F RÅGESTÄLLNINGAR - RÖSTER FRÅN TVÅ FÖRSKOLOR

-Vilken handlingsberedskap och eventuella handlingsplaner finns för att möta barn i sorg i förskolan?

-Vad är de intervjuades erfarenheter och uppfattningar av att bemöta barn i sorg i förskolan?

- Vilka förbättringsområden identifieras av de intervjuade vad gäller förskolans arbete med barn i sorg?

2 Bakgrund, tidigare forskning och teori 2.1 Centrala begrepp

Barn i Sorg – Innebär de tankar, känslor, reaktioner och beteende som kan uppstå vid olika situationer (Vårdguiden, 2018). Sorg kopplas ofta ihop med dödsfall av en person eller exempelvis ett husdjur som har avlidit, men det kan även vara skilsmässor eller sjukdomar. Varje person känner sorg för olika situationer, oavsett om de anses stora eller små från någon annans perspektiv, och varje sorgereaktion är olika för varje enskild individ (Svenska institutet för sorgbearbetning, 2021)

Kris– En kris kan innebära någonting som bland annat påverkar vår hälsa eller viktiga samhällsfunktioner (Vårdguiden, 2018). Exempelvis en skolbrand, olycka eller pandemi, så som influensa eller covid-19 som påverkar många på samma gång och kan påverka samhället och de individer som ingår där.

Krisplan på förskolan - Varje förskola har en beredskap för att hantera sorg som kan uppstå av krissituationer - en krisplan som skapas av personalen på förskolan med kontaktlistor och telefonnummer till vårdnadshavare och andra som de kan behöva komma i kontakt med (Skolverket, 2006). Dessa planer förvaras ofta i en så kallad krispärm och även om syfte är det samma kan den exakta omfattningen och innehållet varierar något från förskola till förskola. Det brukar även finnas en krisgrupp på varje förskola där det ofta är en från varje avdelning som ingår. Gruppen ansvarar bland annat för att uppdatera listor och att informera om en kris skulle vara aktuell.

2.2 Tidigare Forskning

Inledningsvis så presenteras tidigare forskning som berör barns ålder och kognitiva förmåga att uppfatta omvärlden i förhållande till sorg. Därefter kommer forskning om hur förskollärare kan arbeta med sorg, med exempel som bland annat lekterapi samt beredskap för yrkesverksamhet.

2.3 Barns förståelse av sorg

Det finns en del forskning om hur barn i olika åldrar och utveckling uppfattar eller inte uppfattar och tolkar exempelvis en förlust och sorg. Willis (2002) menar på att barn som är så unga som 2–3 år kan ha svårt att förstå innebörden av att någon är borta och inte kommer tillbaka. Willis (2002) poängterar även att barnen som är i förskoleåldern fortfarande befinner sig i Piagets preoperationella stadie när det gäller den kognitiva utvecklingen. Piaget (2002) menar på att barn som befinner sig i det kognitiva

utvecklingsstadiet börjar att använda sig av fantasier där även olika sinnesintryck spelar in, men desto äldre barnen blir så börjar de att utveckla en förståelse för att saker eller personer är existerande. Detta stadie handlar främst om barns utveckling av sinnesintryck och motoriska färdigheter i den kognitiva utvecklingen. Barn behöver kunskap och medvetenhet för att kunna förstå sin omvärld innan de kan bli medvetna om den sorgeprocessen som sker (Piaget, 2002).

Willis (2002) har även skrivit om hur personal ska arbeta med barn i sorg utifrån deras ålder. Den innefattar bland annat att när det handlar om barnen i yngre åldrar ska man till exempel ha normala rutiner och vara medveten om att barnen kan vara känsliga för vuxnas reaktioner. När barnen är runt 3–4 år kan deras reaktioner förändras från arga till

opåverkade, samt att man som vuxen ska man vara redo på frågor som kan komma. Man ska även att ta hänsyn till barnens frågor och att exempelvis uppmuntra till att måla, låta barnet inse att det är acceptabelt att leka och använda beröring för att lugna barnet (Willis, 2002).

Willis (2002) menar att när barnet är 5–6 år så kan dess reaktioner fortfarande variera och de kan även ha en förställning om att den avlidna kommer tillbaka. I denna ålder så uppmuntras mer fokus på den avlidne, dels att läsa böcker om döden, dels skriva brev till den avlida. Det är viktigt att använda konkreta termer och uppmuntra barnet till att prata om känslor. Willis (2002) menar även på att uttrycka sig genom musik och konst är ett effektivt sätt att hjälpa barn att hantera situationen. Wong (2010) har studerat 5–6 åriga barns förståelse av döden och även denna studie tar upp att barns kognitiva förmågor är begränsade så att de inte har en full förståelse för att döden är definitiv. Wong (2010) ville att studien skulle skapa en förståelse för hur förskolebarns uppfattningar om döden kan påverka dem. Wong (2010) fokuserar även studien på hur förskollärare ska kunna skapa en bättre förståelse så att de kan hjälpa barn i sorg att hantera situationerna. Eftersom sorg och död ofta kommer oväntat så behöver det skapas effektiva strategier för att hantera en plötslig situation (Wong, 2010)

2.4 Hur förskollärare arbetar med barn som befinner sig i sorg

Fyhr (1999) beskriver hur sorgeprocesserna ter sig på olika sätt och det är bland annat längtan efter den förlorade, förtvivlan, depression, men även att man anpassar sig efter den nya tillvaron på nytt. Fyhr (1999) menar även på att det finns många faktorer som vi inte ser, men som kan påverka utgången av sorgeprocessen eftersom den är individuell.

Tryggheten som finns runt om kan inte ersätta den sorg som den en människa känner.

Fyhr (1999) nämner även att yrkespersoner som arbetar runt om kan behöva stöd när de är med om förluster, eftersom deras yrkesutbildningen inte räcker till.

Szente (2016) skriver om barn som har varit med om krissituationer och vilken inverkan det kan få för dem. Denna artikel tar även upp grundläggande hjälpinsatser som kan vara till hjälp för förskollärare (Szente, 2016). Det första man ska se till är att normalisera rutiner efter att det har uppstått någonting som kan leda till att barn hamnar i sorg. Unicef (2020) menar på att det måste finnas utrymme att kunna ställa en begäran angående kompetensutveckling för alla som arbetar med att möta barn. Sorg kan vara ett sådant område. Skolinspektionen (2017, s.6) skriver att:

Förskolecheferna behöver ge personalen förutsättningar att genomföra uppdraget på ett professionellt sätt, bland annat genom att se till att

personalen får relevant kompetensutveckling och stöd i form av till exempel konsultation och handledning. Förskolecheferna behöver därmed

kontinuerligt analysera personalens behov av kompetenshöjande insatser samt utvärdera samverkan med stödfunktioner.

En forskningsartikel av Wiseman (2013) beskriver att det är viktigt att man pratar ärligt och konkret med barnen för att det är väsentlig för sorgereaktioner. Wiseman (2013) menar även på att bilderböcker kan vara ett bra sätt att använda som stöd för barn i sorg och att förstå känslor genom. Genom dessa kan man även besvara många av de frågor som barn har om sorg och förluster. Jo-Auman (2007) skriver i likhet med ovan nämnda att stödet från den vuxna är viktigt också för hur barnet uppfattar och hanterar förlusten. Det är även viktigt att barn får det stöd som de behöver för deras psykiska välbefinnande. Det vill säga att de får tröst, stöd och förståelse. För att detta ska kunna förbättras behöver skolans personal bistå med hantering av detta. Det beskrivs även om att det finns en oroväckande saknad av förståelse för barnens behov av stöd bland allmänheten (Jo-Auman, 2007).

Myndigheten för skolutveckling (2008) skriver att vid yngre åldrar så är vikten av hålla fast vid rutinerna i förskolan stor samt att vara öppen och ärlig. Myndigheten förespråkar kreativa uttrycksformer så som lekterapi och tecknande. Myndigheten för skolutveckling (2008) redogör också för Freuds och Piagets tankar angående lekterapi, där Piaget menar

på att leker gör så att det som hänt blir verkligt och Freud anspelar på att upprepning av leken gör så att obehaget minskar.

2.5 Arbeta med lekterapi

Lekterapi är vanligt att barn i sorg ägnar sig åt. Dyregrov (2011) beskriver att en flicka som hade förlorat en anhörig var väldigt sysselsatt av att fokusera på kyrkogårdar och begravning. Hon använde sig av lekterapi genom att begrava en krokodil om och om igen, först när hon hade begravt krokodilen så hade hon kapacitet för att beskriva känslorna som fanns när hon föreställde sig de som besökt graven kände. Denna process är liknande för många barn som förlorar en anhörig eftersom barnet på så sätt kan få en tydligare bild av vad det är som händer när en anhörig förlorar någon. Lekterapi kan även genomföras genom att rita, är det i anslutning till förlusten så ritar barnet ofta någonting som

förknippas med händelsen (Dyregrov, 2011). I andra fall så kan en form av terapi vara att barnet tillsammans med en person rit-prata eftersom det är enklare att prata om saker som kan vara jobbiga att prata om, utan att behöva sitta och titta på personen. Genom att titta på många olika forskningsartiklar och litteratur så uppmärksammas det att mest

förekommande är musik och rita inom terapi för sörjande barn. Leken brukar vara central i de sörjande barnens terapi genom att i meningsfulla aktiviteter kunna uttrycka sig. Willis (2002) har bland annat, som skildrats ovan, skrivit mycket om hur effektiv lekterapi kan vara. Även i en artikel av Szente (2016) menar man på att målande, läsande och berättande är ett bra sätt att arbeta med barn som befinner sig i sorg, eftersom detta kan vara ett enklare sätt att uttrycka sig.

2.6 Beredskap för yrkesverksamhet

Dyregrov (2011) uttrycker att ett barn kan hamna i sorg utan föraning, av den anledningen så är det med fördel om förskollärare har kunskap om detta redan innan det händer. Även Cullberg (2006) menar på att om en kris skulle uppstå och människor och organisation är väl förberedda innan så kommer den att kunna hanteras på ett bättre sätt.

Angående sådan krisberedskap i förskolan beskriver Myndigheten för skolutveckling (2008) en rektor som hävdar att det inte finns någon krisplan i världen som kan ersätta mental beredskap, däremot kan den vara en hjälp till att bygga upp den beredskapen.

Myndigheten för skolutveckling (2008) tar även upp hinder som kan göra så att

beredskapen inte blir lika effektiv, vilket kan vara att man inte tänker att det ska inträffa någon form av kris eller att det sällan sker. I denna bok skriver myndigheten vidare att ”ett barn som har drabbats av det otänkbara vill inte bli bemött, det vill bli mött!”

(Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.19)

Det finns situationer som kan vara potentiellt problematiska inom förskolan, om

exempelvis en anhörig till ett barn har avlidit, då gäller det bland annat tystnadsplikten. I ett sådant fall behöver man ha en kännedom angående hur man ska hantera det gällande resten av barngruppen, övriga förskollärare, men även vårdnadshavare (SFS 2020:605, 29 kap. 14§).

2.7 Teori

Johan Cullberg är professor i psykiatri och har skapat en kristeori som omfamnar olika sorgearbetet på ett holistiskt vis. Denna studie kommer utgå från Cullbergs teori (1996) om sorgeprocesser, som barn i förskolan kan komma att gå igenom och hantera. Genom att känna till dessa faser kan verksamma inom förskolan skapa sig en uppfattning genom sorgeprocessens olika förlopp och även hur man ska hantera situationerna vid den fasen som barnet befinner sig i. Denna uppsats har utgått från hur Cullberg (1996) beskriver

teorin i boken ”Kris och utveckling, en psykodynamisk och socialpsykiatrisk studie”.

Cullberg (1996) har valt att dela in processen i fyra faser och dessa kan kopplas till den ovan refererade litteraturen på flera sätt:

Den första fasen är chock som kommer i det direkta skedet. Där beskriver Cullberg (1996) hur man kan känna overklighet, förtvivlan och tomhet. Detta är något som Myndigheten för skolutveckling (2008) tar upp genom att beskriva hur man ska bemöta ett barn som har varit med om det otänkbara.

Fas nummer två beskriver Cullberg (1996) är reaktionsfasen och den kommer när man har börjat förstå vad som har skett. Szente (2016) skriver i sin artikel om inverkan som kan drabba barnet och även om hjälpinsatser som förskollärare kan använda sig av. Szente (2016) menar att det första som man ska göra är att se till så att allt är precis som vanligt när barnet kommer tillbaka till förskolan. Detta är även något som exempelvis även Dyregrov (1990) har betonat.

Fas tre benämner Cullberg (1996) som bearbetningsfasen där man börjat att återgå till vardagen. Under denna fas börjar man att fundera över vad som har hänt och varför.

Under detta skede innebär en del av bearbetningen om att man pratar om och sätter ord på händelsen. Dyregrov (2011) menar att detta kan behandlas genom lekterapi, som kan vara väldigt effektivt för att barnen ska kunna uttrycka sina känslor genom lek eller att rita.

För att sakta men succesivt återgå till vardagen så menar Cullberg (1996) att man kommer till nyorienteringsfasen. Denna fas handlar om att försöka anpassa sig efter den nya vardagen genom att få en ny inställning till framtiden. Fyhr (1999) beskriver om hur förloppen fram till att barnet kan anpassa sig till den nya situationen kan se ut.

3 Metod

I detta avsnitt redovisas de metodologiska aspekterna för studien. Avsnittet kommer att innefatta en beskrivning av metodval, datainsamlingen, urval av respondenter,

databearbetning och analysmetod, samt forskningsetiska överväganden och studiens trovärdighet.

3.1 Metodval

Uppsatsen genomfördes som en kvalitativ studie, givet studiens syfte att bidra med kunskap om resonemang och agerande bland rektorer och förskollärare anseende barn i sorg. Kvalitativa intervjuer ger goda möjligheter att samla in resonerande svar från

respondenterna, samt erhålla ett djup i svaren (Svensson, 2014; Fejes & Thornberg, 2019).

I jämförelse med till exempel en webbenkät kommer den kvalitativa intervjun att kunna ge möjlighet till följdfrågor. Patel & Davidson (2019) menar att i samtalsintervju som är mer öppen kan man utveckla frågan för respondenten om denna inte kan tolka frågans

innebörd, samt att man kan ställa uppföljningsfrågor. Att den intervjuade tydligt kan förstå frågornas innebörd ansågs som viktig i valet av metod, enkäter erhåller inte samma

möjlighet till detta gentemot intervjuer (Patel & Davidson, 2019).

Ämnet handlar om komplexa och svåra frågor, vilket gör metodvalet kvalitativ intervju extra lämpligt (Patel & Davidson, 2019). För att en bättre intervju ska uppstå, kan det vara fördelaktigt att skicka frågeformuläret med några följdfrågor i förväg. På så vis får

respondenterna mer tid att tänka på frågorna så att man kan få ett mer ingående svar på frågorna. En nackdel kan dock vara att man inte får ett direkt svar på frågan och att det kan vara mer uppriktigt på grund av att man svarar i nuet (Patel & Davidson, 2019).

Intervjuerna var semistrukturerade och grunden till valet av just semistrukturerade

intervjuer var för att de i många avseenden brukar kännas mer levande på grund av att fler följdfrågor kan ställas (Trost, 2005). Enligt Kvale (2014) kan denna metod fånga till exempel upplevelser och åsikter. Detta passar bra med studiens syfte eftersom den semistrukturerade intervjun ger utrymme för följdfrågor och att låta respondenternas tala fritt kring deras erfarenheter och resonemang.

3.2 Urval och avgränsningar

Urvalet som gjordes var ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att kommunikation med dessa förskollärare fanns sedan tidigare och kännedom att de skulle bli bra informanter (Christoffersen & Johannessen, 2015).

Totalt var det fem förskollärare och en rektor på två olika förskolor, vilket utgjorde totalt 3 olika avdelningar som var respondenter. En anledning till att detta urval gjordes var att en av avdelningarna hade varit med om ett dödsfall och de andra inte hade erfarenhet av det, vilket förhoppningsvis skulle leda till kontraster i deras resonemang. I den första förskolan intervjuades rektorn och en av förskollärarna vid separata tillfällen. På den andra förskolan intervjuades fyra förskollärare totalt. Intervjuerna med dessa förskollärare skedde i grupp då två förskollärare intervjuades tillsammans vid två intervjutillfällen. Intervjuerna skedde alltså både enskilt och i grupp. Patel & Davidson (2019) menar på att gruppintervjuer kan vara mer komplicerade på grund av att det blir mer att transkribera och att man ska skilja på vem som sa vad, men det finns fördelar genom att respondenternas dialog har ett empiriskt mervärde. Anledningen till att en rektor intervjuades var för att ge möjlighet att kontrastera svaren mot förskollärarnas. Rektorn för den andra förskolan blev även

tillfrågad angående att delta i denna intervju, men kunde ej på grund av tidsbrist. Det hade varit berikande med empiri även från denne för studien i helhet. Den intervjuade rektorn är, tillsammans med rektorn för den andra förskolan som avböjde medverkan, ansvariga för att ha författat krisplanen som gäller för båda förskolorna eftersom de ligger inom

samma ansvarsområde. Den intervjuade rektorn kunde av denna anledning svara på frågor relaterat till detta arbete gällande båda förskolornas gemensamma krisplan.

3.3 Datainsamling

Innan arbetet med intervjuerna började så författades ett informationsbrev (bilaga 1) som beskrev syfte och information som skickades ut som en förfrågan om respondenterna var villiga att delta i en intervju. När ett medgivande om detta har bekräftats skickades frågeformuläret till respondenterna. Respondenterna blev även tillfrågade om de gav godkännande för att intervjun skulle spelas in. Frågeformulären delades upp till två olika intervjuguider i form av frågor till de intervjuade förskollärarna (bilaga 2) och frågor till rektorn. Frågorna var i båda fallen formulerade med utgångspunkt i studiens

frågeställningar och innehöll frågor gällande beredskap vid barn i sorg, erfarenheter, agerande, bemötande, kunskap och förbättringsområden. Det var endast fåtalet skillnader i intervjumanualerna till förskollärarna, detta var bland annat att rektorn fick frågor om hur krisplanen hade skapats och vilka kriterier som de hade utgått från, om resurserna kan samordnas, samt om eventuell kompetensutveckling (bilaga 3).

Intervjuerna inleddes med frågan om respondenterna godkände att det spelades in, Under den pågående intervjun ställdes då dessa frågor med utrymme för uppföljningsfrågor och respondenterna talade till största del obehindrat om hur de upplevde frågorna som togs upp under intervjun. Respondenterna talade fritt under samtalet inom ramarna för ämnet, vilket Trost, (2005) förespråkar. Eftersom det var semistrukturerade intervjuer fanns alltså en struktur, men uppföljningsfrågor och i vilken ordning frågor ställdes kunde variera, förtydligande av frågor kunde även uppkomma (Bryman, 2018).

På grund av rådande omständigheter och restriktioner med anledning av covid-19 så kunde intervjuerna endast genomföras digitalt, vilket innebar att fullt fokus kunde vara på respondenten och att uppnå ett bra intervjusamtal. Vardera intervju varade i ungefär en timme. Eftersom respondenterna hade gett medgivande till inspelning så spelades intervjuerna in i röst- och videoformat. Respondenterna hade även i informationsbrevet blivit informerade om att de skulle anonymiseras i studien, att de kunde avbryta när de ville och även att allt material skulle förstöras när arbetet var färdigt. Detta enligt de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017)

3.4 Databearbetning och analysmetod

Det inspelade materialet lyssnades inledningsvis igenom för att sedan transkriberas och i ett ännu senare steg kodas. Vidare analyserades svaren genom den tematiska analysen det vill säga frågor om varför, vad och hur. Enligt dessa frågor finns möjligheten att

undersöka sociala eller arbetsrelaterade situationer, för att därefter slutligen identifiera vilka teman som var viktiga för att besvara mina frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014).Utifrån transkriberingen så skapades underteman för att slutligen kunna placeras under den huvudfråga som de berörde (Bryman, 2018). Dessa var bland annat lekterapi, barns reaktion, brist på utbildning, bearbetning, krisplan, hantering av situation, samt önskemål och förbättringsmöjligheter. Därefter så genomfördes en kodning där det valdes ut delar av det transkriberade materialet som berörde ett visst tema som markerades med samma färg i alla transkriberingar. Samma process genomfördes med alla teman så att de fick var sin färg och till sist kunde alla transkriberade delar i samma färg sammankopplas under den huvudfråga där de passade bäst in. Denna färgkodning gjordes för att kunna hitta en koppling mellan transkriberingsmaterialet, samt att kunna belysa studiens syfte

In document RÖSTER FRÅN TVÅ FÖRSKOLOR (Page 6-0)