Rara Jämtlänningar
Knytling Hermann glabra hittades första gången i Jämtland 10 augusti 1999. Platsen var banområdet på Östersunds centralstation. Rikets näts koordinater för fyndplatsen är 7007310; 1441150. Observatör var Staffan Åström från Aspås. Belägg finns på Riksmuseet i Stockholm.
En annan sällsynt art hit tades fem dagar senare av Luleåbon Mats Williams- son. Det var fjällviva Pri
mula scandinavica. Fynd
platsen var Styggdalen, NV Storlien. Rikets näts koordinater är 7064000; 1324255. Detta är för sta observationen på många år i Jämtland.
T.v. Axmålla Atriplex tatarica.
T. h.Tistelgullfrö Xanthium spinosum.
Foton: Åke Svensson
holmen som ”tillverkades” när Öresundsbron byggdes. Förmodligen har den spridit sig dit med utfyllnadsmassorna från Limhamn.
* ALF PORENIUS
Fina ”fröpåsfynd” i Skåne
Vi är en grupp amatörbotanister i sydligaste Sverige som förutom att vi är engagerade i inven teringen av Skånes flora åker runt både i Sverige och Norden för att ”kryssa” växter. På SBT:s begäran har vi valt ut ett par ”fina fynd” från
1999. Det blev axmålla Atriplex tatarica och tis- telgullfrö Xanthium spinosum. Axmållan hittades på Tingsryds soptipp i Tingsås socken av bland andra Bengt Nilsson från Sölvesborg. Fyndplat sen för tistelgullfrö var Bubbetorps soptipp i Rödeby socken. Där observerades den också
1997.
En ny art för Danmark, kalkkrassing
Sisymbrium supinum, hittades av Malmöbon
Bengt Örneberg i somras. Platsen var
Peppar-Publicera intressanta växtfynd i SBT!
Lämna alltid belägg till något av landets offentliga herbarier (Göteborg, Lund, ^ Stockholm, Umeå eller Uppsala).
Piggstarr i Piteå
Piggstarr Carex spicata hittades 10 juli förra året i Piteå. Fyndlokalen var Sör-Haraholmen cirka 500 m väster om Kartvikens inre spets med RUBIN koordinater 24L Oe 0416. Observatörer var Lennart Persson och Ulf Zethraeus.
Den 13 augusti 1999 observerade Irma Da- vidsson och Hans Groth småsvalting Alisma
wahlenbergii i Råneå socken. Fyndet gjordes i
drift på stranden Sandöskatan, 200 m SV Stor bergets topp. RUBIN koordinaterna för platsen är 25M 26 43 12. Den enda hittills kända loka len ligger 4,5 mil från fyndplatsen. Kanske finns det en lokal till i trakten!
Grusnejlika på vift
På Hillmansgatan i Gävle hittade Bo Norell grusnejlika Gypsophila muralis, sista september 1999. Grusnejlikan finns numera spontant på fuktig sand i sydligaste Sverige men odlas också som prydnadsväxt och kan sprida sig från blom rabatterna, vilket säkert är fallet här.
**nf
S**i:9*
BS»»«**1**”
V Ä X T E R N A S NA M N
<L Aaaofl
TEXT: MATS RYDÉN
dam och Eva
Den svenska växtvärldens ”Adam och Eva” Dactylorhiza
latifolia är som bekant en ork
idé vars vetenskapliga namn tidigare var Dactylorhiza sam-
bucina, där sambucina syftar på blommornas
svagt fläderlika doft. I maj och början av juni pryder denna ört, upp till Gästrikland, framför allt de östra landskapens kustnära gräs- och häll marker. Inåt landet är den betydligt ovanligare.
De två färgvarianterna, den purpurröda och den gulvita, har en ojämn geografisk fördelning. Så till exempel överväger den gulvita varianten på Gotland, liksom på kontinenten. I Norge saknas den purpurfärgade formen.
I ett nordiskt perspektiv har Sverige de rikaste förekomsterna av denna sköna orkidé. I Norge och Danmark är den sällsynt och i Finland är förekomsten begränsad till Åland och Åbo skär gård. På Island finns den inte alls.
Benämningen Adam och Eva syftar såväl på färgvariationen som, kanske ursprungligen, på de grunt tvåkluvna knölrötterna. De har liknats vid ”två människogestalter tätt tryckta mot va randra”, som det står i Staffan Rosvalls och Bengt Petterssons vackra och instruktiva bok om Gotlands orkidéer.
Namnet är inte enbart använt om den hos oss aktuella orkidéarten. I England, där denna orki dé inte växer, är Adam och Eva belagt för andra orkidéer, till exempel jungfru Marie nycklar och Sankt Pers nycklar, men även för andra växter med syftning på kontraster i färg och form. Detta gäller även Tyskland. De engelska ”Adam och Eva”-namnen är i många fall äldre än det första svenska litterära belägget.
Namnet Adam och Eva har inte funnits i den svenska botaniska litteraturen i mer än drygt hundra år. Det lanserades 1888 i den tredje upp lagan av Krok och Almquists välkända flora. Namnet är förmodligen ett svenskt folknamn — det är också belagt för lundkovallen eller natt och dag Melampymm nemorosum - men kan också ha importerats från utlandet. Det kan noteras att Adam och Eva i tidiga upplagor av den ovan nämnda floran är satt inom citations tecken .
Linné beskriver denna orkidéart utförligt i andra upplagan av sin Sverigeflora, men ger den inget svenskt namn. Den förste botanisten som gjorde detta var Samuel Liljeblad, som i sin
Utkast till en svensk flora (1792) kallar den fläderorkis. Under 1 800- talet tillkommer floranamn som fläderyxne och flädernyckel blomster. Vid sekelskiftet 1900 försköna des Adam och
Eva av en Hora-
författare till
paradisorkis.
Men det var namnet Adam
och Eva som
väckte anklang och slog igenom
i Horor och i det Adam och Eva från
allmänna språk- J.W. Palmstruchs
RYDÉN Vt-a <å <.fuv<ar »»•<* o^>
j ^ <
vk) v<* 'v* ^ <f >»1 <y</ T <r
*..•« ( Jg ,^y «VvXsx .V.CY a<v<V J «v<\.-. /v y»& ir ^ ty<i#'»«ar. :ä^t I %%>&. \. A.® öcA«*’
ullviva
I Cymbeline talar Shakespeare om ”the crimson drops in the bottom of a cowslip” och i
Henrik den femte om ”the
freckled cowslip”, i båda fal len med syftning på de orangeröda fläckarna i gullvivans blomma. Shakespeares iakttagelseför måga och dess språkliga manifestationer innefat tade också naturen i stort och smått.
En stor del av våra folkliga växtnamn har sin grund just i människors iakttagelse- och associa- tionsförmåga. Det har gett upphov till många så kallade likhets- eller jämförelsenamn. Gullviva är ett gott exempel på namn av den typen. Ordet
viva är en form av huva: det uppblåsta blomfod
ret har liknats vid en huva, väl närmast en så kal lad struthuva. Samma namngivningsmotiv ligger bakom det dialektala gula byxor och andra gullvi- venamn på byxor, där blomfodret jämförts med gammaldags skinnbyxor eller mamelucker.
Många gullvivenamn innehåller ordet nyckel
[nyckelblomster, jungfru Marie nycklar, Sankt Pers nycklar, himmelsnycklar, majnycklar). Den kon
kreta referensen är här till kronbrämets förmoda de likhet med en äldre nyckeltyp (bultlåsnyckel) och till blomställningens likhet med en nyckel knippa.
Ett vida använt namn för gullvivan, med medeltida anor, har varit oxlägg i olika former. Där har blomskaftet plus blomställningen associ erats med ett oxben, med dess smala skenben och kraftiga lår. Oxlägg rekommenderades av Linné som riksspråksnamn för gullvivan, men där blev han inte lyckosam.
Förutom oxlägg anför Linné i sin Sverigeflora från 1755 som svenska namn för Primula veris bland andra käringtänder (från Småland) och
gökblomma (från Gotland). Kattstövlar, hanelägg
och hanekam (hane = tupp) är några andra folk liga benämningar på den rikt associationsgivande gullvivan.
Gullvivan är en gammal medicinalväxt. Ett
Gullvivia från J.W. Palmstruchs Svensk Botanik V, 1807.
par av dess gamla latinska namn, herba arthritica och herba paralysis, vittnar om dess användning mot gikt och kramp. I sin Swenske Ortekrantz från 1684 meddelar Johannes Palmberg att ”Siuder man desse Blomster i god Attikia, och tager sedan i Näsan, thet stillar Tandewärk
Blommorna har använts vid beredning av mjöd och vin, till ”skönhetssalvor” och ansikts- vatten. Den engelske botanisten och läkaren William Turner skriver i sin örtabok från 1568 att ”Some women sprinkle the flowers of cowslip with white wine and wash their faces with that water to drive wrinkles away ... and make fair faces”. Enligt Linné nyttjades örten ”av engels männen till sallad och vid tillverkning av bak verk”.
Men låt oss återvända till Shakespeares gullvi vor. De fem orangeröda prickarna på blomkro nans flikar har ansetts besitta magisk kraft och i
En midsommarnattsdröm associeras dessa prickar
eller fläckar, i ordet fairy, med älvor: ”Those be rubies, fairy favours, in those freckles live their savours” eller som Carl August Hagberg uttryck er det i sin översättning: ”Och varje stänk är en rubin, som doftar som ett ljuvligt vin, en skänk av hulda feers tropp”. Något att tänka på nästa gång vi tittar in i en gullviva.
iFfc'«»
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3
171
RYDÉN r w or cfcjvn? -/ ? \Xv o **%<**'**” >
0
, CT . ö.p ■ *4. W=> <>N^£> .k'»ja \ <\<%<\<Csu> j r __ „ . -SjA* ’RSV jrtidrarf'^ .< -V „X ungsängsliljaAtt Linné gav kungsängsliljan dess ännu i dag gällande ve tenskapliga namn, Fritillaria
meleagris, är ovedersägligt,
även om både fritillaria och
meleagris var för sig, långt tidigare av lärda bota
nister använts som beteckning för just denna art. Men vad kallade han denna blomma på svenska? Kungsängsliljan är tidigast publicerad som ”svensk” i Linnés Flora svecica 1745 och 1755, där har han dock inte ger den något svenskt namn.
I Linnés Adonis uplandicus (1731) och i hans
Blomster-Almanach (1757) är däremot kungs
ängsliljan döpt till damspelsblomma, ett namn som under formen damspelsblomster också finns i ett protokoll från hans ”herbationes upsalienses”. Dessa namn är förtydligande varianter av daam-
blomma, som, med olika epitet, återfinns i Olof
Rudbecks den äldres trädgårdskataloger. Dam spelet spelades med små runda brickor på ett schackbräde. Damblomma och dess varianter syf tar, liksom liknande tyska namn, på rutmönstret i kungsängsliljans kalk. Denna rutighet går också igen i norskans rutelilje och det engelska cheque
red lily. Det danska vibeaeg, som har paralleller i
tyskan, syftar däremot mera allmänt på likheten mellan blomfärgen och färgen hos ett vipägg.
Det linnéanska namnet damspelsblomma slog aldrig riktigt igenom. Det gjorde inte heller
damspelskronlilja eller brädspels b lomma, som lan
serades av floraförfattare i slutet av 1700- och början av 1800-talet. En ganska allmän sprid ning fick däremot damspelslilja. Det är först belagt i sjätte bandet av Svensk Botanik (1809) och så sent som i Lindmans Svensk fanerogamflo-
ra (1926) ges det parallellt med kungsängslilja.
Hur gammalt är namnet kungsängslilja?. Det vet vi inte. Kanske myntades namnet av någon professor, student eller ”vanlig” Uppsalabo strax efter det att växten spritts från trädgårdar ut på den kungliga ängen. Där upptäcktes den offici
ellt en maj dag 1742 av Linnés vän baron Bielke på Funbo- Lövsta. I den botaniska lit teraturen uppenbarar sig kungs ängslilja först i tredje upp lagan (1816) av Samuel Liljeblads Utkast till en svensk flora. I Krok och Almquists flora lansera des benäm ningen kungsängslilja redan i första upplagan 1883.
Kungsängsliljan är avbildad i John Gerards engelska örtabok från 1597. Gerard odlade den i sin trädgård i London. Han hade fått lökar från Frankrike. Växten, som på engelska vanligen kal las fritillary eller snakes head, har i England en av sina mest anslående förekomster vid Magdalen College i Oxford. .
Kungsängslilja från J.W. Palmstruchs Svensk Botanik I, 1802.
.._* wfMt'
Mats Rydén är professor emeritus i engelska vid Uppsala universitet. Detta är tredje delen av hans serie om växternas namn. Adress: Tjudervägen 15, SE-756 47 Uppsala.
^BOTANISK LITTERATUR &TARJA RINTALA