Finns det ett arbete för att främja relationer mellan förskollärare och barn i behov av

förskollärare och barn i behov av särskilt stöd inom den fria leken? Hur ser i så fall det arbetet ut?

Sjöman (2018) hävdar att det saknas initiativ och åtgärder gällande stöd i barnets sociala samspel, på många förskolor i Sverige. Men utifrån vårt material från de kvalitativa

intervjuerna kunde vi se tre olika strategier som förskollärarna kunde använda sig av för att stötta ett barn i behov av särskilt stöd i den fria leken. Strategierna som förskollärarna beskriver är i avsikt för att stötta barnet i behov av särskilt stöd, snarare än att främja en positiv relation. Dock kan vi se i vårt resultat att strategierna kan bidra till att den positiva relationen stärks mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd. Strategierna kan även bidra till att barnens positiva relation till varandra stärks.

En strategi som förklarades kunna användas för att stötta ett barn i behov av särskilt stöd i leken, förklarades i vår studie kunna vara en strategi där förskolläraren intar en

övervakande/observerande roll. Løndal och Greve (2015) förklarar även utefter deras studie kunna se förskollärare inta roll av ett övervakande tillvägagångssätt, i den fria leken.

Forskarna beskriver det övervakande tillvägagångssättet vara tillfällen förskolläraren inte aktivt deltog i barnens lek, utan istället övervakade och observerade den pågående leken

29

(Løndal & Greve, 2015). Fördelen med en övervakande och observerande strategi i den fria leken, förklaras i vårt resultat kunna vara att förskolläraren har en överblick på vad som sker på avdelningen och när det behövs stöttning i leken. Den övervakande rollen ger barnet möjlighet att få en chans att lyckas själv. Förskolläraren kommer in och stöttar när

förskolläraren anser att barnet behöver stöd i hur hen ska hantera hinder som kan uppstå i den fria leken. Detta är fördelaktigt då förskolläraren kan ta en aktiv stödjande roll utan att

förstöra en redan pågående lek, om det verkligen inte är nödvändigt. Løndal och Greve (2015) förklarar att det kan vara utmanande för förskollärare att förstå när och hur de ska ingripa i barnens lek utan att invadera eller förstöra den pågående fria leken.

Ett annat tillvägagångssätt som Løndal och Greve (2015) fick syn på i deras studieresultat var ett inspirerande och initierade tillvägagångssätt. I vår studie kunde även vi se att detta är en strategi som förskollärarna använder sig av för att ge stöttning till barn i den fria leken.

Strategin innebär att förskolläraren tar initiativ till att påbörja barns lek samt ge inspiration till leken, vilket kan vara fördelaktigt för att stödja barnets behov och förutsättningar i leken genom att se efter barnets intresse och styrkor. Förutom att se till barnets styrkor benämndes det i vår kvalitativa studie att det är betydelsefullt att se till olika faktorer i miljön som kan påverka barnets förutsättningar till lek (Tanja, 9/9-21). Det är ett tankesätt som kan kopplas till det relationella perspektivet, som hävdar att barnets förutsättningar påverkas av

omgivningen (Persson, 2007). Likaså menar Løndal och Greve (2015) att det är betydelsefullt att göra lämpliga fysiska anpassningar i miljön som kan påverka alla barns förutsättningar till lek på avdelningen. Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2018) menar också genom att den fysiska miljön anpassas för att kunna främja barns lek, kan det bidra till interaktioner och främjandet av kamratrelationer. Sjöman (2018) förklarar även att en positiv relation mellan pedagog och barn kan skapas om det finns en behovsanpassad miljö.

De beskrivna tillfällen då förskollärarna gav stöd genom att vara delaktig och aktiv i barnens lek, placerade vi inom strategin deltagande och initierande. Denna strategi överensstämmer med Løndal och Greves (2015) deltagande och interagerande tillvägagångssätt. Løndal och Greve (2015) beskriver detta tillvägagångssätt beröra de lektillfällen som förskollärarna interagerade, deltog samt umgicks med barnen i leken. Genom att vara fysisk delaktig i barnens fria lek, menar förskollärarna i vår studie att möjlighet till stöd kan ges utifrån barnets enskilda förutsättningar och behov. Detta stöd beskrevs kunna ges genom att förskolläraren agerar mellanhand för att främja barns relationsskapande i leken. Likaså hävdar Syrjämäki,

30

Pihlaja och K.Sajaniemi (2018), att det är fördelaktigt att förskolläraren intar en fysisk nära position i den fria leken, för att kunna ge möjligheter till stöd till ett enskilt barn.

Flertal av respondenterna framför i samtal kring deltagande/aktivt lekande att lekgrupp är ett tillvägagångssätt som kan användas för att stötta barnet i den fria leken (Sofie, Tanja & Signe, 2021). Förskollärarna som benämner lekgrupp i vår studie är eniga om att lekgrupp är en effektiv metod för att stötta och utveckla barnets förutsättningar till att aktivt leka, men även för att skapa positiva relationer till andra barn och vuxna inom förskolans verksamhet (Sofie, Tanja & Signe, 2021). Wolfberg et al. (2014) skriver att de huvudsakliga målen för

interagerade lekgrupper bland annat är att främja barnets sociala kommunikation och relation till sina kamrater på förskolan eller skolan, men även att ge förutsättningar till barnets initiativ till den spontana leken. Även Løndal och Greve (2012) menar att förskolläraren kan främja relationer mellan barnen genom att ta en aktiv deltagande roll i leken, med avsikt att stötta ett barn som har svårigheter med sociala interaktioner i den fria leken. Å andra sidan menar Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2018), att tillfällen där förskolläraren fokuserar på att vara aktiv och deltagande i barnens lek, finns det risk för förskolläraren att missa tillfällen där man kan främja positiva relationer mellan barnen.

Sjöman (2018) anser att det är av vikt att ha en strukturerad plan med åtgärder för att kunna stödja barnet i sin interaktion med andra individer. En strukturerad plan för att stödja ett barn i leken, kunde vi se i vår studie i form av inplanerade lektillfällen. Dessa lektillfällen

förklarades i vår studie i form av begreppet lekgrupp. Wolfberg (2009) hävdar att en integrerad lekgrupp är ett planerat lektillfälle som har en tydlig start och avslutningsritual.

Lektillfället förklaras av Wolfberg (2009), pågå under ett tidsspann på minst 40 minuter och under upprepade tillfällen. En integrerad lekgrupp innefattar att en handledande vuxen påbörjar en lek tillsammans med tre till fem “expertlekande” barn samt ett barn inom autismspektrat. Respondenterna i vår studie förklarar lekgrupper innefattar ostörda lektillfällen som skapas av förskolläraren tillsammans med tre till fyra barn. Men att som förskollärare agera som en aktiv lekare och delta i barnens fria lek, utanför lekgruppen, har i vår studie inte enbart beskrivits som något positivt och enkelt. I vår studie har utmaningar och dilemman som kan uppstå av att använda sig av strategin deltagande/initierade förklarats kunna vara: att barnen inte vill att förskolläraren ska delta, att barnet inte ges möjlighet att själv försöka och lyckas, att den fria leken styrs av förskolläraren till undervisning och

31

lärande, att förskolläraren tar ifrån det lustfyllda med leken. Detta menar förskollärarna kan hindra barnet i sin sociala utveckling.