Karin som jobbar på en nybyggd skola känner inte att hon jobbar speciellt mycket med skolutveckling. Däremot förs det dialoger kring mindre förändringar som behövs göras utifrån att de fortfarande är en relativt nystartad skola.
Till skillnad från Karin upplever Linda att hon arbetar mycket med skolutveckling. Linda nämner att hon i handledningssituationer bidrar till professionsutveckling men även de olika kvalitetsuppföljningsmötena där resultat följs upp och anpassningar räknar Linda som skolutvecklande arbete.
Emma anser att hon jobbar en hel del med skolutveckling där hennes handledningsuppdrag med pedagoger och resurser tar mycket tid. Emma arbetar med de särskoleintegrerade eleverna och tidigare saknades det rutiner på skolan för dessa elever, vilket Emma arbetat fram en plan för skolan kring. Emma har även som uppgift att vara samtalsledare, tillsammans med fler från skolans EHT-grupp, i en NPF-kurs som skolan valt att fortbilda alla pedagoger på skolan i. Förutom detta ingår möten med arbetslag där resultat och anpassningar följs upp.
Till skillnad mot de övriga anser Malin att hon inte jobbar något särskilt med skolutveckling längre. Tidigare gjorde hon det i form av läsprojekt för skolan men efter att förstelärarna fick ta del av ett nytt lönepåslag samt uppdaterade uppdragsbeskrivningar kring skolutveckling, så har Malins roll förändrats.
Rektorers svar
Enligt Karl, tar man inte tillvara på specialpedagogerna i skolutvecklingsfrågor på hans skola, men Karl framhäver specialpedagogernas betydelse i resultatuppföljningen. En stor del av specialpedagogernas arbete innebär att följa upp och föra pedagogiska samtal med arbetslagen kring resultat, både i vardagen men även vid särskilda resultatmöten. Dessa resultat tar Karl och hans ledning med sig när kvalitetsrapporten ska skrivas. Karl medger att specialpedagogernas kunskap inom skolutvecklingsfrågor skulle kunna tas tillvara på bättre. Ur ett organisatoriskt perspektiv, är olika grupper betydelsefulla för en skola men det finns enlig Karl, även en risk att grupperna blir isolerade från varandra vilket jag tolkar på Karl som att de är just nu. ”Jag behöver bredda mina perspektiv i det, känner jag. Inte bara prata med skolutvecklingsgruppen
27
när man pratar skolutveckling som tenderar åt det hållet utan måste också fundera på olika personers uppdrag på jobbet”, menar Karl.
En specialpedagog ska enligt Karl vara en person som är duktig på att skapa goda relationer, hen ska ha goda kunskaper inom pedagogik, flexibel och positiv. Hen ska vara som ett bollplank för pedagogerna och inte vara rädd för att utmana i diskussionerna. Karl känner sig osäker på vad en specialpedagogs utbildning innefattas av. Helst skulle Karl vilja att det skulle ges mer specialpedagogstid i de yngre årskurserna. Karl säger sig vara inspirerad av Finland där all specialpedagogtid finns i de lägre årskurserna medan de är nästintill obefintliga från mellanstadiet och uppåt.
Till skillnad från Karl, är rektor Maria väl bekant med de tre områdena som en specialpedagog får i sin utbildning; handledning, skolutveckling samt utredande arbete. På Marias skola innebär specialpedagogernas roller att de till stor del ägnar sig åt anpassningar i lärmiljöerna och att de jobbar en del tillsammans med resursteamet vilka de handleder. Specialpedagogernas roll ska inte vara att plocka ut elever från klassrummet, menar Maria, utan först och främst jobba med elevens undervisningssituation så att så många som möjligt kan tillgodogöra sig sina kunskaper. Ibland gör specialpedagogerna särskilda insatser för elever utanför klassrummet men oftast då under en period. Vidare är specialpedagogerna spindeln i skolans EHM, som innebär elevhälsomöte med arbetslagen, där de är drivande och följer upp det som bestäms vid mötena. Dessa möten lyfter Maria som mycket betydelsefulla i form av skolutveckling. Maria har specialpedagogerna ”vägg i vägg” vilket inbjuder till många samtal och samarbeten.
Verksamhetschefs svar
På frågan om vad en specialpedagogisk examen innebär vet först inte Gustav men kan sedan gissa sig till de tre områdena; handledning, lär- och undervisningsmiljöer samt skolutveckling. När jag lyfter konkurrensen mellan specialpedagogers och förstelärares uppdrag medger verksamhetschefen att han blir förvånad och att han inte tidigare tänkt på denna eventuella motsättning. Gustav berättar att innan förstelärarreformen, arbetade han tillsammans med sina kollegor för att skolornas ledningsgrupper skulle innehålla specialpedagoger, eftersom man ansåg att man ville få in den specialpedagogiska kompetensen ledningsgrupperna.
Det var rektorer och det var inget fel på dem men de kunde vara slöjdlärare så därför vill vi ha in specialpedagogisk kompetens i ledningsgrupp. Och det gick ganska bra. Sen tills förstelärare dök
28
upp för då började man byta ut dem mot förstelärare och då kunde det bli en slöjdlärare till ju. Det är en missbrukande resurs på det sättet (Gustav).
Analys av specialpedagogens roll
Två av specialpedagogerna anser att de jobbar med skolutveckling medan två inte upplever att så är fallet. När de nämner sina arbetsuppgifter så skiljer de sig inte nämnvärt åt. Att specialpedagogerna har olika upplevelser av om de jobbar med skolutveckling eller ej, kan tolkas som att det finns olika betydelser av begreppet skolutveckling. Berg och Scherp (2003) är överens med Blossing (2014) om att det finns både olika begrepp och betydelse för skolutvecklingsbegreppet. Scherp och Scherp (2007) lyfter fram lärprocessen och elevernas lärmiljöer som det mest framträdande inom skolutveckling.
De mest framträdande uppgifter som specialpedagogerna nämner att de har, är handledning, resultat- och kvalitetsarbete, arbete med anpassningar i lärmiljön samt samtalsledare i olika forum. Alla uppdrag är sådana som ingår i den specialpedagogiska examensordningen (SFS, 2017).
Rektorerna har olika syn på specialpedagogens uppdrag vilket framgår av hur de organiserar för specialpedagogernas medverkan i skolutveckling. Möjligen kan det bero på deras olika medvetenhet kring vad en specialpedagogs uppdrag innebär. Rektor Karl känner sig osäker på vad den specialpedagogiska utbildningen innefattas av medan Rektor Maria var bekant med de tre områdena: handledning, skolutveckling samt att identifiera möjligheter i lär- och undervisningsmiljöer. När verksamhetschefen fick samma fråga, gissade han sig till de områden som ingår i en specialpedagogexamen. Att både rektor Karl och verksamhetschef finner oklarheter kring specialpedagogens uppdrag är inte förvånande. Lansheim (2010) pekar i sin studie på att det finns oklarheter kring specialpedagogens yrkesfunktion. Även Lindqvist et al. (2011), pekar på olika förväntningar på specialpedagogens uppdrag som problematisk. I hennes studie framkommer det att pedagogerna anser att specialpedagogen bör arbeta direkt med enskilda elever medan specialpedagogen oftare svarar att deras uppdrag bör innebära ett mer skolutvecklande arbete. Det finns en stark tradition där lärare tidigare inte förväntades vara ansvarig för elever i behov av särskilt stöd eller ha kunskap i ämnet vilket det görs idag. Det finns fortfarande förväntningar bland lärarna att det är specialpedagogerna som tar ansvar för elever i behov av stöd vilket utmanar dessa gamla strukturer och påverkar specialpedagogens redan osäkra status. I föreliggande studie kan svaren förstås utifrån ovanstående studie. Skolornas kultur, tradition samt kunskap kring specialpedagogik verkar påverka specialpedagogens roll.
29
Rektor har en avgörande betydelse för hur skolutveckling sker i verksamheten. Leo (2014) lyfter kommunikation som särskilt viktig för lyckat utvecklingsarbete. Leo menar att kommunikation i skolan är en svår utmaning och att det saknas arenor för rektorerna att möta andra rektorer för att diskutera frågor som är relaterade till deras roller i skolutveckling. Möjligen underlättas även specialpedagogens roll i skolutveckling om det finns en kommunikation i ämnet mellan specialpedagog och rektor. Verksamhetschefen lyfte just dessa arenor som effektiva och framgångsrika inom de olika verksamhetsområdena. Rektorerna träffas varje vecka i möte och när dessa organiseras utifrån en ”delakultur” upplever verksamhetschef att rektorerna är som mest nöjda. Här borde det rimligtvis ges utrymme för rektorerna att diskutera och dela med sig av organisationen kring det specialpedagogiska arbetet. Jarl et al. (2017) har sett att det blivit allt vanligare att skolledare möter varandra för att diskutera hur skolutvecklingsfrågorna kan organiseras på de olika skolorna.