Finansbranschen

Bild 4.1.11 Konst som symboliserar byggbranschen

Logotypen var organisationens namn skrivet med ett enkelt och kantigt typsnitt i svart med rött inslag på en vit, rektangulär bakgrund. Logotypen sågs på entrédörren, på olika platser i lokalen och på broschyrer som var placerade i informationsställ. Utöver logotypen hade de även symboler i form av en specifik fågelart som återfanns på exempelvis tavlor och prydnadsföremål. Som tidigare nämnts, under rubriken professionellt och funktionellt, fick observatörerna med sig en gåva som minne vilket visar att de bryr sig om sina kunder och besökare och att de vill hjälpa dem att komma ihåg organisationen, även efter man har lämnat deras lokaler.

4.2 Finansbranschen

4.2.1 Förberedande intervju och första intryck

Onsdag den 15/4 2009 kl. 13.00

Den förberedande intervjun ägde rum på en organisation inom finansbranschen där det fanns 90-100 stycken anställda som arbetade i lokalerna. Observatörerna fick tillgång till hela observationsvåningen och fick röra sig fritt samt fotografera under observationen. Organisationen hade två våningar som enligt kontaktpersonen var identiska, därför

observerades endast den ena våningen, se planritning i bilaga 3. Samtalspersonen fungerade som kontaktperson under hela studien. Observatörerna fick en planritning för att underlätta studien och datum för observation bestämdes till den 23/4 2009, från kl. 9.00 och framåt.

Organisationen låg lättillgängligt med gångavstånd från både tunnelbana och buss. Första intrycket av organisationen fick man inte förrän man kom in i själva lokalen eftersom att byggnaden som organisationen låg i var ett stort komplex, med gemensam reception för alla organisationer. Receptionen, som visas på bilderna nedan, gav ett opersonligt intryck och det

32 var svårt att koppla den miljön till organisationen då det mer kändes som att man befann sig i en stor sim- eller idrottshall.

Bild 4.2.1 Reception i komplexet

Observatörerna fick ett likgiltigt bemötande både i receptionen och på organisationen, övriga organisationsmedlemmar varken hälsade eller reagerade på att de var där. Ljudnivån var dämpad även fast småprat ägde rum mellan de anställda. Inredningen i organisationens lokaler uppfattades som lite dyster men ändå med vissa starka färginslag, se bilder nedan. De flesta anställda verkade dela kontorsutrymme i form av kontorslandskap och de hade mycket gröna växter i lokalen, framförallt i gången mellan kontorslandskapen. Extra uppmärksamhet fick lunch-/fikarummet som var opersonligt och inte kändes speciellt hemtrevligt, observatörerna reagerade på att där endast fanns engångsartiklar. Klädseln var blandad hos de anställda, de bar allt ifrån jeans och t-shirt till kjol och blus, ingen specifik klädkod uppfattades utan de anställda verkade få ha sin personliga stil.

Bild 4.2.2 Färginslag

4.2.2 Gemenskap och engagemang

När observatörerna kom till lokalen blev de tilldelade två skrivbord mitt bland de anställda i det ena kontorslandskapet. Genom att observatörerna fick sitta vid skrivborden och gå runt i

33 lokalen fick de uppfattningen om att det funnits en lokal som från början såg ut på ett visst sätt som organisationen sedan hade flyttat in i rakt av, att de sedan löst alla detaljer på ett temporärt sätt. Detta visar sig bland annat genom att det i lunch-/fikarummet exempelvis fanns plastmuggar, mjölk i små trekantstetror och träpinnar att röra om med istället för riktiga koppar och bestick, se bilder på lunch-/fikarummet nedan. När man väljer att lösa sådana detaljer på ett sätt som uppfattas temporärt så finns det en risk för att de anställda inte blir lika motiverade till att sitta ned och ta en fika med sina kollegor eller äta lunch tillsammans. Det kan också göra att de anställda inte känner sig omhändertagna eller inte känner att

organisationen engagerar sig för att göra arbetsmiljön trevlig och detta kan påverka gemenskapen på arbetsplatsen på ett negativt sätt. Samtidigt kan det underlätta för de

anställda eftersom det blir mindre spring och inte lämnar disk som de sedan måste ta hand om utan istället kan koncentrera sig på arbetet.

Bild 4.2.3 Lunch-/fikarum

En annan sak som kan påverka just gemenskapen negativt är att det inte fanns så mycket utrymme för umgänge i lokalen. Lunch-/fikarummet hade bara fyra mindre bord med ett fåtal platser och i övrigt fanns det inga platser i lokalen som gav möjlighet till umgänge eller pauser. Det fanns inget rum med soffor, fåtöljer eller liknande och inget rum intill konferens-/samtalsrum där man kunde sitta ned, däremot fanns det flera förråd, bland annat med tomma förvaringshyllor, som inte utnyttjades speciellt effektivt.

Organisationsmedlemmarna verkade inte speciellt engagerade i vilka observatörerna var då de som besökare blev likgiltigt bemötta både i receptionen och inne hos organisationen. De som presenterade sig för observatörerna och tog i hand var kontaktpersonen och de två chefer som kontaktpersonen i sin tur presenterade. Övriga organisationsmedlemmar varken hälsade eller reagerade speciellt mycket på att observatörerna kom in i lokalen och detta kan visa på att det inte finns några normer inom organisationen som säger att man ska hälsa på alla besökare.

34 Det kan också vara så att organisationsmedlemmarna är vana vid att ha många besökare vilket skulle kunna förklara deras beteende eller att de hade blivit informerade om att en observation skulle ske. Om man är van vid att det alltid är många nya ansikten i lokalen så blir det säkert så att man reagerar mindre och mindre på ansikten man inte känner igen.

Man fick inte uppfattningen om att det fanns speciellt stark gemenskap mellan de anställda eller att de engagerade sig i personliga relationer. De var trevliga mot varandra men det kändes som att det var mer på arbetsnivå just för att man är kollegor och inte för att man faktiskt ville umgås med varandra. Organisationsmedlemmarna visade sig vara lite

grupperade då de både vid morgonfikat och vid lunchen placerade sig vid olika bord, även fast det fanns plats kvar och det var även mindre grupper som tillsammans gick till en restaurant utanför lokalen för att äta. Anledningen till detta kan vara för att de vid arbetstid var placerade i grupper i kontorslandskap och att dessa grupper då tycker det är naturligt att äta tillsammans. Det var säkert också så att de måste gå på lunch i omgångar för att alla kanske inte kan lämna ifrån sig arbetsuppgifterna samtidigt. Även fast det verkade vara grupperingar så fick man inte uppfattningen om att det var dålig stämning på kontoret.

4.2.3 Samarbete och kommunikation

Inom organisationen verkade det vara viktigt att de anställda kunde prata med varandra och samarbeta vilket syntes tydligt eftersom att de flesta satt grupperade i kontorslandskap. Man kunde inte se om de var uppdelade på ett visst sätt av någon speciell anledning men de flesta grupperna bestod av fyra personer som hade varsitt skrivbord. Grupperna var avskilda från varandra med ljusa skåp i trä som var cirka 120 cm höga vilket gjorde att de anställda kunde stå på varsin sida och ändå kommunicera med varandra på ett enkelt sätt över dessa, se bilder över kontorslandskapet nedan.

35 Många av de anställda gick också fram och tillbaka mellan skrivborden och de olika

grupperna för att prata med varandra vilket gjorde att det var mycket rörelse i lokalen. Det verkade inte som att personalen hade något problem att kommunicera med varandra och samarbeta, om de behövde prata med någon så var det inget de tycktes dra sig från att göra.

Organisationen låg på två plan men under observationstillfället märkte man inte av att det var speciellt mycket spring mellan våningarna. Däremot var det, som nämndes ovan, mycket rörelse på det plan där observationen genomfördes. Trots att det var mycket rörelse i lokalen och att många både pratade med varandra, och i telefonen, så var det inte speciellt hög ljudnivå på kontoret. De flesta verkade tänka på att hålla volymen nere när de pratade, och nästan viskade för att respektera de andra som var i samma rum, vilket är väldigt viktigt när man är så pass många på en mindre yta.

4.2.4 Integritet och trivsel

I kontorslandskapen var det inget specifikt som skilde de olika arbetsplatserna åt, dess möbler och inredning var väldigt enhetliga. Man kan dock anta att de anställda var uppdelade med anledning av vad de hade för arbetsuppgifter och att de inom samma avdelning satt

tillsammans.

De som satt i landskapen hade ett eget skrivbord med sina saker och var avskärmade från de andra inom samma grupp genom träskivor med hålrum i. Dessa ger den anställde visst privat utrymme utan att för den sakens skull bli instängd. Genom att skärma av på det sättet kan organisationsmedlemmarna få arbeta i fred när det krävs och de kan samtala med de andra i gruppen utan någon större ansträngning när det behövs. De

anställda hade namnskyltar vid sina skrivbord vilket kan få dem att känna sig mer välkomna och behövda eftersom att de då har sin personliga plats och personliga ägodelar kan göra att man som anställd känner sig mer hemma och trivs bättre. Observatörerna kunde se att en del av de anställda exempelvis hade personliga fotografier, teckningar, små prydnadsföremål och liknande vid sina arbetsplatser, se bild till höger.

36 Trots att kontoret var ljust med många fönster, vid utsikt och öppna utrymmen så kändes det inte som en speciellt inspirerande miljö att arbeta i. Det var lågt i tak vilket gjorde att det trots all öppen yta kändes ganska instängt och tungt i lokalen, det kändes lite som att man satt i en låda.

Eftersom att organisationsmedlemmarna inte hade några egna kontor där de kunde förvara sina personliga ägodelar, så som ytterkläder och liknande, är det bra att det fanns en hall med låsbara skåp där de kunde hänga av sig, se bilden nedan. Förutom att det gör att det inte blir lika rörigt på deras arbetsplatser så kan det också kännas tryggare för dem att kunna låsa in sina saker istället för att ha dem framme i ett kontorslandskap där många människor rör sig. Samtidigt kan man tycka att det känns konstigt om man ska behöva låsa in sina saker när man är bland människor man träffar varje dag. Men eftersom skåpen fanns så gavs ju de anställda i alla fall en möjlighet att själva välja hur de vill göra med sina saker. I samma hall som skåpen fanns även organisationens toaletter som var neutrala med vitt kakel, orange bård,

pappershanddukar och dylikt, se bild nedan.

Bild 4.2.6 Hall med skåp och toalett

Under observationstillfället kunde man inte urskilja någon speciell klädkod som gällde för de inom organisationen utan alla anställda verkade få ha sin personliga stil. Det man kunde se var att de flesta hade ganska enkla och vardagliga kläder, som ett par byxor och en tröja eller en kavaj med finskor. De verkade ha en avslappnad inställning till klädseln som säkert kan variera beroende på arbetsuppgift.

4.2.5 Professionellt och funktionellt

Att det var så många av de anställda som inte reagerade på att det var nya personer i lokalen när observatörerna var där kan visa på normer som säger att man ska sköta sina uppgifter när

37 man arbetar och inte lägga energi på andra saker. Det viktigaste inom den här organisationen kanske inte är att man ska umgås med sina kollegor eller att man ska sitta i nyrenoverade lokaler utan det viktigaste kanske ändå är att man fokuserar på sitt arbete så att det sköts på ett effektivt och professionellt sätt. Det kan också ha att göra med att de är vana vid att det är många besökare, som diskuterades under rubriken gemenskap och engagemang. Det verkade vara en hög arbetsmoral inom organisationen då alla tycktes vara engagerade i sitt arbete och många av samtalsämnena handlade om arbetsuppgifterna.

Att lokalen var utformad som den var, med kontorslandskap, har förmodligen med funktionaliteten att göra då de anställda måste kunna samtala med varandra för att genomföra sitt arbete så effektivt som möjligt. Chefen hade däremot ett eget kontor, vilket antagligen var för att kunna arbeta i lugn och ro och inte för att visa upp hierarkin inom organisationen. Bilden till höger visar hur rummet såg ut.

Bild 4.2.7 Chefens kontor

4.2.6 Marknadsföring

I organisationens lokal kunde observatörerna inte se någon sammanhängande konst. Det fanns ingen koppling mellan motiven och den bransch som organisationen arbetar i och det fanns inte heller någon konsekvens i de konstnärer, färger eller motiv som tavlorna visade. Det verkar inte som att de hade tänkt efter vad konsten betyder för dem utan den verkade endast finnas i lokalen just för att det ska finnas tavlor där, istället för att använda konsten som ett verktyg för att förmedla ett budskap till dem som vistas i lokalerna. En del av konsten verkade tillhöra den byggnad som organisationen har hyrt in sig i vilket skulle kunna förklara varför just de tavlorna inte var kopplade till finansbranschen men det gick inte att hitta något logiskt samband mellan de övriga tavlorna som hängde uppe. Exempel på organisationens konst visas här nedan.

38

Bild 4.2.8 Organisationens konst

Receptionen man möttes av när man kom in det stora komplex som organisationen låg i gav ett opersonligt intryck och det var svårt att koppla miljön till organisationen, det kändes snarare som att man befann sig i en stor sim- eller idrottshall, se bilder nedan. Det var också väldigt otydligt att organisationen befann sig i huset eftersom att man utifrån knappt ens kunde se en skylt med deras namn på. En av observatörerna såg den inte utanför entrén till byggnaden trots vetskapen om att det antagligen skulle finnas en skylt där, vilket visar hur svårt det är att se att organisationen ligger i komplexet.

Bild 4.2.9 Reception i komplexet

Organisationen hade endast sin logotyp synlig på entrédörren, annars fick observatörerna uppfattningen om att de kunde befinna sig inom vilken organisation som helst då man aldrig blev påmind om vilka organisationen var genom symboler inne i lokalen. Att en organisation hela tiden påminner sig själva och sina besökare om vilka de är kan vara väldigt viktigt för att visa att de står för vilka de är och är stolta över det, besökare lägger ofta logotyper och andra symboler på minnet utan att de tänker på det.

4.3 IT-branschen

4.3.1 Förberedande intervju och första intryck