Lavar Lichens Lichen
WEDiSH Species
Volym 94 • Häfte 3 • 2000
utr'innla'
C+2C,
ki^nlav pstslf'nnlav
ampar
,ntlu.ds sterhottens
Svenska Botaniska Föreningen
Kansli Svenska Botaniska Föreningen c/o Fytoteket, Uppsala universitet, Norbyvägen 16, SE-752 36 Uppsala.
Intendent Linda Svensson.
Tel: 018-471 28 91, fax: 018-471 27 94.
E-post: Linda.Svensson*®
evolmuseum.uu.se Öppettid
Måndag—fredag 10.30—12.00, tisdagar även 17.00-19.00.
Hemsida http://www.sbfc.se Medlemskap 265 kronor (inkl. tid
skriften). För utomlandsboende till
kommer portokostnad. Familjemed
lemskap (utan tidskriften) 40 kr.
Postgirokonto 48 79 11 -0.
Styrelse
Ordförande: Roland Moberg, Fytoteket Uppsala universitet, Norbyvägen 16, SE-752 36 Uppsala.
Tel: 018-471 27 91. E-post:
roland.moberg@evolmuseum.uu.se Vice ordf: Margareta Edqvist, Nässjö.
E-post: margareta.edqvist@swipnet.se Sekreterare: Evastina Blomgren, Dalg. 7-9, SE-456 32 Kungshamn.
Tel: 0523-320 22.
E-post:
evastina. blomgren
@swipnet.se
Kassör: Göran Lundeberg, Lidingö. Övriga: Anders Bohlin, Trollhättan; Thomas Karlsson, Enskede; Mats Karström, Vuollerim; Göran Mattiasson, Lund; Kjell-Arne Olsson, Kristianstad; Staffan Åström, Krokom.
Svensk Botanisk Tidskrift
Svensk Botanisk Tidskrift publicerar originalarbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nor
diskt intresse. Tidskriften utkommer sex gånger om året; varje volym omfattar sex häften med samman
lagt cirka 360 sidor.
Ägare Svenska Botaniska Föreningen.
© Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikelförfatt- tare och fotograf har upphovsrätterna. Publicerade fotografier kan komma att återanvändas i tidskriften.
Ansvarig utgivare Ordförande i Svenska Botaniska Föreningen, Roland Moberg, se Svenska Botaniska Föreningen.
Redaktör Agneta Bergström, c/o Fytoteket, Uppsala universitet, Norbyvägen 16, SE-752 36 Uppsala.
Telefon: 018-471 28 91, 0709-58 10 90 torsdag
fredag. Fax: 018-471 27 94. E-post: sbt@sbf.c.se Instruktioner till författare finns på föreningens hemsida och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fas från redaktören.
Prenumerationspris år 2000 är 265 kr inom Sverige, 350 kr inom Norden,
400 i övriga Europa och 465 kr utanför Europa. För medlemmar i Svenska Botaniska Föreningen ingår prenumera
tionen i medlemsavgiften. Enstaka häften 50 kr, äldre volymer 155 kr.
Postgiro 48 79 11-0.
Prenumerationer och enstaka häften kan beställas från föreningens kansli, Svenska
Botaniska Föreningen.
E-post:Linda.Svensson@
evolmuseum.tiu.se Index Generalregister för 1967-1986 (218 sidor) kan beställas från kansliet.
Pris 62:50 + frakt. Index för 1967—1997 finns på föreningens hemsida.
Formgivning Lena Eliasson, Grafiska Språnget, Stockholm.
Tryck och distribution BTJ Tryck AB, Lund.
^ORDFÖRANDEN HAR ORDET
Rödlistade organismer och hotad kunskap
J
ust nu (i början av juni) när naturen är som vackrast har man svårt att inse det sorgliga faktum att tusentals växter och djur är ho ta
ue i vårt land. Vad jag minns har buskar och träd aldrig blommat så ymnigt som i år och i det här fallet vill jag ha kort minne.
Eftersom ArtDatabanken i maj presenterade en helt ny Rödlista över hotade och missgynna
de organismer har vi ägnat en stor del av detta häfte åt en fyllig redogörelse av situationen för de grupper som traditionellt faller inom botani
ken. Ulf Gärdenfors, som är ställföreträdande föreståndare för Artdatabanken, har haft vänlig
heten att ge en översikt av och kommentera de nya kategorierna. Olika specialister ger oss sedan sin syn på situationen för respektive grupp. Jag rekommenderar alla våra medlemmar och läsare att begrunda situationen för de växter som ligger i riskzonen i olika delar av vårt avlånga land.
Som chef för en av världens mest betydande växtsamlingar får jag besök av forskare från olika delar av vårt klot, men även ”vanliga” botanister tittar in då och då. Häromsistens var Anders Bertilsson från Västgötafloran på besök och vid en pratstund fick jag veta att flera socknar i bland annat Västergötland har försvunnit eller ändrat gränser på lantmäterikartorna. Nya kartor kommer alltså inte att ha samma sockenindel
ning som de äldre. Historielösa lantmätare kan man tycka. Undersök vad som hänt med sock
narna i din landsdel! Många trodde nog att vi genom att använda socken och landskap i lokal
angivelserna när vi inventerar skulle slippa undan de förändringens vindar som drabbar kommuner och län, men ack nej.
Det är kanske förmätet att tro att vår skrivelse till Statsministern om Statens Fastighetsverks inkompetens att sköta sin skog har givit eko i
maktens korridorer. På Dagens Nyheters debatt
sida den 5 juni har i alla fall både Statsministern och Miljöministern tagit till orda och far man tro det inlägget kommer Fastighetsverkets skogs- innehav snart att vara ett minne blott.
Jag har också fatt brev från Boulder, Colorado med anledning av de rader jag skrev i förra häf
tet om Zoologiska museet i Lund och dess hota
de entomologiska samlingar. Brevskrivaren som är väl insatt i förhållandena i USA förfasade sig över att Sverige nu tycks gå i deras fotspår. Där finns snart sagt inga experter att tillgå för be
stämning av olika växtgrupper. Han hade hop
pats att vår linneanska tradition skulle förhindra den utvecklingen i Sverige. Jag är inte så överty
gad. Sveriges Mykologiska Förening har i ett upprop till Naturvårdsverket påpekat att flertalet av våra universitet och museer inom några år kommer att helt sakna mykologiska tjänster med taxonomisk inriktning, det vill säga svampexper
ter på vetenskaplig nivå. Naturvårdsverket slår ifrån sig och hänvisar till universitet och andra instanser. Medan gräset gror dör kon.
Ha en skön sommar! Vi ses i Halland.
1-^
ROLAND MOBERG
roland.moberg@evolmuseum.uu.se
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 137
R Ö D L IS T A N
Sveriges nya RODLISTA:
ett nytt klassificeringssystem
I maj 2000 presenterade ArtDatabanken i Uppsala den nya nationella Rödlistan. Den omfattar 4 120 arter, varav 1 953 klassificeras som hotade. Alla bedömda växter, svampar och djur har för första gången samlats i en volym.
Rödlistningen bygger på ett helt nytt interna
tionellt system som presenteras närmare i detta temanummer av SBT. Ulf Gärdenfors, som har varit huvudansvarig för arbetet, inleder med en presentation av det nya rödlistningssystemet.
TEXT: ULF GÄRDENFORS
F
em år efter senaste Rödlistan för kärlväxter (Aronsson m.fl. 1995) har ArtDatabanken nu publicerat en ny nationell Rödlista(Gärdenfors 2000a). Den är resultatet av en ge
nomgång av situationen för cirka 20 000 arter (taxa), varav 8 100 kärlväxter och kryptogamer.
En stor nyhet är att kategorierna och dess krite
rier är helt omgjorda. De bygger på det nya sys
tem som Internationella naturvårdsunionen (IUCN) tagit fram för global rödlistning (IUCN 1994), vilket sedan anpassats för nationell till-
Rödlista
En rödlista är en förteckning över arter som enligt specifika kriterier bedöms löpa risk att försvinna från det område som listan avser, t.ex. ett land eller hela världen. Arterna place
ras i kategorier som speglar försvinnanderis
ken.Vid bedömningen tas ingen hänsyn till bevarande- eller åtgärdsprioritet. Däremot utgör rödlistan ett viktigt underlag för sådana prioriteringar. I Sverige tar ArtDatabanken till
sammans med expertkommittéer fram förslag till en nationell rödlista och Naturvårdsver
ket fastställer den som Sveriges officiella Rödlista.
lämpning (Gärdenfors m.fl. 1999). Systemet har blivit mer komplicerat men också mer objektivt.
Dessutom har det blivit lättare att göra jämförel
ser mellan organismgrupper respektive olika län
ders listor.
De kriterier som gör att en art listas i en viss kategori måste redovisas, liksom en kort resumé av de data som legat till grund för bedömning
en. Hela processen är sålunda betydligt öppnare för insyn än tidigare. I denna artikel ger jag en översiktlig beskrivning av det nya rödlistnings
systemet. För den som vill sätta sig in i alla detaljer rekommenderas skriften Hur rödlistas arter? Manual och riktlinjer (Gärdenfors 2000b).
Rödlistning = riskbedömning
Den grundläggande filosofin bakom rödlistning är att bedöma arters framtida överlevnadsmöjlig- heter eller risken för att de ska dö ut. De nya kriterierna är därför formulerade för att direkt identifiera arters/populationers försvinnanderisk.
De bygger på välkända varningssignaler som att populationer minskar, har små utbredningsom
råden, består av fa individer, är fragmenterade, fluktuerar kraftigt eller är utsatta för hotfaktorer som inverkar negativt på artens fortlevnad.
Dessa varningssignaler har formulerats i form av 5 huvudkriterier benämnda A-E, samt ytterliga
re underkriterier.
Kriterierna gäller för de tre kategorierna Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar. Arter i dessa kategorier kallas hotade. Kategorin Missgynnad definieras som att arten nästan uppfyller kriteri
erna för Sårbar. Sådana arter där man har miss
tankar om att de är hotade (eller t.o.m. försvun
na) men har för lite kunskap för att kunna testa kriterierna klassificeras i kategorin Kunskapsbrist.
Arter som redan dött ut från landet klassificeras i kategorin Försvunnen. Först om en art också dör ut från hela jorden benämns den Utdöd. Såvitt vi
GÄRDENFORS
vet finns det ingen art som levt i Sverige efter år 1800 som helt dött ut.
Begreppsmässigt, men utanför själva Rödlist
an, finns ytterligare två kategorier: Livskraftig och Ej bedömd. Alla de arter som bedömts mot kriterierna, men inte uppfyllt något av dem, kal
las Livskrafig- hit hör 80 % av de bedömda arterna.
Kategorin Ej bedömd används för två typer av arter (taxa): Dels sådana vars situation ännu inte alls beaktats, t.ex. flertalet alger, primitiva svam
par, många skorplavar och en lång rad apomik- tiska kärlväxter, dels sådana taxa som inte kan bedömas då de inte har naturligt förekommande populationer i landet eller representerar en allt för låg taxonomisk nivå. Taxa i kategorierna Livskrafig och Ej bedömd förtecknas ej på Röd
listan såvida de inte tidigare varit rödlistade men nu ändrat status.
När kategorierna förkortas används de engel
ska förkortningarna (figur 1), enligt rekommen
dationer från IUCN. Bland annat därför att kategorin Kunskapsbrist ligger så att säga på tvä
ren över alla andra kategorier är det inte möjligt med ett sådant siffersystem (0-4) som tidigare ofta användes.
Bedömningskriterier
Används när man ska bedöma i vilken kategori en art ska rödlistas (tabell 1).
Populationsminskning. Kriterium A tar fasta på att arter vars populationer minskar kraftigt löper ökad risk att dö ut. Kriteriet avser en minskning inom en tioårsperiod, alternativt en tidslängd motsvarande 3 generationer, bakåt eller framåt i tiden. Generationsalternativet finns beroende på att en hotfaktor som slår mot en långlivad art ofta inte visar sig i form av min
skande populationer förrän långt senare. Det finns ingen övre gräns för hur talrik en art får vara för att uppfylla A-kriteriet. En kraftig popu
lationsminskning är alltid en varningssignal som måste tas på allvar. Naturliga fluktuationer räk
nas inte som minskning.
Litet utbredningsområde. Kriterium B tar fasta på att arter som har små utbredningsområ
den löper ökad risk att dö ut. Den geografiska utbredningen kan här mätas på två sätt: Utbred
ningsområde respektive förekomstarea (figur 2).
Därtill måste minst två av tre tilläggskriterier vara uppfyllda: (1) kraftigt fragmenterad utbred
ning eller få lokaler; (2) fortgående minskning eller (3) extrema fluktuationer.
Liten population som minskar. Kriterium C tar fasta på att små populationer är extra känsliga för hot som gör att de minskar ytterligare.
Kriteriet förutsätter att man känner (eller kan uppskatta) antalet könsmogna individer och att populationen minskar. För klonbildande orga
nismer är individbegreppet inte lätt att definiera.
Det skulle vara fel att översätta det med ”gene
tiskt identisk enhet”, eftersom hotbilden då skul
le kraftigt överdrivas för arter som förökar sig vegetativt eller apomiktiskt. Där så har varit möjligt har vi för klonbildande arter använt en pragmatisk definition och likställt individ med tuva, kudde eller motsvarande. Kärlväxters frö
bank komplicerar individbegreppet ytterligare.
Femtio blommande individer representerar kan
ske bara ”toppen av ett isberg”. Vi har dock valt försiktighetsprincipen och - om inget närmare är känt om fröbankens omfattning — valt att bortse ifrån den vid angivande av individantal.
Extremt liten population. D-kriteriet tar fasta på att mycket små populationer löper ökad risk att dö ut även om man inte ser några konkreta
Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) En sammanslutning av cirka 900 regeringar, statliga myndigheter och icke-statliga organisa
tioner från 133 länder med målet att skydda och bevara samt uthålligt nyttja naturens mångfald. Den grundades 1948, har sitt säte i Schweiz och är indelad i 6 arbetsområden (kommissioner).
Kommissionen för artbevarande, Species Survival Commission (SSC), är den största kommissionen med 7 000 ideellt arbetande medlemmar i 115 expertkommittéer. Den sysslar med bevarande av arter och dess bio
toper och producerar de globala rödlistorna.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 139
R O D L IS T A N
R O D L IS T A N
GARDENFORS
Figur I.
Följande kategorier används i Rödlistan (arter i kategorin Livskraftig rödlistas dock inte):
Kunskapsbrist
-
DD (DataDeficient)Försvunnen - RE (Regionally Extinct) Akut hotad - CR
(Critically Endangered) Starkt hotad - EN
(Endangered)
Sårbar -VU (Vunerable)
Missgynnad - NT (Near Threatened)
Livskraftig - LC (Least Concern)
Rödlistas ej
Tabell I.
Kategorierna Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar definieras av följande kriterier:
A Populationsminskning 1 har minskat 2 förväntas minska
B Litet utbredningsområde och Populationen
1 fragmenterad 2 minskande eller 3 extremt fluktuerande
C Populationen är liten och minskar 1 snabb minskning
2 fragmenterad
D Populationen är mycket liten (=D I för VU)
2 mycket liten förekomstarea (endast VU)
E Kvantitativ riskanalys
Rödlistans kategorier
Försvunnen (RE, Regionally Extinct): En art är Försvunnen när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är potentiellt kapabel till reproduktion inom landet (regionen) har dött eller försvunnit.
Akut hotad (CR, Critically Endangered): En art tillhör kategorin Akut hotad när den löper extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid enligt något av kriterierna A till E för kategorin.
Starkt hotad (EN, Endangered): En art tillhör kategorin Starkt hotad om den inte uppfyller något av kriterierna för Akut hotad, men ändå löper myck
et stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid enligt något av kriterierna A till E för kate
gorin.
Sårbar (VU,Vulnerable): En art tillhör kategorin Sårbar om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad eller Starkt hotad, men löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv enligt något av kriterierna A till E för kategorin.
Missgynnad (NT, Near Threatened): En art tillhör kategorin Missgynnad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterier
na för Sårbar.
Kunskapsbrist (DD, Data Deficient): Till denna kategori förs arter vars utbredning och/eller popu- lationsstatus man inte har tillräckliga kunskaper för att göra vare sig en direkt eller indirekt bedömning av utdöenderisken. Enligt tillämpningsreglerna bör det dock finnas misstankar om att arten kan vara hotad eller t.o.m. försvunnen.
Övriga kategorier (arterna ej rödlistade)
Livskraftig (LC, Least Concern): En art tillhör kategorin Livskraftig om den vid utvärdering inte uppfyller något av kriterierna för någon av kategori
erna Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar eller Missgynnad.
Ej bedömd (NE, Not Evaluated): En art tillhör kategorin Ej bedömd om den ej bedömts enligt kri
terierna (vilket kan bero på antingen att man inte beaktat den eller att den inte uppfyller villkoren för att få bedömas).
GÄRDENFORS
T
hot. Förutom att dessa populationer ofta drab
bas av inavel, annan genetisk utarmning, skeva könskvoter och problem med att finna en indi
vid av motsatt kön, kan det räcka med att en enstaka oförutsedd händelse - en dålig sommar, en storm som ödelägger biotopen eller att någon plockar de sista individerna - för att arten ska slås ut. Under Akut hotad och Starkt hotad finns enbart ett alternativ (antal individer), men under Särbar finns även ett andra, D2, som mäter före
komstarea eller antal lokaler. Under VU D2 hamnar ofta de riktigt sällsynta arter som inte fångats upp av något av de andra kriterierna.
Kvantitativ riskanalys. E-kriteriet är det enda som rakt av i siffror definierar risken att en art ska försvinna. Kriteriet förutsätter en kvantitativ riskanalys eller så kallad sårbarhetsanalys. En for
mell sårbarhetsanalys bygger på en matematisk modell som beskriver hur en population växer eller krymper under olika förutsättningar (till
växthastighet, mortalitetsstorlek, miljövariabler).
Hur pass bra en sådan modell kan förutsäga
populationens framtid beror naturligtvis på hur realistisk den är, bland annat huruvida den tar hänsyn till förväntade habitatförändringar (Gärdenfors, i tryck; Kindvall 1998).
På växtsidan är mig veterligt stor ögontröst Euphrasia rostkoviana spp. rostkoviana (Kindvall 1998) den enda växt där en sårbarhetsanalys gjorts med syftet att undersöka försvinnanderis
ken på nationell nivå. Tekniken för sårbarhets- analyser är dock under utveckling och vi kan förvänta oss att dra nytta av detta redskap i stör
re utsträckning framöver.
Bedömningen mot kriterierna
I tabell 2 ges en översikt av de olika tröskelvär
dena för kategorierna Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU). Rödlistningssyst- emet är dock ännu mer detaljerat och innehåller framförallt definitioner av olika termer som är viktiga att förstå (Gärdenfors 2000b).
Att bedöma en art är ungefär som att använ
da en bestämningsnyckel. Man provar systema-
2.
Definition av olika utbredningsmått enligt rödlistningssystemet.Vänstra delfiguren visar en arts utbred
ning i form av lokaler. Mellersta delfiguren visar hur man mäter utbredningsområdet: man drar en linje runt alla lokalerna och mäter den inneslutna arealen. Högra figuren visar hur man mäter förekomstare
an: Man lägger ett rutnät (vanligen 5x5 km2) över förekomsterna och lägger sedan samman arealen av alla de rutor som arten förekommer i.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 141
R O D L IS T A N
K O D L IS T A N
GARDENFORS
Tabell 2. Översikt av kriterierna för IUCN:s hotkategorier
Minst ett av kriterierna A-E ska vara uppfyllt för att en art ska placeras i respektive hotkategori.
Akut hotad Starkt hotad A. Populationsminskning med minst 80 % på 10 år 50 % på 10 år
eller 3 gen. eller 3 gen.
Mätt som endera av följande:
Observerad, uppskattad, beräknad eller förmodad populationsminskning. eller Prognosticerad eller förmodad framtida minskning. baserat på a. direkt observation
b. för arten tillämpligt abundansindex
c. minskad förekomstarea, utbredningsområde och/eller försämrad habitatkvalité
d. faktisk eller potentiell exploatering av arten e. negativ påverkan från införda arter, hybridisering,
patogener, föroreningar, konkurrerande arter el. parasiter Liten utbredning och minskning el. fluktuation
Antingen är utbredningsområdet eller förekomstarean
samt minst 2 av följande kriterier uppfyllda:
Arten uppvisar en kraftigt fragmenterad utbredning (isolerade subpopulationer, vilket medför minskad sannolikhet för återkolonisation om någon av dessa dör ut) eller är endast känd från:
<100 km2
<10 km2
I lokal 2. Fortgående minskning i någon av följande
a. utbredningsområde b. förekomstarea
c. ytan av och/eller kvalitén på artens habitat d. antalet lokaler eller delpopulationer e. antalet könsmogna individer 3. Extrema fluktuationer i
a. utbredningsområde b. förekomstarea
c. antal lokaler eller subpopulationer d. antalet könsmogna individer C. Liten populationsstorlek och minskning
Antalet könsmogna individer
samt ett av följande 2 kriterier uppfyllda 1. Snabb minskning
2. Fortgående minskning samt endera
a. populationen fragmenterad eller alla delpop:
b. alla individer finns i en enda delpopulation D. Mycket små eller begränsade populationer
Antalet könsmogna individer
eller (endast tillämpbart för Sårbar) D2
grad ej specif.
<5 000 km2
<500 km2
<5 lokaler ej specif.
>en tiopotens >en tiopotens
<250
>25 % på 3 år eller I gen.
grad ej specif.
<50 ind.
<50
<2 500
>20 % på 5 år eller 2 gen.
ej specif.
<250 ind
<250
Sårbar
Kvantitativ analys
Sannolikheten för utdöende i vilt tillstånd är:
20 % på 10 år eller 3 gen.
<20 000 km2
<2 000 km2
<10 lokaler ej specif.
>en tiopotens
<10 000
>10 % på 10 år eller 3 gen.
ej specif.
< I 000 ind.
<1 000 förek.area
<100 km2 el. <5 kända lokaler
>50% inom 10 år eller 3 gen.
>20% inom 20 år >10% inom 100 år eller 5 gen.
GÄRDENFORS
tiskt alternativ för alternativ. Dock finns en vik
tig skillnad: Om man finner att en art är Akut hotad (CR) enligt till exempel Al-kriteriet (popu- lationsminskning med >80 % under de senaste 10 åren eller 3 generationerna) så far man inte nöja sig med det. Man måste prova alla alternati
ven under A-E-kriterierna. Det kan nämligen visa sig att den även uppfyller kriterierna för Akut hotad under exempelvis C (liten och min
skande population). Eftersom man numera måste redogöra för på vilka grunder (kriterier) som man listar en art i en viss kategori är det viktigt att alla alternativ har prövats.
Olika kriterier kan ge olika utfall, men man följer försiktighetsprincipen och klassificerar all
tid arten i den högsta (mest allvarliga) kategorin.
En bedömning av stor ögontröst (tabell 3) visar att olika kriterier motsvarar olika kategorier, men enligt reglerna ska arten klassificeras i den allvar
ligaste kategorin, i detta fall som Starkt hotad (EN) Bl+2de+3d. Bokstäverna och siffrorna efter kategorin talar i översiktlig form om just på vilka grunder man klassificerat underarten som Starkt hotad i detta fall. Enligt kriterieöversikten (tabell 2) kan man se att stor ögontröst har ett utbred
ningsområde som är mindre än 5 000 km2 eller en förekomstarea som är mindre än 500 km2 (B), vidare att den har en fragmenterad utbredning eller att den förekommer på högst 5 lokaler (Bl), att förekomstarean och ytan eller kvalitén av dess habitat minskar (B2de), samt att antalet indivi
der fluktuerar extremt (B3d).
Det är vanligt att man inte har så exakta data att man kan avgöra till exempel hur många pro
cent en art minskat med under de senaste 10 åren eller 3 generationerna. Systemet tillåter dock att man extrapolerar eller gör indirekta bedömningar baserade på exempelvis habitatkva- litet eller hotfaktorer. När det gäller minskning tillåts man även att bedöma framtida (komman
de 10 åren /3 generationernas) minskning. Allt måste dock redovisas så att andra kan kontrollera rimligheten av påståendet.
För många grupper är kunskapen om arters förekomst så pass begränsad att man har goda skäl att anta att det finns betydligt fler förekom
ster i landet än vad som är kända. Dessa mörker
tal har vi ofta räknat med när vi bedömt arterna mot kriterierna. Har man inte kunskap att ens indirekt bedöma en art mot något av kriterierna, men ändå har en misstanke om att arten kan vara hotad, klassificeras den i kategorin Kunskapshrist (DD).
Alla taxa kan inte rödlistas
Kriterierna för rödlistning kan endast tillämpas på taxa som är naturligt förekommande i landet.
Vi har definierat detta som att (1) den måste ha funnits reproducerande i landet år 1800 eller senare; (2) om den inkommit passivt genom människans transporter och liknande ska den ha gjort så före år 1900 och sedan dess reproducerat sig spontant; (3) om den ursprungligen aktivt införts, exempelvis för odling, ska den däremot inte rödlistas, såvida införseln inte skett före år 1800 och arten sedan dess har utvecklat lokala anpassningar; (4) spontant invandrande arter kan bedömas så snart de har etablerade populationer.
Tabell 3.
Översikt av rödlistningskriteriernas utfall för stor ögontröst Euphrasia rostkoviana spp.
rostkoviana. Eftersom försiktighetsprincipen ska följas klassificeras den som Starkt hotad (B I +2de+3d).
A 5-6 mindre populationer har försvunnit de senaste 10 åren till följd av habitatförstö- ring, motsvarande en populationsminskning
om ca 20% Sårbar (Alc)
B Förekomstarea ca 400 km2, fragmenterad, kraftigt fluktuerande och svagt minskande Starkt hotad (B I +2de+3d) C Populationen > 10 000 individer
Livskraftig D Populationen > I 000 individer
Livskraftig E Kvantitativ riskanalys
Sårbar
V____________________________ J
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 143
R O D L IS T A N
R Ö D L IS T A N
GÄRDENFORS
Tabell 4. Antal taxa av kärlväxter och kryptogamer i Sverige, hur många som bedömts samt antal rödlistade taxa av kärlväxter och kryptogamer 1995 och 2000.
A
Antal taxa Antal Antal Andel Antal Antal
i Sverige bedömda rödlistade rödlistade rödlistade rödlistade taxa 2000 taxa 2000 taxa av
bedömda 2000
taxa 1995 både 1995 och 2000
Kärlväxter 4 2001 2 521 2 505 20% 445 403
Kransalger 34 34 21 61 % 27 21
Mossor 1 060 1 009 238 24% 241 228
Storsvampar 3 896 3 595 609 17% 528 490
Lavar 2 341 952 254 27% 238 218
Totalt 1 1 500 8 111 1 627 20% 1 479 1 360
1. Inkluderar cirka 2 000 apomiktiska småarter av maskrosor Taraxacum, hökfibblor Hieracium, majsmörblommor Ranunculus auricomus coll., björnbär Rubus fruticosus coll. och daggkåpor Alchemilla vulgaris coll.
2. Inkluderar 175 småarter, 245 underarter och I varietet.
Trots dessa väldefinierade regler har i synner
het Floravårdskommittén för kärlväxter haft svårt att avgöra vilka arter som ska bedömas. I många fall har en aktiv införsel gjorts långt före år 1800 och arten har spridit sig spontant, men därtill har den vid upprepade tillfällen förts in även senare. Vad, eller hur stor del, av de nu förekommande tynande populationerna härrör från vad? Floravårdskommittén har generellt följt försiktighetsprincipen och varit generös i tolk
ningarna av vilka arter som kan bedömas. I Finland (Rassi m.fl. 2000) har man gjort tvär
tom och bedömer inte ens sedan lång tid natura- liserade arter.
De nya rödlistningskriterierna kan i princip tillämpas på vilken taxonomisk nivå som helst, från art ned till lokal population. Vi har dock intagit en restriktiv hållning och i normala fall endast bedömt arter. Skälet är att ju finare nivå man bedömer desto fler taxa kommer att uppfyl
la kriterierna, med risk att viktiga arter ”dränks”
i långa listor av varieteter och lokala populatio- ner. Eftersom det finns delvis olika traditioner i
användningen av art- och underartsbegrepp hos i synnerhet kärlväxttaxonomer och zoologer har vi dock accepterat att bedöma underartsnivå för kärlväxter. I övrigt måste särskilda skäl finnas och presenteras för att vi ska bedöma lägre taxa.
Förändringar från I 995
Det är inte möjligt att rakt av jämföra utfallet mellan den gamla (Aronsson m.fl. 1995) och den nya Rödlistan (Gärdenfors 2000a), dels på grund av nya kriterier, dels eftersom ett större antal taxa har bedömts denna gång (tabell 4).
Man kan dock konstatera att det nya systemet inte har inneburit någon revolution i rödlistans artstock. Av de 1 480 taxa av kärlväxter och kryptogamer som var rödlistade 1995 är 92 % fortfarande rödlistade år 2000. Av de 120 taxa som inte längre är rödlistade har 99 klassificerats som Livskraftig (LC) och 21 som Ej bedömd (NE). Den sistnämnda gruppen är främst sådana taxa som i det nya systemet inte uppfyller krite
rierna för att kunna rödlistas i Sverige.
GÄRDENFORS
Hur bör man samla in data?
I det nya rödlistningssystemet kan man dra nytta av de flesta observationer, åtminstone som pus
selbitar, vid bedömningar enligt kriterierna. Den viktigaste och mest användbara typen av infor
mation är dock sådan som kan användas för att bedöma förändringar över tiden i individantal, antal lokaler, grad av fragmentering eller habitat- kvalitet. Det är alltså viktigt att följa populatio- ner och deras miljö under längre tidsperioder eller med vissa intervall.
För att jämförelserna ska vara pålitliga är det viktigt att göra observationer på ett repeterbart sätt. Små populationer kan följas genom att man räknar antalet individer. Större populationer eller mera allmänna och utbredda arter kan följas genom olika stickprovsmetoder. Det är viktigt att anteckna och redogöra för den använda metodi
ken vid inventeringar, oavsett vilken ambitions
nivå eller målsättning man har i övrigt. Det är bara då andra personer vid senare tillfällen kan göra pålitliga jämförelser genom återinventering- ar.
Det är förhållandevis lätt att upptäcka om sällsynta arter blir ovanligare. Vanliga arter kan däremot minska kraftigt innan man upptäcker det. Då är återupprepade inventeringar värdeful
la instrument. Om man vill följa utvecklingen av en art måste man förutom att göra återbesök på tidigare kända lokaler också försöka hitta nya lokaler. Det är inte ovanligt att en art försvinner på vissa lokaler men dyker upp på andra under en viss tidsperiod. Om man nöjer sig med att följa arten på redan kända lokaler är risken där
för stor att man upplever en skenbar minskning som inte har skett i verkligheten.
Rödlistan och naturvården
Rödlistan är bara ett första steg som i sig inte leder till att arter skyddas eller räddas för framti
den. Men Rödlistan kan fungera som en ut
gångspunkt utifrån vilken analyser och priorite
ringar kan göras för det konkreta naturvårdsarbe- tet. Genom att analysera vilka biotoper arterna behöver, på vilka platser de finns och vilka hot
faktorer som försämrar deras överlevnadsmöjlig-
heter kan åtgärder som gynnar många rödlistade arter genomföras.
Vissa arter är dock så ovanliga eller har så spe
cifika behov att generella insatser inte räcker.
Sådana arter behöver artspecifika insatser. Då är det viktigt att också se till vad åtgärder för arten betyder i ett större geografiskt sammanhang; hur stor andel av populationen i Europa eller världen som finns i Sverige och om arten är hotad också i andra delar av utbredningsområdet.
Rödlistade arter har länge använts som indi
katorer vid naturvärdesklassificering, argument vid reservatsbildning, instrument i miljökonse
kvensanalyser, identifiering av nyckelbiotoper och underlag för kalkningsverksamhet. Det är både önskvärt och möjligt att utveckla och preci
sera denna indikativa roll. ,
Hjälp till med bedömningen
ArtDatabanken har för avsikt att publicera nya rödlistor ungefär vart femte år. Informations
insamling och bedömningar pågår kontinuerligt och alla är välkomna att lämna synpunkter. På vår hemsida (www.dha.slu.se) finns en kort kriteriedokumentation för varje art som mera konkret visar vad bedömningarna bygger på.
Har ni data eller uppgifter som visar en annorlunda bild är ni välkomna att höra av er.
Vi uppmanar också att rapportera fynd och observationer av rödlistade arter. Det kan göras på särskild blankett eller gärna digitalt.
Hör av er till ArtDatabanken så skickar vi blanketter eller rapportfil i t.ex. Excel-format.
ArtDatabankens effektivitet är beroende av att så många som möjligt deltar och bidrar med information.
Kontaktadress är:
ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsala.
E-post: ArtDatabanken@dha.slu.se.
Telefon: 018-67 10 00, fax: 018-67 34 80.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 145
R Ö D L IS T A N
R O D L IS T A N
GÄRDENFORS
Citerad litteratur
Aronsson, M., Hallingbäck, T. & Mattsson, J.-E.
(ed.) 1995. Rödlistade växter i Sverige 1995.
[Swedish Red Data Book of Plants 1995.]
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Gärdenfors, U. (ed.) 2000a. Rödlistade arter i Sverige 2000 — The 2000 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Gärdenfors, U. 2000b. Hur rödlistas arter?
Manual och riktlinjer. [How to red-list speci
es. Manual and guidelines.] ArtDatabanken, SLU, Uppsala [In Swedish, Engl, summary].
Gärdenfors, U. I tryck. Population Viability Analysis in the Classification of Threatened
Species: Problems and Potentials. Ecol. Bull.
(Copenhagen) 48.
Gärdenfors, U., Rodriguez, J.P., Hilton-Taylor, C., Hyslop, C., Mace, G., Molur, S. and Poss, S. 1999. Draft Guidelines for the Application of IUCN Red List Criteria at National and Regional Levels. Species 31/32:
58-70.
IUCN. 1994. IUCN Red List Categories.
Prepared by the IUCN species Survival Commission. IUCN, Gland, Switzerland.
Ulf Gärdenfors är docent i ekologi och ställföreträdande före
ståndare vid ArtData
banken. Han disputera
de i systematisk zoologi vid Lunds universitet 1986 och är sedan 1992 anställd vid ArtDataban
ken. Förutom huvudan
svaret för arbetet med Rödlistade arter i Sverige 2000 har han deltagit i utvecklandet av IUCN:s kriterier för global röd- listning och är ordförande i den internationella grupp som ansvarar för att ta fram tillämpnings
regler för användande av rödlistningskriterierna på nationell och regional nivå.
Adress: ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsala. E-post: Ulf.Gardenfors@dha.slu.se
Kindvall, O. 1998. Introduktion till sårbarhets- analyser. ArtDatabanken Rapporterar 2.
[Introduction to population viability analy
sis.] ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Rassi, P. m.fl. 2000. Betänkande av II arbets
gruppen för övervakning av hotade arter.
[På finska.]
Rödlistade arter i Sverige 2000 och Hur rödlistas arter?
Manual och riktlinjer kan beställas från SLU Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 Uppsala.
E-post: publilcationstjanst@service.slu.se Pris: 230 kr respektive 110 kr exlcl. porto.
Rödlistade arter i Sverige 2000 innehåller också information om vilka arter som är upptagna på
internationella rödlistor, i EU:s habitat- och fågelskyddsdirektiv samt fridlysta i Sverige.
Rödlistade arter
i Sverige 2000
The 2000 Red List of Swedish Species
ß ^ t T «jg
ALGER: Kransalger första gruppen som bedöms för Rödlistan
Kunskapsluckorna är ännu stora för algerna.
Enda undantaget är kransalgerna vilka kom med redan i förra Rödlistan 1995. Nostoc och rödalger kan vara de grupper som står på tur.
1 detta avsnitt berättar ArtDatabankens Anna Tolstoy om kunskapsläget för algerna.
TEXT: ANNA TOLSTOY FOTO: KATRIN ÖSTERLUND
F
ör att bedöma hur stor risk det är att en viss art ska försvinna krävs kunskap om artens utbredning och förändringar av populationer eller förekomst över tiden. Den informationen saknas i dag i stort sett vad gäller algerna.Arbetet med det långsiktiga bevarandet av Sveriges flora tog form i och med att floravårds- kommittéer för kärlväxter, lavar, mossor och svampar bildades 1984. Någon algkommitté bil
dades däremot inte förrän 1993. Ett försök till placering av ett antal arter i hotkategorier gjordes för ett par år sedan. Tyvärr misslyckades detta, på grund av att bristen på kunskap var alltför stor.
Att bedöma överlevnaden för växtplankton är svårare än för makroalger eftersom plankton sprids med vattenströmmar eller kan leva som sporer i sediment under långa tider. Kommittén beslöt därför på ett tidigt stadium att börja med att inrikta sig på arter som ingår i begreppet makroalger, vilket vi definierade som flercelliga alger och encelliga icke planktiska alger, som genom att de bildar kolonier är makroskopiskt synliga.
Eftersom vi inte ens visste vilka makroalger som finns i Sverige blev vår första åtgärd att upp
rätta en checklista över de arter vi kunde finna i litteraturen (Tolstoy & Willén 1997). Den om
fattar 1 099 arter, varav 269 cyanobakterier, 167 rödalger, 119 brunalger, 356 grönalger, 33 kran-
V
W m
mm
Bålavsnitt med oogon (honligt könsorgan) hos tuvsträfse Chara connivens.
salger och 155 arter som inte kan kategoriseras i någon av föregående grupper. Planen för verk
samheten inom kommittén var att sammanställa information om alger, initiera och bedriva inven
teringar och på basis av resultaten upprätta en kandidatlista över alger för bedömning av hotka
tegorier.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 147
R O D L IS T A N
R O D L IS T A N
TOLSTOY
Kransalger
Kransalgerna har fått sitt namn genom att gre
narna är kranslikt ordnade längs stammen.
Många arter, speciellt inom släktet Chara, täcks av en utfällning av kalciumkarbonat, vilket gör dem sträva och sköra. Kalkpålagring förutsät
ter att vattnet är kalkrikt, något som kust
vattnet oftast inte är, varför kalkinkrusteringen blir svagare där än i sötvatten.
Många kransalger trivs i kalciumrikt men näringsfattigt vatten. Andra, till exempel inom släktet Chara, finner man på sandiga gyttjebott- nar i vatten med goda ljusförhållanden och med måttligt näringsrikt vatten. Zygoterna, de befruktade äggen, hos vissa Cbara-arter gror nämligen bäst vid tillgång på både syrefritt organiskt material och ljus.
Salthaltsgradienten längs svenska kusten i landnära grunda områden är kraftig, från cirka 1-25 promille från Haparanda till Bohuslän.
De olika arterna klarar av vattnets varierande salthet olika bra. Endast borsträfse Chara aspe- ra tolererar hela gradienten från salt till sött vatten. En art, axsträfse Lamprothamnium papu- losum, förekommer endast på Västkusten, några finns bara i bräckt vatten, mänga kan leva i både sött och bräckt vatten men de fles
ta endast i sötvatten. Kransalger sprids troli
gen med fåglar.
Parallellt med att checklistan upprättades sammanställde Birgitta Mattsson och Lena Kaut- sky, vid Stockholms universitet, en databas över algers förekomst utmed den svenska kusten. Den publicerades i form av ett appendix till checklis
tan och grundar sig på inventeringar och artik
lar, huvudsaldigen från tiden efter 1970. Det visade sig dock att materialet var otillräckligt för en bedömning av hotstatus.
Dataläggning av kompletterande uppgifter om makroalgers förekomst vid Sveriges kuster har påbörjats med ekonomiskt stöd från natur
vårdsverket och genomförs av Lena Carlson, Lund, makroalgsekolog. Enligt planen ska en sammanställning göras av tidigare publicerade fynd, av fynd registrerade i databaser på institu
tioner, i mån av tillgänglighet, och fynd doku
menterade i form av herbariematerial. För att få en uppfattning om algernas förekomst i dagslä
get måste återinventeringar av gamla lokaler utföras men även andra platser måste undersö
kas. Vid nästa revision av rödlistan kommer det troligtvis att finnas underlag att bedöma fler alg
grupper.
Kransalgerna först ut
Kransalgerna blev den första alggrupp som röd- listades i Sverige och fanns med i Rödlistan för
sta gången 1995. Jämfört med andra alggrupper är kunskapsläget gott vad gäller kransalgerna; till stor del tack vare Irmgard Blindow, numera före
ståndare vid Hiddensees biologiska station i Tyskland. På hennes initiativ genomfördes in
venteringar under framför allt 1990-talet. Resul
tatet från Blindows studier kring kransalger har kunnat jämföras med tidigare studier (Hasslow 1931), något som ledde till att just kransalgerna kunde bedömas och tas med på Rödlistan.
I Sverige finns 34 arter av kransalger fördela
de på 5 släkten. Antalet nu rödlistade arter är 21. Jämfört med klassificeringen 1995 har 6 arter kunnat tas bort från listan. Orsakerna till denna förändring är främst ett förbättrat kun
skapsläge, speciellt för arterna vid kusterna, men även det nya bedömningssystemet har haft bety
delse. Resultatet far alltså inte tolkas som att hoten mot kransalgerna skulle ha minskat.
En av de arter för vilken kategorin på Röd
listan ändrats är grovslinke Nitella translucens, som tidigare klassades som Försvunnen (RE) men nu påträffats i två sjöar i Blekinge, varför den istället bedömts som Starkt hotad (EN). Höst- slinke Nitella syncarpa har däremot klassats som Akut hotad (CR) från att tidigare endast räknats som Sårbar (VU) eftersom den troligen har för
svunnit från en av de två lokaler där den är känd efter 1930.
Eutrofieringen är ett av de främsta hoten mot kransalgerna och den drabbar både havsvattens- och sötvattensarter. Kransalgerna är anpassade till näringsfattiga och måttligt näringsrika vatten och tillhör därför dem som först försvinner
TOLSTOY
bland undervattensväxterna vid eutrofiering. De krans-alger som lever i sötvatten hotas även av bland annat dikning och igenläggning av små- vatten samt försurning. I princip har inga nya hot dykt upp under den senaste femårsperioden, men in-plantering av fisk kan vara förödande och lämpligheten av utsättning av fisk bör noga övervägas från fall till fall.
Sällsynt art avslöjad
De flesta kransalger är samkönade, men det finns också några skildkönade arter, som har skilda hon- och hanindivid. De hanliga fortplantnings- organen (anteridier) är klotformiga och ofta påfallande röda eller oranga. De honliga (oogon) består av en stor oval äggcell och fem väggceller som löper som en spiral runt äggcellen och bil
dar en liten krona på toppen. Organen kan mes
tadels iakttas med blotta ögat.
Skörsträfse Chara globularis är en vanlig art, åtminstone i sötvatten. Den är mycket lik tuvst- räfse, C. connivens, som är sällsynt och som hit
tills bara hittats utanför Upplandskusten. Skör
sträfse är samkönad medan tuvsträfse är skildkö- nad. Tuvsträfse hittades på fyra lokaler utanför Gräsö i Uppland före 1955, men inga fynd hade rapporterats sedan dess när Irmgard Blindow 1996 samlade in sterila exemplar som skulle kunna vara tuvsträfse. För att kunna artbestäm
ma sitt fynd höll hon dem i kultur tills de blev fertila och fortplantningsorgan bildades. Hon fann då individ med brunröda oogon men utan anteridier. Saken var avgjord. Tuvsträfse var åter
funnen och upptäcktes därefter även på nya plat
ser vid Upplandskusten.
Nostoc och rödalger på tur
Nästa grupp på tur att bedömas för rödlistning kan vara de kolonibildande cyanobakterier som tillhör släktet Nostoc. Detta eftersom gruppen är relativt liten och väl undersökt genom bland an
nat inventeringar utförda av Roland Bengtsson, IVL, Aneboda, specialiserad på fastsittande söt- vattensalgers taxonomi och ekologi. I Sverige är 19 kolonibildande arter av Nostoc kända, alla förekommande i sötvatten.
En annan grupp som intresset nu riktas mot är de sötvattenslevande rödalgerna, som med sina 25 arter, varav 13 arter inom släktet Batracho- spermum, också de utgör en begränsad grupp.
Liksom för kransalgerna finns jämförelsematerial att tillgå (Israelson 1942). I brist på svensk kom
petens anordnades ett utbildningsmöte i Små
land sommaren 1999. Utländska experter bjöds in för att leda undervisningen. Initiativet föll väl ut och ett uppföljningsmöte, denna gång med fältundersökningar i Leksands omgivningar, hålls i sommar på initiativ av Kjell Leander, Företag
arnas Folkhögskola och Roland Bengtsson.
Bestämningslitteratur och checklistor För att kunna genomföra inventeringar behövs
Kransalgen tuvsträfse Chara connivens är klassad som Sårbar (VU).
SVENSK BOTANISKTIDSKRIFT 2000:94:3 149
R O D L IS T A N
R O D L IS T A N
TOLSTOY
Är pärlbandsalger (Batrachospermum) redo för bedömning år 2005?
vV'V 'l'
Sf»;
%|fy j®
"M
aktuella floror, något som saknas för de flesta makroalger. Det som finns är en bestämnings- nyckel för kransalger (Blindow & Krause 1990).
Tillsammans med de uppsatser om enskilda arter som har publicerats under senare år utgör be- stämningsnyckeln underlag för en kransalgsflora.
Som exempel på floror för marina makroalger av relativt sent datum kan nämnas följande: kur
skompendier på minst fyra vetenskapliga institu
tioner; ett avsnitt med utmärkta beskrivningar men fa bilder i Vår flora i fdrg, Kryptogamer (Waern 1976); Algenflora der Ostsee, en flora över
Östersjöns både planktiska och fastsittande alger (Pankow m.fl. 1990); dessutom finns ett antal åldrade avhandlingar. Detta gör att när man vill arbestämma en lättbestämd alg räcker det med att konsultera en skrift men för en svårbestämd art måste man i sämsta fall slå i ett tiotal verk.
För limniska makroalger i Sverige finns inte heller någon heltäckande flora. Dock finns Süss
wasserflora von Mitteleuropa med en volym för varje alggrupp (Ettl m.fl. 1978—1996).
Mikroalgerna är bättre tillgodosedda, genom bland annat Tikkanens & Willéns växtplankton- flora (1992) och Snoeijs med fleras arbeten om kiselalger i Östersjön.
Checklistor behövs för att man ska veta vilka arter som förekommer i Sverige. En checklista över våra cyanobakterier har sammanställts av Eva Willen, växtplanletonekolog vid SLU. Listan kommer att publiceras av ArtData-banlcen. Cy
anobakterier är en grupp som har stor betydelse i olika sammanhang. De har positiva egenskaper som att binda luftkväve och kvävgas som är löst i vatten, vilket leder till att kväveföreningar blir tillgängliga som växtnäring. Men det finns också giftiga arter som försämrar kvalitén av driclcs- och badvatten. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, de blågröna, men förs nu till bakterierna.
Projekt Algfotoflora
Makroalgerna i Östersjön avviker ofta till ut
seendet från samma alger på Västkusten. Utifrån detta föddes i början av 1990-talet idén att göra en algfotoflora för Sveriges östersjökust. Med ekonomiskt stöd från WWF är arbetet nu igång.
Målet är att ge alla som intresserar sig för brack- vattensmiljön en inkörsport till algbotaniken.
Ett tiotal områden har besökts längs svenska Östersjökusten, från Falsterbo i söder till Hapa
randa i norr.
Floran kommer att innehålla färgfoton som i första hand ska visa respektive alg i sin livsmiljö, algens form och mikroskopiska karaktärer. Del
tagare i projektet är Katrin Österlund, som sva
rat för undervattensfotograferingen, en assistent, oftast Inger Näslund, verksam inom miljöområ
TOLSTOY
det och utbildad dykledare, samt denna artikels författare.
Under projektets gång fångade kransalgerna vårt intresse. För några år sedan påträffade vi en mörkgrön kransalg, som var endast tre centime
ter hög, på sandbotten innanför piren i Falsterbo kanal. Det var grönsträfse Chara baltica. Som
maren därpå hittade vi samma art i S:t Annas skärgård. Där var den ungefär en och en halv meter lång och sträckte sig från bottnen till vat
tenytan. Längre norrut, vid Gästriklands kust, växte decimeterhöga exemplar och i Bottenviken var de ännu mindre. Det är häpnadsväckande att längden hos en och samma art kan variera i en sådan omfattning.
Stort behov av bättre kunskap
En av anledningarna till att rödlistning av alger drar ut på tiden är att tillgången på artspecialis
ter är begränsad i Sverige, vilket beror på att undervisning i artkännedom och utbildning av taxonomer knappast alls förekommit de senaste 50 åren. Artkunskap är nödvändig inte bara för bedömning av utdöenderisken utan också bland annat för kartering av den biologiska mångfalden i marina och limniska reservat, miljöövervakning och skydd för hotade arter.
Använd cyklopöga i sjö eller hav och lupp eller mikroskop hemma i arbetsrummet och Du kommer att upptäcka fascinerande skapelser i algernas rike. Algkommittén vill gärna berika sin kunskap med Dina iakttagelser!
• Tack till Irmgard Blindow för synpunkter på manuskriptet. Data från senare tid har vänligen ställts till makroalgdatabasens förfogande av Jan Karlsson, Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad.
Citerad litteratur
Blindow, I. & Krause, W. 1990. Bestämnings- nyckel för svenska kransalger. Svensk Bot.
Tidskr. 84: 119-160.
Ettl, H., Gerloff, J., Heinig, H. & Mollenhauer, D. (red.) 1978-1996: Süsswasserflora von Mitteleuropa. G. Fischer Verlag, Jena,
Stuttgart.
Hasslow, O. J. 1931. Sveriges Characeer. Bot.
Not. 84: 63-136.
Israelson, G. 1942. The freshwater Florideae of Sweden. Symb. bot. upsal. 6.
Pankow, H., Kell, W, Wasmund, N. & Zander, B. 1990. Algenflora der Ostsee. Gustav Fischer Verlag, Jena.
Tikkanen, T. & Willen, I. 1992. Växtplankton- flora. Eskilstuna.
Tolstoy, A. & Willen, T. (eds.) 1997. Preliminär checklista över makroalger i Sverige. ArtData- banken, SLU, Uppsala.
Waern, M. 1976. Alger, s 257-303. I Skytte Christiansen, M., von Krusenstjerna, E &
Wtern, M. (red.) 1976. Vår flora i färg. Kryp
togamer: 257—303. Almqvist & Wiksell För
lag AB, Stockholm.
Anna Tolstoy arbetar på ArtDatabanken där hon ansvarar för algerna. Tidi
gare ägnade hon sig åt vat
tenundersökningar med inriktning på analyser av klorofyll och växtplanktons primärproduktion.
Adress: ArtDatabanken, SLU, Box 7007, SE-750 07 Uppsala.
E-post: Anna.Tolstoy@dha.slu.se
Floravårdskommittén för alger 1993—99 Roland Bengtsson
Irmgard Blindow Lena Carlsson Lena Kautsky Anna Tolstoy (sekr.) Eva Willen
Torbjörn Willén(t) (ordf.)
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 15
R O D L IS T A N
R O D L IS T A N
SVAMPAR: Privatpersoner sköter övervakningen
Svamparna utgör, med över 10 000 uppgivna arter, den i särklass artrikaste ”växtgruppen” i Sverige. Hotade svampar finns framförallt i naturskog och hävdade marker, båda miljöer som i dag är mer hotade än någonsin. För många av arterna har vi ett ansvar även interna
tionellt.
TEXT:JAN-OLOFTEDEBRAND,TOMAS HALLINGBÄCK
& ANDERS BOHLIN
I
nför rödlistningen begränsade ArtDataban- kens floravårdskommitté för svampar sitt arbete till ”storsvamparna” (arter med fruktkroppar större än 1 mm, ej tillhörande lavarna).
Slutresultatet blev att 609 arter rödlistades.
Ytterligare 300 arter placerades på grund av det dåliga kunskapsläget i en ”kandidatlista” över arter som ska undersökas inför nästa revision av Rödlistan.
Då svamparna ”gömmer sig” nere i marken eller i död ved är de svårövervakade. Fruktkrop
parna utvecklas endast under en gynnsam kom
bination av fukt och värme. En del svampar bil
dar fruktkroppar på våren, andra om hösten.
Vissa visar sig varje år, andra med decennielånga intervaller. Därför krävs långvariga, återkomman
de besök för att kartlägga förändringar i svamp- floran. Svampkommittén har sedan 1984 försökt bevaka statusen för landets svampar och mycket av denna kunskap finns sammanfattad i böcker som Floravård i skogsbruket respektive Floravård i jordbrukslandskapet samt Artfaktablad. Efter
som vi i Sverige i stort sett saknar en organiserad övervakning av svamparna är våra möjligheter att bedöma förändringar över tiden små.
Det är istället främst privata initiativ som stått för den övervakning som trots allt gjorts. Den österrikiske professorn Meinhard Moser följde åren 1954-1992 upp svampfloran i Femsjö sock
en i västra Småland där ”svampfadern” Elias Fries
(1794-1878) samlade och beskrev många svam
par under 1800-talet (Moser 1994). Mykologen Johan Nitare (1988) har återinventerat lokaler med jordtungor och till sin fasa funnit att de flesta lokaler har förstörts. Växtekologen Ger
mund Tyler har gjort jämförelser mellan svamp
floran i lövskogar i Skåne och sett effekter av markförsurning (Tyler 1992). Mykologen Stellan Sunhede har sedan lång tid följt statusen för ett antal jordstjärnor Geastrum och eksvampar. För kunskapen om många svampgrupper får vi lita till amatörmykologer som genom många års erfa
renhet noterat hur arter minskat eller ökat. Till exempel har M. Jeppson studerat stäppängens flora i södra Sverige (Jeppson 1999).
Miljöförändringar
Vid bedömningen av svamparna har vi vägt in de storskaliga miljöförändringar som vi vet håller på att ske. I faktaunderlaget ingår också statistik över kemiska mark- och luftförändringar, bland annat fördelningen av kvävenedfallet över olika delar av landet. Vi vet att övergödningen av mar
ken orsakar långsiktiga förändringar i svampflo
ran, både i ängsmarker och i skogen. Våra kväve
fattiga nordiska naturtyper såsom ängar och skogshedar kommer troligtvis att, vid sidan av naturskogarna, hysa alltfler av de hotade arterna - särskilt i ett europeiskt perspektiv. Det innebär att vi redan idag har ett europeiskt ansvar för att bevara dessa naturtyper och deras unika arter.
Försurningen av marken fortsätter att öka trots att nedfallet halverats sedan 1980-talet. En fördröjning av ackumuleringen av svavel gör att en försurningspåverkan för kärlväxter och mark
levande svampar kan förväntas inom de närmaste decennierna. Markförsurningen orsakar förutom lågt pH utlakning av näringsämnen och ökad tillgänglighet av giftiga tungmetaller.
Medan ängen och naturskogen minskat dra
matiskt i areal har gråalskogen, som också den
TEDEBRAND, HALLINGBÄCK& BOHLIN
kan innehålla skyddsvärda svampsamhällen, ökat kraftigt under senare halvan av 1900-talet, i takt med igenväxningen av slåtter- och betesmarker.
På gamla flygbilder av gårdar och byar i norr
ländska älvdalar ser man nästan ingen gråalskog fram till 1950-talet. Idag täcker gråal stora area
ler längs vattendragen. Detta är en bidragande orsak att vi kunnat ta bort hasselnagelskivlingen Collybia verna från Rödlistan.
Eftersom arealen naturskog fortsätter att min
ska och Sverige varit dåligt på att avsätta stora skogsarealer som reservat, hamnar många natur- skogsarter på Rödlistan. Vissa mykorrhizasvam- par som kräver gammal kalkbarrskog (t.ex.
marktaggsvampar i släktena Hydnellum-, Phel- lodon- och Sarcodon) blir allt sällsyntare. Men även lövskogsarter som violgubbe Gomphus cla- vatus, bleksopp Boletus impolitus, gulnande spindling Cortinarius rubicundulus och rutkrem- la Russula virescens minskar.
Döda träd ett måste
Döda träd är avgörande för den biologiska mångfalden i skogen. De senaste tio åren har mängden grov död ved i produktiv skogsmark regionalt minskat med 10-20 %, något som naturligtvis påverkar vedberoende arters chanser att fortleva. Enligt studier av den brukade sko
gen i mellersta Norrland (Gustafsson m.fl. 1999, Kruys m. fl. 1999) uppgick mängden död gran
ved till 2,2 m2 per hektar. Att jämföras med 60- 200 m2 per hektar i urskogsmiljöer! I den bruka
de skogen saknas också grov ved i sena nedbryt- ningsstadier. Svampar som föredrar sådan ved är följaktligen överrepresenterade på Rödlistan.
I södra Sveriges kulturlandskap fanns en gång gott om mosaikmarker med gammelträd och jät
teträd omväxlande med hävdade marker. Dessa miljöer utgör värdefulla biotoper för svampar och andra kryptogamer av vilka många idag är starkt hotade. Om prognoserna stämmer kom
mer häftiga stormar att bli ett allt vanligare inslag framöver, och våra gammelträd och jätte
träd kan komma att försvinna i snabbare takt än vi idag kan föreställa oss. Det är viktigt att redan nu uppmärksamma fastighetsägare och natur-
vårdsmyndigheter om detta, så att panikartade uppröjningar inte förvärrar skadorna genom att beröva oss grova lågor och högstubbar.
När lövträdsinslaget i barr- och blandskog hålls tillbaka drabbar detta svampar som behöver vuxna lövträd. I Norrland hotas flera svampar bland annat därför att en kontinuerlig föryng
ring av lövträden förhindras av den mycket täta älgstammen.
Utsatta miljötyper
Ängsbarrskogar på mer eller mindre kalkrika jor
dar är en skogstyp som påverkats kraftigt av människan, och som oftast är artrika på rödlista- de marksvampar. Särskilt kalkbarrskogar med långvarig kontinuitet i trädskiktet är ovanliga, och arter knutna till denna biotop är starkt hota
de. Det gäller arter såsom guldtrattskivling Leu- copaxillus subzonalis, svartfjällig musseron Tric- holoma atrosquamosum, brandmusseron Tricholo- ma aurantium och bombmurkla Sarcosoma glo- bosum.
Kalkbarrskogar finns bland annat på Öland och Gotland, i Norduppland, inom jämtländska silurområdet och i vissa kustnära sanddynsområ- den. Ytterst lite är skyddat av denna naturtyp; i östra Jämtland är till exempel bara 0,07 % av
Rune Backman slåttrar sina steniga hack- slåttmarker i Gammel- bodarna, Borgsjö socken.
På Runes ängar finns ett 70-tal arter av ängssvampar varav flera är rödlistade.
Foto: Anders Viotti
SVENSK BOTANISKTIDSKRIFT 2000:94:3 153
R O D L IS T A N
TEDEBRAND, HALLINGBÄCK & BOHLIN
30 O:
O n 5»
2
z
Denna storvuxna rödskivling med grön \.'r
fotbas upptäcktes 1993 på gammal hackslåttmark i Granboda by, Borgsjö.
Fyndet väckte stort uppseende.TV fil
made fyndplatsen, svampen och den pigga 80-åriga bondkvinnan Judith Jonsson. När Judith fick frågan vad svampen borde få heta såg hon rakt in i TV-kameran och svarade hurtigt: ”Den ska heta juditha". Holländaren Machiel E. Noordeloos kommer inom kort att publicera den nya arten, kanske under namnet Entoloma judithael Foto: Siw Muskos
Tennvaxskivlingen Hygrocybe canescens är en av våra raraste ängs- svampar och föredrar mager hedartad äng och naturbetesmark.
Foto: Erik Malm
den produktiva skogen bevarad (Naturvårds
verket 1997). Dessa skogar är ofta inte så märkvärdiga vad gäller förekomsten av lavar och mossor, men är från marksvampssyn- punlct mycket högt
prioriterade och far sägas vara av europeiskt refe
rensvärde.
Södra Sveriges lövskogar är av internationell betydelse eftersom många av dess arter har vida
re utbredning söderut i Europa, och är även där rödlistade eller redan utgångna. Främst i raden av lövskogar viktiga för rödlistade svampar står olika typer av glest trädbevuxna ängs- och hag- marker med gammelekar och hassel. Ett sådant exempel finns i Olands Mittlandsskog där mar
ken tidigare utnyttjades för bete, ved och nöt
produktion. Här finns en lång rad mycket speci
aliserade och värmekrävande svamparter, av vilka
kan nämnas djävulssopp Boletus satanas, många Cortinarius-arter av undersläktet Phlegmacium, slöjröksvamp Lycoperdon mammiforme. Senare års inventeringar av enskilda lokaler har visat att drygt 20 % av de funna arterna är rödlistade (Knutsson & Lange 1995, Råberg m.fl. 1998).
Betes- och slåttermark hyser några av de mest hotade svamparterna. De står idag och trängs på ytterst små ytor som kan ha kontinuitet sedan järnåldern (Lindsröm 1980). Kvalitén på många ängsmarker blir sämre för varje decennium. Flera brunkullaängar i Jämtland har degenererat efter 75 års intensivt kobete där man tidigare bedrivit
TEDEBRAND, HALLINGBÄCK& BOHLIN
Fager vaxskivling Hygrocybe aurantiosplendens finner man bara på de allra finaste äng
arna bland annat på hack- slåttmarker i Medelpad och på brunkullaängar i Jämtland.
Foto: Erik Malm
-„«is iii: " i'»
P a» *■
slåtter. För varje decennium får de mer tuvtåtel och småbuskar istället för ädla ängsarter.
Högsommarslåtter med efterbete några korta höstveckor var förr den normala ängshävden i Norrland och borde även vara dagens skötselme
tod för de finaste ängarna.
Söderut påskyndas igenväxningen av konst
gödning och atmosfäriskt nedfall av kväve. Ned
fallet minskar sakta men är alltjämt högt.
Många svamparter, som vanlig kantarell, riskor, kremlor och soppar slutar producera fruktkrop
par vid för stor kvävebelastning. De svamparter som försvunnit helt från landet har sin utbred
ning främst i sydvästra Sverige, där de ofta ersatts av kvävegynnade arter såsom trattkantarell Can- tharellus tubaeformis, senapskremla Russula ochro- leuca och vitgul flugsvamp Amanita mappa.
Synpunkter på några artgrupper Rödskivlingar (bl. a. släktet Entolomd) och vax- skivlingar (bl.a. släktet Hygrocybe) är typiska för gamla ängar och naturbetesmarker men kan även växa i kalkrika ädellövskogslundar och rikkärr.
En rad Entoloma-arter har flyttats ur Rödlistan eftersom gruppen är för dåligt känd i Sverige och flera av dem kan vara förbisedda. Det kan rentav finnas arter på norrländska ängar som ännu är obeskrivna och som försvinner från landet innan de upptäckts!
Flera av Entoloma- arterna finns även i trivia
lare miljöer såsom vägkan
ter. Vi är ändå övertygade om att Rödlistan i framti
den kommer att innehålla fler ängssvampar efter
som de flesta är bundna till kvävefattiga gräsmar
ker som försvinner mer och mer. Exempel på sådana arter är fager vaxskivling Hygrocybe aurantiosplendens, som man finner bara på de allra finaste ängarna, och tennvaxskivlingen Hygrocybe canescens, som föredrar mager hedartad äng och naturbetesmark.
Fler mykologer behövs
Bristen på tjänster för forskning inom mykolo- gisk systematik och taxonomi har idag blivit akut. Utländska fackmykologer på besök undrar varför vi så dåligt förvaltar arvet från ”svampfa
dern” Elias Fries. Behovet av fältinsatser och inventeringar är också det mycket stort. Natur
vårdsverket och länsstyrelser borde få betydligt större resurser för att understödja kvalificerade undersökningar. Även det ”uthålliga skogsföreta
get” borde hjälpa till att finansiera inventeringar och kunskapsuppbyggnad om skogens naturliga processer. Träden och därmed skogsföretagen kla
rar sig ju inte utan mykorrhizasvampar och ned
brytande svampar.
Rapporter om rödlistade svampars förekomst är välkomna antigen direkt till ArtDatabanlcen eller via Sveriges Mykologiska Förenings rappor- teringscentral, antigen på papper eller som data
fil. Lokaluppgifter bör innehålla så detaljerad
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 2000:94:3 155
