Farligt vid förtäring - Övriga biocidprodukter

HUVUDGRUPP IV: Övriga biocidprodukter

R 22 Farligt vid förtäring

R 34 Frätande

R 50 Mycket giftigt för vattenlevande organismer

Resultat/diskussion;

Halter av N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) i miljön uppmätta i Naturvårdsverkets screeningprovtagningar

N-Didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) påvisades i 29 av 72 prover (40 %), i sediment, slam och vatten men inte i biota, människa och livsmedel (tabell 7:3 a).

I biota påvisade abborrprover (3) ingen halt av DDAC.

I människa visade urinprover (6) likaså inga halter av ämnet.

I livsmedel kunde heller inte DDAC påvisas i varken vild (2) eller odlad (1) lax, grönsaker (1), mejeriprodukter (1) eller kött(1).

I sediment detekterades DDAC i 3 av 13 prov (23 %), från diffust påverkad miljö centralt i Stockholm men inte i mer perifer påverkad miljö eller i bakgrundsmiljö. I slam påvisades dock DDAC i alla prover (22) med halter mellan 220-61000 µg/kg TS (tabell 7:3a) som alla kom från avloppsreningsverk utom ett som kom från en limfabrik.

I vatten med prover från påverkad miljö och bakgrund kunde DDAC identifieras i 4 av 22 prover (18 %) med halter mellan 11-170 ng/l,

Precisering av vattenproverna

I grundvatten (2) hittades ingen halt av DDAC. Från diffust påverkad miljö sågs ämnet i utgående vatten från avloppsreningsverk i 1 av 4 prov (25 %, 170 ng/l). Dock hade två övriga prov höga mätvärden men även hög detektionsgräns. I 2 av 2 prover (100 %) från punktkälla, utgående vatten från sjukhus, kunde DDAC också

påvisas. I lakvatten från deponi (5) detekterades DDAC i ett prov, från 2008, even- tuellt p.g.a. förbättrad mätteknik då de andra 4 lakvattensproverna från 2005 hade högre mätvärden men också högre kvantifieringsgräns. I ytvatten påvisades ingen DDAC vare sig från diffus miljö (6) eller från bakgrundsmiljö (3).

Tabell 7:3 a Detektion av N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) i prover från Natur-

vårdsverkets screeningverksamhet av farliga ämnen år 2000-2013 (Utfall: 2004-2008)

Matris Antal

prov

Antal fynd Fynd- frekvens Halter Enhet Alla 72 29 40 % Biota (abborre) 3 0 0 % Human (urin) 6 0 0 % Livsmedel 6 0 0 % Sediment 13 3 23 % 59-140 µg/kg TS Slam 22 22 100 % 220-61000 µg/kg TS Vatten 22 4 18 % 11-170 ng/l Ekotoxikologiska effektnivåer

N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) har en hög akut toxicitet för fisk och kräftdjur med EC/LC-50 mellan 21-190 µg/l (tabell 7:3 b). För DDAC finns kroniska NOEC studier från tre trofinivåer; alger, kräftdjur och fisk. Den högsta kroniska toxiciteten av DDAC ses för kräftdjur (Daphnia magna) med ett NOEC- värde på 10 µg/l. En säkerhetsfaktor på 10 för sötvatten ger ett gränsvärde för PNECSÖTVATTEN på 1 µg/l.

Tabell 7:3 b Urval av ekotoxikologiska effektnivåer för N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC)

Ändpunkt Organism Latinskt namn Halt Enhet

Sötvatten akut

EC50-96h-tillväxt Mikroalg Selenastrum capricornutum 21 µg/l

EC50-48h-immob Hinnkräfta Daphnia magna 62 µg/l

LC50-96h-mortalitet Fisk Pimephales promelas 0,19 mg/l Sötvatten kroniskt

NOEC-96h-tillväxt Mikroalg Selenastrum capricornutum 11 µg/l

NOEC-21d-reprod Hinnkräfta Daphnia magna 10 µg/l

NOEC-34d-tillväxt Fisk Brachydanio rerio 32,2 µg/l

Bentiskt

NOEC-28d-mort/tillväxt Fjädermygga Chironomus tentans 530 356 mg/kg TS mg/kg vv Avloppsslam EC50-respiration inhibit- ion Mikroorgan- ismer Aktiverat avloppsslam 11 mg/kg TS Gränsvärden PNECSÖTVATTEN 1 µg/l PNECSEDIMENT 5,3 3,6 mg/kg TS mg/kg vv

Hälsorisker

DDAC är klassat som farligt vid förtäring, LD50 råtta = 238 mg/kg/kv med skador observerade på matsmältningskanal och mikroflora.

Ämnet är även frätande och kan orsaka allvarliga skador på hud och ögon.

Ackumulerbarhet och nedbrytning - P b T -

Volatilisering av N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) från jord och vatten förväntas försumbar. Vid eventuell direkt spridning till luft förväntas DDAC exi- stera i den partikulära fasen av atmosfären varifrån ämnet kan utfalla som deposit- ion. Ämnet är stabilt mot fotolys.

DDAC har ett mycket högt KOC (140 000- 1 600 000 ml/g) medförande orör-

lighet i jord samt mycket hög adsorption till organiskt material. Positivt laddade katjon-surfaktanter binder starkt till negativt laddade ytor i jord, slam, och sediment. Nedbrytning av ämnet i jord går snabbt, 95 % av ämnet har setts biodegrade- rat på 21 dagar i laboratorietest.

DDAC är stabilt mot hydrolys vid pH 5,7 och pH 9. En 97 % biodegradering av ämnet i vatten har påvisats efter 30 dagar. I vatten/sediment-system beräknas DDAC ha en hög affinitet till suspenderade partiklar och sediment, baserat på dess mycket höga KOC-värden. Biodegraderingstest i vatten/sediment-system och har

också visat att DDAC lätt migrerar och adsorberas till sedimentfasen där DDAC vidare har indikerats vara stabilt mot degradering med en halveringstid översti- gande 120 dagar [hela avsnittet; HSDB-DDAC, 2010; AR-DDAC, 2012]. DDAC kan betraktas som potentiellt persistent i betraktande av indikation på lång nedbrytningstid i sediment (kriterium P: t1/2 >120 dagar i jord, t1/2 >120 dagar i

sediment eller t1/2 > 40 dagar i sötvatten; ECHA-REACH, 2012).

DDAC uppvisar ett måttligt uppmätt BCF i fisk (blågälad solabborre, Lepomis

macrochirus) på 81 l/kg och definieras ej som bioackumulerande i akvatiska organ-

ismer (kriterium B: BCF >2 000 l/kg, ECHA-REACH, 2012).

DDAC är att betrakta som toxiskt. De kroniska NOEC-värdena (för ingen påvisad kronisk effekt) för ämnets påverkan av akvatiska organismer är relativt låga för fisk, kräftdjur och alger, med det lägsta värdet uppmätt för Daphnia magna på 10µg/l. (kriterium T: <0,01 mg/l; ECHA/REACH, 2012).

Den akuta toxiciteten är hög för fisk, kräftdjur och alger med lägsta effektvär- det för algen Selenastrum capricornutum med EC50 på 21 µg/l (LC/EC50 ≤1 mg/l; EC-SANCO, 2002), riskklassas dock DDAC som R50; mycket giftigt för vattenle- vande organismer

Utsläpp till miljön/spridningsvägar

N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) släpps ut i miljön i egenskap av sin vitt spridda användning som; disinfektionsmedel, rengöringsmedel, konserveringsmedel, antiseptika och vid träskyddsbehandling. Också sprids ämnet via an- vändning i färger som konserveringsmedel, algicid och fungicid.

Sammanfattning

Av 72 prover identifierades N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) vid en hög frekvens (40 %).

I biota (fisk) och människa påvisades inga halter av ämnet, inte heller i livsmedel som lax, grönsaker, mejeriprodukter eller kött.

I sediment detekterades DDAC i 23 % av prover, från diffust påverkad urban miljö, dock i halter långt under gränsvärde för effektskador på bentiska organismer, med riskfaktor PEC/PNEC på mellan 0,011-0,026.

I slam påvisades dock DDAC i alla prover och med till synes mycket höga halter av ämnet. Inget PNEC för slam är tillgängligt men om PNEC för sediment används som tillämpligt för avloppsslam fås en fingervisning om riskläget i slam. Riskfak- torn PEC/PNEC i slam ligger då mellan 0,041-12,5 med 55 % av proverna översti- gande riskgränsen för sediment.

I vatten med prover från påverkad miljö och bakgrund kunde DDAC identifieras i 18 % av proverna dock till relativt låga halter med en riskfaktor PEC/PNEC mellan 0,011-0,17 i utgående vatten från avloppsreningsverk, utgående vatten från sjukhus samt i lakvatten från deponi.

Slutsatser

 N-didecyldimetylammoniumklorid (DDAC) har påvisats i alla slamprover från avloppsreningsverk och vid lägre frekvens även i sediment och utgående av- loppsvatten samt i lakvatten.

 Halterna i avloppsslam av DDAC har en trolig effektpåverkan men i sediment och vattenprover inger halterna ej oro.

 De relativt höga halterna av DDAC i avloppsslam visar på diffus spridning samt en effektiv rening av ämnet i avloppsreningsverk.

 Fortsatt allmän screening av DDAC rekommenderas inte men däremot en regel- bunden provtagning i avloppsslam.

Referenser

AR-DDAC, 2012. Directive 98/8/EC concerning the placing biocidal products on the mar- ket. Inclusion of active substances in Annex I to Directive 98/8/EC, assessment Report - Didecyldimethylammonium chloride, Product-type PT 8 (Wood preservative), 21st_Sep-

tember 2012.

HSDB-DDAC, 2010. Didecyl dimethyl ammonium chloride, Hazardous Substances Data Bank. URL: (sidan besökt 2014-02-28) http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-

bin/sis/search/f?./temp/~bH33oX:1

ECHA REACH database. URL: http://www.echa.europa.eu/web/guest/information-on- chemicals/registered-substances/reach-

2013/overview;jsessionid=2DFC5241451BBFC98510AC5959277BFC.live2

7.4 Diklofluanid

Fysikaliska egenskaper

C

H

Cl

FN

O

S

2 CAS#: 1085-98-9 MW: 333,2 Eng: Dichlofluanid Synonym: 1,1-dichloro-N-[(dimethylamino)sulfonyl]-1-fluoro-N- phenylmethanesulfenamide IUPAC: N-dichlorofluoromethylthio-N',N'-dimethyl-N-phenylsulfamide Smältpunkt: 103,2-104 °C Kokpunkt: Sönderfaller Vattenlöslighet: 1,58 mg/l (20 °C, pH 4) Ångtryck: 2,15 × 10-5 Pa (20 °C) Log KOW: 3,5 KOC: 1 100-1 344 ml/g

Henrys lags KH: 4.5 × 10-3 Pa m3 mol-1

pKa: -

Data från: EC AR Dichlofluanid, 2006; HSDB-Dichlofluanid, 2003 Ämnesbeskrivning

vitt/vitgult pulver med karakteristisk mustig odör. Fungicid

Bakgrund/användning

Diklofluanid är förutom avsaknad av en metylgrupp på bensenringen identisk med tolylfluanid (se ovan; 7:28) och verkar likaså som fungicid genom sin

fluordiklormetansulfenylgrupp (Kemikalieinspektionen - Tolylfluanid, 2011). Ämnet används främst som biocid i färger och träoljor för exteriört bruk för att hindra att färgen möglar under lagring och på den målade ytan.

Den registrerade mängden diklofluanid i Sverige år 2011 var ca 3,5 ton.

Regler/förbud

EU:s biocidförordning PT = Produkttyp definierad i förordningen

Godkänd PT år 2009 8 Träskyddsmedel Förbud år 2011 10 Konserveringsmedel för byggnadssten Review pågår 7 Konserveringsmedel för ytbeläggningar (januari 2013) 21 Antifoulingprodukter

50 Diklofluanid klassificeras i EU med riskfraserna:

In document Biociders spridning i miljön och deras hälso- och miljörisker Screening år 2000-2013 (Page 47-52)