ... 2
Disposition ... 2
Ansvarsfördelning... 2
Bakgrund ... 3
Skolledare och lärares roll när det gäller att skapa förutsättningar för delaktighet ... 3
Definition av centrala begrepp ... 4
Delaktighet ... 4
Delaktighet i utbildning ... 5
Intellektuell funktionsnedsättning ... 6
Särskild utbildning för vuxna ... 6
Små kommuner ... 8
Delaktighet inom utbildning för elever med intellektuella funktionsnedsättningar ... 9
Delaktighet inom andra utbildningar efter gymnasiet för elever med intellektuella funktionsnedsättningar ... 11
Samarbete mellan skola och arbetsliv för ökad delaktighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar ... 12
Delaktighet utifrån ett socialt perspektiv för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar 12 Förutsättningar för delaktighet i små kommuner ... 14
Sammanfattning av tidigare forskning ... 14
Teori ... 16
Det sociokulturella perspektivet ... 16
Sex aspekter av delaktighet ... 17
Metod ... 19
Vald metod ... 19
Urval ... 20
Intervjuguide och genomförande ... 22
Analys av data ... 23
Resultat ... 27
Tillhörighet och undervisningsformer ... 28
Resultat ... 28
Analys ... 29
Fysisk placering och anpassning av lokaler ... 29
Resultat ... 29
Analys ... 30
Samhandling och sociokommunikativt samspel ... 31
Resultat ... 31
Analys ... 32
Elevens engagemang i utbildningen ... 32
Resultat ... 32
Analys ... 33
Att bestämma själv ... 34
Resultat ... 34
Analys ... 36
Förutsättningar i små kommuner ... 37
Resultat ... 37
Analys ... 39
Sammanfattning av resultatet ... 41
Resultatdiskussion ... 42
Förutsättningar för delaktighet inom särvux enligt skolledare och lärare ... 42
Tillhörighet och undervisningsformer ... 42
Samhandling och sociokommunikativt samspel ... 43
Fysisk anpassning ... 43
Engagemang ... 44
Att bestämma själv ... 44
Små kommuners betydelse ... 45
Metoddiskussion ... 47
Diskussion av metodval ... 47
Andra metodalternativ ... 48
Förändringar i intervjuernas genomförande ... 48
Förslag till vidare forskning ... 48
Bilagor:
Bilaga 1 Intervjuguide Bilaga 2 Missivbrev
Bilaga 3 Samtyckesblankett
1
Inledning
Avsikten med denna studie är att bidra med kunskap om förutsättningar för delaktighet för elever inom särskild utbildning för vuxna (särvux) i små kommuner. Vi är nyfikna på vad skolledare och lärare inom särvuxutbildningar i små kommuner har att säga om elevernas grad av delaktighet.
Vår erfarenhet visar att det är stor skillnad mellan särvuxutbildningar i små kommuner jämfört med stora kommuner. I större kommuner finns det oftast tillgång till en större elevgrupp och fler utbildade pedagoger. Enligt vår erfarenhet finns i den lilla kommunen oftast bara en eller två personer som har hela ansvaret för särvux. I arbetet med studien undersöker vi hur förutsättningar för delaktighet ser ut i en mindre kommun när det gäller anordnandet av särvux då man arbetar med mindre elevunderlag och färre resurser men också i en kontext där alla- känner-alla och där det är lättare att söka upp målgruppen och nå ut med information om utbildningen.
Skolinspektionen gjorde en riktad tillsyn av särvux i 15 kommuner (Skolinspektionen, 2017).
De upptäckte då att några kommuner som haft en liten verksamhet hade försökt att samarbeta över kommungränserna. De flesta av eleverna inom särvux önskade sig en utbildning i närheten av där de bodde och arbetade. Detta resultat tolkar vi som att det finns ett stort behov av särvux i små kommuner eftersom vuxna personer med intellektuella funktionsnedsättningar (IF) väljer att stanna kvar för att studera i sin hemort.
Studiens syfte kommer att handla om delaktighet eftersom vi genom egen erfarenhet och efter att ha läst litteratur i ämnet kommit att uppfatta delaktighet som en viktig aspekt i utbildningen för elever med intellektuella funktionsnedsättningar. Delaktigheten är bunden till ett sammanhang och till aktiviteter tillsammans med andra menar Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018). Genom delaktighet och inflytande involveras eleven i undervisningen och motivation, ansvarstagande och lärande växer. Sambandet mellan delaktighet och inflytande och lärande och ytterst kunskapsresultat, är centralt i skolan enligt Skolverkets rapport ”Delaktighet för lärande” (2015).
Frågor som går att ställa sig utifrån detta är om dessa tankar praktiseras i verksamheterna när det gäller delaktighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar i undervisningssystemet. När Molin (2004a) gjorde en studie av elever i gymnasiesärskolan visade hans resultat på att hur segregerande mönster vidmakthölls beträffande särskolans kontakt med övriga skolan. En – av många – förklaringar, menade författaren, är att det oftast är svårt att genomföra förändringar i en så stabil och traditionsstyrd institution som skolan.
2
Enligt skollagen (SFS1985:1100) ska alla som arbetar inom skolan verka för delaktighet.
Skolverket (2015) ger en definition av delaktighet i artikeln ”Delaktighet för lärande” där man menar att delaktighet ska förstås som elevers inflytande över beslutsprocesser och elevers delaktighet i aktiviteter.
Vi hoppas att examensarbetet kan belysa delaktighetsarbetet inom särvux i små kommuner och ge några nya perspektiv när det gäller delaktighet för vuxenstuderande med intellektuella funktionsnedsättningar.
Syfte och frågeställningar
I detta avsnitt anges syftet med studien och de frågeställningar som studien har. I studien har vi valt att ha följande syfte och frågeställningar:
Syfte
Syftet med studien är att belysa förutsättningar för delaktighet för elever inom särskild utbildning för vuxna. Genom lärares och skolledares perspektiv vill vi bidra med kunskap om förutsättningar för delaktighet för elever inom skolformen särskild utbildning för vuxna i små kommuner i Sverige.
Frågeställningar
Vilken beskrivning ger skolledare och lärare om förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna?
Vilken beskrivning ger skolledare och lärare om hur förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna påverkas av att utbildningen erbjuds i en liten kommun?
Disposition
Till att börja med presenteras ett kapitel om tidigare forskning, därefter följer den teoretiska utgångspunkten. Sedan kommer metoden följt av resultat och analys. Studien avslutas med ett diskussionskapitel.
Ansvarsfördelning
Vi två författare har arbetat tillsammans i studiens samtliga delar. Vi gjorde fem intervjuer var.
Vi har delat upp arbetet genom att göra ansvarsfördelning för olika delar av arbetet för att sedan byta så att båda har deltagit i alla studiens skrivna delar. Vi har haft möjlighet att träffas varje dag under arbetet, vilket har gett möjlighet till tät kommunikation kring arbetets alla delar.
3
Bakgrund
I bakgrunden beskrivs förutsättningarna för studien. Vi beskriver skolledares och lärares roller för att skapa förutsättningar för delaktighet och vi definierar centrala begrepp för studien. Dessa begrepp är delaktighet, delaktighet i utbildning, intellektuell funktionsnedsättning, särskild utbildning för vuxna och små kommuner.
Skolledare och lärares roll när det gäller att skapa förutsättningar för delaktighet
Szöny och Söderqvist Dunkers, (2018) skriver att lärare och skolledare arbetar tillsammans med många andra personalgrupper för att skapa goda förutsättningar och stärka elevers möjligheter till delaktighet. Författarna menar att skolan har i uppdrag att erbjuda en tillgänglig lärmiljö.
De båda yrkesrollerna lärare och skolledare har olika uppdrag även om de båda arbetar inom skolan som organisation. När det gäller rektorsrollen tar Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006) upp skolledarnas funktion i arbetet med att få ökad inkludering för elever med intellektuella funktionsnedsättningar. Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet 2006) påtalar att rektorerna har ett särskilt ansvar för att se till att det finns ett bra förhållningssätt på hela skolan gentemot dessa elever och se till att det sker ett effektivt arbete mellan lärare och eventuell stödpersonal.
Lärarna har i sin tur ett annat uppdrag inom delaktighetsområdet då de ofta står för det dagliga mötet med eleverna. Alerby och Bergmark (2015) menar att skolutveckling som utgår från elevers perspektiv och elevers bästa bygger på delaktighet och inflytande hela vägen – från mötet mellan lärare och elev under lektionen till huvudmannens arbete med att möta alla skolors behov. Rapporten visar att läroplanen poängterar vikten av att eleverna ska ha inflytande över sin egen undervisning vilket förändrar lärar-elevrollen i grunden. Att läraren ensam leder arbetet i klassen är något som kan hindra elevers delaktighet i klassrummet. Dessutom kan det vara svårt för eleverna att hävda sin rätt till delaktighet då de kan sakna både erfarenhet, mognad och förmåga att hävda sin rätt. Detta kan leda till en ojämlikhet mellan elever och lärare som kan vara ett hinder för delaktigheten.
Anledningen till att vi i vår studie vill intervjua både skolledare och lärare är alltså att de har olika roller när det gäller att skapa förutsättningar för delaktighet för elever med intellektuella funktionsnedsättningar inom vuxenutbildningen. Vi hoppas på att valet av två yrkesgrupper kan bredda bilden av förutsättningar för delaktighet inom särvux i små kommuner.
4
Definition av centrala begrepp
I detta avsnitt definieras begrepp som är centrala för studien. Begrepp som tas upp är delaktighet, delaktighet i utbildning, intellektuell funktionsnedsättning, särskild utbildning för vuxna och små kommuner.
Delaktighet
Inom ICF, WHO:s klassifikationssystem för hälsa (World Health Organization, 2001) betecknas begreppet delaktighet som En individs engagemang i livssituationer. I en fotnot till ICF (Molin, 2004b) ges en kommentar till hur delaktighetsbegreppet används i klassifikationen. Här sägs att ICF:s delaktighetsdefinition inbegriper engagemang (involvement). Molin presenterar därefter några förslag till definitioner av engagemang. Begreppet innefattar: delta eller ta del av (taking part), vara inkluderad (being included) eller upptagen inom ett livsområde (engaged in an area of life), vara accepterad (being accepted) eller ha tillgång till behövda resurser (having access to needed resources). Dessa blir viktiga begrepp i studien eftersom vårt syfte handlar om delaktighet.
Molin (2004a) ger i sin avhandling ”Att vara i särklass – om delaktighet och utanförskap i gymnasiesärskolan” ytterligare perspektiv på delaktighet. Han skiljer på intrapersonell och interpersonell delaktighet. Den intrapersonella delaktigheten handlar om förhållningssätt eller egenskaper hos individen. Molin (2004a) menar att engagemang är exempel på en sådan delaktighetsform. Interpersonell delaktighet är sådant som sker mellan individen och omgivningen. Autonomi är en sådan delaktighetsform och det handlar om att till exempel kunna göra självständiga val och att bestämma över sin situation. Molin (2004a) tar också upp frågan om en persons upplevelse av delaktighet är tillräcklig för att man ska kunna se det som att delaktighet förekommer. Molin (2004a) skriver att det inte är tillräckligt att en person upplever delaktighet för att det ska betraktas som att delaktighet finns. Eftersom delaktighet är en rättighet (United Nations, 2008) är det också viktigt hur delaktigheten faktiskt ser ut i praktiken.
Frågorna som finns med i intervjuerna i denna studie knyter an till detta resonemang som Molin (2004a) för angående upplevelsen av delaktighet.
Janson (2012) vars arbete ligger till grund för delaktighetsmodellen som vi kommer att använda i den teoretiska bakgrunden menar att delaktighet handlar om rätten till att få vara delaktig i samhället på olika sätt till exempel inom kultur, politik och utbildningssystem. Janson (2012) menar att det 1991 i handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1991:46) fanns en vilja att använda begreppet delaktighet om att vara en aktiv deltagare i samhällslivet och att människor med funktionsnedsättningar ska vara med i samhället på samma villkor som alla andra.
Delaktighet sker alltså när man befinner sig i ett sammanhang med andra människor.
Skolverkets stödmaterial (2013) beskriver att undervisningen inom särvux bland annat syftar till att öka den enskildes självständighet och delaktighet. I vår studie använder vi Szöny och
5
Söderqvist Dunkers, (2018) definition av delaktighet utifrån delaktighetsmodellen som vi kommer att beskriva i metodavsnittet.
Delaktighet i utbildning
Eftersom vårt fokus är delaktighet inom särvux så kommer vi att definiera delaktighet i koppling till utbildning. Elevers delaktighet och inflytande är en röd tråd genom hela den styrkedja som ger riktlinjer och förutsättningar för hur arbetet och lärandet ska organiseras i skolan (Alerby &
Bergmark, 2015).
Hur delaktighet ska uppnås rent praktiskt är en intressant fråga. Emanuelsson (2004) menar att det inte är en enskild lärares uppdrag att sköta delaktigheten utan det är något som ett arbetslag tillsammans behöver ta ansvar för. Arbetslaget behöver tillsammans i gruppen utveckla en kompetens i hur man ska bemöta elever med intellektuella funktionsnedsättningar. Det bör ingå i en ordinarie veckoplanering hur man ska genomföra inkluderande insatser. Berhanu och Gustavsson (2009) bygger vidare på Emanuelssons (2004) resultat och menar att flera studier visar att en av de viktigaste faktorer för att öka elevers delaktighet i sitt lärande är skolledningens attityder och kunskaper.
Några författare tar upp tillgängligheten som en viktig del för att uppnå delaktighet i skolan.
Almqvist et al. (2004) menar att ju fler aktiviteter i skolan som upplevs som tillgängliga desto mer ökar delaktigheten. Bernhau och Gustavsson (2009) menar att tillgänglighet både när det gäller den fysiska miljön och den sociala miljön har stor betydelse för elever med intellektuella funktionsnedsättningar. Författarna menar också att anpassade läromedel är av stor betydelse för tillgänglighet i utbildning för dessa elever.
Skolverket (2017) skriver i läroplanen för vuxna att utbildningen behöver anpassas till individens behov och förutsättningar. Därför kan utbildningen utformas olika när det gäller längd eller innehåll. Läroplanen betonar att vuxenutbildningen alltid ska möta varje elev utifrån elevens behov och förutsättningar. I Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006) beskrivs det att inom vuxenutbildning ska personer med funktionsnedsättning ägnas särskild uppmärksamhet vid utformningen av utbildningen. Det står också att specialkurser bör tas fram för att tillgodose behov och förutsättningar för vuxna med funktionsnedsättningar.
I Sverige har det gjorts försök med att anordna utbildning på högskole- och universitetsnivå för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I en motion till riksdagen (2016/17:333) sammanfattas detta. I motionen beskrivs att Högskolan i Gävle under några år drev ett projekt där man erbjöd elever som gått särskolegymnasium att söka en högskoleutbildning.
Anpassningar som gjordes var att låta utbildningen löpa på fyra år istället för tre. Man anpassade också vissa moment. På grund av svårigheter med finansieringen så finns inte den utbildningen kvar. Ett problem med en anpassad studiegång var formen av ekonomisk ersättning till eleverna.
Eftersom studietakten för elever med IF var lägre fick eleverna som läste vidare på högskola
6
inte studiemedel under hela studietiden. Det ekonomiska systemet var uppbyggt för en förväntad högre studietakt. Vår studie kommer att använda Szönyi och Söderqvist Dunkers sex aspekter av delaktighet. Dessa aspekter är utformade för att analysera delaktighet i skolan.
Intellektuell funktionsnedsättning
Tideman (2017) menar att begreppet utvecklingsstörning har varit det gällande i Sverige under lång tid. De senaste åren har dock begreppet intellektuell funktionsnedsättning blivit allt vanligare. Begreppet utvecklingsstörning finns fortfarande kvar i lagtexter och används bland annat i Skolverkets texter. Tideman (2017) menar dock att det känns föråldrat och stigmatiserande. Begreppet intellektuell funktionsnedsättning (intellectual disability) är den term som används internationellt (WHO, 2010)
Söderman och Antonsson (2011) menar att utvecklingsstörning har definierats på olika sätt genom åren. Författarna menar att klassificeringen av utvecklingsstörning ofta innebär att man delar upp begreppet i undergrupper vilket ofta innebär en definition av vilken grad av utvecklingsstörning det handlar om. I diagnosmanualerna ICD-10 och DSM – 5 har man delat in i fyra grader av utvecklingsstörning: grav, svår, medelsvår och lindrig. När det gäller diagnostisering och klassificering definieras utvecklingsstörning utifrån tre kriterier: IQ under 70, nedsatta adaptiva förmågor samt att orsakerna till detta ska ha inträffat före 16 års ålder.
I vår studie kommer vi främst att använda oss av begreppet intellektuell funktionsnedsättning.
Begreppet utvecklingsstörning använder vi när det är den officiella benämningen i till exempel skolverkets läroplaner.
Särskild utbildning för vuxna
Vuxenutbildningen i Sverige erbjuder utbildning inom grundläggande nivå (motsvarar grundskolan), gymnasial nivå (motsvarar kunskaper inom gymnasiet), SFI (svenska för invandrare) och särvux (särskild utbildning för vuxna). En elev har rätt att börja studera på vuxenutbildningen från det år man har fyllt 20. Alla dessa olika utbildningsformer har en och samma läroplan, men kursutbudet ser olika ut. I läroplanen för vuxenutbildning (2017) står det att en likvärdig utbildning inte innebär att undervisningen ska se ut på samma sätt överallt eller att resurser ska fördelas exakt lika. Läroplanen vill ta hänsyn till de enskilda elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Det framhålls också att skolväsendet har ett särskilt ansvar för elever med funktionsnedsättning (Skolverket 2017).
Skolverket (2013) skriver att vuxna i Sverige som har en utvecklingsstörning eller dokumenterad hjärnskada har rätt att delta i särskild utbildning för vuxna. Eleven ska ha fyllt 20 år, vara bosatt i Sverige, sakna de kunskaper som utbildningen syftar till att ge och ha förutsättningar för att tillgodogöra sig utbildningen. Särskild utbildning för vuxna är uppdelad i tre olika nivåer. Den första är grundläggande nivå som motsvarar träningsskolan inom grundsärskolan. Den andra nivån är grundläggande nivå. Studier på denna nivå motsvarar de
7
kunskaper som uppnås efter grundsärskolan. Den tredje nivån är gymnasial nivå det vill säga att man kan läsa kurser som är desamma som inom gymnasiesärskolans nationella program.
Kommunen ska enligt skollagen erbjuda alla kurser på grundläggande nivå. När det gäller den gymnasiala nivån säger skollagen att huvudmannen ska sträva efter att ge utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Inom särvux på gymnasial nivå kan en elev läsa lärlingsutbildning.
Lärlingsutbildning syftar till att ge eleverna en grundläggande yrkesutbildning, ökad arbetslivserfarenhet och möjlighet att få kunskaper inom yrkesområdet under en handledares ledning på en arbetsplats. Lärlingsutbildning inom särvux går oftast på heltid och pågår i 1–2 år (Skolverket, 2020). På arbetsplatsen ska eleven ha en handledare som har ansvar för elevens lärande och yrkesmässiga utveckling. De bästa förutsättningar för en elev som valt lärlingsutbildningen uppnås då skola och arbetsliv samverkar menar Skolverket (2020).
För att bli mottagen i grundsärskola krävs flera olika utredningar för att bli behörig till särskolan. För att bli antagen på särvux så finns inte sådana formella krav på tidigare utredning om utvecklingsstörning. Detta är viktigt för de personer som är äldre och vill läsa på särvux men som inte har någon utredning kring sin funktionsnedsättning. En elev inom särskild utbildning för vuxna ska ha en individuell studieplan, precis som alla andra elever inom vuxenutbildningen, men kan också läsa orienteringskurser, få sin kunskap validerad och andra bestämmelser som liknar övriga vuxenutbildningen. Man kan också läsa lärlingsutbildning inom särvux. En målsättning inom särvux är att de studerande ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. Utgångspunkten är den enskildes behov och förutsättningar. Den som har minst utbildning sedan tidigare ska dessutom prioriteras vid antagningen (Skolverket 2013). Ansökan till särvux går till på samma sätt som övriga vuxenutbildningar genom att man fyller i en ansökan där man uppger vilken kurs man vill gå och vad man har för tidigare utbildning.
Antal studerande år 2018 inom särskild utbildning för vuxna var 3670 elever (Skolverket 2018) vilket gör den till en förhållandevis liten skolform. Detta kan jämföras med att samma år var det totala antalet elever om läste på kommunal vuxenutbildning i Sverige, inklusive SFI (svenska för invandrare) 389 569. Eleverna inom särvux läser i genomsnitt 3,8 timmar i veckan (Skolverket 2018) vilket betyder att utbildningen inom särskild utbildning för vuxna oftast inte sker på heltid utan som ett komplement till annan sysselsättning. Bakom genomsnittet ligger dock en stor variation i hur undervisningen är planerad tidsmässigt. Lärlingsutbildning ges ofta på heltid, medan andra elever som läser enstaka kurser kan ha en studietakt på en timme i veckan.
I Skolverkets statistik är alla Sveriges kommuner representerade när det gäller antal inskrivna elever på särvux. En hel del kommuner har rapporterat att de har 0 elever på särvux. Många hänvisar sina elever i målgruppen till en närliggande kommun. Flest elever har Stockholm på 164 inskrivna elever 2018, de kommuner vi hade kontakt med inför vårt urval hade mellan 0–
22 elever inskrivna. Riksgenomsnittet visar att det är 2,8 elever per undervisningsgrupp inom särvux.
8
Särskild utbildning för vuxna förkortas vanligtvis särvux. Denna förkortning används av Skolverket. En sak som skiljer särvux från övriga vuxenutbildningen är att huvudmannen för särvux har ett uppsökningsansvar. Detta innebär att en vuxenutbildning i en kommun inte bara kan informera om särvux i kurskataloger och via studie- och yrkesvägledare utan har ett ansvar att söka upp de som tillhör målgruppen och ge information om deras rättigheter till utbildning och berätta vad särvux är.
Regeringen beslutade den 16 februari 2017 att tillsätta utredningen ”En väl anpassad vuxenutbildning”. I uppdraget ingick att undersöka behovet av förändringar i regleringen av vuxenutbildningen, huvudsakligen när det gäller kommunal vuxenutbildning (komvux) och särskild utbildning för vuxna (särvux). Utredningens förslag heter ”En andra och en annan chans – ett komvux i tiden” (2018). Förslaget innebär att särskild utbildning för vuxna ska upphöra som egen skolform. Utredningen föreslår en sammanhållen kommunal vuxenutbildning där särvux ska ingå som delar i den kommunala vuxenutbildningen jämte komvux på grundläggande och gymnasial nivå samt sfi. I utredningen kan man läsa att det finns farhågor om att utbildningen som erbjuds inom särskild utbildning kan marginaliseras om skolformen upphör eftersom antalet elever är så få i förhållande till övrig vuxenutbildning. Det finns också en oro att den specialpedagogiska kunskap som lärare inom skolformen besitter skulle tas i allt för stort anspråk till elever inom komvux eftersom behoven där är stora och i många fall inte tillgodosedda. I vår studie undersöker vi särvux enligt de regler och förhållanden som gäller våren 2020.
Små kommuner
Kommungruppsindelningen används för att underlätta jämförelser och analyser i olika statistiska sammanhang och är utarbetad av Sveriges kommuner och regioner (SKR). 2017 gjorde SKR en kommungruppsuppdelning. Där definierar man Mindre stad/tätort som kommuner med minst 15 000 till som mest 40 000 invånare. Därefter följer landsbygdskommuner med mindre än 15 000 invånare. Det är dessa två typer av kommuner som riktade in oss på.
Anledningen till att vi valde dessa två kommuntyperna är att vi i kontakt med andra särvux i Sverige ser att om en kommun är större än detta så förändras organiseringen av särvux markant.
När begreppet små kommuner används i studien så betyder det alltså mindre stad/tätort och landsbygdskommuner.
När det gäller särvuxverksamheten i små kommuner så finns det angivet i Skolverkets statistik hur många som är inskrivna i respektive kommun. Vi har inte funnit statistik över inskrivna särvuxelever i förhållande till kommunens storlek.
9
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras relevant tidigare forskning som har beröringspunkter med studiens syfte. Vi har använt oss av 14 olika forskningsstudier varav en (Molin) är en svensk doktorsavhandling och övriga artiklar har publicerats i nordiska eller internationella tidskrifter.
Vi har använt oss av sökverktyget OneSearch och även använt databasen ERIC när vi sökt efter vetenskapliga artiklar. Sökorden har varit delaktighet, särskild utbildning för vuxna, vuxenutbildning, inkludering, små kommuner, utvecklingsstörning, intellektuella funktionsnedsättningar och ordens engelska motsvarigheter. Sökorden har kombinerats i en rad olika sammansättningar för att samla in ett omfång av artiklar som vi sedan har gjort ett urval ur. Det verkar vara svårt att finna artiklar som ligger helt inom studiens område. Däremot har det funnits artiklar som handlar om vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning inom utbildning i olika länder och inom andra eftergymnasiala utbildningsformer än svensk vuxenutbildning. Vi har även hittat artiklar som främst rör barn men där författarna har haft intressanta perspektiv på delaktighet. Utifrån ett fokus på delaktighet är genomgången av tidigare forskning uppdelat i olika teman. Dessa teman är: delaktighet inom vuxenutbildning för elever med intellektuella funktionsnedsättningar, delaktighet inom andra utbildningar efter gymnasiet för elever med IF, samarbete mellan skola och arbetsliv för ökad delaktighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, delaktighet utifrån ett socialt perspektiv för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar och förutsättningar för delaktighet i små kommuner.
Delaktighet inom utbildning för elever med intellektuella funktionsnedsättningar
Delaktighetsbegreppet är viktig i all utbildning från de yngsta till de äldsta i utbildningssystemet. En delaktighetsmodell från Storbritannien finns utarbetad för barn i åldrarna 8–12 år. I den har Shier (2001) skapat en modell som är baserat på FN:s Barnkonvention utifrån artiklar i konventionen som berör delaktighet. Artiklarna handlar om att barn har rätt att bli lyssnade på, barn ska stödjas i att uttrycka sina åsikter, man ska lyssna på barns åsikter, barn ska tas med i beslutsfattande processer och barns ska vara ansvarstagande i sina beslut. Utifrån dessa punkter av delaktighet har författaren delat in i tre olika grader av engagemang från omgivningen. Det första kallar han för opening, vilket är det första steget i att förverkliga dessa delaktighetsrättigheter. Det betyder att exempelvis skolan som organisation har en intention av att genomföra arbetet med delaktighet. Det andra, opportunity, är det praktiska genomförandet av delaktighetsarbetet och det tredje är obligation, alltså att exempelvis en skola gör det till en princip att arbete på en skola utförs på ett visst sätt utifrån denna modell. Varje steg i modellen innehåller några enkla frågor och genom att använda sig av denna modell kan skolan se hur långt man har kommit i sitt delaktighetsarbete och man kan analysera vad nästa steg i arbetet skulle vara. Shier (2001) pekar alltså på en modell som visar
10
på hur man kan utveckla en skolas delaktighetsarbete. Även om Shiers (2001) modell är utarbetad utifrån verksamheter med barn mellan 8–12 år kan den användas även för verksamheter för vuxna personer. Behovet att bli lyssnad på och att få vara delaktig är relevant oavsett ålder.
Det kan också vara viktigt för en skola att vara vaksam på vilka hinder som kan stå i vägen för delaktighetsarbetet. En undersökning från grundskolan gjord av Lindqvist och Nilholm (2014) pekar på några hinder för delaktighet och inkludering i skolan. Författarna menar att själva begreppet inkludering används olika av olika skolledare. Rektorerna på de undersökta skolorna ville att specialpedagogerna på skolorna skulle stödja och instruera lärare, men detta skedde inte i hög grad enligt undersökningen. Författarna menade att en viktig detalj var att personalen på skolan ansåg att huvudorsaken till att elever behöver specialundervisning är att eleven har personliga särskilda behov, inte att orsakerna ligger i lärandemiljön. En majoritet av personalen ansåg att en-till-en-undervisning var mest lämpligt. Lindqvist och Nilholm ställer sig frågan om rektorerna då har rätt verktyg för att faktiskt främja ökad inkludering på skolan. Författarna ser två hot: att rektorer inte uppmärksammar avvikande åsikter om inkludering hos personalen och att specialpedagoger hävdar en traditionell yrkesroll med segregerad utbildning.
För att undvika den segregerande undervisningen som Lindqvist och Nilholm (2014) pekar på så skulle en väg vara att fokusera på relationen mellan eleven och personal på skolan för att öka delaktigheten. Om detta skriver författarna Bowman och Plourde (2012) som menar att det är viktigt att diskutera tillsammans med eleven kring vad eleven redan kan, vad eleven vill lära sig och vad eleven har lärt sig i undervisningen som kan stödja eleven i processen att göra kunskapen till sin egen. Författarna framför att det är mycket viktigt att etablera en bra relation till eleven för att nå en god inlärning. Även studenter med intellektuella funktionsnedsättningar vill kunna leva självständigt, ha en försörjning och ha samma möjligheter i livet som andra.
När det gäller delaktighetsperspektivet inom vuxenutbildning skriver Bernhard och Andersson (2017), i likhet med Bowman och Plourde (2012) studie ovan, att de två mest framgångsrika faktorerna för en vuxenutbildning är att utgå från elevens behov och etablera goda personliga relationer mellan personal och elever. Schreiber-Barsch, (2019) kom fram till tre delar i utformningen av den tyska vuxenutbildning som har stor betydelse för möjligheten att skapa en inkluderande utbildning. Den första aktiviteten är ingångarna till utbildningen, hur ingångarna ser ut, vem som får tillgång till utbildningen och vilka som får tillgång till de olika (sociala) platserna för inlärning. Den andra aktiviteten är hur individerna identifieras som lärande individer, hur personer kategoriseras och sorteras i grupper. Den tredje aktiviteten är hur vuxenutbildningen själv presenterar sig, vilka yrkeskategorier inom vuxenutbildningen som anses vara experter på att utforma utbildning för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Författarna anser att det går att se denna indelning följer en axel med begreppen segregation – målgruppsorientering – inkludering. Det finns också en övergripande kvalitetsaspekt i deltagandet i aktiviteterna som erbjuds. Dessa följer en axel med begreppen
11
fast form – situationsbundenhet – flexibilitet. Författarna kommer fram till att det är kvaliteten på deltagandet som räknas, inte endast att delta på ett ytligt plan. Att fatta beslut om att delta eller inte delta i vuxenutbildning kräver en självständig handling. För att kunna ta det beslutet så krävs tre förutsättningar för eleven: att vara tillåten att besluta, att vara kapabel att besluta och att ha viljan att besluta.
Delaktighet inom andra utbildningar efter gymnasiet för elever med intellektuella funktionsnedsättningar
Det är inte endast kommunal vuxenutbildning som är öppen för vuxna elever med intellektuella funktionsnedsättningar. Det finns andra eftergymnasiala alternativ som folkhögskolor och det har funnits försök med universitetsutbildning i Sverige (Motion 2016/17:333). När det gäller universitetsutbildning beskrev vi i bakgrunden försök som pågått bland annat på Gävle högskola men som fick läggas ner på grund av svårigheter med finansieringen för eleverna.
Författarna Bernhard, och Andersson (2017) beskriver att i Sverige finns det en lång tradition av folkhögskolor. Folkhögskolorna, menar författarna, har varit en arena för elever i behov av stöd sedan 1980-talet. Det finns en dramatisk ökning av andelen deltagare med funktionsnedsättningar i svenska folkhögskolor. Mer än var tredje deltagare hade behov av specialpedagogiska insatser på folkhögskolan i Sverige 2015. En fråga som Bernhard och Andersson (2017) diskuterar i sin studie är om den ökande andelen studerande med funktionsnedsättningar på folkhögskolan kan bero på en förändring i attityder mot personer med funktionsnedsättningar i samhället vilket leder till att fler elever med specialpedagogiska behov blir antagna på utbildningarna. Det kan också vara ett resultat av grundskolans och gymnasieskolans svårigheter med att anpassa undervisningen till det ökade antalet personer med diagnoser under 90-talet vilket kan ha lett till att alltfler med intellektuella funktionsnedsättningar sökte sig till folkhögskolor.
I en kanadensisk studie (Wintle, 2015) undersöktes hur elever med intellektuella funktionsnedsättningar kan förberedas för att delta i kurser på universitetsnivå. Författaren till studien skriver att utbildningen som undersöktes var en tio månader lång utbildning på ett Community Adult Learning Centre som syftade till att förbereda studenter för vidare utbildning på universitetsnivå. Wintle (2015) identifierade fyra viktiga aspekter i utbildningen. Dessa var 1, att bekanta eleverna med miljön på universitetet, 2, att utveckla självmedvetenhet om kroppsspråk, att göra ett gott intryck, att läsa av känslor hos andra och att känna av känslor kopplade till makt i sociala situationer, 3, att utveckla förmågan att uttrycka sig själv, 4, att öva läskunnighet, eller literacy. Wintle (2015) resultat pekade på att övergången mellan förberedande studier och studier på universitetet kan underlättas genom elevbesök på universitet, guidning i lokalerna och att elever bekantar sig med andra studerande på universitetet. En annan insats som underlättar för elever med IF att delta i universitetsstudier är att förbereda universitetslärarna att ta emot en ny typ av elever.
12
En annan studie gjord av Baker, Lowrey och Wennerlind (2018) tar sig också an eftergymnasiala utbildningar med fokus på hur utbildningen kan anpassa sig utifrån eleverna.
Författarna menar att det finns flera pågående projekt som syftar till att öka möjligheterna för att ha en inkluderande utbildning för unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar på eftergymnasial nivå. Resultatet av studien är att det krävs en systematisk förändring av de högre utbildningarnas utformning för att skapa en inkluderande utbildning. I likhet med Wintle (2015) visade båda studierna att universiteten behöver ändra på sin utformning och förberedelse för att förutsättningarna för deltagande för elever med intellektuella funktionsnedsättningar ska öka.
Samarbete mellan skola och arbetsliv för ökad delaktighet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar
Många elever inom särvux har parallellt med studier också en plats inom daglig verksamhet, dvs anpassade arbetsplatser. Carnaby et al. (2011) gjorde en studie av ett brittiskt projekt om anpassade arbetsplatser för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Studien visar att det behövs ett väl utvecklat samarbete mellan olika yrkesgrupper för att kunna planera arbetstagarnas vardag och utbildning. Projektet visade att det är nödvändigt att ha kompetent, högutbildad personal som arbetar jämsides med övrig personal för att höja den övriga personalens kompetens och att få verksamheten att fungera bättre utifrån ett delaktighetsperspektiv.
Bowman och Plourde, (2012) kopplar också samman anpassade arbetsplatser med utbildning.
De menar i sina resultat att ett livslångt lärande kräver en flexibel undervisning. Undervisningen måste uppmärksamma och anpassas efter samhällets skiftande krav på individen. I arbetslivet, menar författarna, krävs en kombination av teknisk kompetens och en förmåga till social anpassning och för personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan båda dessa delar vara en utmaning. Detta återkommer i läroplanen för vuxenutbildningen (2017). Två av de så kallade nyckelkompetenserna är digital kompetens och social kompetens, vilket också gäller för eleverna inom särskild utbildning för vuxna.
Delaktighet utifrån ett socialt perspektiv för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar
Molin (2004a) beskriver i en studie av gymnasiesärskoleelevers delaktighet hur elevernas sociala situation såg ut. Studien visade tydligt att det inte är ungdomarnas bristande autonomi (självständighet) som hindrar en ökad delaktighet exempelvis vad det gäller att vara med andra gymnasieelever i matsalen. Här verkar hindren ligga i de formella strukturerna, det vill säga att eleverna tillhörde gymnasiesärskolan istället för gymnasiet. De läste olika kurser och att nivån på undervisningen skilde sig åt. Viljan och förmågan att närma sig andra elever på gymnasiet fanns, åtminstone identifierade sig några elever i högre grad med andra elever på skolan än med
13
de som formellt tillhörde samma skolform som dem själva. Molin (2004a) beskriver att dessa elever hamnar i dubbla tillhörigheter genom att de vill ha rätten att vara sig själv och samtidigt vilja tillhöra de eleverna som går på gymnasiet.
Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har färre sociala relationer utanför familjen än den övriga befolkningen skriver Saarinen, Jahnukainen, och Pirttimaa, (2016) i en studie. Författarna kom i sin studie fram till att viljan finns att få vänskapsrelationer utanför den närmsta familjen. Detta stämmer överens med Molins (2004a) resultat ovan. Men författarna menar att det är en utmaning att skapa mer än ytliga relationer utanför den närmsta familjen.
Bowman och Plourde, (2012) ger ytterligare en förklaring till minskat socialt liv för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Författarna menar att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är mer socialt isolerade och har ett lägre deltagande i sociala aktiviteter.
Författarna kommer fram till att specialundervisning i ung ålder kan ha gett elever färre valmöjligheter och mindre inkluderande undervisning. Specialundervisning (i USA) har enligt studien varit utformad med stark kontroll över eleverna vilket har lett till att eleverna är otränade på att ta egna beslut och initiativ.
När det gäller delaktighet i det sociala livet för personer med intellektuell funktionsnedsättning visar författarna Miller, Scheien, White, Harrington (2018) upp en positiv bild när det gäller det social livet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. De har kommit fram till i sina studier att föräldrar till vuxna personer med intellektuella funktionsnedsättningar tycker att deras (vuxna) barn erövrat nya sociala förmågor sedan de börjat på eftergymnasial utbildning och att detta har hjälpt föräldrarna att släppa taget om sina nu vuxna barn. Detta, menar författaren, visar hur viktig inkludering i utbildningssystemet är för familjer och närstående som ställs inför utmaningen att hjälpa sina barn med intellektuella funktionsnedsättningar att komma vidare in i vuxenlivet. De ökade förmågor som inkluderingen bidragit till för eleven har hela familjen nytta av när eleven börjar leva ett mer självständigt vuxenliv enligt studiens resultat.
Murray, (2003) har också studerat övergången mellan ungdom och vuxenlivet och menar att skolan kan vara med och stödja personer med flerfunktionsnedsättningar i övergången från ungdom till vuxenlivet på olika sätt. Författaren menar att detta kan bland annat ske med nära och goda relationer mellan lärare och elev och att stärka självständigheten hos eleven.
Undervisning och modellering av sociala färdigheter och beteenden ses också som ett sätt att förbereda eleven för en ny kontext. God planering av övergången mellan skolan och livet efter skolan kan leda till att individen lyckas bättre i livet än elever som inte har en väl planerad övergång mellan skolåren och livet efter skolan säger Murray (2003). Det är viktigt att individen inte bara ses som elev menar han, utan som en social varelse som agerar på flera arenor samtidigt.
14
Förutsättningar för delaktighet i små kommuner
Vår studie fokuserar, förutom på delaktighet inom särvux, också på små kommuner när det gäller förutsättningar för delaktighet. Vi har hittat två artiklar som tar sig an små kommuner i förhållande till invånarnas delaktighet.
Masvie och Ytrehus (2013) har undersökt vad norsk vårdpersonal inom psykiatrin har för erfarenheter av att arbeta i små kommuner i norra Norge. Generellt för de små kommuner som undersöktes fann författarna att det var lägre inkomster och lägre utbildningsnivå än i större städer. Däremot uppgav personalen att det var bra sammanhållning bland människorna i de små kommunerna och det fanns en stor tillit till varandra vilket ökade delaktigheten för invånarna.
Det visade sig också att informationen om vad som hände i samhället var mer tillgänglig för alla i kommunen och kom fler till del än i större städer.
I Sverige gjorde Olin-Scheller och Roos (2013) en studie för att ta reda på förutsättningar för digital delaktighet i och utanför skolan bland barn och unga i glesbygd. Studien visar att majoriteten av barnen och lärarna inte använder digitala verktyg och internet särskilt ofta i skolvardagen. Risken som författarna såg var att avsaknaden av digitala verktyg kan få konsekvenser för hur dessa barn utvecklar sin digitala delaktighet, sina möjligheter till lärande och - i förlängningen - förmågan att vara delaktiga i samhällsutvecklingen. I studien ser författarna att barnen på den aktuella skolan i många sammanhang var delaktiga, däremot tycks barnen ha begränsade möjlighet till delaktighet när det handlar om digitala verktyg och digitala miljöer. Utifrån Olin-Scheller och Roos kan vi återigen koppla till nyckelkompetenserna inom särvux där en av dessa är digital kompetens (Skolverket, 2017).
Sammanfattning av tidigare forskning
Utifrån litteraturen som har presenterats kan vi se att utbildning är ett verktyg för delaktighet i samhället. Genom att arbeta med delaktighet inom utbildning öppnas fler områden för personer med intellektuella funktionsnedsättningar att känna sig delaktiga i. Det som ökar möjligheterna för delaktighet är att det finns en god relation mellan lärare och elev och en förmåga hos den pedagogiska personalen att lyssna till vad eleven med intellektuella funktionsnedsättningar har för behov och önskemål. Det är också viktigt hur en utbildning presenterar sig och erbjuder anpassad utbildning. Andra alternativ till eftergymnasiala utbildningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning är i Sverige först och främst folkhögskolor och på den internationella arenan har det gjorts försök med att förbereda personer med intellektuella funktionsnedsättning för studier eller skuggning på universitet. Att det finns ett önskemål om kontakter med personer utan intellektuell funktionsnedsättning framgår tydligt i forskningen som vi studerat men att dessa kontakter är svåra att få till då strukturella hinder kan föreligga.
Men studier har också visat att eftergymnasiala utbildningar kan hjälpa individer att kliva in i vuxenvärlden både praktiskt och socialt. Många vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar arbetar inom anpassade verksamheter och studier gjorda på dessa
15
verksamheter visar att ett nära samarbete med professionell personal och även pedagoger från utbildningen är ett bra sätt att få personer delaktiga i samhället. Enligt studier visar det sig att personer från små samhällen kan upplevas vara delaktiga i samhället och att det är nära till olika informationskällor. Digital kompetens kommer upp i några av studierna som ett område som bör prioriteras för personer med intellektuella funktionsnedsättningar då den kompetensen kan vara en nyckel till ökad delaktighet.
16
Teori
I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska bakgrund. Vår studie har en delaktighetsmodell (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018) som en teoretisk utgångspunkt. Denna modell delar upp begreppet delaktighet i gripbara delar, där varje del spelar en roll i en sammansatt beskrivning av delaktighet i en viss kontext. Delaktighetsmodellen bygger på tidigare arbete av Janson (2013). Denna modell anser vi svarar an mot studiens syfte att undersöka förutsättningar för delaktighet i små kommuner.
Janson (2013) menar att delaktighet beskrivs som en rättighet i Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2006) men att det samtidigt går att beskriva som ett tillstånd. Han menar också att det går att diskutera om delaktighet finns eller inte finns i ett givet sammanhang. Detta leder honom till slutsatsen att vi bör skapa omständigheter så att delaktighet kan uppstå. Janson preciserar begreppet genom att avgränsa delaktigheten till en social delaktighet inom en kontext, vilket han menar motsvarar inkluderingens sociala dimension inom utbildning. Han gör en uppdelning av delaktighet i en subjektiv och en objektiv delaktighet. Jansons delaktighetsbegrepp är således både kontextbundet och har fokus på ett socialt, kommunikativt samspel.
Det sociokulturella perspektivet
Det sociokulturella perspektivet beskrivs kort här eftersom delaktighetsmodellen som vi använder i studien har gemensamma drag med det sociokulturella perspektivets betoning på social kommunikation och samspel för elevers utveckling. Kontexten för vår studie är utbildning, där lärande sker.
Nilholm (2007) förklarar att det sociokulturella perspektivet utgår från att det sociala och kulturella sammanhanget är viktigt för att förstå interaktion, lärande och utveckling. Begreppet kultur ska i sammanhanget förstås i vid mening som de föreställningar människor har om hur världen är beskaffad, de intellektuella resurser som man har tillgång till och de artefakter som finns i ett visst sammanhang. Vygotskij (1994) kallar språket det viktigaste vapnet för logiskt resonemang hos människan. En person behöver ha nått en viss nivå av intern utveckling för att kunna ta till sig kulturella metoder (som till exempel språk). Samtidigt så behöver personen intryck från omgivningen för att utvecklas.
Den kulturella kontexten har stor betydelse för personens utveckling (Vygotskij 1994). De språkliga redskapen utvecklas alltid i en kulturell kontext i ett givet samhälle. De språkiga redskapen är således inte naturliga, utan ändras och utvecklas av traditioner (Säljö 2017). Det är genom det talade och skrivna språket som individen kan kommunicera med andra människor och genom kommunikationen kan människor bygga en gemensam förståelse om världen. Varje funktion i individens kulturella utveckling uppträder först på en social nivå, sedan på en
17
individuell nivå. Språket finns både mellan människor och inom människan som ett tankeverktyg (Säljö, 2012).
Den sociokulturella teorin är applicerbar på vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna, vilket är kontexten för denna studie. Den sociala kommunikationen är central i det sociokulturella perspektivet och även inom området delaktighet. I studien undersöker vi bland annat förutsättningar för social kommunikation inom särskild utbildning för vuxna.
Studien undersöker förutsättningar för delaktighet inom en kontext, som i studien är särskild utbildning för vuxna. Förutsättningarna är dels fysiska förutsättningar, dels organisatoriska förutsättningar i utformningen av undervisningen. Delaktighet är ett begrepp som har liknande utgångspunkter som de dominerande grundtankarna i det sociokulturella perspektivet, där kommunikation och kulturell kontext är viktiga delar.
Sex aspekter av delaktighet
Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018) har identifierat sex aspekter av delaktighet i arbetet med att utveckla delaktighetsmodellen. Dessa aspekter har olika grad av objektiv eller subjektiv karaktär. Alla sex aspekterna har en inverkan på hur delaktigheten i en aktivitet kan beskrivas.
De mer objektiva aspekterna är tillhörighet, tillgänglighet och samhandling. De mer subjektiva aspekterna är erkännande, engagemang och autonomi. Alla aspekterna kan påverkas av hur förutsättningarna för delaktighet styrs av organiseringen av undervisningen.
Den första aspekten är tillhörighet. Det handlar om en formell tillhörighet, till exempel i vilken skolform eleven är inskriven i, eller vilken kurs som eleven går (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Genom att få denna information från verksamheter som vi besöker så ser vi i vilken grad utbildningsutbudet inom vuxenutbildningen är öppet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Den andra aspekten är tillgänglighet. Aspekten påverkar de andra aspekterna mycket. Den är själva nyckeln för att de andra aspekterna ska fungera. Tillgängligheten är indelad i tre delar (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Den första delen är fysisk tillgänglighet. Detta kan innebära att det går att ta sig fram i olika miljöer inomhus och utomhus, att det finns anpassade läromedel, teknisk utrustning men också att eleven kan delta i olika sociala sammanhang till exempel ett café eller en träningslokal. Är det till exempel rullstolsanpassat och syns särvuxeleverna i caféet? Att ha ett tillgängligt meningssammanhang är att man kan förstå till exempel vad syftet är med en aktivitet eller vad en uppgift i skolan betyder. Det tillgängliga meningssammanhanget kan påverkas om en lärare arbetar aktivt med att öka elevens förståelse av det som sägs eller görs. Denna aspekt är en central punkt i den pedagogiska miljön i klassrunnet och för oss blir det intressant att få reda på hur lärare gör för att särvuxeleverna ska förstå vad innehållet i kursen handlar om men även vad som är syftet med kunskapen och utbildningen i stort. Tillgängligt sociokommunikativt samspel kan ökas om eleven får hjälp med att förstå sociala regler eller läsa mellan raderna i ett sammanhang. Kommunikationens form är
18
också viktig det vill säga att hitta den som fungerar för eleven oavsett om det är verbal eller ickeverbal. Det handlar i grunden om att bli lyssnad på och att få framföra sin åsikt. Läroplanen för vuxenutbildningen poängterar att en elev ska ha förutsättningar för att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls- och arbetsliv (Skolverket 2017). Att sätta sig in i hur en person med intellektuella funktionsnedsättningar kommunicerar är viktigt och det är en synbar insats där man kan se tydlig effekt.
Den tredje aspekten är samhandling. Det innebär att man gör någonting tillsammans.
Samhandlingar är viktigt då det gör att eleven känner sig delaktig men det är också ett sätt att markera för andra att man är med i olika sammanhang tillsammans med andra. ”Aktivitetens tillgänglighet och andras erkännande har stor betydelse för möjligheten till samhandling” menar Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018, s. 23).
Den fjärde aspekten är erkännande. Det handlar om omgivningens syn på individen, det vill säga om den är erkänd av gruppen. Författarna menar att när andra utomstående försöker lägga sig i detta kan det ofta få motsatt verkan. Först och främst får vår studie visa om det ens finns möjligheter till en kamratgrupp eller är det främst en-till en undervisning. Men om det finns en kamratgrupp bör diskussionen även handla om dessa personer har ett umgänge utanför skolan.
Den femte aspekten är engagemang. Begreppet har med den egna upplevelsen av delaktighet att göra. En elevs engagemang hör ihop med hur han eller hon bemöts av andra. I en tillgänglig miljö är det lättare att känna engagemang än där man inte känner sig väl bemött av olika anledningar.
Den sjätte och sista aspekten i delaktighetsmodellen är autonomi. Autonomi handlar om självbestämmande, hur man kan påverka det man gör och på vilket sätt. Autonomi innebär också att man har rätten att välja bort. Konkret tänker man på möjligheten att göra olika val för särvuxelever inom utbildningssystemet men även i olika arbetsformer till exempel grupp kontra en- till en undervisning.
19
Metod
I detta avsnitt presenteras studiens metod och argument för val av metod lyfts fram. Hur urvalet av informanter gått till och hur intervjuerna genomförts beskrivs. Metoden för att analysera data beskrivs och metodens validitet och reliabilitet diskuteras. Etiska överväganden redovisas.
Syftet med studien är att bidra med kunskap om förutsättningar för elevers delaktighet inom särskild utbildning för vuxna i små kommuner. För att välja en lämplig metod för studien så utgår vi från studiens frågeställningar:
• Vilken beskrivning ger skolledare och lärare om förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna?
• Vilken beskrivning ger skolledare och lärare om hur förutsättningar för delaktighet inom särskild utbildning för vuxna påverkas av att utbildningen erbjuds i en liten kommun?
Att intervjua nyckelpersoner i utbildningen, de som faktiskt både styr över delar av förutsättningarna för delaktigheten och även är ansvariga för att genomföra utbildningen kan ge oss möjligheter att nå ett djupare resonemang kring förutsättningar för delaktighet på särvux.
Att analysera material från en kvalitativ intervju tar mycket tid i anspråk (Loseke, 2017), så vi behövde en genomtänkt metod för att analysera insamlade data.
Vald metod
Vi har valt att använda kvalitativa intervjuer med skolledare och lärare för särvux. Loseke (2017) menar att forskaren genom kvalitativa intervjuer kan få svar på komplexa ämnen som inte kan reduceras till enklare frågor som kan användas i enkäter. Vi använde semistrukturerade intervjuer för att låta informanternas berättelse träda fram relativt fritt, men samtidigt inom ramar tillräckligt rigida för att hålla berättelsen inom ämnet som vi har valt att studera (Kvale
& Brinkman, 2009). En alltför styrd intervju kan klippa av informantens tankar och därigenom hindra data att komma fram till oss som intervjuare. Kvale och Brinkman (2009) menar att intervjuaren bör behärska intervjutekniker och även använda ett situerat omdöme i intervjusituationen. De beskriver också att intervjuaren ska vara kunnig, strukturerande, vänlig, känslig, öppen, styrande, kritisk, minnesgod och tolkande. Grundidén i våra intervjuer var att nyfiket och engagerat söka efter informantens berättelse som vi sedan i efterhand kunde analysera med en strukturerad analysmetod. Vår ambition var att genom intervjuerna få svar på mer djupgående frågor om förutsättningar för delaktighet och hur arbetet med detta ser ut på vuxenutbildningen i ett antal kommuner.
20
Urval
Ahrne och Svensson (2015) menar att urvalet inför en intervju kan göras i ett tvåstegsurval.
Först gör man ett urval av den organisation man vill undersöka, i vårt fall särvux i små kommuner. Sedan görs urvalet av intervjupersoner. Urvalet gjordes genom att se på statistik (Skolverket, 2018) över vilka kommuner som hade elever inskrivna på särskild utbildning för vuxna. Flera kommuner rapporterar att de inte har några inskrivna elever i särvux. Några av de kommuner som hade rapporterat att de har inskrivna elever på särvux, visade sig inte organisera studierna själva i kommunen utan skickar eleverna till en annan större kommun. Ett annat urval är vår avgränsning till kommuner med ett mindre invånarantal än 40 000. Med tanke på att det skulle vara praktiskt görbart så avsåg vi att göra intervjuer med personer som vi kunde resa till med en rimlig arbetsinsats. Skolledarna och lärarna kontaktades först via telefon varefter vi skickade ut vårt missivbrev innan vi genomförde intervjuerna.
Ahrne och Svensson (2015) skriver att det andra steget är att välja ut vilka personer man ska intervjua i organisationen. De nyckelpersoner vi valt att intervjua är från två olika yrkesroller, lärare och skolledare. Dessa yrkeskategorier har olika ansvarsområden inom utbildningen. De är i sin yrkesroll personer med god insikt i hur verksamheten är organiserad, vilka aktiva val som har tagits i utformandet av särvux som kan ha med delaktighet att göra och även hur de har fått förhålla sig till kommunens storlek när det gäller genomförandet av utbildningen.
Skolledaren är ansvarig för skolans pedagogiska arbete såväl som verksamhetens ekonomi.
Därför är skolledaren en nyckelperson som har en inflytelserik roll i att skapa förutsättningar som i varierande grad främjar delaktighet för eleverna. Skolledaren ställs inför flera olika alternativ som påverkar förutsättningar för elevernas delaktighet i utbildningen. Läraren har en direkt påverkan på hur undervisningen utformas i nära kontakt med eleverna. Läraren är insatt i hur delaktighetsarbetet i klassrummet ser ut och har en närmare professionell relation till eleverna än skolledaren. Fokus i studien är inte att göra en komparativ studie på hur dessa yrkeskategoriers tankar om förutsättningarna för delaktighet ser olika ut. Studien strävar efter att få en ökad bredd i datamaterialet genom att samla in data från två olika yrkeskategorier vars yrkesmässiga val har påverkan på förutsättningarna för delaktighet inom särvux.
21 Tabell 1.
Översikt över intervjupersoner:
Kommun Yrkesroll Kommunstorlek Antal elever inom särvux
A 1 skolledare, 1 lärare 9000 invånare 10-15
B 1 skolledare, 1 lärare 26000 invånare 21-25
C 1 skolledare, 1 lärare 9000 invånare 16-20
D 1 skolledare 5000 invånare 3-5
E 1 lärare/skolledare 9000 invånare 3-5
F 1 lärare 12000 invånare 16-20
G 1 lärare 15000 invånare 3-5
(SCB, www.scb.se, Skolverket, 2018)
22
Intervjuguide och genomförande
Intervjun gjordes i form av en semistrukturerad intervju (Bilaga 1). Intervjuguiderna är kopplade till delaktighetsmodellen (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018). Därefter har vi tematiserat frågorna i följande teman: bakgrundsfrågor, utbildningens tillgänglighet, socialt och kommunikativt, acceptans och engagemang och till sist avslut och blick framåt.
Intervjufrågorna är relativt korta och enkla. Den typ av intervjufrågor vi har använt oss av är inledande frågor, uppföljningsfrågor, sonderande frågor, specificerade frågor, direkta frågor, indirekta frågor och strukturerade frågor (Kvale & Brinkman, 2009). Vi fick se över frågorna några gånger för att hitta rätt form på dem för att passa i intervjusituationen. Vi fick fatta beslut om vilka begrepp vi skulle ha med och hur man kunde minska abstraktionerna i frågorna. När vi förberedde oss för intervjun försökte vi tänka på de fem regler som intervjuare bör förhålla sig till från Roethlisberger och Dickson så som Ahrne och Svensson (2015) beskriver dessa.
1. Intervjuaren ska lyssna på den som talar på ett tålmodigt och vänligt men intelligent och reflekterande sätt.
2. Intervjuaren ska inte framhäva någon form av auktoritet.
3. Intervjuaren ska inte ge råd eller moraliska förmaningar.
4. Intervjuaren ska inte gräla/argumentera med den som talar.
5. Intervjuaren ska bara tala eller ställa frågor under särskilda förhållanden (till exempel för att hjälpa den intervjuade att tal, få vederbörande att känna sig mindre rädd eller orolig).
Dessa regler betyder för oss att vi lyssnar aktivt och intresserad på informantens svar, följer upp med följdfrågor om det är något vi behöver få mer utvecklat. Vi är medvetna om att det är informanten som äger sin berättelse och att vi inte kan kräva att få del av den på ett auktoritärt sätt. Vi gör inga försök att motbevisa informantens uttalanden, eller några påpekanden om att vi inte håller med informantens uppfattning om verkligheten om det finns något sådant under intervjusituationen. Vi tillåter oss att ha ett samtal om ämnet, men har respekt för att det är informantens berättelse som är det viktiga att få tag på i intervjun.
Alvesson (2011) menar att det är en fördel att dela upp intervjun i en början, en mitt och ett slut.
Inledningsvis försöker den som intervjuar att etablera en god relation, sedan följer frågorna kopplade till frågeställningarna där den som intervjuar går mer på djupet för att avsluta med en kort sammanfattning av det som framkommit. Vi avslutar med att fråga om den intervjuade har något mer att tillägga. Även Kvale och Brinkman (2009) tipsar om att det kan vara bra att intervjuaren ägnar 10 minuter efter avslutad intervju år att reflektera över det som sagts eftersom dessa omedelbara intryck är viktiga att komma ihåg.
Vi har valt att göra kvalitativa intervjuer med en person i taget. Det är en person som utför intervjun. Det finns alltid en maktaspekt i en intervjusituation som bör tas hänsyn till. När vi
