Familjen, vänner och tillhörighet

Utifrån intervjuerna med ungdomarna framgår det att familjen och vännerna har stor betydelse för deras etniska identitetsutveckling. Det är framförallt föräldrarna men även vännerna som påverkar ungdomarnas känsla för tillhörighet till de gamla hemländerna. Tariks band till Turkiet har stärkts mycket tack vare mammans nostalgi till Turkiet och hans broders starka känsla av tillhörighet till det gamla hemlandet. Även Arben berättade om hur hans föräldrars nostalgiska känslor och starka tillhörighet till hemlandet. Det påminner i sin tur honom om hans Kosovoalbanska rötter och stärker på så sätt hans tillhörighetskänslor.

När jag sitter med mina Kosovoalbanska kompisar kan min pappa börja berätta om hur situationen i Kosovo är just nu, hur mycket ett hemland betyder för människor, om Kosovos historia, vår släkts ursprung och traditioner som finns i Kosovo. (Arben)

Även Kattis föräldrar påpekar vikten av att hon lär sig sitt modersmål och följer det tidigare hemlandets traditioner.

Genom bland annat berättelser om det gemensamma ursprunget och traditionerna och att försöka hålla språket levande stärker menar bland annat Ahmadi (1998) den etniska tillhörigheten. Amels mamma som är en mycket traditionell kvinna har överfört många traditioner till Amel, framförallt att laga bosniska nationalrätter och fira olika bosniska högtider, vilket han menar har stärkt hans tillhörighet till Bosnien.

Även Annas tillhörighet till Turkiet har, menar hon, stärkts och påverkats av hennes föräldrars starka tillhörighetskänsla och kärlek till Turkiet.

Mina föräldrar har gjort det till sin uppgift att ta mig och mina syskon varje år till Turkiet för att vi inte ska glömma var vi kommer ifrån och vem är våra släktingar. (Anna)

Enligt Hultgren och Wallentin (1996) försöker föräldrarna ofta knyta sina barn till sin etniska grupp genom återbesök till det tidigare hemlandet. Alla sex ungdomarna som intervjuats anser

att deras återbesök till hemlandet stärker deras tillhörighetskänslor till det tidigare hemlandet. Linas föräldrar och farföräldrar är angelägna om att hon inte ska glömma var hon kommer ifrån och påpekar ofta hur viktigt det är att besöka Bosnien. Tillsammans tittar de på bosnisk tv-program, lyssnar på bosnisk musik och pratar ofta om de bosniska traditionerna. Samtidigt som föräldrarna har stor inverkan på ungdomarnas känsla av tillhörighet till det tidigare hemlandet nämnde Tarik och Arben att familjens fysiska närvaro i Sverige också stärker deras band till Sverige.

Föräldrarnas nostalgiska känslor till hemlandet och känslan av utanförskap i Sverige påverkar mycket ungdomarnas utanförskapskänslor gentemot Sverige. Både Arbens Tariks och Linas föräldrar har en ständig längtan att återvända till sina gamla hemländer. Linas föräldrar betonar mycket sin känsla av utanförskap vilket fördjupar Linas känslor av utanförskap

De känner sig inte uppskattade i Sverige. Min mamma som har högskoleutbildning från hemlandet måste städa. Både mamma och pappa känner sig osäkra med språket, fast jag tycker att de talar bra. (Lina)

Även Anna berättar att hon upplever att det är krävande att känna att hennes föräldrar känner utanförskap i Sverige på grund av språket.

De kan inte så bra svenska och de behöver hjälp. Det känns bra för mig när de är i Turkiet och de klarar sig själva och deras självförtroende är starkt. Det stärker mitt självförtroende. (Anna)

Utifrån de unga männens och kvinnornas berättelser framgår att tillhörighetskänslorna till Sverige eller till det tidigare hemlandet i stor utsträckning påverkas av vilka vänner de umgås med.

Amel berättar att hans mest betydelsefulla vän finns i Bosnien, vilket stärker hans kontakt och tillhörighet till det gamla hemlandet.

Eftersom han är i Bosnien betyder det att jag dras dit och längtar efter att åka till

Nästan alla av Amels närmaste vänner, men även Linas kommer ursprungligen från Bosnien, vilket påverkar deras starka känsla av tillhörighet till det tidigare hemlandet. Tariks, Kattis och Annas närmaste vänner finns däremot i Sverige och det stärker deras tillhörighetskänslor till Sverige. Kattis påpekar att hennes närmaste tre vänner har svenskt ursprung och att hon inte har några vänner med Kosovoalbanskt ursprung. Enligt Kattis påverkar hennes väninnor hennes sätt att tänka, hennes värderingar vilket stärker hennes känsla för tillhörighet till Sverige.

De är som mina systrar. /…/När jag är med de känner jag mig som svensk och jag tycker inte att det är viktigt att betona min Kosovoalbanska ursprung. (Kattis)

Även Anna påpekar att hon inte har vänner med turkiskt ursprung utan vänner med olika etnisk bakgrund vilket stärkt hennes känsla av svensk tillhörighet. Enligt Ehn (1996) lägger de ungdomar som har etniskt blandad umgängeskrets mindre vikt vid sin och sina vänners etniska bakgrund än andra ungdomar. Ungdomarna vill helst bli bemötta som enskilda individer och bemöter sina vänner som enskilda individer och inte som exempelvis turkar, svenskar etc. Vännernas etniska tillhörighet har påpekar både Tarik och Arben ingen större betydelse för dem. Arben konstaterar samtidigt att det som sammanför honom och hans bästa vän var att de kommer från samma land, följer samma traditioner, talar samma modersmål och att båda två längtar till det gamla hemlandet.