Förutsättningar för kommunen att kamerabevaka

Bedömning

Frågan om kommunernas möjlighet att kamerabevaka fordon i miljözoner och överföra uppgifter från kamerabevakningen till Polismyndigheten bör utredas vidare.

Gällande bestämmelser

Kamerabevakning regleras i kamerabevakningslagen (2018:1200). Syftet med den lagen är att tillgodose behovet av kamerabevakning för berättigade ändamål och att skydda fysiska personer mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan bevakning, se 2 §. Lagens tillämpnings-område framgår av 3–5 §§.

I 3 § anges att med kamerabevakning avses

1. att en tv-kamera, ett annat optisk-elektroniskt instrument eller en därmed jämförbar utrustning, utan att manövreras på platsen,

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

används på ett sätt som innebär varaktig eller regelbundet upprepad personbevakning,

2. att en separat teknisk anordning för avlyssning eller upptagning av ljud används i samband med sådan användning av utrustning som avses i 1, eller

3. att en separat teknisk anordning används för att behandla bild- och ljud-material som tagits upp med sådan utrustning som avses i 1 eller 2.

Av 7 § kamerabevakningslagen framgår att om en myndighet vill kamera-bevaka en plats dit allmänheten har tillträde krävs tillstånd.

I 8 § kamerabevakningslagen anges att tillstånd till kamerabevakning ska ges om intresset av sådan bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid bedömningen ska tillståndsmyndigheten särskilt beakta om bevakningen behövs för att

1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott på en brottsutsatt plats eller på en annan plats där det av särskild anledning finns risk för angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet eller på egendom,

2. förebygga, förhindra eller upptäcka störningar av allmän ordning och säkerhet eller begränsa verkningarna av sådana störningar,

3. utöva kontrollverksamhet,

4. förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor eller begränsa verkningarna av inträffade olyckor, eller

5. tillgodose andra därmed jämförliga ändamål.

Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli bevakad ska det särskilt beaktas

1. hur bevakningen ska utföras,

2. om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet ska användas, och

3. vilket område som ska bevakas.

I 9 § kamerabevakningslagen anges undantagen från tillståndskravet. Bland annat har Trafikverket undantag för bevakning vid en betalstation eller kontrollpunkt som avses i bilagorna till lagen om trängselskatt och som sker för att samla in uppgifter som behövs för att beslut om trängselskatt ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalats.

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

Av 22 § kamerabevakningslagen framgår att den som tar befattning med en uppgift som har inhämtats genom kamerabevakning inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon på detta sätt fått veta om någon enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Sekretess gäller för sådan uppgift om en enskilds personliga förhållanden som har inhämtats genom kamerabevakning som avses i kamerabevaknings-lagen (2018:1200), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men, se 32 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Sekretess hindrar inte att uppgift om en enskilds personliga förhållanden lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen eller Skatteverket, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att

förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet. Se 32 kap. 3 a § första stycket offentlighets- och sekretesslagen.

I artikel 5.1 b och c i dataskyddsförordningen³ anges att följande ska gälla vid behandling av personuppgifter:

b) De ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (ändamålsbegräns-ning).

c) De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhåll-ande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering).

Av artikel 6.1 e framgår att behandling är laglig om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgifts-ansvariges myndighetsutövning.

Av 2 kap. 2 § dataskyddslagen (2018:218) framgår att personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 e om behandlingen är nödvändig

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

1. för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller

2. som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning.

Datainspektionen utövar tillsyn över kamerabevakning enligt kamera-bevakningslagen och EU:s dataskyddsförordning, 2 § förordningen (2007:975) med instruktion för Datainspektionen samt 3 § förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds-förordning.

Skäl till bedömning

Transportstyrelsen bedömer att frågan om en kommuns möjlighet att kameraövervaka miljözoner måste utredas vidare. Det är Transport-styrelsens uppfattning att frågan om kamerabevakning är komplex och beroende av en rad omständigheter, till exempel tillståndskrav, ägar- eller föraransvar, vilket område som ska övervakas, hantering av information från kamerabevakningen och tekniska utmaningar. Grunden för kamerabevak-ning, personuppgiftsbehandling, bygger på EU-rätt, vilket försvårar möjlig-heten att genomföra nödvändiga ändringar i lagstiftning och därmed kommunernas möjlighet att använda kamerabevakning för att övervaka fordon i miljözoner.

Det är Datainspektionen som prövar tillstånd till kamerabevakning och har tillsynsansvaret. Den nya lagen om kamerabevakning är en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i Sverige, men den lämnar utrymme för medlemsstaterna att behålla eller införa särskilda regler om personuppgiftsbehandling, särskilt inom offentlig sektor (prop. 2017/18:231, s. 28).

Enligt dataskyddsförordningen måste all personuppgiftsbehandling vila på en rättslig grund, vilket även gäller för kamerabevakning som innebär personuppgiftsbehandling. För att kamerabevakning ska vara tillåten måste ett av villkoren som räknas upp i artikel 6.1 i dataskyddsförordningen vara uppfyllt. Detta gäller oavsett om kamerabevakningslagen kräver tillstånd för kamerabevakningen eller inte. För kommuner som vill kamerabevaka miljözoner är artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen aktuell.

Inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde kan krav på tillstånd endast ställas på sådan kamerabevakning som sker vid utförande av en uppgift av allmänt intresse. Vad som är allmänt intresse preciseras i dataskyddslagen.

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

Om en kommun vill kamerabevaka fordon som förs in i eller inom en miljözon är det avgörande att ta ställning till om det är ägaren eller föraren som ska hållas ansvarig vid överträdelse av miljözonsbestämmelserna samt om överträdelse av bestämmelserna är en brottslig handling eller inte.

Omfattningen av kommunernas kamerabevakning är beroende av vem som är ansvarig för överträdelsen: föraren eller ägaren till fordonet. Av för-arbetena till den nya kamerabevakningslagen framgår att personbevakning enligt lagen är sådan bevakning där människor kan identifieras (prop.

2017/18:231). Personbevakning är ett snävare begrepp än personuppgifts-behandling. Vid ägaransvar behöver kamerabevakning inte ske av fordonets förare, utan enbart av fordonets registreringsskylt. Registreringsskylten är en personuppgift, men att enbart övervaka registreringsskylten och inte föraren innebär att det inte rör sig om personbevakning i kamerabevaknings-lagens mening. Detta innebär att tillstånd inte behöver meddelas för

kamerabevakningen. Vid ett föraransvar behöver övervakning i stället ske av fordonets förare tillsammans med registreringsskylten, på samma sätt som med hastighetskameror, och bevakningen är att anse som kamera-bevakning med tillståndskrav.

Om det rör sig om personbevakning i kamerabevakningslagens mening måste en kommun enligt dagens regelverk söka tillstånd hos Datainspek-tionen för att få kamerabevaka en miljözon.

Förutsättningar för tillstånd framgår av 8 § kamerabevakningslagen, där det anges att tillstånd ska ges om intresset av bevakningen väger över den enskildes intresse av att inte bli övervakad. I detta ligger att kommunen ska ange syftet med övervakningen, och detta syfte kommer att vara direkt beroende av om överträdelsen av miljözonsbestämmelserna är kriminalis-erad eller inte. En kommun som vill använda kamerabevakning för att övervaka en miljözon måste stödja sig på någon av de rättsliga grunderna angivna i 8 §, och intresset för kamerabevakningen måste väga tyngre än den enskildes intresse att inte bli övervakad.

Tillståndsprövningen är individuell och det är därför svårt för Transport-styrelsen att inom ramen för detta uppdrag generellt svara på frågan om kommunernas möjlighet att få tillstånd till kamerabevakning av miljözoner.