Tillväxtpolitiken i diskussion

Tillväxtpolitiken kan man tolka som en utveckling från det kapitalistiska systemet och den ökade globaliseringen som växte fram under 1900-talet. Med globaliseringen blev företagens konkurrens utvidgad från ett mer inomnationellt tillstånd till en kapplöpning med världens resterande länder. Värdet av arbetskraft, transport och råvaror är här med i en ständig dragningskraft världen över (Coe, Kelly & Young 2013, s. 59). Denna utveckling leder till det ekonomiska skiftet som börjar gro efter 1950-talet. Då det ligger i kapitalistens strävan att alltid vinstmaximera (Coe, Kelly & Young 2013, s. 60), blir det en naturlig förflyttning av kapitalet när arbetarnas välstånd i västvärlden växer med företagen (Coe, Kelly & Young 2013, s. 61) och den billigare arbetsmarknaden i Asien kan kompensera för transporten av råvaran och produkten (Coe, Kelly & Young 2013, s. 64). Skiftet syns påtagligt i de större ekonomiska nationerna som exempelvis England, Tyskland och USA. Som alla hade regioner och städer som drabbades hårt av den industriella förflyttningen. Exempelvis regionbälten som Rhine och Ruhr området eller städer som Detroit och Liverpool (Coe, Kelly & Young, 2013, s. 64).

Även i Sverige blev denna övergång tydlig efter 1970-talet då de gamla produktionsindustrikommunerna som Ljusnarsbergs och Hällefors kommun såg omfattande nedskärningar i ekonomiska termer och fabrikerna stängdes ner och flyttades till Kina (Andersson et al., 2008, s. 175). Även Skåne tog del av denna utveckling och speciellt arbetarstaden Malmö, där “Kockums” stadens båtvarv där större delen av befolkningens arvode kom från fick slå igen. Efter 1970-talet när båtvarven flyttade kom en ekonomisk kris där arbetsmöjligheterna försvann och Malmö blev ytterligare ett område i väst som såg ekonomisk nedgång (Nylander, 2013, s. 385).

59 Under samma tid som Sverige upplevde en nedgång började städer runt om i västvärlden som en gång var industristäder att blomstra igen. Detta går även inom den kapitalistiska strukturen och benämns som “creative destruction” där städer som en gång sett nedgång måste se total botten för att växa igen och denna tillväxt kom genom en ny marknad (Coe, Kelly & Young, 2013, s. 61). Den nya marknaden tolkar vi mer som en process än en produkt. Marknaden är riktad mot mjuka faktorer som Andersson et al. (2008) skriver innebär utbildning, upplevelseindustrin, turism och IT-sektorn. Liverpool lyfte vi som exempel på detta i litteratursammanställningen, som blivit gentrifierat på nytt genom att romantisera den gamla industrihamnen för att locka turister (Coe, Kelly & Young 2013, s. 71-72).

Denna omstrukturering av städer kan tolkas som en politisk anpassning till kapitalismen och grunden till nyliberalismen. Inom den nyliberala ideologin kan vi därför se att politikerna planera för att förstärka chanserna för ekonomisk tillväxt. Detta genom en friare marknad och globalisering men även som Fainstein (2010) skriver, att statens roll blir att skapa goda affärsklimat. Där städerna blir kluster för att främja det goda affärsklimatet till förmån för den nya marknaden som mer eller mindre är oberoende av råvaror och klusterinitiativen handlar snarare om att skapa en attraktiv plats i from av spännande, kulturella eller nischade bostadsmiljöer (Coe, Kelly & Young, 2013, s. 398).

I vår mening är det inte konstigt att ett Sverige som sett ekonomisk nedgång sedan sent 1960- tal ser upp till de starka nationer som USA och England som lyckats vända många av sina drabbade områden (Andersson et al., 2008, s. 20). Vad detta medför var ett politiskt maktskifte och en europeisk ingång under 1990-talet med nyliberala idéer som i sin tur ger upphov till den tillväxtpolitik som vi känner till och som fortfarande är rådande idag (Andersson et al., 2008, s. 23). Tillväxtpolitikens huvudfokus är där av att skapa ekonomisk tillväxt genom att efterlikna den privata marknaden där kommuner ska konkurrera mot varandra i samma omfång som företag (Brorström & Parment, 2017, s. 32).

Kritiken som lyfts bland annat av Andersson et al. (2008) är att kommuner har olika förutsättningar för att attrahera och skapa denna tillväxt och som Lindström (2005) beskriver, är regionens jobb snarare att framhäva få attraktiva områden i regionen som resterande av kommunerna får försöka dra nytta av.

I den skånska marknadsföringen kan vi se att det är satsningarna inom den nya marknaden som framhävs, som Andersson et al. (2008) skriver “de mjuka faktorerna”. Målet är att Skåne ska förknippas med kreativitet, kunskap, forskning, högutbildade personer och innovation. Detta kan vi se som ett genomgående tema i rapporterna, bland annat av citaten “Det öppna Skåne är en kreativ mötesplats för människor med olika erfarenheter.” (Region Skåne, 2014,

60 s. 8) och “ESS och MAX IV ger Skåne förutsättningar att bli en ännu tydligare global aktör med stor potential när forskare från hela världen söker sig hit. Vi ska locka kompetens från hela världen. Skåne behöver därför stärka sin attraktivitet och internationella lyskraft för att klara av morgondagens konkurrens” (Region Skåne, 2014, s. 41).

Som vi tolkar det har Region Skåne anammat Richard Floridas teorier om den “Kreativa klassen” och vad som lockar denna grupp. Enligt Floridas förklaring kräver denna klass en mer komplex levnadsstandard då deras arbeten inte följer den normala arbetarkulturen och tillhörande normer. Till den kreativa klassen räknas till exempel forskare, designers, författare, skådespelare, professorer, programmerare och ingenjörer vilket alla är specificerade inom det nya kapitalet och de mjuka faktorerna (Florida, 2006, s. 103). Vad Florida även konkretiserar i sin teori är vad, samt hur man attraherar denna kapitalstarka klass. Vilket i stora drag handlar om ett särskilt levnadssätt som sträcker sig bortom 40 timmars arbetsvecka och en god lön samt ett fungerande samhälle. Det handlar mer om kreativa, stimulerande och flexibla arbetsplatser (Florida, 2006, s.125), där attityder spelar en avgörande roll. Som ska vara öppna, toleranta och bidra till mångfald (Florida, 2006, s115). Detta ser vi som ett tema i Region Skånes rapporter som till exempel bara namnet på rapporten “Det öppna Skåne 2030” men även citaten:

“Det öppna Skåne är Europas mest innovativa region, där innovationsklimat och otraditionella arbetssätt har skapat nya och fler starka innovationsområden “(Region Skåne, 2014, s. 8)

“Skåne år 2030 är öppet. Öppet i sinnet, öppet för alla och med ett öppet landskap. Vi välkomnar nya människor och nya influenser med öppna armar. Vi är porten till Sverige och ut i världen” (Region Skåne, 2014, s. 8).

“Det öppna Skåne ska utvecklas som en internationellt attraktiv plats att besöka, bo och verka i – för såväl människor som för företag. Skåne måste därför vara öppet, inkluderande och spännande” (Region Skåne, 2014, s. 41)

“För att lyckas behöver vi utmana rådande normer och attityder” (Region Skåne, 2014, s. 17)” Även Florida förespråkar hur geografin och tillgången till råvaror inte spelar någon särskild roll i dagens lokalisering utan hur det istället handlar om staden som helhet ska passa in till det öppna, kulturella och toleranta samhället men också vara spännande och innovationsrikt (Florida, 2006, s. 268), det vill säga att en plats ska bestå av en kombination av byggd och naturlig miljö, med en mångfald av människor som är delaktiga i samhället genom aktiva, spännande och kreativa sysselsättningar (Florida, 2006, s. 277). Lyckas Region Skåne

61 attraherar människorna inom humankapitalet attraherar de även de näringar som investerar i kapitalet och anställer dem (Florida, 2006, s. 266). Hur man gör detta på regional nivå enligt Florida är att lägga satsningarna på det kreativa kapitalet som exempelvis kan vara forskningsanläggningar, teknologi, mjukvaruutveckling och kulturbaserade investeringar. Vilket vi kan se att Region Skåne gör genom rapporterna. Problemet med Floridas teori är att den återigen är knutet till platsspecifika egenskaper, där kluster är viktigare än någonsin för att samla kompetenta människor som i sin tur skapa innovation och tillväxt (Florida, 2006, s. 265).

Diskuterar vi denna framhävning av specifika platser i ett skånskt perspektiv utifrån diskursanalysens resultat är inte bara mönstret tydligt utan överväldigande. Som analyserna i föregående kapitel visar är det uppenbara mönstret i Region Skånes policydokument att det är sydvästra Skåne med storstadsregionen Lund och Malmö i spetsen som ska leda Skåne mot tillväxt och agera som den globala konkurrenskraften i regionen. Vilket syns på hur de väljer att formulera sig i rapporterna, exempelvis genom citatet “De tre tillväxtmotorerna behöver stärkas inom allt från forskning och utveckling till infrastruktur och hållbarhet. Stärks Malmö, Lund och Helsingborg får hela Skåne möjligheten att utvecklas” (Region Skåne, 2013, s. 19). Tydligare blir det med var de faktiska projekten äger rum. Där vi till en början vill lyfta rapporten Regionalt klusterutvecklingsprogram 2017–2021 (2017) som betonar hur klustren bidrar till attraktionskraft och tillväxtmöjligheter, men också ytterligare innovation, kunskap och internationellt deltagande för hela Skåne. Det intressanta är dock att samtliga klusterinitiativ är etablerade i antingen Lund eller Malmö och lika så även forskningsanläggningarna MAX IV och ESS som lyfts i rapporterna Det öppna Skåne 2030 (2014) och Strategier för det

flerkärniga Skåne (2013).

Går man tillbaka till Baetens (2012) resonemang om den nyliberala ideologins förändring så stämmer hans antagande mycket väl in på Region Skåne, då storstäderna säljs och marknadsförs som lokala produkter för investerare och i detta fall den kreativa klassen. Vilket kan bli förtydligat genom citatet om tillväxtmotorerna: “…dessa är Malmö, Lund och Helsingborg, städer som har stor betydelse för Skånes utveckling. De har genom sin karaktär av storstad en unik attraktivitet. Hit förläggs forskning och utveckling, universitet och kunskapsintensiv tjänstesektor samt större kulturinstitutioner och ett stort urval av handel. I tillväxtmotorerna finns en stor del av regionens sysselsättningstillfällen” (Region Skåne, 2013, s. 11). Det är en urban politik som förs och blir prioriterad över övriga politikområden. Vilket även framgår i rapporten Strategier för det öppna Skåne (2013), där social hållbarhet endast blir exemplifierat genom staden och framför allt stadslivet. Region Skåne skriver “Det offentliga

62 rummet är av central betydelse för staden och framförallt stadslivet.” (Region Skåne, 2013, s. 44).

Vad vi upplever som en motsättning i rapporterna är att mycket tillskrivs tillväxtmotorerna sett till satsningar och investeringar men även en massiv marknadsföring av dito, men ser vi i rapporten av Region Skåne (2018) så är det i själva tillväxtmotorn där den lägsta sysselsättningen finns och starkast är det i kommunerna runt omkring. Detta kan man tycka rättfärdigar satsningarna mot tillväxtmotorerna, men ser man till de andra kartorna i samma rapport så kan man ifrågasätta om de regionala satsningarna bör vara riktade mot norra och nordöstra delarna av Skåne istället. Då de ligger efter inom områden som självskattad hälsa, eftergymnasial utbildning, socialt deltagande men även i tillit till andra och har legat efter statistiskt sett sedan 1990-talet enligt Andersson, Å. et al. (2001) samt är i behov av satsningar i form av universitetet, stärkt tjänstesektor och ytterligare kulturinstitutioner.

I rapporten Strategier för det flerkärniga Skåne (2013) skriver Regionen “För att hela Skåne ska växa och utvecklas behöver alla orter i Skåne kopplas till någon eller några regionala kärnor. På så sätt kan spridningseffekten av utvecklingen som sker i de större städerna komma övriga orter till del.” (Region Skåne, 2013, s. 27). Det finns en motsägelse i ortsystemet, där frågan blir om sammankopplingen av städer ska verka för en spin-off effekt eller fungera som en “brain drain” från övriga kommuner till tillväxtmotorerna. Detta är något som lyfts i boken World city (2007) av den brittiske forskaren Doreen Massey, som menar att den nyliberala politiken som förs i fördel för London drar åt sig den kunskap starka arbetskraften från övriga regioner vilket bidrar till ytterligare geografiska ojämlikheter då dessa kapitalstarka grupper hade varit en bidragande faktor för övriga kommuners ekonomiska tillväxt. Då även Storbritannien under bokens utgivningsår ingick i EU gemenskapen (Massey, 2007, s. 77), kan man fråga sig om denna problematik om geografiska ojämlikheter har en anknytning till EUs förda politik och även något som resterande EU-länder känner av.

För Skåne kan det tyckas bli ett inomregionalt problem där sydvästra Skåne går att beskriva som “guldkusten” där de övriga kommunerna ska konkurrera om de resterande invånarna och då främst de välbärgade skattebetalarnas val av bostadsort. Vilket Lindeborg och Lindkvist i boken Kulturens Kraft (2010) beskriver som en knivskarp konkurrens då avstånden i Skåne aldrig är mer än 100 kilometer. Det flerkärniga Skåne eller det så kallade ortsystemet blir där av bara platser för rekreation och kollektivtrafiken en sluss för arbetarna till tillväxtmotorerna eller som Andersson et al. (2008) säger, olika turistmål för storstadsbefolkningen och dess besökare.

63 Vinnarna blir där av kranskommunerna runt tillväxtmotorerna som exempelvis Vellinge, Lomma, Staffanstorp eller Höganäs. Det så kallade “Skånska rostbältet” (Lindeborg & Lindkvist, 2010) som sträcker sig från nordväst till öst med kommuner som Perstorp, Bjuv, Åstorp, Bromölla, Örkelljunga och Östra Göinge blir här med de regionala förlorarna (Lindeborg & Lindkvist, 2010, s. 38). Genom rapporten “Social Hållbarhet i Skåne” blir det tydligt att “spin-off effekten” avtar med avståndet från tillväxtmotorerna. Vad som går att urskilja är ett maktförhållande i Skåne då det utifrån Region Skånes rapporter ser ut som det finns en rådande hierarki mellan kommunerna i vad som gäller hälsa och sysselsättning men också representation i både text och investeringar, där ett få antal platser lever upp till Region Skånes visioner.