Varför fattar företag ett beslut att upprätta och publicera en

Företagen i uppsatsens undersökning kan sägas hållbarhetsredovisa på grund av tre skäl som kan ha en varierande innebörd. Dessa är att företagen behöver tillfredsställa intressenters behov, att företagen har en vilja att vara transparanta, och att hållbarhetsredovisningen har en intern nytta för företaget. Utöver den förstnämnda motiveringen som fastställs av företagens intressenter grundas dessa skäl på en etisk, CSR-relaterad inställning till socialt ansvar eller ett strävande efter legitimitet. Dessa drivkrafter kommer också att styra vilken funktion hållbarhetsredovisningen kommer att ha för företaget. Därmed kan det också sägas att uppsatsens primära fråga: Varför fattar företag ett beslut att

upprätta och publicera en hållbarhetsredovisning? formar och styr uppsatsens

sekundära fråga: Vilken funktion har företagets hållbarhetsredovisning? Med hänsyn till denna relation blir det problematiskt att separera dessa frågor eftersom hållbarhetsredovisningens funktion också kan visa varför företag hållbarhetsredovisar. Företagen är heller inte begränsade till ett skäl, utan kan som i de flesta fall från undersökningen ge ut en hållbarhetsredovisning på grund av samtliga tre skäl som identifierats. Sådana exempel framkommer hos bland andra Ikea, Vattenfall och Swedbank, där det både finns en ambition hos förtagen att hålla en hög nivå av transparens och krav på hållbarhetsredovisning från intressenter oberoende av företagens inställning. I de fall från undersökningen där intressenter uppges är hållbarhetsredovisningen riktad mot aktieägare, andra investerare och företagskunder. Dessa nämns specifikt som högprioriterade intressenter bland Volvo Group, Tetra Pak, Atrium Ljungberg, Löfbergs AB och SSAB. Volvo Group nämner i detta sammanhang att hållbarhetsredovisningen har samma funktion som den finansiella redovisningen, det vill säga att den efterfrågas av företagets intressenter, främst i form av investerare, vilka i samband med sitt beslutsfattande behöver kännedom om företagets prestation, ställning och utveckling på ett rättvist och öppet sätt. Företagets hållbarhetsredovisning framstår i Volvo Groups fall primärt som ett analysverktyg för intressenter som avser finansiellt relaterade prioriteringar. Företagets motiv med hållbarhetsrelaterat arbete må i sin helhet överensstämma med intressentteorin enligt Wicks et al. (2009) genom att ta hänsyn till en större grupp intressenter än enbart aktieägare, men hållbarhetsredovisningen framstår utifrån detta undersökningsfall även som partisk mot intressenter med en stark, finansiell

koppling till företaget. I förhållande till befintlig teori visar detta exempel att framför allt intressentteorins starka fokus på etiska värderingar som ett underlag för ansvarsrelaterade beslut och miljön som en primär intressent inte nödvändigtvis stämmer in på hållbarhetsredovisning. Den tillgängliga informationen om Volvo Group påvisar att verkligheten i detta fall bättre överensstämmer med argumentet från Frostenson et al. (2012) att företag prioriterar intressenter utifrån företagets beroende av dem kombinerat med intressentens inflytandeförmåga. Detta skulle kunna vara ett bakomliggande skäl till varför också Löfbergs AB uppger att företagets hållbarhetsredovisning främst läses av och är riktad mot företagets största kunder framför konsumenter inom detaljhandel. En ytterligare betydelse dessa resultat har för existerande teori är att även hållbarhetsredovisningen influeras av ett traditionalistiskt synsätt på redovisning. Agentteorin som presenteras av Lu och Taylor (2016) delar detta synsätt, där socialt ansvarsarbete bland annat beskrivs avse ett drivande av företagens ekonomiska mål.

Bland flertal företag i undersökning finns som svar till varför de hållbarhetsredovisar etiska och ideologiska inställningar till företagsansvar. Dessa motiveringar kopplas av företagen till deras etiska koder, CSR-arbete, eller förklaras som en del av ett intresse för hållbar utveckling av naturliga skäl. Tyréns, Volvo Group, Löfbergs AB, SSAB, Teracom Boxer Group och Munksjö är alla företag som presenterar en sådan motivering. Undersökningen kan sägas specifikt bekräfta det tillstånd som uppges av Westermark (2013) där hållbarhetsredovisning kan förklaras utifrån ett normativt, etiskt tema som bildar ett ansvarskännande. Westermark (2013) klargör dock inte i sin teori huruvida alla tre tillstånd han beskriver som också kan ses på som skäl till att företag hållbarhetsredovisar kan samexistera hos företag. I Löfbergs AB:s situation visar undersökningen att både det etiskt relaterade tillståndet och det legitimitetsrelaterade tillståndet kan förklara varför företaget hållbarhetsredovisar eftersom det också råder en vilja att tillfredställa primära intressenter i form av större företagskunder företaget gör affärer med.

I ett liknande sammanhang är Volvo Group åter ett intressant exempel då hållbarhet förklaras som en naturlig del av verksamheten inom vilken företaget fokuserar på tre dimensioner som sammanfaller med en triple bottom line-redovisning. Hållbarhetsredovisningen måste enligt Volvo Group på ett korrekt vis reflektera arbete relaterat till samtliga dimensioner, men rapporten är samtidigt också primärt riktad mot en högst prioriterad intressentgrupp i form av investerare. Det kan därmed tolkas utifrån hållbarhetsredovisningens

intressentinriktning att hållbarhetsrapporten också är fundamentalt kopplad till ett värdeskapande inom den ekonomiska dimensionen av triple bottom line. I företagets fall finns det spår av att hållbarhetsredovisning görs för att tillfredsställa investerares behov framför andras och nyttja ett affärsmässigt värde som finns med hållbarhetsredovisning. Hållbarhet inom triple bottom line associeras vanligen med människo och planetinriktningen (Shnayder et al. 2015).

Resultatet från uppsatsens undersökning stödjer även tidigare forskning från Lu och Taylor (2016) om att hållbarhetsprestanda har en positiv inverkan på företagens finansiella resultat. Summeringsvis kan det sägas att företag hållbarhetsredovisar för att göra hållbar utveckling mer lönsam. Löfbergs AB precis som Volvo Group riktar hållbarhetsredovisningen mot intressenter med en stark ekonomisk koppling till företaget, och i Löfbergs AB:s fall uppges även en vilja att leva upp till dessas förväntningar och bevara viktiga relationer med dem. Tyréns hållbarhetsredovisar också för att stärka sitt varumärke och anses legitimt genom att påverka hur företaget uppfattas av externa intressenter. En liknande förekomst avseende hållbarhetsredovisningens affärsmässiga värde kan även hittas hos SSAB som vill bättra sin egen och industrins image, eller hos Tetra Pak, vars miljöchef påpekar att hållbarhetsrelaterad information måste kommuniceras ut på rätt sätt för att företaget ska kunna växla ut det affärsmässiga värdet av hållbarhetsarbetet. Samtliga av dessa företag kan sägas hållbarhetsredovisa både för att marknadsföra sig och för att anses legitima av deras intressenter. Inställningar av detta slag eliminerar dock inte möjligheten att företagen också samtidigt hållbarhetsredovisar utifrån en genuin vilja att bidra till en hållbar utveckling. En sådan, autentisk ambition kan exemplifieras hos exempelvis Löfbergs AB, där företaget uppger att andra företag ställer hållbarhetskrav på dem och att de själva också ställer hållbara krav på framför allt leverantörer och odlingar som de använder.

En slutlig, intressant notering från undersökningen är att inget företag nämner hållbarhetsredovisning som en företagsekonomisk standardpraxis bland företag eller hänvisar till andra företags hållbarhetsredovisande som influerande drivkrafter bakom deras egen inställning till hållbarhetsredovisning. Ett sådant, institutionaliserat tillstånd påstås existera som ett skäl till hållbarhetsredovisning enligt Westermark (2013). Rimligtvis utesluter inte undersökningsresultaten befintligheten av sådana situationer bland företag, utan en mer rationell tolkning vore att företag på eget initiativ

inte är villiga att prata om den och koppla en sådan motivering till deras egen verksamhet eftersom den kan måla upp en icke önskvärd bild av företaget.