Klimatförändringar, ökat kvävenedfall och ökad brand frekvens ökar sannolik heten
för invasioner. När främmande arter väl är etablerade är utrotning ofta mycket
kostsam, och ibland omöjlig, vilket understryker betydelsen av att utveckla strate
gier för att förhindra spridning av sådana arter (se box 4.5 för svenska exempel).
INVASIONSHOT
MYCKET HÖGT HÖGT MEDELHÖGT LÅGT MYCKET LÅGT
Figur 4.2 Hot från invasiva främmande arter. Internationell handel och globalt resande är de främsta
Box 4.5 Invasiva främmande arter som drivkrafter bakom utarmning av ekosystem
Torbjörn Ebenhard
De två främsta direkta drivkrafterna bakom förlust av arter, i ett globalt perspektiv, är förändrad markanvändning, som utarmar arternas livsmiljöer, och överexploatering och förföljelse av vilda djur och växter. På tredje plats bland de direkta drivkrafterna återfinns invasiva främmande arter. Det handlar om arter som av människan, avsiktligt eller oavsiktligt, förts över en naturlig spridningsbarriär och etablerat en population i ett område där arterna tidigare inte förekommit, och där de påverkar inhemska arter negativt genom konkurrens, predation eller ändrade ekosystemfunktioner.
Transporter av frön, levande växter, jord och trädgårdsavfall inom jordbruks- och trädgårdsnäringen kan oavsiktligt föra med sig invasiva främmande växter som vattenpest, stor- slinga, jättebalsamin och tromsöloka som föroreningar. På samma sätt kan främmande mussel-, fisk- och kräftarter följa med transporter av levande djur till fiskodlingar, och med fiskeredskap, båtar och stövlar som flyttas mellan olika vatten. Barlastvatten i fartyg kan också transportera många olika marina djur och växter. Djur och växter som hålls i fångenskap och odling kan rymma och etablera vilda populationer som blir invasiva. Hit hör till exempel signalkräftor och gulbukiga vattensköldpaddor som rymmer ur dammar, och röd skunkkalla som sprider sig från träd- gårdar och parker.
Invasiva främmande arter som utarmar inhemsk biologisk mångfald i Sverige är till exempel vandrarmussla, signal- kräfta, bisam, mårdhund, gul skunkkalla, jättebalsamin, sjögull och jätteloka. Dessa åtta arter, tillsammans med ytterligare 41, återfinns på EU:s lista över de mest prio- riterade främmande arter som bör bekämpasav Vissa av de totalt 49 arterna finns redan i Sverige, men inte alla. Artdatabanken har bedömt risken för att dessa prioriterade och ytterligare 4977 potentiellt invasiva arter, negativt kommer påverka den biologisk mångfald i Sverige. För 310 arter bedöms risken vara hög, mycket hög eller potentiellt hög. Med de pågående klimatförändringarna ökar sannolikheten att flera av dessa arter kommer att etablera sig i Sverige i framtiden.
De invasiva främmande arternas effekter på inhemsk bio- logisk mångfald utgör en provkarta på alla olika ekologiska och genetiska interaktioner som kan förekomma mellan arter. Det som definierar just de invasiva främmande arterna är att de alltid vinner över de inhemska arterna de inter agerar med. Tre exempel kan illustrera hur invasiva främmande arter utgör en direkt drivkraft bakom utarmning av bio- logisk mångfald:
1. Signalkräftan har en klart negativ effekt på inhemska kräftdjur genom konkurrens och spridning av kräftpest, som signalkräftan själv är mycket resistent mot. Signal- kräftan planterades in för att ersätta populationer av flodkräftan som för svunnit på grund av kräftpest, men resultatet blev att kräftpesten fick en ökad spridning och en permanent reservoar.
2. Vattenväxten sjögull kan täcka vattenytan i koloniserade sjöar och vattendrag, och konkurrera ut inhemska växt- arter, både alger och kärlväxter som slingor och nate- arter. Detta ger även sekundära effekter på djur i vattnet. Växttäcket ändrar vattnets abiotiska egenskaper, bland annat minskar ljusmängden och syrehalten, samtidigt som näringshalten ökar. Täta växttäcken av sjögull för- modas också ha negativa effekter på pelagiska fiskarter och fiskjagande fåglar som fiskgjuse, storlom och tärnor. 3. Vandrarmusslan har beskrivits som en aggressiv sötvattens-
kolonisatör. Populationens totala biomassa i ett vatten kan vara upp till tio gånger större än den sammanlagda biomassan av alla inhemska bentiska ryggradslösa djur. Inhemska musslor som täcks av vandrarmusslor kan dö. Vandrarmusslan kan också ha negativ effekt på fiskar som leker på hårda bottnar. Vissa bentiska arter av ryggrads- lösa djur kan gynnas, eftersom vandrarmusslan kan öka näringstillgången på bottnarna. Musslan är en filtrerare som ändrar på vattnets abiotiska och biotiska egenskaper, bland annat kan mängden växtplankton minska, vilket ökar konkurrensen bland primärkonsumenter och ger effekter på hela näringskedjan, upp till fiskar och fisk- ätande fåglar.
De näringar och verksamheter som hanterar levande djur och växter, och därmed avsiktligt eller oavsiktligt sprider invasiva främmande arter, kan alla betraktas som indirekta drivkrafter, eftersom de gynnar den direkta drivkraften. I ovanstående exempel handlar det om fiske, akvakultur, jordbruk, trädgårdsskötsel, zoohandel och sjöfart. Flera andra verksamheter kan också utgöra sådana indirekta driv- krafter, däribland biologisk bekämpning, erosionskontroll, skogsbruk, pälsdjursuppfödning, transportindustri och anläggning av kanaler. Faktum är att även restaurering av utarmade ekosystem kan medföra att invasiva främmande arter sprids.
Källor:
Ebenhard, T. 2019. Spridningsvägar för invasiva främmande arter av unionsbetydelse. CBM:s skriftserie 110. Centrum för biologisk mångfald, SLU, Uppsala. https://www.slu.se/centrum- bildningar-och-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald-cbm/ publikationer/bocker-och-tidskrifter/
Strand, M., Aronsson, M. & Svensson, M. 2018. Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista. ArtDatabanken Rapporterar 21. ArtDatabanken SLU, Uppsala. https://www.artdatabanken.se/ globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/29.- artdatabankens-risklista/rapport_klassifisering_av_frammande_ arter2.pdf
Wissman, J., Norlin, K. & Lennartsson, T. 2015. Invasiva arter i infrastruktur. CBM:s skriftserie 98. Centrum för biologisk mångfald, SLU, Uppsala. https://www.slu.se/globalassets/ew/ org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/ invasiva-arter-i-infrastruktur.pdf