Fainsteins rättviseteori i diskussion

I denna avslutande diskussion ska vi fortsätta att behandla Susan Fainstein bok The just city (2010) för att diskutera vår andra forskningsfråga som lyder: Hur kan Region Skånes utvecklingspolicy förstås och förklaras med utgångspunkt i ett rättviseperspektiv? Med hjälp av Fainsteins idéer om den rättvisa staden.

För att ha möjligheten att föra denna diskussion framåt måste vi se på vilka begränsningar vi har hittat i hennes teori när vi omvandlat den från att vara baserad på den rättvisa staden till i vårt fall den rättvisa regionen. För det första är hennes bok baserad på tre fallstudier av större städer i den internationella kontexten New York, Amsterdam och London, samtliga viktiga internationellt både sett till geografisk placering och som ekonomiska nav för sin region. Hennes teorier baseras mycket på hur städerna har utvecklats från efter andra världskriget och fram till nu, med ett fokus på skiftet från keynesianismens välfärdsstat till dagens nyliberala tankesätt. De förslag hon ger på hur en rättvis stad ska uppnås kan tyvärr bara uppnås på en lokal nivå, där den lokala styrningen fortfarande har möjligheten att fatta vitala beslut (Fainstein, 2010, s. 171-172). Men med skiftet att göra svenska regioner till större bestämmande organ under 1990-talet anser vi att vi kan skala upp Fainsteins teorier från större städer till svenska regioner, mer bestämt Region Skåne.

Genomgående i de dokument som vi har analyserat beskriver Region Skåne sin strävan efter att ta plats i en mer globaliserad värld och att det ska ske genom samarbeten med sin omvärld och genom att skapa en tillväxt som stärker deras position som tillväxtregion i Europa och världen. Ser vi till Fainsteins tre huvudteman i hennes bok kan det förstås som att Region Skåne missar många av de parametrar som tillsammans skapar en mer rättvis region.

64 Med tanke på rättvisan i Region Skånes planering har vi upptäckt en snedvriden vision och ett tydligt dilemma där Region Skåne (2013) vill bedriva en politik som ska “gynna alla” men att tillväxten ska skapas inom de utvalda tillväxtmotorerna och genom en “spillover effekt” sprida sig till resterande delar av regionen vilket vi har svårt att se framför oss. Genom att ställa analysen av Social hållbarhet i Skåne (2018) kontra övriga rapporter blir Region Skånes platsbundna framhävning inte bara tydlig i ekonomiska termer utan även i mer diffusa begrepp som attraktivitet i form av läge, attityder och egenskaper. Ser vi till Fainsteins vision är den att de som behöver satsningar ska få detta tillskrivit sig och inte de som redan befinner sig på vinnarsidan i den regionala tävlingen om attraktivitet och konkurrens. Just tron på att konkurrens mellan kommuner och regioner ska skapa tillväxt kopplar Andersson et al. (2008) till darwinismens idé om att människan alltid har haft tendenser att tävla mot varandra och sedan utvecklas till följd av det. Men tävlandet mellan regioner och kommuner kan leda till att beslutsfattare tar djärvare beslut för att på kort sikt tillskriva sig ekonomisk vinning, men denna vinst kan lätt försvinna och i slutänden leda till ett mer polariserat samhälle utan vinnare.

Den regionala politiken ska verka för stabilitet och långsiktighet i sitt planerande, men om man som region istället fokuserar på att agera som ett företag och konkurrera med andra platser och regioner ökar osäkerheten på marknaden och därmed försämrad effektivitet. (Brenner, 2004, i Andersson et al., 2010) Denna skevhet finner vi även geografiskt när vi pratar om Skånes tillväxtmotorer, tre av fyra befinner sig på västkusten och i dokumenten är Malmö, Lund och Helsingborg överordnade Hässleholm/Kristianstad som huserar i nordöstra Skåne. (Region Skåne, 2014) Detta kan förklaras med deras fördelar i attraktivitet som Lindeborg och Lindkvist i boken Kulturens Kraft (2010) förklarar genom dess kustnära placering, närhet till storstäder och kopplingar till viktiga infrastrukturnoder, vilket skapar en fördel när det kommer till att locka till sig investerare och deras kapital.

Vidare i Fainsteins andra punkt demokrati har vi valt att mer kalla den representation för att undersöka hur representationen bland regionens kommuner har varit i skapandet av de policydokument som vi valt att analysera. Här framgår det att samtliga kommuner har varit delaktiga i skapandet av Det öppna Skåne 2030 men i själva texten återfinns bara ett fåtal kommuner utöver tillväxtmotorerna och de regionala kärnor representerade, likadant är det i de övriga dokumenten som vi analyserat, är att just den skrivna representationen av Skånes kommuner är fokuserad till några privilegierade platser. De kommuner som befinner sig utanför nätet av “viktiga” platser beskrivs ofta som anonyma och finns till för att framhäva de starka tillväxtmotorerna. Denna objektifiering av platser som anonyma ting talar enligt oss inte för att en god representation av Skånes kommuner i deras dokument utan spär bara på idén

65 om att Skåne består av fyra tillväxtmotorer och ett antal regionala kärnor som utan någon direkt hjälp av sitt omland ska skapa den efterfrågade tillväxten.

Detta leder oss vidare till Fainsteins tredje och sista punkt som behandlar mångfald och hur vi kan applicera den i ett skånskt regionalt perspektiv. Region Skåne anser sig bedriva en regionalpolitik som ska gynna mångfalden både sett till invånare, platser, städer och kommuner (Region Skåne, 2013, 2014, 2018), Region Skåne beskriver den mångfald av orter, städer och samhällen som en viktig bidragande faktor till Skånes konkurrenskraft och att värna om Skånes ortstruktur är av yttersta vikt för att skapa en attraktiv och konkurrenskraftig region. “Denna mångfald kan locka såväl invånare som företag och besökare, och därmed bidra till regionens utveckling och tillväxt.” (Region Skåne, 2013) Att tillskriva mångfalden som en bidragande faktor till tillväxt ser vi starka tendenser till i Region Skånes dokument som tidigare diskuterat har starka kopplingar till Richard Floridas teorier om den kreativa klassen och dess inverkan på tillväxten. Men som i förra punkten om demokrati/representation så blir få platser nämnda utanför tillväxtmotorerna. Där den skånska geografiska mångfalden handlar om att tillgodose trevliga livsmiljöer och attraktiva turistmål till storstadsborna och dess besökare.

Att då påstå att man vill värna om den mångfald av miljöer och platser inom regionen anser vi är motsägelsefullt. Att vi ska värna om Skånes vackra landskap och finmaskiga ortstruktur håller vi med Region Skåne om, men genom satsningar till några enstaka platser utan att framhäva dess omland uppfattas av oss som en indirekt urban politik och en aktion som kan leda till en mer ojämn region där platser ställs mot varandra.

Genomgående i Region Skånes policydokument finner vi exempel på hur Region Skåne tar en annan riktning än Susan Fainstein i sina ambitioner om hur en rättvis stad/region ska vara, hur satsningar riktas mot tillväxtmotorerna och de områden som saknar närhet av dessa inte får några tankar tillskrivna av författarna. Detta kan enligt oss vara på grund av den rådande utvecklingen som vi har sett i Sverige sedan lokaliseringspolitikens dagar under 1900-talet, då den förespråkade en välfärdsfrämjande diskurs men har bytts ut mot en mer tillväxtbetonad regionalpolitik. Fainstein rekommenderar en mer human approach som värdesätter allas rätt till staden/regionen, med den rådande tillväxtdiskursen kan flera grupper (i detta fall kommuner) förbises när regionen planerar för framtiden. Avsaknaden i representation av mindre välmående kommuner i Region Skånes dokument påvisar att de som är i behov av förbättring inte får den framträdande roll som dom skulle vara i behov av vilket vi anser kan leda till ökad geografisk ojämlikhet, för att motverka denna ojämlikhet anser Region Skåne att

66 regionen behöver bindas tätare samman genom en robustare kollektivtrafik och kortare avstånd sett till tid (Region Skåne, 2014).

Med lokaliseringspolitiken i fokus borde kanske de satsningar som idag görs i de större tillväxtmotorerna som exempelvis i Lund med MAX IV och ESS placeras i de nordöstra delarna av regionen för att med Fainsteins tankar om omfördelningspolitik skapa en jämnare fördelning av tillväxten i Skåne (Harper, T., Hibbard, M., Costa, H. & Gar-On Yeh, A., 2010, s. 63). Efter att ha läst The Just City (2010) drar vi slutsatsen av att Fainstein förespråkar den lokaliseringspolitik som rådde under mitten av 1900-talen framför dagens tillväxtpolitik då den talar mer för kollektiva lösningar och lyfter fram de som inte alltid har möjligheten att hävda sig på den stora regionala marknaden.

67

7 Slutsats

● Hur kan man förklara att enstaka platser i samhället blir framhävda i den nutida regionala planeringen och hur kan det synas i Region Skåne?

● Hur kan Region Skånes utvecklingspolicy förstås och förklaras med utgångspunkt i ett rättviseperspektiv?

Detta är frågor som vi har undersökt i vår diskursanalys av regionala policydokument producerade av Region Skåne för regionens kommuner och dess invånare. Vi har arbetat efter Fairclough modell inom Kritisk diskursanalys i vårt arbete av nämnda dokument, vilket har gett oss verktygen att gå in på djupet och ha möjligheten att läsa mellan raderna i Region Skånes alster och grundat vår slutsats.

Att platser blir framhävda i den regionala politiken kan vi se som ett faktum. Platsens roll är fortfarande av betydelse avseende ekonomisk vinning. Tillväxtpolitiken är starkt kopplad med den nyliberala politiken och agerar i enlighet med föredömen som USA och Storbritannien (Andersson et al., 2008, s. 20). Storstäderna säljs och marknadsförs som lokala produkter för investerare. Resultatet blir att i staden bildas kluster för tillväxt inom de mjuka faktorerna och satsningarna inom den byggda miljön förläggs här. I Region Skåne innebär det sydvästra Skåne med storstäderna Malmö, Lund och Helsingborg. Genom rapporterna har det klarlagts att det är hit de större projekten förläggs som exempelvis klusterinitiativen och forskningsanläggningarna ESS och MAX IV (Region Skåne, 2014, s. 41), men även de större kulturanläggningarna och handelstjänsterna (Region Skåne, 2013, s. 11).

Marknadsföringen sker under hårda förhållanden och vad som framhävs på den regionala agendan är de kommuner som lever upp till den tilltänkta bilden av regionen. I Region Skåne ska den romantiserade bilden framhäva attityder som öppenhet, tolerans och mångfald samt ge uttryck som en innovativ, spännande och händelserik plats att verka i, som vi tolkar som en direkt anknytning till Richard Floridas “kreativa klass”. Men enligt rapporterna är det öppna, innovativa och spännande låst till tillväxtmotorerna och resterande av kommunerna fungerar som ett omland, där natur och kultur inte får något namn utan fungerar som en arena för turism och besöksmål för storstadsborna och deras besökare (Andersson et al., 2008, s. 288). Det Brorström & Parment (2017) skriver passar bra in på Region Skånes, att även om regioner tar upp problematiken av urbaniseringen och landsbygden så glömmer regionförbunden ofta

68 bort att representera de mindre orterna när underlag, kartor och rapporter framtas. Förlorarna i Skåne är kommunerna som inte lyckats få en ökad tjänsteverksamhet i samband med den industriella nedgången. Dessa kommuner tillhör “det skånska rostbältet” som sträcker sig från nordvästra Skåne till östra (Lindeborg, Lindkvist, 2010, s. 38). Dessa kommuner som exempelvis Perstorp, Åstorp, Bjuv eller Bromölla saknar det som Region Skåne anser vara attraktivt och blir inte representerade i den framtida visionen som är en stark och tillväxtorienterad region i ett globalt sammanhang.

Vad som framgår i Region Skånes policydokument vilket även är den diskursiva slutsatsen är att det finns en rådande hierarki där kommuner värderas högre än andra och blir representerade på olika basis både i text och i den byggda miljön. Vilket leder oss vidare till vår andra forskningsfråga avseende om Region Skånes placeringspolicy är rättvis? Med utgångspunkt i Fainsteins idéer om den rättvisa staden/regionen.

Med vår genomgång av Fainsteins tankar om en mer rättvis planering kan man fråga sig om det är tendenser om ett tillbakasträvande tänk eller bara en strävan bort från den nyliberala planeringspolitiken, sett till den svenska utvecklingen under senare hälften av 1900-talet. Tankar om omfördelning och utjämning mellan platser går tyvärr inte hand i hand med den tillväxtdiskurs som råder idag utan för tankarna tillbaka till Sveriges era av lokaliseringspolitik (Andersson et al., 2010). Tankar om mångfald försöker Region Skåne uppnå i sina dokument men faller bort på grund av den fokusering på tillväxtmotorer som dem beskriver, lämnar många platser till sitt öde istället för att som Fainstein avser planera för de som behöver det mest. Inom tillväxtpolitiken och genom kapitalismens påverkan har ofta de som redan har fått mer och de som har mindre fått ännu mindre, men för att skapa en mer rättvis utveckling måste man tänka i nya banor när nya policys skrivs, här med Fainsteins ord:

[...]pro-equity regimes would require that the distributional outcomes of programs be measured in terms of a) who benefits from them, and b) to what extent? A pro-equity program favors less well off more than well-to-do. That is, it should be redistributive, not simply economically, but also, as appropriate, politically, socially and spatially. (Fainstein 2010, s. 36).

Enligt Fainstein skulle en fördelningspolitik kunna skapa möjligheter för en mer jämställd region där de som behöver stöttning får den, inte bara genom ekonomiska incitament utan även politiskt, socialt och rumsligt. I Social hållbarhet i Skåne (2018) kan vi se hur de platser som befinner sig utanför tillväxtmotorernas upptagningsområde faller efter inom många olika områden exempelvis sysselsättning, hälsa och levnadsstandard. Det är här den

69 tillväxtorienterade politiken bli som mest motsägelsefull och vad vi ställer oss frågande till genom Fainsteins teori, är om satsningarna på tillväxtmotorerna faktiskt kommer gynna helheten och bidra till en rättvisare region.