I Lpfö98 står det bland annat att arbetet ska knyta an till barnens kulturella bakgrund och att pedagogerna ska hjälpa barnen att stärka sitt modersmål. Det finns mycket som tyder på att de har kommit långt inom förskolan, eftersom de lägger stor vikt vid projektet ”Mitt land”. Dessutom finns det personal, som tillhör de två största språkgrupperna, som kan stötta barnen språkligt och bli förebilder för dem. Vidare står det i Lpfö98 att pedagogerna ska erbjuda många varianter av inlärningsmetoder av språket, vilket enligt vår tolkning de i viss mån genomför. Pedagogerna är inspirerade av både Reggio Emilia och Bifrostpedagogiken och använder sig mycket av sång och musik i samarbetet med språkteamet. Frågan är om de når ända fram till ett varierat arbetssätt, eller om det finns fallgropar? Det framgår att storlekarna på barngrupperna gör att den planerade verksamheten ibland får ta stryk. Enligt vår erfarenhet kan också bristen på vikarier ge en negativ påverkan på verksamheten.
Lpfö98 poängterar att det är ledningens skyldighet att se till att pedagoger får arbeta under förutsättningar som gör det möjligt att genomföra ett bra pedagogiskt arbete. Huvudansvaret för de ekonomiska resurserna vilar på de valda politikerna i kommunen. Vi insåg efter genomgång av resultat att det hade varit intressant att få med politikernas perspektiv, eftersom informanterna vid flera tillfällen återkom till resursfrågan.
Enligt grundskoleförordningen ska alla elever som är i behov av svenska som andraspråk få det. Skolledningen betonar att de erbjuder kompetensutveckling inom SvA till all personal inom både förskolan och skolan. Enligt vår tolkning finns det en möjlighet att satsningen på SvA så småningom kommer att leda till att aktuell andraspråksforskning når ut till alla pedagoger. Det skulle i förlängningen kunna leda till att man i högre grad tar till vara barnens olika kulturella bakgrunder, en faktor som andraspråksforskare menar är oerhört viktig för att
40
skapa framgång i andraspråksundervisning. Cummins (1996) anser att kopplingen till barns vardag kan höja motivationen hos dem, vilket kan leda till bättre studieresultat. Vi tolkar det som att den förbättrade kontakt och delaktighet i barnens liv som pedagogerna skulle få också skulle kunna leda till en större säkerhet hos dem. På så sätt skulle de kunna utveckla sin praktik genom att förankra den i aktuella andraspråksteorier
En av de biträdande rektorerna menar att det är meningen att all svenskundervisning ska utgå från kursplanens mål i svenska som andraspråk. Bland personalen möter vi dock en viss osäkerhet och ingen av pedagogerna klargör konkret hur de arbetar med barnen, till skillnad från hur de genomför vanlig svenskundervisning. I resultatet framkommer att kompetensutvecklingen i SvA inte alltid överensstämmer med pedagogernas förväntningar. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att pedagogerna inte har tillräckligt stöd i en tydlig och genomarbetad språkpolicy. Cummins (Nauclér, 2000) pekar på just vikten av en professionalisering av pedagogerna och att forskningsresultat når ut i verksamheterna. Genom delaktighet i utformandet och implementering av språkpolicydokument menar han att teorier kan praktiseras. Intentionerna bakom kompetensutvecklingen är god men frågan är om en högskolekurs i svenska som andraspråk ger tillräckliga kunskaper för att skapa professionalitet och säkerhet hos pedagogerna. Tuomela (2001) har en motsvarande uppfattning när det gäller tvåspråkig undervisning. Är pedagogerna inte säkra och undervisningen inte kvalitativ kan man inte förutsätta att den gynnar barnen.
Resultatet tyder på att man inom enhetsområdet har intentionen att bygga upp sin verksamhet på ett sätt som liknar den optimala organisering av andraspråksundervisning som Thomas och Collier (1999) förespråkar. I sin undersökning lägger de stor vikt vid studiestöd och modersmålsundervisning och att pedagogerna undervisar enligt aktuell andraspråksforskning. Skolledning och pedagoger betonar också vikten av ett parallellt språkutvecklingsarbete, vilket överensstämmer med ovan nämnd andraspråksforskning. Det framgår dock av intervjuerna att det studiestöd som ges av modersmålslärarna under skoltid inte fungerar optimalt beroende på den begränsade tid de har till sitt förfogande. Resultatet visar att modersmålslärarna till viss del hamnar i ett utanförskap, som kan innebära att de inte deltar i verksamheten på samma villkor som övrig pedagogisk personal.
I verksamhetsplanen poängteras att samma pedagogiska tankar ska genomsyra alla enhetens verksamheter. Studien visar dock att det finns skillnader mellan tillvägagångssätt i
41
förskola/skola. Ur svaren går det att utläsa att förskolan har ett mer medvetet förhållningssätt till andraspråksinlärare och deras kulturella bakgrund. Flerspråkig personal finns i verksamheten och man låter det mångkulturella genomsyra all verksamhet. I resultaten från skolans ledare och pedagoger framgår det att man i viss mån ser på andraspråksundervisning som en form av stödundervisning, även om barnen inte behöver lämna klassrummet, utan hjälparna kommer till dem. En tolkning som ligger nära till hands kan vara att uppnåendemål och strävansmål står i vägen för att ett interkulturellt synsätt ska kunna få fäste, där barnens erfarenheter får utrymme och där språkutveckling får ta tid. Kanske har pedagogerna inte tillräckligt lagt vikt vid svenska som andraspråks lägre krav på korrekthet, utan i högre grad anammat det synsätt som kursplanen förmedlar. Det bygger på att andraspråksinlärarna ska uppnå en språkförmåga, som är i nivå med sina klasskamraters svenska som modersmål, trots att forskare poängterar att det tar mer än fem år att uppnå en sådan språksäkerhet.
Efter att ha fått ta del av skolledares och pedagogers tankar från både förskola och skola drar vi slutsatsen att båda verksamheterna skulle kunna ha ett stort utbyte av att ta del av varandras kunskaper och erfarenheter. Det skulle kunna utgöra en intern kompetensutveckling i syfte att förstärka den pedagogiska röda tråden genom hela enheten.
Skolan avser att följa verksamhetsplanen genom att ge studiestöd till barn som är i behov av det, men samtliga i skolledning och alla pedagoger betonar att de inte får de resurser de ansöker om. Dessutom har förberedelseklassen inom enheten dragits in på grund av resursbrist och barnen får därmed slussas vidare till centrala förberedelseklasser i kommunen. Det är beklagligt, eftersom det kan innebära en splittrad och otrygg skolstart för många barn, som redan befinner sig i en utsatt situation.
Skolledning och pedagoger framhåller de stödåtgärder som satts in för att stärka de flerspråkiga barnens språkutveckling. Sammanfattningsvis betonas studiestöd, modersmålsundervisning, resurspersoner, nivågrupperat arbete och kompetensutveckling för all personal. Någon teoretisk förankring för utarbetandet av verksamhetsplanerna, vilket Cummins starkt förordar (Cummins, 2000) har vi dock inte kunnat finna. En förklaring till detta kan vara att man baserar sina beslut på erfarenheter istället för teori. Enligt vår erfarenhet bygger barnomsorg och skola ofta sin verksamhet på tyst kunskap. Det framgår av vår studie att de satsar på ”hårdvara” genom att tillföra enhetsområdet mer personal och genom att anställa personer i arbetsmarknadsåtgärder med utländsk bakgrund. En fråga till
42
ledningen hade kunnat förtydliga tankarna bakom åtgärderna och klargöra vilken effektdehar på verksamheten, men det var först under bearbetningen av materialet, som bilden av hur de inom enhetsområdet tillgodoser de flerspråkiga barnen blev tydlig i sin helhet. Vad innebär det att en del av verksamheten bärs upp av personal utan pedagogisk utbildning är frågan som lämnas hängande kvar i luften? En tänkbar tolkning kan vara att det innebär att ”mjukvara”, i form av pedagogiska diskussioner och teorianknytning inte får lika stort genomslag, eftersom man inte har ett gemensamt yrkesspråk. Vi förmodar att en ojämnlik yrkesstatus, inom förskola eller skola, kan medverka till att skapa problem i arbetslagen. I ljuset av Cummins teori blir det tydligt att det kan ge signaler till barn, med svenska som andraspråk, att representanter för deras språk inte räknas i lika hög grad. Enligt Cummins (2000) har maktförhållandena inom klassrummets ram stor påverkan på andraspråksinlärarnas tro på sig själva och därmed förmågan att identifiera sig med och lära in ett andraspråk.
7.2 Vilken uppfattning har pedagoger, specialpedagoger och skolledare om hur ett