Förväntningar, attityder och mentalitet

Rotenberg tycker att hon nästan alltid blir bemött på ett fantastiskt bra sätt utav eleverna när hon är ute och föreläser. Enligt hennes mening, brukar samtliga elever uppföra sig exemplariskt och är dessutom oerhört intresserade av hennes erfarenheter. Rotenberg återger hur medlemmar av Förintelsens Ögonvittnen inte alltid är välkomna på skolor, vars elever i majoriteten är muslimer. Hon betonar dock att hon personligen åker till sådana skolor och att hon ständigt blir bemött på ett mycket bra sätt, trots att många muslimer enligt Rotenbergs mening förnekar Förintelsen.

Hur han blir bemött när han är ute och föreläser anser Zablocki vara väldigt varierande beroende på vilken skola som han har besökt, men markerar särskilt att han väldigt sällan har haft problem med någon utav sina lyssnare. Oftast är de människor som han träffar på i olika skolor mycket tillmötesgående samt bjuder gärna på lunch och ibland också en present. Gleitman beskriver hur hon alltid blir bemött väl utav eleverna och att de brukar vara intresserade av hennes föreläsningar. Gleitman berättar att hon efter föreläsningar ständigt får brev med frågor från intresserade elever som har uppskattat hennes föreläsningar, vilket enligt henne är mycket positivt, trots att hon vanligtvis inte har möjlighet att svara på alla brev.

Beitner förklarar hur även han alltid blir väldigt väl bemött och att elever såväl som lärare uppskattar hans besök. Han poängterar också att de flesta eleverna brukar vara intresserade under hans föreläsningar. Beitner nämner dock att det också finns en del lärare som inte är intresserade av hans föreläsningar och att det idag finns skolor i Malmö där han såväl som övriga medlemmar ifrån Förintelsens Ögonvittnen inte är välkomna.

Rotenberg menar att en positiv effekt med hennes föreläsningar kan vara att de resulterar i att elever med nynazistiska åsikter kommer till insikt och upphör med sin nynazistiska aktivitet. En annan positiv effekt anser hon vara att det är nyttigt för elever, vars föräldrar har intalat dem att Förintelsen inte har skett, att få träffa en överlevande som kan dela med sig av sina erfarenheter. De största positiva effekterna med Zablockis föreläsningar, hävdar han vara att de kan resultera i tolerans såväl som förståelse för dem som lyssnar på honom, vilket enligt hans mening härjämte leder till ökat civilkurage samt nolltolerans gentemot rasism, mobbning

och orättvisor. Han hoppas också att de elever som lyssnar på honom skall arbeta aktivt för en bättre värld och ett rättvisare samhälle.

Den största positiva effekten med Beitners föreläsningar anser han vara elevernas kolossala intresse och vilja att lära sig. Gleitman menar att hennes föreläsningar minskar risken för nynazister att få fotfäste i Sverige. Hon beskriver en särskild föreläsning, varvid en pojke upphörde med sin nynazistiska aktivitet för att istället på egen hand bedriva antinazistisk verksamhet. Gleitman tror också att det är viktigt för hennes åhörare att få kunskap om Förintelsen från en levande källa såsom hon själv.

Rotenberg understryker att Förintelsen inte kan bestridas då överlevande såsom hon själv fortfarande lever. Hon nämner i samband med detta att hon tror att Förintelsen kommer att förringas när det inte längre finns några överlevande vid liv. När det inte längre finns några överlevande kvar i livet, tror Rotenberg för övrigt också att Förintelsen blir lättare att tillbakavisa. Beitner säger att han inte avskyr dem som avfärdar Förintelsen och att han inte heller hatar tyskarna. Enligt hans mening måste hatet någon gång få ett slut då han anser det finnas alldeles för mycket onödigt hat i världen. Beitner anser också att hat bara föder mer hat, vilket gör att det aldrig tar slut. Han menar på att vi måste visa samhället att Hitler inte hade rätt, judar är inte vildar. De är normala människor.

Zablocki förklarar att han skulle vilja visa såväl som åskådliggöra för dem som förnekar att Förintelsen har ägt rum hur det var att uppleva ett koncentrationsläger med dess sammanlänkande göromål. Han har såsom åsikt att de som förnekar Förintelsen endast är demagoger, vilka strävar efter att synas, hävda sig och dra till sig uppmärksamhet.

För övrigt är det för honom svårt att förstå hur människor kan motsätta sig Förintelsen då det finns en ansenlig mängd dokumenterat material om den. Hat är destruktivt, inte bara för den som är hatad, utan även för den som hatar, understryker han. Gleitman hävdar att de som förnekar Förintelsen är en stor anledning till varför vissa klasser och skolor inte längre bjuder in medlemmar från Förintelsens Ögonvittnen att föreläsa. Gleitman menar vidare att det är simplare för lärare och pedagoger, vars klasser innehåller elever som förnekar Förintelsen att helt enkelt ignorera deras åsikter istället för att sträva efter att förändra dem.

Ingen utav informanterna kan med säkerhet säga vad som kommer att hända när det inte längre finns några överlevande från Förintelsen kvar i livet, utan detta är endast något som de

anser sig kunna spekulera om. Samtliga utav våra informanter poängterar vikten av att samhället gör ett förebyggande arbete inför framtiden. Beitner belyser att ett steg i rätt riktning var att införa den officiella minnesdagen för Förintelsen den 27 januari. Det är en internationell minnesdag där människor över hela världen samlas i en årlig manifestation, eftersom det var detta datum som Auschwitz blev befriat år 1945. Minnesdagen 27 januari lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen.110

Den officiella minnesdagen för Förintelsen skall också påminna om att något som Förintelsen aldrig får hända igen, menar Beitner. Han, liksom många andra kämpar aktivt för att försöka övertyga eleverna om att Förintelsen har ägt rum och att det som han berättar för sina åhörare är sanning.

Zablocki tror att det alltid kommer att finnas individer som ifrågasätter huruvida Förintelsen verkligen har ägt rum, men han sätter sin tillit till att det ändå finns tillräckligt många människor som vet vad som har hänt samt som dessutom kan styrka sina åsikter med dokumenterad fakta från Förintelsen och dess samtid. Rotenberg påpekar att människor runt om i världen inte har tagit Förintelsen till sig då det ständigt förekommer etnisk rensning. Enligt Rotenbergs mening är staten Israel en viktig faktor för att ständigt påminna världen om de hemskheter som förekom under Förintelsen. Att det blir fritt fram för revisionister och nazister att föra fram sina ideologier är något som Gleitman antar kommer att bli verklighet. Skulden kommer då kanske att lyftas från nazisterna. I samband med detta anser Gleitman det vara viktigt att bevis i materialform såsom vittnesmål, rapporter, böcker och dokumentärer om Förintelsen finns tillgängliga för eftervärlden.

Rotenberg hävdar att det är oerhört viktigt att inte glömma bort Förintelsen då den utspelade sig i Tyskland som var ett modernt såväl som upplyst land. Hon vill även framhäva det faktum att omvärlden inte agerade när Tyskland bedrev sin judeutrotning, vilken enligt hennes mening hade kunnat avstyras betydligt tidigare. I samband med detta förtäljer Rotenberg att omvärlden som inte agerade när judeutrotningen utövades också är skyldiga till den omfattande mängd judar som dödades. Zablocki finner det vara mycket viktigt att inte glömma bort Förintelsen då det enligt hans mening kan hända igen.

110

Beitner berättar att det är oerhört viktigt att Förintelsen inte förglöms och att han ständigt verkar för att förhindra att detta sker. Enligt hans mening är det mycket viktigt att se till att det som hände med honom inte upprepar sig i framtiden. Beitner betvivlar att något som Förintelsen kan upprepas i ett land som Sverige där välstånd råder, men om det uppkommer en kris, är det nödvändigt att finna en syndabock, vilken enligt Beitner oftast blir en jude.

Enligt Rotenbergs mening är det svårt att säga hur dagens elever i Sverige tänker angående huruvida det är deras skyldighet att något som Förintelsen aldrig mer inträffar.

Hon berättar att hon vanligtvis brukar avsluta sina föreläsningar med att betona hur hennes åhörare är Sveriges framtida ledare och att deras frihet har krävt många människoliv.

Därefter förklarar hon för dem att det är av största vikt att de arbetar för att bibehålla denna frihet och inte låta extremistgrupper utav olika slag att få verka fritt. Zablocki säger att det är varje människas plikt att se till att en händelse som Förintelsen aldrig mer inträffar.

Beitner säger sig känna till den svenska mentaliteten och hur det svenska folket fungerar. Han tror att något som Förintelsen kan inträffa igen, men inte i Sverige då det svenska folket enligt honom aldrig skulle tillåta något sådant. Gleitman skildrar hur hon vanligtvis under sina föreläsningar brukar betona hur det är den kommande generationens ansvar att ta över världen och se till att något som Förintelsen aldrig mer inträffar.

Gleitman beskriver hur hon många gånger har fått brev ifrån sina åhörare, varvid de har informerat henne om att de skall upplysa kommande generationer om hennes erfarenheter.