Antalet rödlistade kärlväxter ökar från 445 till 505 arter. Förändringarna beror framförallt på det nya rödlistningssystemet samt nyvunnen kunskap. Man har bland annat ldarat av att bedöma de besvärliga artkomplexen av björn bär och maskrosor. Mora Aronsson sammanfat tar här läget för riktes kärlväxtflora.
TEXT: MORA ARONSSON
ör kärlväxternas del har det nya kategori systemet betytt en hel del förändringar. Det som främst märks är att antalet kärl växter på Rödlistan har ökat från 445 till 505. Eftersom 42 arter tagits bort från listan innebär det att 102 stycken tillkommit.
De många floraprojekt som pågår runt om i Sverige har gett ovärderliga uppgifter om våra kärlväxter. Det handlar bland annat om arternas aktuella utbredningar och även om hur de har förändrats under 1900-talet. Det har dock varit svårt att ställa samman en nationell bild utifrån dessa många regionala. De regionala situationer na är ofta inte samstämmiga och i några fall rent av motsägande. Arbetet med att klassificera kärl växterna i det nya kategorisystemet har varit tidsödande och tidvis tålamodsprövande. Inte så mycket på grund av brist på data (vilket gäller flera andra organismgrupper) utan snarare på grund av den enorma mängd data som finns och svårigheterna med att fa tag i och utvärdera dem.
Jordbrukslandskapet utarmas
Av de 102 nya kärlväxterna är merparten knutna till jordbrukslandskapet (70 stycken varav 48 endast förekommer där). I denna grupp ingår ett stort antal småarter av björnbär och maskrosor som inte bedömts tidigare, men även bortsett från dessa 26 arter, är tillskottet ojämförligen störst från jordbrukslandskapet. Den näst största
gruppen är våtmarks- och strandarter, 17 arter, där hälften av arterna även är knutna till od lingslandskapet (hävdade fuktmarker). Nytill komna arter finns även i skogslandskapet, fjäl len, havet och på havsstränder; drygt 10 arter per naturtyp.
I den förra Rödlistan (Aronsson m.fl. 1995) togs ett mindre antal maskrosor med. Arbetet med maskrosorna har sedan dess fortsatt och ett snabbt ökande intresse för denna grupp har lett till att ytterligare 9 arter tillkommit på Rödlis tan. Merparten av maskrosorna som rödlistades 1995 hörde till strandmaskrosorna (sektion Pa-
lustrid). En ny europeisk monografi över strand-
maskrosorna (Kirchner & Stepanec 1998) har lett till att det gått att göra en bedömning av hela sektionen inför årets Rödlista. Strandmask rosor är knutna till fuktiga hävdade marker, främst strandängar, vilket är en kraftigt minskan de biotop. En ny sektion på Rödlistan är sand- maskrosorna (sektion Erythrosperma), en grupp som inte alls bedömts tidigare. De förekommer bland annat på torra, ogödslade betesmarker, en annan i dag hotad biotop.
En grupp av björnbär, de så kallade äkta björnbären (sektion Rubus) fanns med redan på den första Rödlistan för kärlväxter (Floravårds- kommittén för kärlväxter 1985). Nu har även krypbjörnbären (sektion Corylifolius) bedömts, vilket betytt att 16 av de 23 bofasta krypbjörn bären tillkommit på Rödlistan.
Att situationen för jordbrukslandskapets bio logiska mångfald fortsätter att försämras märks tydligt vad gäller nytillskottet av arter på Röd listan. De består främst av arter från olika typer av hävdade marker. Alvaren på Öland och Got land har bidragit med nya arter som dvärgkäm par Plantago tenuiflora, ölandssolvända Helian-
themum oelandicum, ullranunkel Ranunculus illy- rucus. Sandstäppen har fortfarande en mycket
trängd situation och även dess främsta
karaktärs-SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 165
R
O
D
L
IS
T
A
N
K
O
D
L
IS
T
A
N
ARONSSON Försvunnen (RE) StrandmalortArtemisia stelleriana har försvunnit från Sverige sedan publiceringen av förra Rödlistan 1995. Här är den fotograferad på sin sista lokal i Bohuslän där den sågs för sista gången 1995. Missgynnad (NT) Alvararten Ullranunkel Ranunculus illyricus är ny på Rödlistan och en av de många arter som hotas när hävden minskar (mitten).
m
■ ' ’i#5 ;f
fe
.
• . -S-.iilart tofsäxingen Koeleria glauca har nu kommit med på Rödlistan. Även övriga torra betesmarker har fått ett tillskott av rödlistade arter genom bland annat trollsmultron Drymocallis rupestris och revig blodrot Potentilla anglica. För de häv dade fuktmarkerna fortsätter situationen att vara kritisk och strandmaskrosorna (Taraxacum sek tion Palustria) är en av våra mest hotade kärl- växtgrupper. Klockgentiana Gentiana pneumo-
nanthe är ytterligare ett tillskott på rödlistade
arter från denna biotop.
De nya våtmarks- och strandarterna är dess utom till en del även hävdgynnade men där finns också andra arter som klådris Myricaria germani
ca och strandlummer Lycopodiella inundata.
Sjöar och vattendrag har fatt 6 nya arter röd listade. Sett till hur många kärlväxter som totalt växer i vatten är tillskottet stort, dessutom finns här våra största kunskapsluckor vad det gäller trender och hot. Två limniska natearter som är nya på Rödlistan är bandnate Potamogeton com-
pressus och uddnate P. ftiesii.
Under de senaste åren har ett antal mycket sällsynta kärlväxter upptäckts som bofasta i Sve rige och därmed kommit med på Rödlistan. Det gäller spädlosta Bromus pseudosecalinus,
kustgull-pudra Chrysosplenium oppositifolium (Olsson 1995), raggdraba Draba subcapitata (Ljungstrand 1999) och stolt trampört Polygonum aviculare ssp. excelsius (Karlsson 2000).
Vilka arter har utgått?
Gränsen mellan arter som ska vara med på listan och arter som ska klassas som livskraftiga har bli vit betydligt lättare att dra med det nya kategori systemet. Av de 42 kärlväxter som utgått från lis tan har 35 klassificerats som Livskraftig (LC). Det betyder att de inte fyller något av kriterierna för att klassas ens i kategorin Missgynnad (NT). Flertalet av dessa kärlväxter har relativt stora po- pulationer och är endast mycket svagt minskan de, stabila eller till och med svagt ökande.
Ett mindre antal kärlväxter har tagits bort från listan på grund av att deras oklara taxono- miska ställning, underart är numera minsta taxo- nomiska enhet som normalt bedöms för Rödlis tan. För brantelm Elymus caninus var. behmii och kal rödblära Silene dioica var. smithii är det tvek samt hur väl skilda de egentligen är från sina huvudarter. Samma sak kan nog sägas gälla huvudarun Centaurium erythraea var. capitatum. I det fallet är huvudarten, flockarun Centaurium
ARONSSON
erythraea, redan rödlistad så huvudarun rödlistas
automatiskt.
En varietet finns dock kvar på Rödlistan. Det är svensk ögontröst Euphrasia stricta var. suecica som är ekologiskt väl skild från huvudarten genom att den är helt knuten till slätter, något som den i stort sett är ensam om i den svenska floran.
Den tredje och sista gruppen av kärlväxter som utgått ur Rödlistan är arter som odlats och endast i enstaka fall naturaliserats. Denna gräns dragning har varit en av de mest diskuterade eftersom det finns motstridiga åsikter i frågan; ska vi endast ha med inhemska arter på Rödlis tan eller bör man ta med i stort sett alla bofasta arter?
Även om kriterierna är entydiga saknas i många fall underlagsinformation för en helt säker klassning. Var går gränsen mellan kvarstå ende och naturaliserad? Hur lång kontinuitet har en enstaka population? Den här frågan är inte slutdiskuterad och vi kommer säkert att fa åter komma framöver med en grundligare diskussion om problemen. Resultatet av diskussionerna denna gång blev i alla fall att 4 arter fick lämna Rödlistan: Dansk körvel Anthriscus cerefolium,
Akut hotad (CR)
Spädlosta Bromus pseudosecalinus
är en mycket sällsynt art som befunnits vara bofast i Svergie.
1996 hittades den på 2 lokaler i Bohuslän.
brunnäva Geranium phaeum, vårflenört Scrophu-
laria vernalis och grenigt kungsljus Verbascum lychnitis.
Förändringar i listan
Vilka förändringar har då skett med de kärlväx ter som är med på Rödlistan både 1995 och 2000? Några detaljerade analyser går inte att göra på grund av att bedömningarna till de två Rödlistorna är gjorda enligt olika system, men vissa tendenser är ändå tydliga.
Det som kan ses som positiva förändringar beror huvudsakligen på ett bättre kunskapsun derlag och inte på att något egentligen ”hänt” ute i naturen. Många arter har eftersökts inten sivt och det har visat sig att de haft starkare
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3
167
R
O
D
L
IS
T
A
N
R
O
D
L
IS
T
A
N
ARONSSONpopulationer än vi trott, detta gäller till exempel hedjohannesört Hypericum pulchrum och grus nejlika Gypsophila muralis.
De negativa förändringarna är även de till en del beroende på ett bättre kunskapsunderlag. Men en faktisk försämring pågår också. Främst sker detta inom jordbrukslandskapet där de hävdberoende arterna far det allt svårare, trots att det satsas en hel del resurser på att bevara deras miljöer. Framförallt är betet långt ifrån tillräck ligt för växter som fältgentiana Gentianella cam-
pestris ssp. campestris och kustgentiana G. cam- pestris ssp. baltica samt finnögontröst Euphrasia
rostkoviana ssp. fennica. För arter som nålkörvel Scandix pecten-veneris och kalvnos Misopates orontium måste resurser omedelbart sättas in om
de ska finnas kvar som åkerogräs i landet vid nästa revision av Rödlistan om 5 år. Däremot är situationen för gårdsväxterna inte lika kritisk. Dessa kostar inte mycket att ta hänsyn till om bara brukaren känner till deras existens.
Inom skogslandskapet är situationen för de rödlistade kärlväxterna i stort oförändrad. Fort farande händer det att lokaler för norna Calypso
bulbosa eller röd trolldruva Actaea erythrocarpa
avverkas.
På havsstränder har åtskilliga arter fatt det sämre, orsakerna är flera och ofta oklara. Även här har i många fall hävden försämrats, ibland har invasionsarter som vresros Rosa rugosa tagit över, men stränderna utnyttjas också oftare till bland annat bebyggelse och badplatser, verksam heter som dessutom förorenar.
Försvunna och återfunna arter
Kategorin Försvunnen (RE) har tyvärr fatt en nykomling sedan Rödlistan 1995, nämligen sandmalört Artemisia stelleriana som sågs sista gången 1995 på sin sista lokal i Bohuslän. Under samma tidsperiod har 3 försvunna arter återfun nits: selleri Apium graveolens i Skåne (Olsson 1996), fm tofs-äxing Koeleria macrantha i Skåne (Olsson 1999) och ishavshästsvans Hippuris
tetraphylla i Ångermanland (Ericsson & Bader
2000). Vilken blir nästa återfunna art?
Citerad litteratur
Aronsson, M., Hallingbäck, T. & Mattsson, J.-E. 1995. Rödlistade växter i Sverige 1995. ArtDatabanken, SLU.
Ericsson, S. & Bader, P. 2000. Ishavshästsvans
Hippuris tetraphylla åter i Sveriges flora.
Svensk Bot. Tidskr. 93: 233—247. Floravårdskommittén för kärlväxter, 1985.
Preliminär rödlista över hotade kärlväxter i Sverige. Svensk. Bot. Tidskr. 79: 362-366. Gärdenfors, U. 2000. Sveriges nya rödlista.
Svensk Bot. Tidskr. 94:139—147.
Karlsson, T. 2000. Polygonum L. I. Jonsell, B. ed. Flora Nordica 1. Stockholm.
Kirschner, J. & Stepanec, J. 1998. A Monograph of Taraxacum sect. Palustria: 1-281.
Pruhonice.
Ljungstrand, E. 1999. En i Skandinavien tidigare okänd draba, raggdraba Draba subcapitata, funnen i Pite lappmark. Svensk Bot Tidskr. 93: 9-18.
Olson, K.-A. 1995. Kustgullpudra Chrysosple-
nium oppositifolium, funnen i Skåne. Lunds
Bot. Förening medlemsblad 1995(2): 12-13. Olsson, K.-A. 1996. Vildselleri åter i Skåne.
Lunds Bot. Förenings medlemsblad 1996(3): 8-9.
Olsson, K.-A. 1999. Fin tofsäxing Koeleria
macrantha åter i Sverige. Lunds Bot.
Förenings medlemsblad 1999(2): 9-10. Mora Aronsson är huvudansvarig för kärlväxter på ArtDatabanken. Adress: ArtDatabanken, SLU,
Box 7007, SE-730 07 Uppsala. E-post: mora.aronsson^dha.slu.se Floravårdskommittén för kärlväxter 1998-99
Mora Aronsson (sekr.) Anders Bertilsson Stefan Ericsson Lena Jonsell Göran Mattiasson Örjan Nilsson (ordf.) Peter Ståhl