Jag har ovan beskrivit receptionsforskning om film som är kopplad till historisk spelfilm och undervisning. Denna studie är tvärvetenskaplig och filmreception är centralt. Därför är det av värde att vidga blicken och titta på annan relevant forskning om filmreception.190 I Sverige har bland andra
religions- och medievetaren Tomas Axelson bidragit med värdefull kunskap. Tomas Axelson har studerat meningsskapande och film. I sin avhandling Film och mening (2008) studerar han psykologiska och sociala processer vid filmkonsumtion. Axelson vill med sin receptionsstudie belysa hur spelfilmer kan vara en resurs för människors tankar om existentiella frågor.191 Hans
studie är tvärvetenskaplig och kombinerar religionssociologi med filmteori och receptionsanalys. Analysen bygger bland annat på schemateori192 för att
kartlägga hur individen konstruerar mening i sin filmupplevelse. Axelson konceptualiserar upplevelsen av film och kommer bland annat fram till att film är meningsskapande för åskådaren på flera nivåer, på ett komplext sätt, där han finner att fiktiva berättelser som engagerar känslomässigt interagerar med åskådaren och berör ”laddade föreställningar om det egna jaget knutna till moraliska ideal.”193 Axelsons avhandling behandlar främst
åskådarens kognitiva processer. De känslor som filmerna väcker hos åskådarna kommer fram i det empiriska materialet men är inte framträdande i analysen.
Axelson har fortsatt att studera meningsskapande processer hos åskådare i mötet med spelfilm. Han ser en tydlig koppling mellan kognitiva och
189 Stoddard, ”Attempting to Understand the Lives of Others: Film as a Tool for Developing Historical Empathy”, 210–212.
190 Receptionsforskning riktar sig i ett bredare perspektiv mot hur människor uppfattar, upplever och tolkar medier av olika slag, inte enbart film. Exempelvis har Birgitta Höijer studerat publika reaktioner på medierapportering av starka och våldsamma händelser. Birgitta Höijer, ”The discourse of global compassion: the audience and media reporting of human suffering”, Media Culture Society 26:4 (2004): 513–31; Birgitta Höijer och Joel Rasmussen, ”Making Sense of Violent Events in Public Spaces: Citizens’ Cognitions and Emotions of Society and Self in Relation to Mediated Violence”, Nordicom Review 28 2007: 3–15. 191 Axelson, Film och mening, 18.
192 Den amerikanske historikern och filmvetaren David Bordwell tar upp teoribildning kring filmmediet och filmens narrativa struktur. Han bygger en teori kring åskådarens roll. Annan filmteori har sett åskådaren som en passiv betraktare och fokus har legat på själva filmen. Bordwell menar att perceptionella och kognitiva processer pågår i åskådaren och att se film är en medskapande aktiv process. Han använder olika begrepp för att tydliggöra detta, bland andra begreppet schemata eller schema som kan beskrivas som “organized clusters of knowledge” – organiserade knippen av kunskap. Dessa scheman spelar roll i förståelse av berättelser. De kan även ses som kognitiva kartor, ”cognitive maps”. Bordwell, Narration in the fiction film.
emotionella processer när åskådaren skapar mening åt filmens sujet. En slutsats är att den kognitiva meningsskapande processen sker i samspel med och förstärks av emotionella processer.194 Vidare har han fortsatt studera hur
starka filmupplevelser samspelar med åskådarens egna personliga erfarenheter och med hennes och samtidens moraliska värderingar. Han menar att filmberättelser kan spela stor roll för människans socialisering in i den rådande kulturens djupare värderingar, naturligtvis i samspel med andra normerande faktorer.195
För att synliggöra spelfilmens inverkan på åskådaren använder Tomas Axelson bland annat begreppet extratextualisering.196 Han menar att
begreppet extratextualisering kan synliggöra åskådarens värdering av eller förhållande till filmens karaktärer och handling i relation till sitt eget liv eller en verklighet utanför filmen. Axelsons fokus ligger på åskådarens pendling mellan filmens narrativ och de tankar och känslor som åskådaren refererar till i sitt eget liv.
I denna studie kan det vara av intresse att analysera det empiriska materialet i relation till Axelsons syn på meningsskapande processer i filmupplevelsen. Axelson har dock studerat film och mening utifrån spelfilm i allmänhet och starka filmupplevelser i synnerhet. Där skiljer sig hans studier från denna då föreliggande arbete har fokus på en speciell typ av spelfilm i ett specifikt skolsammanhang.
Även den norska filmvetaren Margrethe Bruun Vaage skriver om spelfilmens betydelse för känslomässiga reaktioner hos åskådaren.197 Som
beskrivits i kapitlet Teoretiska utgångspunkter är empati ett centralt begrepp i hennes filmteori. Hennes avhandling Seeing is Feeling: The Function of Empathy for the spectator of Fiction Film (2008) behandlar just empati i relation till filmupplevelser. Vaages resonemang om empati bygger på filmteori och har ingen empirisk förankring. Det kan därför vara av intresse att titta närmare på hur empati hos eleverna i denna empiriska studie samspelar med deras förståelse av filmens sujet och av historien.
Senare forskning om filmreception lyfter även den fram kroppens betydelse för hur vi uppfattar spelfilm och kopplar perceptionen till fysiologiska och kognitiva processer, till teorin om spegelneuroner och till teorin om ”embodied image schemas”.198 Kortfattat innebär dessa teorier att
kroppsliga uttryck och intryck är centrala för att förstå abstrakt mening i
194 Axelson, ”Thick Viewing: Emotional condensation and moments of narrative impact in fiction film”, 15. 195 Axelson, ”Religion, populärkultur och demokrati: När filmer blir utgångspunkt för moralisk reflektion och samhällskritik”, 6.
196 Axelson, Film och mening, 61; Axelson, ”Deeply Moved by Movies: Film viewing as a transitional space for utopian self-reflection”; Axelson, ”Thick Viewing: Emotional condensation and moments of narrative impact in fiction film”, 15.
197 Se bland annat Vaage, ”’Hold pusten når jeg teller till tre!’: Om ulike tilskuerposisjoner og emosjonelle reaksjoner på fiksjonsfilm”, 31–49.
film. Detta i kombination med Vaages teori om empati i filmupplevelsen kan ge intressanta infallsvinklar på våra möjligheter att via inlevelse i en historisk spelfilm kunna få glimtar av den historiska livsvärlden.
Emotionella, kognitiva och normativa aspekter samspelar hos åskådaren när historien erfars genom film, menar Claus Ladegaard. Han har i en dansk receptionsstudie studerat åskådares reaktioner på den engelska tv-serien Christabel.199 Den emotionella upplevelsen av historien är stark och
åskådarna tillägnar sig historien genom identifikation och inlevelse. Den kognitiva förståelsen av det historiska innehållet är begränsad. Ladegaard talar om tre dimensioner i receptionsprocessen hos åskådaren; en kognitiv, en emotionell och en normativ. Dessa tre dimensioner är sammanflätade och samverkar i själva receptionssituationen. Han beskriver Christabel som en historia där den lilla världen, Christabels liv, är i fokus och hur den stora världen, andra världskriget och nazismen, skildras genom huvudpersonens upplevelser. Åskådarna hade till största delen sitt fokus på Christabels historia, men det var ”netop sammenhaengen med den store historie, der gjorde den lille historie interessant.”200 Den emotionella dimensionen var
stark när åskådarna berättade om sina erfarenheter av den lilla världen. Den kognitiva upplevelsen av seriens historiska innehåll var mer begränsad. Ladegaard visar på att upplevelsen av Christabel på ett kognitivt plan kunde var problematisk samtidigt som det emotionella utbytet i form av inlevelse och identifikation var stort.201 Hans iakttagelser är intressanta och i linje
med Steven Dahls resultat. Jag återkommer till dem när denna studies empiri analyseras och diskuteras.