Konklusion

Detta avsnitt sammanfattar de bedömningar och resonemang om ägaransvar, påföljder, kommunal kamerabevakning och informationsöverföring som har tagits upp i avsnitt 2.2.

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

Brottslig handling

I dag är det ett brott att inte följa reglerna om miljözoner. Påföljden är böter som uppgår till 1 000 kronor och ansvaret ligger helt på föraren. Syftet med kommunens kamerabevakning skulle vara att förebygga, utreda och lagföra brottslig verksamhet. Av förarbetena till kamerabevakningslagen anges att kamerabevakning kan vara särskilt betydelsefull i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet och ha avgörande betydelse i utredningar.

Regeringen anser att det är angeläget att lagstiftningen inte ställer upp för höga krav för exempelvis Polismyndighetens eller kommunernas möjlig-heter att vid behov använda tekniken som ett led i att skapa trygga offentliga miljöer (prop. 2017/18:231, s. 64). Av förarbetena framgår vidare att den nya lagen ger ökade möjligheter för till exempel kommuner att kamera-bevaka, men att det är viktigt att det finns ett berättigat intresse (prop.

2017/18:231, s. 68).

Transportstyrelsen drar slutsatsen att det finns möjlighet för kommuner att ansöka om och få tillstånd till kamerabevakning i syfte att bland annat utreda brott mot miljözonsbestämmelserna. Men det finns en rad omständig-heter som påverkar den möjligheten. En sådan omständighet är vilket område som ska bevakas. Är det en hel gata eller vissa angivna infarter till ett område? Att övervaka en hel gata där det finns risk för att även gående fångas på bild borde anses mer integritetskränkande än sådan kamera-bevakning som är begränsad till enbart registreringsskylt och förare.

Huruvida brott mot miljözonsbestämmelserna kan anses uppnå kravet på berättigat intresse återstår att se och är en fråga för Datainspektionen och ytterst domstolarna att pröva. Tillståndsmyndigheten har också att ta ställning till vilka effektivitetsvinsterna är med kamerabevakning i förhållande till manuell övervakning.

En förutsättning för att kunna lagföra brott är att materialet från kamera-bevakningen kan överlämnas till Polismyndigheten. Möjligheten för kommunen att lämna över uppgifter från kamerabevakning till polisen är begränsad. Uppgifter om en enskilds personliga förhållande som inhämtats genom kamerabevakning får överlämnas till Polismyndigheten om de behövs för att utreda ett begånget brott som ger fängelse. Hit hör inte brott mot miljözonsbestämmelserna, se avsnitt 1.5. Det är dock möjligt för kommunen och polisen att gemensamt vara personuppgiftsansvariga och på det sättet ge polisen tillgång till uppgifter från kamerabevakningen av miljö-zoner. Av dataskyddsförordningen framgår att en personuppgiftsansvarig bland annat kan vara en offentlig myndighet som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av person-uppgifter, se artikel 4.7 i dataskyddsförordningen. De personuppgiftsansvar-iga ska gemensamt fastställa ändamålen med och medlen för behandlingen, se artikel 26.1 i dataskyddsförordningen. På detta sätt finns en möjlighet för

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

polisen att behandla uppgifter som inhämtats från kamerabevakning av miljözoner. Detta är dock något som måste prövas i varje enskilt fall i samband med tillståndsprövningen.

Att ändra ansvaret från föraransvar till ägaransvar vid brott mot förarnde förbudet i bestämmelserna om miljözoner har redogjorts för i avsnitt 2.2.

Transportstyrelsen har gjort bedömningen att föraransvar bör kvarstå vad avser de nuvarande bestämmelserna om förandeförbud. Vi kommer därför inte att beröra frågan om kamerabevakning och brott mot

miljözonsbestämmelserna i förhållande till ägaransvar.

Skatt eller avgift

Om regelverket för miljözoner ändras så att påföljderna vid överträdelse av miljözonsbestämmelserna avkriminaliseras och en avgift eller skatt i stället påförs, eller om det utvidgas till att även innebära förbud att stanna eller parkera, blir syftet med kamerabevakningen också ett annat. Slutsatserna blir också olika beroende på om ägaren eller föraren hålls ansvarig. Vid ett ägaransvar behöver endast registreringsskylten övervakas, och övervak-ningen är därmed inte att anse som personövervakning i kamerabevaknings-lagens mening. Däremot är fortfarande dataskyddsförordningen tillämplig, eftersom det rör sig om personuppgifter. Vid ett föraransvar måste över-vakning ske av föraren, vilket innebär att det rör sig om personbeöver-vakning och därmed krav på tillstånd.

Om överträdelse av miljözonsbestämmelserna avkriminaliseras är syftet att kamerabevaka inte längre att förebygga och utreda brottslig verksamhet.

Ändamålet med kamerabevakningen skulle i stället kunna vara att utöva kontrollverksamhet enligt punkten 3 eller att tillgodose andra därmed jämförliga ändamål enligt punkten 5 i 8 § kamerabevakningslagen.

Vad som kan anses vara utövande av kontrollverksamhet är enligt uppgift från Datainspektionen inte prövat ännu. I förarbetena till kamerabevaknings-lagen anges som exempel gränskontroll, tullkontroll, kontroll av vatten-skyddsområde och miljökontroll (prop. 2017/18:231, s. 69). Om kontroll av överträdelse av miljözonsbestämmelser kan anses falla under kontroll-verksamhet i kamerabevakningslagens mening har alltså inte prövats rättsligt vid tiden för arbetet med den här rapporten.

Exempel på vad som kan vara därmed jämförliga ändamål är myndigheters kamerabevakning i samband med testverksamhet som anknyter till de ändamål som anges i 8 § (prop. 2017/18:231, s. 69). Utöver detta anges i förarbetena till kamerabevakningslagen att tillstånd bör kunna ges till andra ändamål än som anges i lagen, under förutsättning att ändamålen anses berättigade och att intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse att inte bli övervakad (prop. 2017/18:231, s. 70).

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

Transportstyrelsen bedömer att det finns möjlighet för kommunerna att använda sig av kamerabevakning för att övervaka regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelserna även om överträdelsen avkriminaliserats. Även här måste en bedömning göras i det enskilda fallet, och möjligheten att få tillstånd är beroende av bland annat ändamålet med kamerabevakningen, vilket område som ska övervakas och hur materialet från kamerabevak-ningen ska behandlas. Även frågan om ägar- och föraransvar är avgörande för kravet på tillstånd till kamerabevakning.

Behandling av materialet

För att ett straff eller en avgift eller skatt ska kunna påföras behöver

uppgifterna från kamerabevakningen bearbetas och jämföras med uppgifter i vägtrafikregistret. Detta måste i dagsläget göras manuellt, dels utifrån att förande av fordon som är tillåtna i miljözonen inte ska resultera i något straff eller någon avgift ellerskatt för föraren eller ägaren, dels utifrån de undantag som finns i trafikförordningen för till exempel fordon som

används i yrkesutövning av polisman. Den arbetsmängd som genomgång av uppgifterna från kamerabevakningen resulterar i är beroende av storleken på området som ska bevakas och hur trafikerat området är. Om det enbart är registreringsskylten som ska bevakas borde ett system motsvarande trängselskattekamerorna kunna utarbetas.

Överlämning av materialet till Polismyndigheten

I uppdraget ingick att undersöka om information från kamerabevakningen kan lämnas över till Polismyndigheten i syfte att utreda annan brottslig verksamhet. Möjligheten att lämna över material från kamerabevakning till Polismyndigheten är begränsad till om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott som ger fängelse eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som ger fängelse.

De brott som har nämnts i uppdraget till Transportstyrelsen är hastighets-överträdelse och brott eller förseelser mot andra trafikregler. För de flesta trafikbrott är påföljden ordningsbot, se lagen (1951:649) om straff vid vissa trafikbrott. Vissa brott, som grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri, har fängelse i straffskalan. För hastighetsöverträdelse är påföljden för föraren penningböter, se till exempel 14 kap. 3 § 1 b trafikförordningen. Det är alltså väldigt begränsat vilket material från kamerabevakning som kan överlämnas till Polismyndigheten. Transportstyrelsen gör bedömningen att oavsett ägaransvar eller föraransvar samt oavsett om överträdelse av miljözonsbestämmelserna är en kriminell handling eller inte, är möjlig-heterna att föra över material från kommunernas kamerabevakning till Polis-myndigheten begränsad. Detta mot bakgrund av de sekretessbestämmelser som finns i offentlighets- och sekretesslagen. Som nämnts ovan finns dock

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

en möjlighet till delat personuppgiftsansvar som skulle kunna öppna upp för möjligheten att överföra uppgifter från kommunen till polisen.

Av dataskyddsförordningen framgår att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Vidare ska uppgifterna vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering). Eftersom kommunens ändamål med kamerabevakningen är styrande för tillståndet blir möjligheten att lämna över uppgifterna till Polismyndigheten också begränsade till vilket ändamål som Polismyndigheten har för att ta emot och bevara uppgifterna. Om kommunens ändamål inte stämmer överens med Polismyndighetens innebär detta en begränsning i möjlighet att föra över uppgifterna. Ändamålet att inhämta uppgifter för att påföra en miljözons-skatt eller avgift skiljer sig från ändamålet att motverka eller utreda brott.

Ändringar i regelverk

Den nya kamerabevakningslagen är ett resultat av dataskyddsförordningen som trädde i kraft den 25 maj 2018, och lagen är bland annat ett komple-ment till dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen gäller som lag i Sverige, och nationella lagar som står i strid med dataskyddsförordningen kan inte meddelas.

I dag måste kommuner ansöka om tillstånd till kamerabevakning för att få övervaka miljözoner. Varje enskild kommun måste ansöka, och möjligheten att få tillstånd är beroende av många faktorer, vilket redovisats ovan. Ett alternativ skulle kunna vara att undanta kommunernas kamerabevakning av miljözoner, i likhet med Trafikverkets kamerabevakning vid betalstationer för trängselskatt. Trafikverket har i kamerabevakningslagen undantag från tillståndskravet för kamerabevakning vid en betalstation eller kontrollpunkt och som sker för att samla in uppgifter som behövs för att beslut om

trängselskatt ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalas.

Ett undantag från tillståndskravet innebär inte att den aktuella kamera-bevakningen skulle vara oreglerad. Bevakningen måste fortfarande ske i enlighet med EU:s dataskyddsförordning eller annan tillämplig personupp-giftsreglering. (prop. 2017/18:231, s. 78)

I förarbetena till kamerabevakningslagen beskriver regeringen de fördelar som finns med ett tillståndsförfarande. Till exempel får de som har fått tillstånd till kamerabevakning ett klart besked om vad som gäller och vad de har att rätta sig efter. Den enskilda tillståndsinnehavaren minimerar också risken för tillsynsprocesser och andra invändningar om kamerabevakningen.

Utöver detta syftar tillståndskravet till att garantera ett starkt integritets-skydd. (prop. 2017/18:231, s. 55)

Hur ska regelefterlevnaden av miljözonsbestämmelser säkerställas?

Transportstyrelsen bedömer att 32 kap. 3 a § offentlighets- och sekretess-lagen behöver ändras för att kommuner ska kunna föra över material från kamerabevakning av miljözoner till Polismyndigheten. Men, mot bakgrund av de begränsningar som finns i dataskyddsförordningen vad avser över-föring av uppgifter, ställer sig Transportstyrelsen ändå tveksamma till att en ändring av sekretessbestämmelserna möjliggör en sådan överföring av material.

Om det finns intresse av att undersöka de områden som har belysts i detta avsnitt vidare, förespråkar Transportstyrelsen att det sker genom en statlig offentlig utredning. Den typen av utredning har bättre förutsättningar att ta ett helhetsgrepp på områdena och besvara de avgörande frågorna.