Specialpedagogers svar
Karin, som säger sig älska utveckling, upplever att tiden inte räcker till för att jobba mer med skolutvecklande frågor. Karin har ett nära samarbete med sin chef som hon ofta pratar utveckling med men hon har inga uttalade utvecklingsfrågor som hon driver. Karin upplever att det finns stora svårigheter med att inte hela Elevhälsoteamet är anställd i skolans regi. Hon menar att det försvårar deras arbete, eftersom de olika professionerna inte agerar utifrån samma riktlinjer. Arbetet blir än svårare med tanke på att skolan haft ett flertal skolkuratorer och psykologer i omlopp under deras korta tid som nystartad skola.
Linda berättade om hennes skolas skolutvecklingsgrupp, bestående av förstelärare, och deras olika arbeten. Linda upplever att hon får vara involverad i många utvecklingsfrågor i sin roll som specialpedagog. Linda menar att skolutvecklingfrågor kan initieras av vem som helst. Skolans struktur och kultur gör det möjligt för Linda att verka i så många skolutvecklingsfrågor som hon upplever att hon gör. Däremot säger Linda att hon hade önskat ett närmre samarbete med ledningen kring bl.a. resultatuppföljning eller anpassningar. Hon upplever att de ibland verkar i parallella spår, specialpedagog och ledning.
Emma som redan arbetar med en hel del skolutvecklingsfrågor i form av handledning, integrerade elever, NPF-fortbildning av personal, ifrågasätter hur mycket man ska hinna med i sitt uppdrag. Emma lyfter skolors olika behov och förutsättningar för hur man sedan väljer att
30
jobba med olika frågeställningar. Hon betonar även rektors avgörande roll när det gäller specialpedagogens arbetsuppgifter. Rektor behöver vara insatt i vad som innefattas i specialpedagogens arbetsuppgifter.
På Malins skola, där förstelärarna har ett tydligt uppdrag i att leda i princip all skolutveckling, upplever Malin att hennes roll har förändrats till följd av nybildandet av denna förstelärargrupp. På grund av de direktiv som skolan har från stadens ledningsgrupp angående skolutvecklingsfrågor på skolan finns det inte plats i organisationen för Malin i dessa frågor.
Rektorers svar
Rektorernas synsätt skiljer sig en aning åt beroende på den struktur och organisation som skolan har. Karl menar att de olika grupperna, såsom skolutvecklingsgrupp, arbetslagsledargrupp, profilgrupp etc., ibland isoleras och att systemet skulle behöva utmanas. Det specialpedagogiska perspektivet skulle behövts på fler nivåer inom skolan. Specialpedagogerna har ett helikopterperspektiv som skulle behövts tas tillvara på bättre, säger Karl. Till skillnad mot Karl framhåller Maria att hon har ett nära samarbete med sina specialpedagoger, inte minst på grund av att de lokalmässigt befinner sig vägg i vägg. På Marias skola har inte förstelärarna under det senaste året varit så tongivande i utvecklingsarbete p.g.a. Corona. Det verksamhetsmål som de valde inför detta läsår ”att ha en undervisning som passar alla elever” är ett mål där Elevhälsoteamet har fått en mer betydande roll, inte minst i form av deras EHM.
Verksamhetschefs svar
En orsak till att få specialpedagoger får lov att använda sina kunskaper inom skolutvecklingsarbeten tror verksamheten beror på att skolledare har dålig kunskap om specialpedagogens utbildning och att man blandar ihop dem med speciallärare. Att staden satsar på förstelärare genom att låta dem gå en processledarutbildning tror verksamhetschefen kan bidra till att det blir ett slags parallellspår, skolutvecklingsparalleller.
Analys av faktorer
En faktor som lyfts fram i studien som avgörande för specialpedagogens roll i skolutvecklingsfrågor är samarbetet mellan specialpedagoger och rektor. Två av fyra specialpedagoger anser sig ha ett gott samarbete medan en av två rektorer anser sig ha ett särskilt nära samarbete med sina specialpedagoger. De skolor som har en samsyn är oftast de skolor som är mest framgångsrika, enligt Jarl et al. (2017). Dessa skolor har utvecklat gemensamma normer samt tydliga förväntningar kring samarbeten. De skolor som har en tydlig
31
samordning är ofta framgångsrika skolor, skriver Jarl et al (2017). I en tidigare fråga om begreppet skolutveckling, var det just samtal kring normer och värden som verksamhetschefen lyfter som betydelsefulla för en skolas framgångar.
Rapp (2011) lyfter fram att skolledarens relationer med sin personal är viktig, tillsammans med goda teoretiska kunskaper. Rapp skriver att ”den framgångsrike ledaren har förmåga att förmedla ”skolans budskap” till såväl medarbetare och barnens/elevernas föräldrar som till andra ”skolintressenter.” (s.215)
Med bakgrund av att både verksamhetschef och en av rektorerna kände sig osäkra på vad som ingår i en specialpedagogisk examen, finns det anledning att tro, att detta kan påverka specialpedagogernas olika uppdrag. Därför kan okunskapen möjligen vara en bidragande orsak till att några av informanterna inte känner att de utövar någon skolutveckling. Osäkerheten kring specialpedagogens examen påverkar dess uppdrag. Lansheim (2010) bekräftar i sin studie att det finns en osäkerhet kring specialpedagogens arbetsuppgifter. I hennes studie framkommer det hur de studerande tänker om sitt kommande uppdrag som specialpedagog. Dessa tankar styrs av tidigare erfarenheter och egna tolkningar snarare än av examensordningen. Avslutande skriver Lansheim: ”I relation till verksamheten i förskolor- och skola bör, som jag ser det, samarbetet mellan skolledningen och specialpedagogen ytterligare utvecklas. I detta bör även diskuteras frågor om t.ex. mandat” (aa: s.194).
Sammanfattning
Intervjuerna bekräftar den bild som forskningen visat, nämligen att begreppet skolutveckling är både brett och mångtydigt. Gemensamt för flertalet informanter innebär skolutveckling att utveckla skolan samt att förbättra elevernas måluppfyllelse. Scherp (2007) sällar sig till skaran och menar att en delad uppfattning är att man med skolutveckling avser en kvalitetsförbättring av verksamheten. Skolutvecklande insatser kan påbörjas från olika håll, såsom pedagoger, arbetslag, elever/vårdnadshavare som utmanar verksamheten eller via påverkan från samhället/staten (Scherp, 2007).
Det systematiska kvalitetsarbetet lyfts fram som väl fungerande på alla de intervjuades skolor. Specialpedagogerna känner sig delaktiga i arbetet, som enligt skollagen ska ansvaras av rektor. Det systematiska arbetet innebär planering, uppföljning och utveckling av utbildningen. Att rektor har en stor och avgörande betydelse för det skolutvecklande arbetet framgår tydligt från alla de tillfrågade (SFS 2010:800).
Skolornas olika sätt att organisera för skolutveckling skiljer sig åt vilket får konsekvenser för på vilket sätt som specialpedagogerna arbetar med skolutvecklande uppdrag. Olikheterna
32
kan möjligen bero på rektorernas olika uppfattningar om specialpedagogens uppdrag men även på specialpedagogernas tidigare utbildningar och erfarenheter. Berglund et. al (2007) skiljer sig dock från denna iakttagelse. I deras studie konstaterar man att rektorerna har en stark tilltro till specialpedagogernas kompetens gällande skolutvecklingsarbete.
Ytterligare en orsak till olikheterna på skolorna kan bero på den tradition som finns kring specialpedagogens uppdrag vilket Lindqvist et al. (2011), kunde visa i sin studie, där lärares förväntningar tydligt visar på ett arbete av specialpedagog med särskilt ansvar för elever i behov av stöd och gärna ett direkt arbete med enskilda elever.
33
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka hur begreppet skolutveckling definieras av olika professioner samt hur specialpedagogers kunskaper kring förändringsarbete tas tillvara.
Frågeställningarnas slutsatser presenteras här kortfattat.
• Vad innebär begreppet skolutveckling?
Den gemensamma synen som framträder i studien är att skolutveckling handlar om att utveckla skolan samt att förbättra elevernas måluppfyllelse. Däremot skiljer sig svaren kring vilka som är involverade i skolutveckling samt hur den genomförs.
• Hur organiseras skolutveckling på skolan?
Organisationen kring skolutveckling skiljer sig åt på skolorna beroende på rektorernas olika kännedom kring specialpedagogernas utbildning, samt hur skolorna organiserat för förstelärarnas uppdrag.
• På vilket sätt tillvaratas specialpedagogens kompetens inom skolutveckling?
De mest framträdande uppgifter som specialpedagogerna innehar omfattandes skolutvecklande frågor är handledning, resultat- och kvalitetsarbete, arbete med anpassningar i lärmiljön samt samtalsledare i olika forum.
• Vilka möjligheter eller hinder finns det för specialpedagogen i arbete med
skolutveckling?
Samarbetet mellan specialpedagog och rektor visar sig vara avgörande. I de fall där det finns tydliga förväntningar och gemensamma normer kring samarbete når man längst.
Resultatdiskussion
De olika professionernas förståelse och definition av begreppet skolutveckling stämmer relativt väl överens med varandra. I studien framkommer att målet med skolutveckling innebär att utveckla skolan och att förbättra elevernas måluppfyllelse. Däremot framträder olika bilder av hur organiseringen av det skolutvecklande arbetet sker. Det kan finnas olika anledningar till detta men klart är att rektor har en avgörande betydelse och främst när det gäller de olika
34
professionernas uppdrag. Att verksamhetschef och rektor inte känner till vad som ingår i en specialpedagogisk examen ger förklaring på varför specialpedagogens uppdrag ofta blir otydlig. Det som framkommer som mest betydelsefullt är skolans inre organisation där rektors roll är av största vikt. Det systematiska kvalitetsarbetet skiljer sig åt mellan skolorna. Den skola som utmärker sig är den skola där man organiserat för en särskild kvalitetsgrupp med syfte att närma sig verksamheten i form av resultat- och handlingssamtal. Det stämmer väl överens med det som Scherp (2013) lyfter som avgörande för hur man utvecklar verksamheten. Han menar att ledarskap tillsammans med kvalitetsarbete är det som har störst inverkan. Om det saknas idéer om hur verksamheten ska utvecklas och hur de olika delarna är relaterade till varandra, så finns det en risk att man väljer fel insatser och åtgärder som istället hindrar skolutveckling. ”Ju fler motstridiga insatser som man för in i verksamheten, desto sämre blir resultatet.” (Scherp, 2013, s. 42). För att skolan ska kunna utvecklas optimalt, bör det finnas en samsyn och tydlighet kring både organisation och mål, något som skolorna i studien visade var skiftande.
En tydlig skillnad av specialpedagogens uppdrag ges av både rektorerna men förvånande även av verksamhetschefen. En möjlig förklaring kan vara att den rektor som hade bäst kännedom om specialpedagogens roll, arbetar tillsammans med en biträdande rektor med specialpedagogisk bakgrund. Att det finns olika svar kring specialpedagogens arbetsuppgifter är inte förvånande. Studiens resultat kompletterar den bild som Klang et al. (2016), visar gällande specialpedagogens omfattande och varierande roll beroende på den skolkontext den yrkesutövande befinner sig i.
Vår syn på elever och deras olikheter har förändrats över tid vilket i sin tur har påverkat specialpedagogens roll. 1990 startade en ny specialpedagogutbildning som innebar att specialpedagogen förutom att undervisa även har kompetens att ge pedagogisk handledning och att medverka i skolans utveckling av lärmiljöer. I examensordningen (SFS 2017:1 111) står det skrivet att professionen ska ha insikt i aktuell forsknings- och utvecklingsarbete, kunna driva utvecklingen av det pedagogiska arbetet och kunna bemöta behoven hos alla elever. Dessvärre finns det fortfarande uppfattningar om att specialpedagogens roll innebär stöd när problem redan har uppstått. Studiens resultat, gällande oklarheten kring specialpedagogens uppdrag, kompletterar de resultat som Berglund et. al (2007) får syn på i sin intervjustudie med rektorer. Precis som Berglund et. al, stämmer diskussionerna överens med den bild som ges av specialpedagogernas uppdrag på de olika skolorna. Specialpedagogernas uppdrag är omfattande och innebär både att undervisa elever i särskilt stöd, att handleda, utforma åtgärdsprogram, bedriva skolutveckling och att delta i elevhälsans arbete. Berglund et. al (2007)
35
ställer sig frågan om utbildningen spänner över ett för stort fält vilket vi kan se i de svar som specialpedagogerna ger.
Att förstelärarna så ofta nämns i intervjuerna är föga förvånande. Förstelärarreformen som infördes 2013 i syfte att skapa karriärmöjligheter för lärare, har inneburit att de skolutvecklande uppdragen ibland konkurrerar med varandra. Förvånande var att verksamhetschefen verkade oförstående kring denna konkurrenssituation. Anmärkningsvärt är att denna reform verkar hindra specialpedagogerna att utöva ett skolutvecklande arbete.
Begreppet kollegialt lärande nämns inte i någon av intervjuerna, vilket var förvånande med tanke på att det är ett begrepp som ofta framgångsrikt nämns i samband med skolutveckling. Att det under det senaste året härjat en pandemi vilken inneburit att man inte kunnat träffas på samma sätt som tidigare, är en tänkbar anledning till varför inte begreppet nämns. En annan möjlig anledning kan vara att kollegialt lärande är ett verktyg som ibland kopplas till det skolutvecklande arbete som förstelärare förväntas bidra med (Skolverket, 2015). Skollagen säger att utbildningen ska vila på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket innefattas av det som i forskning nämns som kollegialt lärande. Skolans viktiga kvalitets- och utvecklingsarbete innebär ett strukturerat arbetssätt som medför bättre förståelse för pedagoger kring den egna undervisningen med hjälp av kollegor (Skolverket, 2020). Med bättre förståelse och kunskap om hur man på bästa sätt kan organisera och använda den specialpedagogiska kompetensen för bättre utveckling, finns det oändliga möjligheter för specialpedagogen.