Filter vs. Fokus

På ytan är både Filter och Fokus två relativt allmängiltiga samhällsmagasin med breda målgrupper. Filter har en mer utarbetad grafisk profil och Fokus är mer politiskt och ekonomiskt inriktad men det går helt klart att sortera in de i samma genre. Vår studie visar att båda tidskrifterna är relativt genusneutrala och objektiva men det finns en del skillnader dem sinsemellan. Nedan följer några av de olikheter vi funnit i både vår kvantitativa och vår kvalitativa analys.

Vi har i vår studie valt att inte undersöka textproduktionen gällande hur journalisten gör sina val, vilket inbegrips i den diskursiva praktiken i Faircloughs tredimensionella mall. (Winther Jørgensen; Phillips, 2000: 74) Därför kan vi inte göra en analys utav våra jämförelser, utan vi kan bara spekulera. Därför väljer vi att vi endast presentera skillnaderna som framkommit i vårat resultat.

6.9.1 Beskrivningar

En skillnad mellan tidskrifterna Filter och Fokus är i användandet av substantiv. Fokus använder i mycket större utsträckning beskrivande, subjektiva substantiv än Filter, som istället använder neutrala substantiv i kombination med förklarande text. Istället för att berätta vad/vem personen är så visar alltså Filter det i texten. Till exempel så kallas inte Josefin Slorafoss en ambitiös sömmerska, det framkommer ändå genom följande beskrivning:

“I fjol lade du mer än 500 timmar på att skapa en dräkt med meterlång blå peruk och ryggrads- och höftsköldar i guldfärgad cellplast.”

(Isefjord, 2012: 22)

Även i porträttet om Peter LeMarc används ett aktivt gestaltande i stället för endast ett kort beskrivande substantiv.

“Jag har levt ett liv som jag tror att folk kan relatera till och jag skriver personligt om det. […] Jag har skrivit om hur det är att ha fru och barn i en trång tvåa och slåss om vem som ska byta blöjorna”

(Börjesson, 2012: 78)

Detta citat följs sen med orden “han är en artist som är ett med sin publik” och på grund av den uppbyggande beskrivningen blir det uttalandet mer trovärdigt och objektivt. Filter visar genom detta att de anammat det många journalistiska publikationer strävar efter – att gestalta istället för att berätta.

Fokus använder sig mer av sammanfattande beskrivningar i form av substantiv. I flera fall är det subjektiva, inte helt vedertagna eller till och med påhittade substantiv som används för att sammanfatta en person. Dessa substantiv är bland annat samlarsjäl, Plus-legendaren, kollektivkramaren, jantehataren och matkunskapsförnekaren. Fokus

förenklar alltså för sig själva genom att “sätta en stämpel” på sina porträttpersoner istället för att i texten använda gestaltningar för att beskriva dem både mer nyanserat och, i förlängningen, objektivt. Detta resultat påvisar att Filter är den av tidskrifterna

som i högst grad uppfyller det journalistiska uppdraget som den sociala ansvarsteorin inbegriper (Hadenius; Weibull; Wadbring, 2008).

6.9.2 Utseende

I och med att vi gjorde ett urval som resulterade i att segmentet “Porträtt” (i tidskriften Filter) endast handlade om män så går det inte att helt jämföra tidskrifternas

utseendebeskrivningar i förhållande till porträttpersonens kön. Siffrorna blir missvisande då dessa tre långa personporträtt räknas in och jämförs med Fokus

betydligt kortare segment. Det går dock att jämföra antalet utseendebeskrivningar inom enbart Fokus. 61 procent av alla utseendebeskrivningar i Fokus handlar om kvinnor och 39 procent handlar om män. Det är relativt jämna resultat men när de sätts i förhållande till att 16 av porträtten i Fokus handlar om kvinnor och 20 om män blir skillnaderna mellan antalet utseendebeskrivningar per person större.

Trots att det är färre kvinnor som porträtterats är det ändå fler utseendebeskrivningar om dem totalt, vilket generellt innebär att varje enskilt porträtt om en kvinna innehåller fler utseendebeskrivningar än varje enskilt porträtt om en man. Detta är inget ovanligt vid bevakning av kvinnor i offentligheten, generellt beskrivs dem mycket oftare än en man utifrån sina yttre attribut och skribenterna drar gärna paralleller mellan kvinnans utseende och det hon representerar. (Jarlbro, 2012: 72-73) Det kan yttra sig genom att till exempel Gudrun Schyman “bestraffas” för att hon som uttalad feminist använder rött läppstift (ibid), att Karin Anderssons intrång på den maskulina politiska spelplanen gestaltas med hennes “skotskrutiga kjol och röda blus” (Melsted, 2012:48) och

Magdalena Gerger i sin chefsposition iscensätts som “en Pernilla Wahlgren i vd-dress” (Röshammar, 2012: 81).

Genom en genusslentrian använder Fokus skribenter det här stilgreppet vid gestaltning av kvinnor och de använder deras yttre faktorer för att befästa deras professionella positioner (Ganetz, 2004). I den kvalitativa diskursanalysen av tidskrifterna förekom detta stilgrepp i mycket större utsträckning i Fokus än i Filter. I filter är

utseendebeskrivningar av män mer vanliga än de om kvinnor i Filter. Men det beror på, som tidigare nämnt, att de tre långa (både tidsmässigt och sidlängdsmässigt)

personporträtten handlar om män. Filter använder då utseendebeskrivningarna på ett annat sätt. Där fungerar de mer som ackompanjerande, relevant information än som

personlighetsdefinierande egenskaper. Det rör sig även mer om personens fysiska utseende och inte några liknelser eller beskrivningar av hens kläder eller övriga valda attribut. I Filter förekommer utseendebeskrivningar oftast då det faktiskt är relevant för berättelsen, som i följande exempel från intervjun om naturfotografen Mattias Klum.

“Efter att ha stirrat in i en kamera under en stor del av de senaste 26 åren har hans vänstra öga anpassat sig till sökaren så att det är större, mer öppet, än det högra” (Almqvist, 2012: 90)

7 Slutdiskussion

Med denna studie ville vi undersöka hur samhällsmagasinen Filter och Fokus, med lika många manliga som kvinnliga läsare, skildrar sina intervjupersoner ur ett

genusperspektiv. Detta med främsta syfte att se om de uppfyller det journalistiska kravet att i största möjliga mån bidra med en jämlik och rättvis skildring av verkligheten (Hadenius; Weibull; Wadbring, 2008). Vi, som blivande journalister, tycker att det är viktigt att journalistiken tar sitt moraliska ansvar och agerar som en bidragande faktor i kampen mot de rådande genusstrukturerna (Hirdman, 2007). Journalistiken är menad att vara en demokratisk falang som bidrar till ett bättre samhälle (Hadenius; Weibull; Wadbring, 2008) och för att det skall stämma överens med vår förställning är det viktigt att genusneutralitet ses som en självklarhet. Utan genusneutraliteten upprepar

journalisten de traditionella könsrollerna, vilket bidrar till ett icke jämställt samhälle (Kane; Greendorfer, 1994).

Enligt våra förutfattade meningar skulle dessa tidningar, som är de mest framstående samhällsmagasinen i Sverige med bäst omdöme (Sveriges Tidskrifter, 2013), vara genusneutrala och fungera som ledsagare för den moderna journalistiken med en nutida syn på genus. Vid första anblick, genom den kvantitativa innehållsanalysen, fann vi att de båda tidskrifterna i hög grad var genusneutrala och därmed bröt mot de inlärda genusdiskurserna. Genom sina intervjuer av känsliga män och mäktiga kvinnor ansåg vi att de båda tidningarna gjorde det som Butler kallar för ”gender trouble”, det vill säga omprövade de sedan tidigare konstruerade bilderna av vad som är feminint och maskulint. (Rosenberg, 2005) De båda tidningarna tillsammans porträtterade ungefär lika många kvinnor som män (23 kvinnor mot 29 män) och det talades i mångt och mycket lika ofta om respektives kön och utseende. De förekom även i lika stor utsträckning som makthavare respektive underordnad och de talades lika ofta om de båda könens relationer och familjeliv.