Förväntningar inför det specifika mötet

Enligt Winter (1994) så styr förväntningar människans beteende. Det är därför rimligt att tänka sig att de sökande inte hade bokat ett besök om de inte haft några förväntningar. De ingångsförväntningar som deltagarna haft handlar om att mötet ska leda till något positivt för dem, vilket generellt sett innebär att de tänker sig mötet som en hjälp på vägen till en förändring, och till något nytt. Detta kan ses bland annat i kommentarer såsom: ”att få hjälp med att se nya yrken”, ”klarare bild över utbildnings alternativ.” Hjälp med att få förklarat olika fakta om hur skolväsendet idag verkar också vara viktigt för vissa sökanden.

När jag analyserar intervjupersonernas uttalanden från första intervjun, framgår det att samtliga, säger sig, förvänta sig någon slags hjälp i sitt möte. Denna hjälp består framförallt av att få hjälp att komma vidare och/ eller hjälp med information. Enligt Winter (1994) måste förväntningar studeras i dess kontext, som består bland annat av syftet. När jag kopplar samman deltagarnas enskilda förväntningar med deras enskilda syfte med mötet, kan jag se att vissa förväntningar handlar om att få hjälp med att tolka information om olika utbildningsalternativ. Alltså ser jag här att sökandes syfte och deras förväntningar går hand i hand.

Dresch och Lovén (2003) menar att det finns ett överskott av information i dagens samhälle, som troligtvis upplevs överväldigande. Det är enligt författarna många individer som behöver hjälp att tolka information. I min studie framkommer att de intervjuade haft behov av att finna bra information om olika utbildningar via Internet, samt förväntningar om att få hjälp att sortera och bearbeta denna information. Det verkar således som om vissa av deltagarna i min studie efterlyser, en klarare bild av olika utbildningsalternativ och studieplanering innan de går till sitt möte.

38

I vissa andra fall när syftet och förväntningarna kopplas samman, då handlar istället förväntningarna om att få hjälp med att bolla olika alternativa framtidsvägar med vägledaren. Förväntningarna verkar präglas av en tänkt dialog där den sökande får möjlighet att ventilera sina tankar i ett samarbete med vägledaren. Detta anser jag stämma väl överens men vad Peavy (1990; 2000) tar upp om att vägledning handlar om det dialog baserande samtalet, som hjälper den sökande att fatta beslut som är viktiga för henne eller honom. Den klientcentrerade teorin belyser också samtalet som en hjälp till förändring Carl Rodgers (ur Loven, 2000).

Winter (1994) menar också att man förutom att studera förväntningar tillsammans med dess syfte bör studera förväntningar i samband med dess orsak, därför att människan konstruerar sina förväntningar ofta på hypoteser om orsakssamband. Med ett undantag, har mina intervjupersoner sagt att vägledning för dem betyder:” att få hjälp med att staka ut en väg”, ”komma till ett mål”, ”hjälper en på rätt väg, i rätt riktning” osv. Jag har tolkat dessa uttalanden som att de verkar se vägledaren som en person med kompetens att leda någon på en väg utefter individens unika förutsättningar, mot ett mål.

Resultaten i Bäckströms och Melins (2007) undersökning visar på en stor efterfrågan av studievägledning. Resultatet visar också att vägledning ses som en specialistfunktion. Jag har dragit en liknande slutsats när det gäller vissa deltagares förväntningar inför sitt möte: Vissa av dem verkar efterfråga studievägledning, där vägledaren verkar ses som en specialist inom studier och yrken, men också som är bra på att vägleda någon inom deras egna livsrum, som gör att han/hon kommer vidare i sitt liv. På liknande sätt finns vissa likheter med de sökandes uttalanden och vad Peavys teoribildning säger (1999; 2001). Han menar att vägledning handlar om att hjälpa människor att välja, ge exakt och korrekt information, som bringar klarhet i individers beslutsprocess. Med andra ord, stämmer de sökandes förväntningar väl in på det som vägledning kan vara enligt denna teori. Men det tycks också finnas vissa skillnader mellan de sökandes yttranden, på så sätt att alla verkar vilja ha ett längre samtal med vägledaren, vilket är en skillnad från Peavys (1990) resonemang, där han förespråkar korta fokuserade samtal. Detta resultat framkommer i uppföljningsintervjuerna.

39

Som jag tolkat det empiriska materialet finns det också outtalade förväntningar bland de sökande, där mötet förväntas bli ett steg på väg mot något nytt när det gäller yrken och studier. En intervjuperson säger t.ex. att: ”Jag tror att det kommer att förändra mitt liv, min livsstil, tja hela min yrkesvärld.” Winter (1994) talar om att människan bygger upp framtidsbilder som blir till förväntningar som antingen kommer bekräftas eller dementeras. Jag tolkar denna outtalade förväntan som är byggd på en framtidsbild, där hon ser på mötet som något revolutionerande. För att förstå de sökandes förväntningar behöver man, enligt Listerman (2001) sätta dem i relation till de sökandes behov. Hans undersökning, kan kasta ljus över mitt examensarbete, där han kategoriserar sökanden i grupperna ”Hämtare, Frågare och Väljare”. Alla deltagarna, förutom en, kan i min undersökning urskiljas som Väljare, eftersom de alla är i behov av samtal, där de vill diskutera sina tankar med en vägledare. En av mina slutsatser i denna fråga är således att de vägledningssökandes förväntningar, inför sitt specifika möte är att de kommer att träffa någon som kan leda dem in på rätt väg, som leder till ett mål. Men även att förväntningarna består av att de tar för givet att vägledaren har goda kunskaper vad de gäller yrke och utbildning. Studie- och yrkesvägledaren förväntas vara en expert på att vägleda och eller ge information

.