Under denna rubrik presenterar vi tidigare forskning som har koppling och relevans till vårt syfte med vår studie. Vi har valt ett forskningsfält som har fokus på ett relationsskapande mellan förskollärare och barn i den fria leken. Vi har även valt ett forskningsfält som har fokus på relationens betydelse mellan förskollärare och barn i behov av särskilt stöd, i den fria leken. I valet av vår tidigare forskning är majoriteten av studierna genomförda inom Norden.
Det har inte varit ett aktivt val att endast utgå från Nordiska studier, utan valet av tidigare forskning är de studier som vi ansett vara mest relevant förhållande till vår kvalitativa data.
3.1 Tidigare forskning om interaktionens och relationens betydelse
Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2019) utförde en undersökning i Finland, där forskarna analyserade tolv leksituationer med anledningen att undersöka barns initiativ, vuxnas svar och möjliga konsekvenser som följde. Resultat av lek-situationerna visade på verbala och icke-verbala initiativ, samt olika metoder för interaktioner och deltagande. (Syrjämäki, Pihlaja &
K.Sajaniemi, 2019).
Forskarnas analys visade bland annat på att barns verbala initiativ till interaktion
uppmärksammades av förskollärare, samtidigt som barnets icke-verbala eller svaga initiativ hade en risk att inte bli uppmärksammad i samma utsträckning. (Syrjämäki, Pihlaja &
K.Sajaniemi, 2019).
Forskarna anser att det är förskollärarens ansvar att interagera med alla barn. Detta är av vikt, menar Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2019), eftersom en positiv interaktion innebär en social utveckling hos barnet. Vidare belyser Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2019) vikten av att alla barns försök till interaktion uppmärksammas av förskolläraren. Däremot visar studiens resultat på att barn i behov av särskilt stöd riskerar att inte bli uppmärksammade i en interaktion med förskolläraren. Konsekvenser av det, enligt forskarna Syrjämäki, Pihlaja och K.Sajaniemi (2019), är att barnet kan interagera med andra barn som möjligen också har svårigheter gällande interaktion, vilket kan ge en påföljd av att barnet inte utvecklas socialt.
(Syrjämäki, Pihlaja & K.Sajaniemi, 2019).
8
Sjöman (2018) har utfört en studie som inriktar sig på barn i förskolan. Empirin bygger på enkätdata som är besvarad av förskolans personal. Enkäterna är hämtad från 92 olika
förskoleavdelningar runt om i Sverige, vilket sammanlagt berör 829 barn med och utan behov av särskilt stöd. Syftet med studien var att ge en inblick kring strategier och åtgärder som förekommer för att kunna stödja barn i behov av särskilt stöd.
I studien beskrevs det att initiativ och åtgärder för att stötta barnet i sitt sociala samspel saknades på många förskolor. Sjöman anser att det är av vikt att ha en strukturerad plan med åtgärder för att kunna stödja barnet i sin interaktion med andra individer. (Sjöman, 2018).
Sättet pedagogen väljer att interagera med barnen har betydelse för barnets sociala och kognitiva utveckling (Sjöman, 2018). Jonas Aspelin (2018) hävdar även att goda relationer mellan barn och förskollärare är en förutsättning för barnets utveckling och lärande. Sjöman (2018) förklarar att om pedagogen visar sig säker och trygg, leder detta till ett förtroende som bidrar till en positiv relation. Barnet kan sedan använda denna interaktion som förebild för att skapa nya relationer med andra barn, vilket stärker barnets progression i sitt sociala samspel.
Sjöman (2018) menar även att det är viktigt att man som pedagog ofta interagerar med barn i behov av särskilt stöd. Detta för att barnet i behov av särskilt stöd ska kunna utvecklas socialt, samt uppleva en kvalitativ interaktion. Vidare förklarar Sjöman (2018) att en positiv relation kan skapas genom att pedagogen bemöter barnen utifrån dess behov på ett lämpligt sätt och för att nå detta krävs det att miljön på förskolan är anpassad till barnen.
I Sjömans studie framgick det att olika faktorer såsom tillgängliga material, interaktioner mellan barn-pedagog och barn-barn, vilket Sjöman menar är faktorer som påverkar barnens intressen i förskolan. Studien visar även att en kvalitativ interaktion med pedagoger är viktig för barnet i behov av särskilt stöd. En kvalitativ interaktion är en interaktion där förskolläraren interagerar på ett positivt sätt genom att vara lyhörd på barnets enskilda behov. Däremot visade resultat från Sjömans studie på att pedagogerna interagerade mindre med barn i behov av särskilt stöd. (Sjöman, 2018).
9
3.2 Tidigare forskning om interaktion i lek.
Ur ett relationellt perspektiv har Knut Løndal och Anne Greve (2015) gjort en Norsk
undersökning i en förskola och ett i fritidshem. I forskarnas undersökning studerades lärares interaktion med barn i lek. I deras analys av empirin kunde forskarna identifiera tre kategorier kring lärarens interaktion i leken. De tre olika sätt att interagera, som framträdde i
undersökningen var följande: övervakande tillvägagångssätt, ett initierande och inspirerande tillvägagångssätt samt ett deltagande och interagerande tillvägagångssätt.
Det övervakande tillvägagångssättet beskriver forskarna vara de lektillfällen då förskollärare inte aktivt deltar i barnens lek utan intar en övervakande roll. De tillfällen som förskolläraren observerade barnens lek ingick också i det övervakande tillvägagångssättet. Däremot de tillfällen som kategoriseras inom det initierande och inspirerande tillvägagångssättet, var de tillfällen förskollärarna använde ett tillvägagångssätt som var inspirerande eller tog initiativ till att påbörja barns lek. Det deltagande och interagerande tillvägagångssättet, menar
forskarna var de lektillfällen där förskollärarna deltog, interagerade och umgicks med barnen i leken. Studiens resultat visade även på att under de lektillfällen som förskollärarna använde sig av ett deltagande och interagerande tillvägagångssätt i barnens lek, kunde leken pågå längre och utan större konflikter. Løndal och Greve hävdar att förskolläraren behöver göra pedagogiska och taktfulla bedömningar för att kunna ha ett deltagande tillvägagångssätt i barnens lek. Detta kräver både kunskap, samspel mellan barn och förskollärare samt en förståelse för vad ett deltagande tillvägagångssätt innebär. Detta eftersom Løndal och Greve hävdar att det kan vara utmanande för förskollärare att förstå när och hur de ska ingripa i barnens lek utan att invadera eller förstöra den pågående fria leken. (Løndal & Greve, 2015).
Løndal och Greve menar även att förskolläraren bör ha goda praktiska kunskaper för de olika tillvägagångssätten för barns lek samt kunskaper kring lämpliga fysiska anpassningar i miljön som påverka alla barns förutsättningar till lek på avdelningen. (Løndal & Greve, 2015).
Marja Syrjämäki, Päivi Pihlaja och Nina K.Sajaniemi (2018) hävdar, utifrån resultat av deras studie, att förskolläraren bör ha en fysisk nära position till barn i behov av särskilt stöd för att kunna ge möjligheter till stöttning i den fria leken. Stöttning i leken kan riktas mot ett enskilt barn som är i behov av särskilt stöd. Forskarna hävdar även att de anpassningar i den fysiska
10
miljön som görs för att främja leken även kan bidra till interaktion och främja
kamratrelationer. Å ena sidan menar forskarna att tillfällen där man fokuserar på att vara aktivt i barnens lek, finns det risk för förskolläraren att missa tillfällen där man kan främja positiva relationer mellan barnen. (Syrjämäki, Pihlaja & K.Sajaniemi, 2018). Å andra sidan menar Løndal och Greve (2015) att förskolläraren kan främja relationer mellan barnen genom att ta en aktiv roll i att stötta de barn som har svårigheter med sociala interaktioner i den fria leken.