Fallet Ahmed

Ännu ett fall som stack ut ur mängden var mordet på Ahmed Obaid, den 16-åriga pojken som blev ihjälskjuten vid en busshållplats i Malmö. Något som senare visade sig vara ett misstag, då offret blandats ihop med en annan person (Dagens Nyheter, 2017-01-16, s 4). Skjutningar i Malmö gick numera från att oftast benämnas som “dödsskjutningar”, till att i detta fall klassas som “mord”.

Forskningsfråga ett syftar till att se om det finns några specifika mönster i tidningarnas nyhetsrapportering om mord, med fokus på främst genus. I det här fallet kommer fokus ligga på andra sociala bakgrundsfaktorer, såsom ålder, och knytas samman till nyhetsvärdering och dramaturgi. Forskningsfråga två kommer behandlas utifrån rapporteringens

presentationsform, där bland annat idealoffer spelar stor roll. De sista forskningsfrågorna kommer också bearbetas, där en analys på hur det här mordet särskiljer sig från andra, samt hur mordet gestaltas i rapporteringen kommer att ses över.

Ahmed Obaid var 16 år när han blev skjuten till döds på öppen gata. Offret i fråga var alltså inte myndig när han blev mördad, vilket är en social aspekt som kan väcka känslor hos allmänheten. Att offret dessutom blev “skjuten av misstag” berörde flertal människor. Detta gör att mordfallet och dess rapportering kan tydas under begreppet “nyhetsvärdering”, i den mån att det finns en punkt som tillhandahåller konflikter mellan individer som på något vis anses vara betydelsefulla. Därtill brukar även nyheter som är oväntade eller ovanliga ha ett visst värde. Det hör inte till vanligheten att en 16-åring blir ihjälskjuten på en allmän plats i Sverige, vilket i sin tur gör att värdet i nyheten stiger (Nord och Strömbäck, 2004, s.

I en artikel ur Dagens Nyheter, publicerad 2017-01-17, beskrivs mordet på följande sätt: - “Mordet, ​som beskrivs som en avrättning, tillsammans med den pressade situationen i

stort gör att polisen nu bedömer att det rör sig om en "särskilt händelse", vilket gör att extra resurser nu kan tillföras.”

Formuleringen “avrättning” ger minst sagt en berörande effekt, som gör att läsaren får upp intresset för fallet. Det här citatet kan därför förknippas till teorin dramaturgi. Som tidigare nämnt presenterar Nord och Strömbäck jämförandet av att använda ordet “yxmördare” istället för “mördare” som gör att intrycket för läsarens förstärks. Det kan även användas på fallet Ahmed där “mord” ersätts till “avrättning”. För att ta det ett steg längre har

“dödsskjutningar”, som tidigare använts på liknanden mordfall ersatts med “avrättningar”. Dessa typer av formuleringar som ingår inom dramaturgin kan ha stor betydelse för hur man betraktar mordfallet (Nord och Strömbäck, 2004, s. 259).

Hur medierapporteringen såg ut gällande dessa dödsskjutningar uppmärksammades av polisen Anders Sandholm, och upptäcktes även under kodningen av den kvantitativa innehållsanalysen. Sandholm resonerar kring ​hur tidningar idag väljer att använda sig av uttrycket “dödsskjutningar”, istället för, vad han själv säger; “vad det faktiskt är, mord”. Dessa dödsskjutningar får enligt honom dessutom inte lika omfattande artiklar, utan snarare en notis. ​Enligt de presentationsformer som artiklarna framställer, kan ett förhållningssätt till begreppet “framing” tillämpas, eftersom det handlar om hur publiken influeras av de

versioner som journalister presenterar i sin text (Nord, Strömbäck, 2004, s. 354).

Tidningarnas beslut kring att använda “dödsskjutningar” istället för “mord” kan påverka läsarens sätt att se på fallet. Båda fallen innefattar mord, men endast en av dem benämner det. Gestaltningsteorin handlar om att binda samman eller hålla isär olika innebörder i texter. Uppdelningen av “dödsskjutningar” och “mord” kan tolkas som två skilda saker, fast det i regel är liknande mord som utförts på likartade sätt och därför kan en mer upplevd sympati för offret nå läsaren (Ekström, 2008, s. 29).

- “Antalet dödsskjutningar har varit många den senaste tiden. Men det här fallet sticker ut, menar polisen, eftersom det vanligen rör sig om uppgörelser mellan kriminella. Här var offret en person som beskrivs som en skötsam 16-åring som skulle ta bussen till gymmet.”

Det här är ett exempel på hur mediers framställning påverkar publiken. Och det innebär inte bara vilka nyheter som får störst utrymme och uppmärksamhet, utan även hur de porträtteras och presenteras. Enligt NCKs rapport styr medierna med andra ord således inte bara det vi ska läsa, utan även hur vi ska förhålla oss till innehållet beroende på val av vinkling (Dahlgren, 2014, s. 11). Hur vi förhåller oss till brott diskuterar Pollack, när frågan om ungdomsbrottslighet tas upp. Hon menar att mediers framställning av unga brottslingar påverkar deras ställning i samhället, och allmänhetens uppfattning av dem.

“Ungdomsbrottslighetens rasifiering” är ett begrepp hon förklarar utifrån Filipe Estradas avhandling som visar hur mediers rapportering av främst, som de uttrycker det,

“invandrarungdomar” bidrar till att samhället får mindre förståelse och välvilja för dessa personer (Pollack, 2001, s. 77-78).

I och med att offret blev misstagen för någon annan, inte hade ett kriminellt förflutet och hade en familj som fick utrymme i media att visa sin sorg, kan även detta mordfall passa in på begreppet idealoffer. Ett idealoffer anses vara någon som är oskyldig, försvarslös och tycks vara värd mer medömkan på grund av det, något Ahmed tycks ha. Åtminstone jämfört med de offer som inte besitter legitim offerstatus och kan därför nästan anonymt passera förbi i nyhetsrapporteringen, likt de mord som benämns som dödsskjutningar (Greer, 2004; Peelo, 2006; Smolej, 2010). Även begreppet “polarisering” kan tillämpas, och innebär att ämnet på något sätt väcker läsarens känslor och fångar deras uppmärksamhet. På det viset kan

människor lättare relatera och deras iakttagelseförmåga förstärks (Nord, Strömbäck, 2004, s. 229-230).

Istället för att Ahmed Obaid hamnar under samma kategori som “dödsskjutningar”, där resultatet från den kvantitativa studien visar främst att det är unga män från förorten med ett kriminellt förflutet, blir han istället ett offer som blivit mördad (Bilaga 1). Forskning från NCK visar problematiken med att vissa ämnen får mer uppmärksamhet än andra, något fallet

Ahmed får. De som inte får lika stort medialt utrymme, likt dödsskjutningar, anses därför inte vara lika viktiga och blir i och med det förbisedda (Dahlgren, 2014, s. 5).

Att artiklarna om Ahmed Obaid väljer att ändra det betydelsefulla ordvalet “dödsskjutning” till “mord” är avvikande och normbrytande. Norm beskriver nämligen hur något “är eller bör/brukar vara”, och en oskyldig man ska inte, eller bör inte, bli skjuten på öppen gata. Därför betyder det att fallet i den mån inte följer ramen för vad en norm är, utan upplevs snarare som normbrytande (Esaiasson, et al. 2017, s. 259).