I många avseenden är den nordiska utlänningsrätten uppbyggd på samma sätt. Struk-turen på lagstiftningen är likartad och innehållsmässigt finns många likheter, men också betydande skillnader i vissa avseenden. En väsentlig skillnad är domstolsprövningen av förvarsärenden. Den nordiska utlänningslagstiftningen är starkt påverkad av den inter-nationella rätten eftersom medlemsstaterna måste anpassa lagstiftningen efter tvingande rättsakter på EU-rättens område. Likaså påverkas de nordiska länderna av resolutioner, konventioner och andra icke tvingande rättsakter som utfärdas för att uppnå en mer en-hetlig utlänningslagstiftning. I ett komparativt avseende är det intressant att se vilka likheter och skillnader det finns i förvarsbestämmelserna och hur ett förvarsärende kommer under domstolens prövning. Nedan följer en genomgång av hur förvarsbe-stämmelserna ser ut enligt gällande rätt i Norge, Danmark och Finland.
6.1.1 Norge
I den norska utlänningslagens (utlendingsloven)170 12 kap. 106 § första stycke anges grunder för när en utlänning får gripas och häktas, det vill säga tas i förvar. Enligt be-stämmelsen får ett förvarsbeslut fattas om,
• utlänningen inte är samarbetsvillig vid klarläggandet av identiteten eller att det finns konkret bevisning för att anta att utlänningen uppger falsk identitet,
• det finns konkret bevisning för att anta att utlänningen inte kommer att med-verka till ett verkställighetsbeslut som innebär en skyldighet för utlänningen att lämna landet,
• utlänningen inte medverkar till att uppfylla anmälningsplikten eller att uppfylla andra restriktioner som utlänningen är ålagd att medverka till,
170 Den norska utlänningslagen (utlendingsloven) LOV 2008-05-15 nr 35: Lov om utlendingers adgang til riket og deres opphold her, trädde i kraft den 1 januari 2010.
• det finns ett slutgiltigt utvisningsbeslut vilket kan verkställas omedelbart med anledning av att utlänningen begått brott och att det finns risk för fortsatt brotts-lig verksamhet i landet,
• utlänningen inte företar nödvändiga åtgärder för att införskaffa giltiga resehand-lingar genom att inte inställa sig hos det aktuella landets utländska myndighet för att där få de utställda resehandlingarna,
• utlänningen befinner sig i transit på norsk flygplats med anledning av utvisning, • det finns ett utvisningsbeslut att utlänningen utgör ett hot mot grundläggande
nationella intressen.
Det anges vidare i tredje stycket i ovan nämnda bestämmelse att ett beslut att gripa en utlänning kan fattas av polismästare eller den som polismästaren gett fullmakt. En polis-tjänsteman kan även gripa en utlänning om det är fara i dröjsmål. Om någon förutsätt-ning föreligger för att behålla den förvarstagna utlänförutsätt-ningen, ska en begäran om häktförutsätt-ning framställas skyndsamt och ges in till tingsrätten, om möjligt dagen efter gripandet. Tingsrätten beslutar om utlänningen ska häktas. Detta sker under en muntlig förhand-ling i domstolen. Beslutet om häktning ska domstolen sedan ompröva var fjärde vecka om inte utlänningen friges. För beslut om häktning vid oklar identitet (den första ovan angivna förvarsgrunden) behöver inte domstolen ompröva häktningsbeslutet var fjärde vecka om inte nya uppgifter framkommit som har betydelse för att kunna fastställa ut-länningens identitet.
Enligt fjärde stycket i samma bestämmelser anges att den totala häktningstiden inte får överstiga 12 veckor, om det inte finns synnerliga skäl för längre tid. Häktning för att förbereda eller genomföra en utvisning av utlänningen kan bara överstiga 12 veckor om utlänningen inte samarbetar för att verkställa utvisningen eller annars försenar med att erhålla nödvändiga resedokument från ett annat land eller om frihetsberövandet beslutas med anledning av att utlänningen utgör ett hot mot grundläggande nationella intressen. Förvarstiden får inte överstiga 18 månader, under förutsättning att utlänningen inte är utvisad till följd av ett straff eller annars är häktad med anledning av att utlänningen utgör ett hot mot grundläggande nationella intressen.
6.1.2 Danmark
Danmarks bestämmelser om förvar finns i utlänningslagen (udlændingeloven).171 I la-gens 6 kap. 36 § anges det särskilda grunder för när en utlänning får frihetsberövas (tas i förvar). Enligt bestämmelsen får ett beslut om förvar fattas om,
• det inte finns mindre ingripande åtgärder att tillgripa för att säkerställa ett verk-ställighetsbeslut om avvisning eller utvisning kan polisen besluta att utlänningen ska tas i förvar,
• utlänningen inte efterkommer Migrationsverkets anvisningar om boende under tiden dennes uppehållstillståndsansökan är under behandling och att utlänningen uteblir från förhör hos polisen eller Migrationsverket med anledning av uppe-hållstillståndsansökan,
• utlänningens uppehållstillståndsansökan inte beviljats och förvarsplaceringens syfte är för att säkerställa verkställigheten av utvisningsbeslutet,
• utlänningen avsevärt förhindrar behandlingen av ärendet genom att vid uppre-pade tillfällen utan skälig anledning utebli från förhör hos polisen eller Migrat-ionsverket, eller uppger falsk identitet eller inte medverkar med upplysningar om sin identitet, eller annars försvårar utredningen,
• polisen ansvarar för utlänningens utresa och utlänningen inte medverkar till att lämna nödvändig information som behövs till resehandlingar och visum och an-nan nödvändig information som behövs för verkställigheten av utlänningens ut-resa,
• Migrationsverket har avslagit utlänningens uppehållstillståndsansökan och ut-länningen inte medverkar med nödvändig information om identiteten och inte medverkar till den av Migrationsverkets anvisade boendeplats och att mindre in-gripande säkerhetsåtgärder för att säkerställa utlänningens utresa ur landet är otillräckliga för att polisen ska kunna verkställa utresan,
• det föreligger hinder för att verkställa ett utvisningsbeslut och utlänningen vid upprepade tillfällen inte följer polisens anvisningar att under bestämda tider in-ställa sig hos polisen,
171 Lagens beteckning är LBK nr 863 af 25/06/2013 Gældende (udlændingeloven) och den trädde i kraft den 2 juli 2013.
• mindre ingripande åtgärder är otillräckliga för att säkerställa att en utlänning som befinner sig i transitering på dansk flygplats för utvisning inte avviker däri-från.
Om en förvarstagen utlänning inte friges inom tre dygn ska förvarsbeslutet prövas av domstolen (6 kap. 37 §). Domstolsprövningen är obligatorisk för samtliga förvarsären-den som överskrider förvarsären-den angivna tidsfristen. Domstolens uppgift är att laglighetspröva förvarsbeslutet. Det ska genomföras en muntlig förhandling i domstolen när förvarsbe-slutet avgörs. I bestämmelsen framgår det vidare att om domstolen anser att det inte finns laglig grund för frihetsberövandet ska förvarsbeslutet hävas och utlänningen fri-ges. Om det är fråga om ett förvarsbeslut för att säkerställa verkställigheten av ett utvis-ningsbeslut ska domstolen pröva förvarsbeslutet även om utlänningen frigivits inom tre dygn. Domstolen anger hur länge förvarsbeslutet ska gälla om det finns laga grund för att utlänningen ska vara fortsatt förvarstagen. Tidsfristen i förvar, som högst får vara fyra veckor i taget, kan sedan förlängas av domstolen.
Vidare anges i bestämmelsen att ett förvarsbeslut kan högst bestå i sju dagar om grunden för förvarstagandet är att utlänningens identitet är oklar och att uppehållstill-ståndsansökan ska utredas och att mindre ingripande åtgärder än förvar är otillräckliga. Förväntas förvarstiden överstiga sju dagar måste grunden för förvarsbeslutet ändras. Den sammanlagda förvarstiden får inte överstiga sex månader. Om det föreligger sär-skilda omständigheter kan domstolen förlänga förvarstiden upp till ytterligare 12 måna-der. Bristande samarbetsförmåga som försvårar utredningen eller andra förseningar med resehandlingar kan utgöra sådana särskilda omständigheter. Förvarstagna ska vidare enligt samma bestämmelse placeras i lokaler som är avsedda för detta ändamål. Är detta inte möjligt ska förvarstagna hållas åtskilda från övriga som inte är förvarsplacerade.
6.1.3 Finland
De finländska bestämmelserna om förvar finns i 7 kap. 121 § första stycke utlännings-lagen.172 Där anges att en utlänning kan tas i förvar om,
172 Den finländska utlänningslagen har beteckningen 30.4.2004/301 (svensk översättning hämtad från www.finlex.fi). Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2004.
• det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grun-dad anledning att anta att han eller hon genom att hålla sig undan eller på annat sätt förhindrar eller avsevärt försvårar beslutsfattande som gäller honom eller henne själv eller verkställigheten av beslut som gäller avlägsnande ur landet, • tagande i förvar är nödvändigt för att utreda utlänningens identitet då den är
oklar,
• det med hänsyn till utlänningens personliga och övriga förhållanden finns grun-dad anledning att anta att han eller hon gör sig skyldig till brott i Finland. Andra stycket i ovan angiven bestämmelse stadgar att en utlänning endast kan tas i för-var med anledning av att identiteten är oklar om han eller hon har lämnat otillförlitliga upplysningar eller inte medverkar till att lämna sådana upplysningar eller att det fram-kommer att utlänningens identitet inte annars kan anses vara klar.
Av 7 kap. 123 § framgår det att en förvarstagen utlänning i första hand ska placeras i en förvarsenhet som är avsedd för detta ändamål. Är förvarsverksamheterna överbe-lagda får ett beslut om exceptionell förvarsplacering fattas att utlänningen ska placeras i polisens häkteslokaler. Om utlänningen tas i förvar långt från den närmaste förvars-enheten får ett sådant exceptionellt förvarsplaceringsbeslut också fattas. Häktesplace-ringen får högst pågå under fyra dygn. I undantagsfall kan även en utlänning placeras under 48 timmar i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler i stället för polisens häk-teslokaler. Ett beslut om förvar eller sådan exceptionell förvarsplacering kan fattas av en polistjänsteman som är befäl eller annan tjänsteman inom polisväsendet som innehar en högre befattning.
Vad som inträffar efter ett beslut om förvar eller sådan exceptionell förvarsplace-ring framgår av 7 kap. 124 §. Då ska den tjänsteman som fattat beslutet utan dröjsmål och senast dagen efter beslutet anmäla saken till tingsrätten på den ort där förvaret sker. Beslutet kan även meddelas av annan tingsrätt vid brådskande fall. Tingsrätten ska se-dan utan dröjsmål och senast inom fyra dygn ta upp beslutet om förvar eller såse-dan ex-ceptionell förvarsplacering till förhandling. Är det ett exex-ceptionellt förvarsbeslut där utlänningen har placerats i förvar långt från den närmaste förvarsenheten ska tingsrätten ta upp ärendet utan dröjsmål och senast ett dygn efter att anmälan framställdes. Det är tillräckligt att endast tingsrättens ordförande är närvarande vid förhandlingen för att rätten ska vara domför.
Enligt 7 kap. 125 § ska den tjänsteman som fattat förvarsbeslutet närvara vid för-handlingen i tingsrätten. Tjänstemannen ska skriftligt framlägga en utredning om förut-sättningarna som legat till grund för förvarstagandet. Utlänningen ska medverka under tingsrättens förhandling och höras om förutsättningarna som ligger till grund för beslu-tet om förvar. Föreligger särskilda skäl kan tingsrätten skjuta upp domstolsförhandling-en. Om förutsättningar för förvarstagandet saknas ska den förvarstagna utlänningen genast friges (7 kap. 126 §). Vidare anges att om tingsrätten beslutar att utlänningen som hålls i förvar ska kvarbli i förvaret, ska tingsrätten även bestämma placeringslokal för utlänningen. Saknas förutsättningar för att hålla utlänningen kvar i polisens häkte ska utlänningen placeras i en förvarslokal som är anpassad för detta ändamål.
Upphör förutsättningarna för förvarstagandet ska den ansvariga myndigheten som fattat beslutet om förvar genast frige den förvarstagna utlänningen (7 kap. 127 §). I be-stämmelsen anges vidare att en förvarsplacerad utlänning ska friges senast sex månader efter förvarsbeslutet. Tiden kan förlängas upp till 12 månader om den förvarstagna inte samarbetar vid ett verkställighetsbeslut om tillbakasändning eller om verkställigheten av avlägsnandet fördröjs av annan orsak. Om tingsrätten har beslutat att utlänningen fortfa-rande ska hållas i förvar, åligger det myndigheten att utan dröjsmål anmäla till ansvarig tingsrätt om utlänningen friges innan förvarstiden löpt ut.
Enligt 7 kap. 128 § ska tingsrätten på eget initiativ ompröva förvarsbeslutet om inte myndigheten beslutat att frige utlänningen. Det är tingsrätten som ska ompröva sitt eget förvarsbeslut senast två veckor efter varje beslut där tingsrätten meddelade att utlän-ningen fortfarande ska vara förvarstagen. I 7 kap. 129 § stadgas det att ändring i myn-dighetens eller tingsrättens förvarsbeslut inte får sökas genom besvär av den förvars-tagna utlänningen. Klagan över tingsrättens beslut får dock framställas. I sistnämnda gäller ingen tidsfrist.