Den här undersökningen har handlat om hur mordrapporteringen sett ut i Dagens Nyheter och Aftonbladet under tidsperioden 2017 utifrån ett genusperspektiv. Syftet har varit att analysera och problematisera eventuella värderingar och normer kring genus, och även andra
urskiljbara bakgrundsfaktorer som reproduceras i rapporteringen med frågeställningen i baktanke. Den kvantitativa innehållsanalysen har belyst innehåll och omfång, medan den kvalitativa textanalysen belyst dolda meningar och betydelser rapporteringen haft för mordfallen. Forskningsfrågorna kommer vidare att diskuteras i tur och ordning.
6.1 Forskningsfråga 1
- Finns det några övergripande mönster i tidningarnas nyhetsrapportering om mord, med avseende på mordets karaktär med fokus på genus, och eventuella andra sociala bakgrundsfaktorer?
I undersökningens insamlade data från respektive tidning var män det mest förekommande mordoffret. Resultatet visar att kön av mordoffer oftast framkommer i tidningarna, och att framställningen av genus då kan tyckas vara av vikt för rapporteringen. Därtill förekom oftast ålder på mordoffret, som i de allra flesta fall var under 50 år. Flest mordfall påträffades i variabeln med åldersstapeln 11-30 år. Två uppmärksammade fall från den kvalitativa analysen, Lotta och Ahmed, var båda under 50 år när de mördades. Något som däremot inte framgick i tillräckligt stor utsträckning från det kvantitativa materialet var
yrke/sysselsättning/klass och etnicitet av mordoffer, och analyserades därför inte.
Fallet Lotta var inom ramen för att kallas det ideala offret, i och med hur hon målades upp som försvarslös och sårbar. Flera av aspekterna som presenterades enligt teorin
nyhetsvärdering, och vad som ger en nyhet värde, stämde överens med fallet Lotta. De citat som analyserades påvisade hur den onde (förövaren) och den gode (offret) målades upp med dramatiska formuleringar, som uppsatsens tidigare forskning och teorin om idealoffer också passade in på. Ahmed Obaid målades även han upp som ett idealoffer i och med sin ringa ålder (Geer, 2004; Peelo, 2006; Smolej, 2010).
6.2 Forskningsfråga 2
- Finns det några övergripande mönster i tidningarnas nyhetsrapportering om mord med avseende på presentationsform?
Från den insamlade datan kunde vi se att DN hade betydligt färre artiklar än Aftonbladet. DN hade dessutom främst notiser, medan Aftonbladet hade flest korta nyhetsartiklar. Detta
passade till teorin om att kvällspress vill locka läsare genom flertal fall med häpnadsväckande rubriker och spännande innehåll. Dessutom är mer än 80% av de insamlade artiklarna
gällande mordfall uppföljningar i DN, något som möjligtvis kan förklara den stora mängden av notiser. Då Aftonbladet hade mindre än 40% uppföljningar kan det också passa till teorin om att Aftonbladet tog upp fler mordfall för att frambringa flera spännande ämnen som kan sälja mer (Nygren och Wadbring, 2013, s. 147-150).
Variabeln för följetonger i artiklarna visade att de återkommande fallen var gemensamma i respektive tidning. Dessa gemensamma mordfall blev därför materialet till uppsatsens kvalitativa textanalys. Vad vi kan tolka utifrån den kvantitativa innehållsanalysen är att variabeln “Plats för mordet” dominerades av män inom kategorin “Allmän plats utomhus”, något som överensstämde med fallet Ahmed. Mord på kvinnor begicks främst i hemmet och kan därför också kopplas till fallet Lotta.
I fallet Ahmed var presentationsformen något som framträdde extra starkt i den kvalitativa textanalysen. Då Ahmed var ett ungt, oskyldigt offer som inte hade någon kriminell
bakgrund, och blev misstagen för någon annan faller han inom ramen för mord. Detta trots att fall som utförts på liknande sätt och plats kallas “dödsskjutningar”.Citat som beskrev att mordet var en “avrättning” och att mordet “sticker ut” från tidigare liknande mordfall visar därför att skillnader fanns, men också hur dramaturgi användes i rapporteringen. Beroende på val av vinkling styr medierna alltså inte endast vad vi ska läsa, utan även hur vi bör förhålla oss till innehållet (Nord och Strömbäck, 2004, s. 259) (Ekström, 2008, s. 83).
6.3 Forskningsfråga 3 och 4
- Hur ser den journalistiska gestaltningen av offer och förövare ut?
- Vad särskiljer fall som får mer uppmärksamhet och som skildras under längre tid?
I den kvantitativa undersökningen framgick det att variabeln “okänd” och ”bekant/vänner” var den vanligaste relationen manliga offer hade till sin förövare. Det insamlade materialet av artiklar från Dagens Nyheter visade att förövaren till ett kvinnligt mordoffer lika ofta blev benämnd “okänd”, som “partner”. Artiklarna från Aftonbladet pekade på att “bekant/vänner” var den mest förekommande relationen, men även “partner” och “okänd” som kom på delad andraplats. Resultatet från Aftonbladets artiklar avvek därför till viss del från UN Womens tidigare forskning, som hävdade att våldsbrott mot kvinnor främst begås i nära relationer, och därmed inte från någon okänd. Däremot passade UN Womens resultat in på fallet Lotta, eftersom det stämde överens med relationen mellan förövare och offer (Mujkić Jukić et al. 2016, s. 18) (Bilaga 1).
De aspekter av normer som vi använt oss av i den här analysen kopplades till Arbogafallet, då fallet avvek från normen för brottsrapportering. Speciellt med avseende på förövarens kön, eftersom det var en kvinnlig förövare, som dessutom utfört morden på sin far och partner. I de andra analyserade fallen riktades den journalistiska inramningen mot offret, som ramades in som det ideala offret och skapade i sin tur sårbara känslor hos läsaren (Geer, 2004; Peelo, 2006; Smolej, 2010). Men eftersom Johanna Möller var en kvinnlig förövare framställdes hon på annat sätt än de manliga förövarna. Det normbrytande i att vara kvinnlig förövare
utvecklade egenskaper åt förövaren, som i artiklarna presenterades som en förklaring till hennes avvikande handling. Jewkes exemplifierar detta med uttrycket “mad or bad”, som innebär att en kvinnlig förövare antingen måste vara sinnessjuk eller elak för att kunna utföra mord (Jewkes, 2015, s 136-137). Även det kvantitativa materialet resulterade i att det skrevs mer om fall där kön på mordoffer och gärningsman samt mordoffers ålder skilde sig från normen, vilket figur 1, 2 och 4 visade (Bilaga 1).
I resultatet från den insamlade datan framställdes Johanna Möller som den prostituerade mamman med ett avvikande beteende, vilket kunde kopplas till teorin om framing. Utefter
kriterierna som nämns i “Medierna och demokratin” uppfyller Arbogafallet alla fyra punkter; avvikelse, konflikt, sensationalism och till sist “eliter” som hon slutligen blev genom att bli känd via nyhetsmedierna (Nord och Strömbäck, 2004, s. 354). Nyheten eskalerade, och läsarna kunde följa nästintill hela rättegången i nyhetsrapporteringen, vilket också betydde att nyhetsvärdet i det ovanliga fallet ökade. Det, och kombinationen av att det blev en följetong utgjorde att fallet skildrades under en längre period.
6.4 Diskussion
Undersökningen gjorde det tydligt att skillnader mellan könen fortfarande finns när det kommer till mordrapportering. Det har funnits ett intresse att undersöka, och framförallt försöka förstå, om könsroller fortfarande spelar en central roll i svensk mordrapportering. Genus har varit undersökningens huvudfokus, eftersom andra urskiljbara bakgrundsfaktorer inte varit lika framträdande. Ålder kunde däremot upptäckas i materialet, och resulterade i att offer under 50 år var mest förekommande, likt fallet Lotta och fallet Ahmed.
Hur tidningarna väljer att porträttera mordfall bidrar till hur allmänhetens bild av förövare och offer ser ut. Det studerade materialet av artiklar visar att den framställningen kan vara aningen problematisk, främst ur ett genusperspektiv. Det blir större nyheter om
rapporteringen väcker känslor, samt målar upp offret eller förövaren i en särskild vinkling. Vi tycker även att det endast verkar finnas ett fokus i taget i mordrapporteringen på antingen förövaren eller offret. Som det exempelvis stod i artiklarna om båda fallen Lotta och Ahmed, där det läggs mest uppmärksamhet på att framställa dem som de ideala offren, istället för att fokusera på att ifrågasätta förövarnas handling. Däremot tycktes förövaren i Arbogafallet skapa otrolig uppmärksamhet, och ifrågasättas gång på gång. Men frågan är om det var den åtalades mord som ifrågasattes. Vi upplevde snarare att det var Johanna Möllers egenskaper, hennes beteende och det faktumet att hon var kvinna, som istället uppmärksammades och ifrågasattes.
Uttrycket “dödsskjutningar” var något som visade sig vara ett vanligt begrepp för att beskriva morden som pågår på unga män i utsatta områden. Att använda uttryck som antingen
förmildrar eller förstärker en situation visar hur medierna kan utnyttja sin makt genom att vinkla hur innehållet i artiklarna ska tolkas av läsarna. I fallet Ahmed valdes ord som “mord” och “avrättning” i artiklarna. Det betyder i sin tur att brottsnyheters presentationsform kan påverka allmänhetens uppfattningar och empati. Möjligen i så pass stor utsträckning att det påverkar den allmänna förståelsen för mordrapportering kopplade till problem i samhället. Connells “genusordning” (2009) belyser att samhället är uppbyggt utifrån ett manligt perspektiv. Framställningen av mordoffer och förövare tycks i artiklarna utgå från att det neutrala perspektivet är manligt, vilket gör att kvinnors beteenden betraktas vara mer
normbrytande än mäns. I och med det tycker vi att en större diskussion kring journalisternas ansvar att förmedla en neutral bild av båda könen bör föras.
En annan intressant aspekt från de insamlade artiklarna visade att en kvinna aldrig varit förövare till ett kvinnligt offer. Vad undersökningen kunde visa var att män oftast var förövaren. Därför brister också rapporteringen i den mån att fokuset annars brukar ligga på offret, istället för den manliga förövarens handlingar. Det syns dock tydligt i Arbogafallet hur rapporteringen ökar när förövaren är kvinna. Det betyder att vissa aspekter lyser med sin frånvaro, och andra uppmärksammas i rapporteringen. Läsarens tolkningar om hur verkligheten ser ut kan påverkas, utifrån ett ibland missvisande perspektiv. Istället hade frågor som “varför” kvinnor ofta blir mördade av män i nära relation varit på sin plats, för att bidra med kunskap inom området.
6.5 Fortsatt forskning på området
Nationellt centrum för kvinnofrid skriver i sin rapport att kunskapsnivån för mäns våld mot kvinnor måste höjas, något även vi finner högst relevant. Om rapporteringen sett annorlunda ut hade kanske framställningen av våld i media varit mer jämlik. Det är ingenting vi kan ta ställning till, men en intressant aspekt att se det från. Om kunskapsnivån kring ämnet skulle
öka, kanske våldet skulle minska. Därför tycker vi att det är ett viktigt ämne som det bör fortsätta diskuteras och forskas mer inom.
De variabler som avgränsat undersökningen har varit passande för att utföra den kvantitativa studien. Vi tycker att mer medvetenhet kring variablerna, med främst fokus på genus, bör uppmärksammas mer. Eftersom det finns en välvilja från vår sida att informera läsaren om problematiken inom mordrapportering, anses den här undersökningen också bidra till större kunskap inom ämnet.
Vi hoppas att studien bidrar till att nyhetskällor och journalister känner ett större ansvar för att framställa brottsjournalistik ur ett mer jämställt perspektiv. Detta i hopp om att
genusordningen som finns ska minskas i takt med förhoppningen om att ett alltmer jämställt samhälle växer fram.