3.3 Rekonstruktionsplanen i det förebyggande rekonstruktionsförfarandet
3.3.3 Fastställelse av rekonstruktionsplanen i domstol
En del rekonstruktionsplaner måste fastställas av domstol för att vara bindande för parterna. Senast när en begäran om fastställande av rekonstruktionsplan lämnas in ska domstol i enlighet med art. 9.5 pröva rösträtt och klassbildning. MS får dock kräva att domstol genomför prövningen i ett tidigare skede. Fastställande av domstol är enligt art. 10.1 obligatoriskt för:
a) rekonstruktionsplaner som påverkar fordringar eller intressen för berörda parter som inte samtycker till planen,
b) rekonstruktionsplaner i vilka det föreskrivs ny finansiering, och
222 Se avsnitt 2.3.1.
223 Såsom framkommit i avgränsningen faller fortsatt analys utanför den fortsatta framställningen. 224 Se avsnitt 2.3.1.
48 c) rekonstruktionsplaner som medför en förlust av mer än 25% av arbetsstyrkan, om en
sådan förlust är tillåten enligt nationell rätt.
LFR:s rekonstruktionsplan behöver inte fastställas av domstol för att bli gällande samtidigt som det inte finns några som helst rättsverkningar kopplade till den.226 Den motsvarande regleringen återfinns istället i fastställelse av offentligt ackord i 3 kap. 23 § LFR. Ett offentligt ackord fastställs alltid i svensk rätt, förutsatt att det inte finns anledning för rätten att vägra att fastställa det.227 Det innebär att regleringen i den delen är förenlig med direktivet. De villkor enligt vilka en rekonstruktionsplan kan fastställas av domstol ska vara tydligt angivna och enligt art. 10.2 omfatta åtminstone följande:
a) rekonstruktionsplaner som har antagits i enlighet med art. 9,
b) borgenärer med tillräckligt enhetliga intressen inom samma klass behandlas lika, på ett sätt som står i proportion till respektive fordring,
c) underrättelse om rekonstruktionsplanen har lämnats till alla berörda parter i enlighet med nationell rätt,
d) om det finns borgenärer som inte samtycker till planen ska rekonstruktionsplanen klara testet om borgenärers bästa intresse [cit. BBI-testet, kursivering tillagd], och
e) i tillämpliga fall att varje ny finansiering är nödvändig för att genomföra rekonstruktionsplanen och inte otillbörligen skadar borgenärernas intressen.
Domstol behöver endast pröva om villkoret i art. 10.2.d är uppfyllt om en invändning görs mot rekonstruktionsplanen på den grunden. Ett BBI-test definieras i art. 2.6 som ett test som anses uppfyllt om det fastställs genom testet att ingen borgenär som inte samtycker till en rekonstruktionsplan skulle få en sämre ställning enligt planen än denne borgenär skulle få om den enligt nationell rätt normala rangordningen för prioriteringen av fordringar i en konkurs tillämpades, antingen i händelse av likvidation, oberoende av om gäldenärens verksamhet avvecklas eller säljs som en fortlevande verksamhet, eller i händelse av det näst bästa alternativa scenariot om rekonstruktionsplanen inte fastställdes. Domstol kan vägra att fastställa rekonstruktionsplanen om den saknar rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkra verksamhetens livskraft. Det framgår av art. 10.4. Direktivets minimivillkor återfinns inte som villkor i LFR:s motsvarighet i 3 kap. 25 § LFR.228 Därmed bör bestämmelsen kompletteras med ytterligare villkor. En rekonstruktionsplan som inte godkänns av berörda parter i varje röstningsklass kan på begäran av gäldenären eller med gäldenärens samtycke fastställas av en domstol i enlighet med art. 11.1 i en s.k. klassöverskridande ”cram-down”. För att en sådan rekonstruktionsplan ska göras bindande för röstningsklasser som inte samtycker till den ska planen åtminstone uppfylla nedanstående villkor:
a) Den ska uppfylla kraven angivna i art. 10.2–10.3. b) Den ska godkännas av
226 Se avsnitt 2.2.4. 227 Se avsnitt 2.3.1. 228 Se avsnitt 2.3.1.
49 i. en majoritet av röstningsklasserna av berörda parter, förutsatt att minst en av dessa klasser är en klass borgenärer med säkerhet eller har en högre rang än klassen av vanliga borgenärer utan säkerhet,
eller, om detta krav inte är uppfyllt,
ii. minst en röstningsklass av berörda parter, eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, parter som påverkas negativt och som inte är en andelsinnehavarklass eller någon annan klass som, vid en värdering av gäldenären enligt fortlevnadsprincipen, inte skulle få någon betalning eller behålla något intresse eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, som rimligen inte kan förväntas erhålla någon betalning eller behålla något intresse, om normala rangordningen för prioritering av fordringar i en likvidation tillämpades enligt nationell rätt. c) Den ska säkerställa att röstningsklasser av berörda borgenärer som inte samtycker till
planen behandlas minst lika fördelaktigt som andra klasser med samma rang och mer fördelaktigt än klasser med lägre rang.
d) Ingen klass av berörda parter kan, inom ramen för rekonstruktionsplanen, få eller behålla mer än det fulla värdet av sina fordringar eller intressen.
Dessa utgör minimikriterier för en klassöverskridande ”cram-down”. MS får föreskriva att kravet på gäldenärens samtycke endast ska gälla fall där gäldenärerna är mikroföretag eller små eller medelstora företag. MS får dessutom öka det minsta antalet klasser av berörda parter, eller om det föreskrivs i nationell rätt, av parter som påverkas negativt, som krävs för att godkänna planen enligt vad som anges i art. 11.1.b.ii. MS får också genom art. 11.2 första stycket föreskriva att fordringar som innehas av berörda borgenärer i en röstningsklass som inte samtycker till planen tillgodoses fullt ut med samma eller likvärdiga metoder om en klass med lägre rang ska få någon betalning eller behålla något intresse enligt rekonstruktionsplanen. Vidare får MS behålla eller införa bestämmelser som avviker från första stycket i enlighet med art. 11.2 andra stycket om de är nödvändiga för att uppnå målen med rekonstruktionsplanen och om rekonstruktionsplanen inte otillbörligt skadar några berörda parters rättigheter eller intressen. Det saknas bestämmelser i LFR som reglerar en klassöverskridande ”cram-down” vid fastställelse av offentligt ackord.229 Det är därmed en nyhet i svensk rätt.
Om en invändning avseende en rekonstruktionsplan framställs av en berörd part som inte samtycker till planen på grund av ett påstående om att BBI-testet inte har uppfyllts ska domstolen besluta om värdering av gäldenärens verksamhet. Det framgår av art. 14.1. Det ska även ske om invändningen sker på grund av en påstådd överträdelse av villkoren för en klassöverskridande ”cram-down” i enlighet med art. 11.1.b.ii. Domstolen får, med stöd av art. 14.2 och i syfte att besluta om en värdering, utse eller höra tillräckligt kvalificerade sakkunniga. Skäl 49 anger att i det fallet MS väljer att värderingen av gäldenärens verksamhet genomförs enligt fortlevnadsprincipen bör beräkningen av värdet ske med beaktande av värdet av gäldenärens verksamhet på längre sikt och inte likvidationsvärdet. Direktivet ger ingen annan vägledning i hur värderingen bör ske. LFR ger varken vägledning i vilken metod som ska
50 användas för värderingen eller vid vilken tidpunkt den ska genomföras.230 För att främja förutsebarhet bör dessa fastställas i lagstiftning. Art. 15 fastställer verkningarna av rekonstruktionsplaner. Rekonstruktionsplaner som fastställs av domstol är bindande för alla berörda parter som anges eller beskrivs i enlighet med art. 8.1.c. Borgenärer som inte medverkar i antagandet av en rekonstruktionsplan enligt nationell rätt ska inte påverkas av planen. Motsvarande regleras i 3 kap. 8 § LFR och är förenlig med direktivet.231