FN:s  delningsplan  1948  –  Israel  bildas

Andra världskrigets nazist-utopi om att utplåna judar resulterade i fler judiska flyktingar till Palestina. Judiska och sionistiska intresseorganisationer krävde av britterna att etablera en judisk stat i Palestina, dock valde den brittiska regeringen att begränsa invandringen av judar till Palestina till 1500 människor per månad, vilket inte gick i linje med judarnas krav. År 1948 blev ett turbulent år där Israels uppkomst som stat å ena sidan, från judarnas perspektiv uppfattades mycket positivt, men å andra sidan, enligt palestinierna, uppfattades som ett brott mot mänskliga rättigheter.93 4.3.1 Konfliktlösning

Stormakterna runt om hade efter andra världskriget slut fått upp ögonen för oroligheterna i Palestina. Britterna tillsammans med USA tillsatt en kommitté med förslag på att fortsätta förvalta Palestina med syfte att landet varken skulle bli en judisk eller arabisk stat, däremot skulle 100 000 judar få direkt asyl i Palestina. Förslaget godtogs av judarna med förkastades av palestinierna. 1947 bestämmer britterna att förflytta frågan om Palestina till Förenta Nationerna då det fanns en uppenbar oenighet mellan judar och araber om hur situationen borde lösas. ⁹⁴ Världsorganisationen gjorde anspråk i frågan och tillsatte en session med syfte att undersöka Palestinafrågan 1947. Sessionen kom att heta Unitet Nations Special Committe on Palestine, utfallet blev en resolution (Resolution nr 181) om en delningsplan av Palestina. Resolutionen erhöll grundprinciper från det så kallade majoritetsförslaget. Majoritetsförslaget innehöll bland annat punkter om att en judisk

91 Aggestam, Persson & Strömbom. Mellan krig och fred i Israel/Palestina, 79.

stat skulle tillsättas och att den blivande judiska staten skulle omsluta tre territorier i Palestina, där judarna erhöll en knapp majoritet rent befolkningsmässigt. Jerusalem skulle därmed ingå under FN:s mandat, samt att fler judar skulle få möjligheten att invandra till delar av Palestina. I sessionen ingick representanter för de olika medlemsländerna, sju av dessa var för majoritetsförslaget medan tre av medlemmarna ansåg majoritetsförslaget som en antiarabisk resolution. Internationella aktörer fick härmed en viktig roll i fredsförhandlingarna, däremot utvecklades konfliktdynamiken till något som man inte hade räknat med, den blev värre ⁹⁵

Hur som helst självständig utropar sig den judiska staten Israel den 14 Maj 1948 med direkt support av USA, därefter tog det inte många månader innan Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike liksom USA erkände Israel. Staten Israel hade nu grundats. Konfliktlösningen misslyckade ännu en gång då de båda parterna inte respekterade varandra samt att de inte var villiga att kunna leva med kännedom om varandras existens som stat. ⁹⁶

4.3.2 Rättvisa

Israel krävde direkt efter sin uppkomst att förkasta britternas vitbok från 1939 där skrifter om en begränsad invandring och upphör om bosättning fanns med. Samtidigt som Israels uppkomst medgav en enorm glädje för judarna fanns det en oerhört stort fruktan från den arabiska parten. Orättvisan hade enligt arabförbundet erövrat och konsekvensen av den judiska statens uppkomst blev en motattack. Palestina i allians med den samlade arabiska armen från Egypten, Trans Jordanien, Syrien och Irak anföll staten. Eftersom att britterna nu hade valt att lämna situationen och istället belägga ansvar på FN uppstod ännu fler oroligheter. Hur som helst hade oroligheterna långt innan britternas överlämning eskalerat i Palestina. Perioden mellan den 20 november 1947 och den 3 april 1948 hade sammanlagt 6187 personer dödats. Varav 430 var britter, 2977 var araber och 2733 var judar. ⁹⁷ Araberna predikade för att Palestina skulle stå fast vid att vara en stat där alla minoriteter var välkomna, liksom judar, men förslaget röstades ned. ⁹⁸ Resolutionen som kom 1948 var dock enbart ett förslag som inte var juridiskt bindande ifall de båda parterna inte kunde finna

konsensus, därför fick FN slutligen tvångs genomföra och frambringa bindande slutsatser och beslut enligt majoritetsförslaget. Araberna ville istället se löftet om att ett fritt Palestina skulle upprätthållas enligt lovorden som kom från britterna 1937. ⁹⁹ Under vapenvilan som tog plats på befordring av FN lyckades Israel rekrytera in 3500 frivilliga krigsveteraner från hela världen som skulle stå på Israels sida i konflikten.¹⁰⁰ Bernadotte hade en plan om att göra gränserna rättvisare. Att en judisk stat fanns med dess gränser förnekade Bernadotte inte, men han tyckte att de kunde tilldelas på ett jämställdare sätt, kort därefter mördas Bernadotte i Jerusalem. ¹⁰¹

Samma år som staten israel bildas skriver även FN:s generalförsamling en resolution som kom att heta resolutionen 194. Denna resolution skulle komma att underlätta för de palestinska flyktingarna, men också ge dem rätten att få kunna återvända till där man var ifrån och där ens hem var lokaliserat, som bland annat var ockuperade städer.¹⁰²

4.3.3 Försoning

Oroligheterna efter Israels erkännande som en judisk stat var ett faktum. Judarna krävde därför av FN att gripa in mot den arabiska motattacken som å andra sidan utifrån arabernas perspektiv var på plats för att bevara säkerhet i Palestina. Hur som helst så valde säkerhetsrådet 1948 den 29 maj att ge förslag på vapenvila under en period på fyra veckor, vapenvilan skulle därmed kontrolleras av FN. Den 11 juli samma år trädde vapenvilan i kraft. Under perioden lyckades militären hos båda parterna att rusta upp, Israel kom att under dessa veckor införskaffa sig vapen på olagliga vägar genom samarbete med Tjeckoslovakien, men även genom USA och Frankrike. Då arabvärlden anade en rättvis vinst i konflikten valde Araberna att förkasta vapenvilan, därmed antydde Palestina på ett fortsatt krig samtidigt som Israel hade godtagit kravet på vapenvila. ¹⁰³ Araberna såg nu alternativet om en jordansk stat som en möjlighet att bli representerade i förhandlingar, men den arabiska kommittén representerade inte Palestinas araber. Försoningen mellan parterna varade

99 Sune Persson. Palestina konflikten, 57.

100 Sune Persson. Palestina konflikten, 63.

inte under lång period och den 8 juli samma år återupptogs de väpnade striderna. Israelerna hade nu 20 000 fler soldater än Palestina och på tio dagar lyckades Israel ockupera stora delar av Palestina där arabisk befolkning fördrevs från sina hem. Den 15 juli samma år kom FN men en ny resolution. Där syftet var att stoppa parternas militära utspel och den 18 juli kom kravet på en ny vapenvila som vid flertalet gånger inte respekterades av båda parter. ¹⁰⁴

I början av 1949 och sex månader framåt hade parterna i fråga förhandlat om vapenstillestånd, dock inte under samma tak. FN fick medla och förhandla mellan länderna var för sig, därmed slöt man separata avtal med FN. Samma år i februari slöt Israel ett avtal om vapenstillestånd med Egypten där man sa att man inte fick använda sig utav militära styrkor för att försöka lösa konflikten i Palestina. ¹⁰⁵ En månad efter anslöt sig även Libanon till avtalet liksom Trans Jordanien i april och Syrien i juli. I samband med detta avtal delades Jerusalem upp i två delar där tanken att en special kommitté skulle lösa nästkommande utmaningar. Detta hade man tidigare valt att inte göra då staden är viktig för alla folkgrupperna i Palestina och Israel. Samtidigt som avtalet skrevs på av allt fler aktörer i Mellanöstern förbi såg man de palestinska arabernas intressen helt. ¹⁰⁶ Staten ska se till att tillfredsställa de mänskliga rättigheterna samt se till att försvara sitt folk från orättvisor skapat av annat folk och andra stater, vilket var exakt vad staten Israel också gjorde. Samtidigt hade Palestina inte samma förutsättningar att göra det.107

4.3.4 Identitetspolitik

Arabstaterna liksom Palestina såg etableringen av Palestina som en misslyckad kamp om ett Palestina fritt från ockupering. Efter att Israel 1948 utropades som en stat var påföljden ett år efter, krig mellan parterna. Kriget fick namnet Al-Nakba och resulterade i ungefär 700 000 palestinska flyktingar och många människors död. För de palestinska araberna blev därför territoriet i Palestina en viktig del utav identifieringen, där viljan att få återvända till sin hemstad blev viktigare än någonsin. Samtidigt blev Israels uppkomst en mycket viktig identifikation för judarna då de hade fått möjligheten att få identifiera sig med ett landområde. Ockupationen sågs

från deras sida som ett sätt att legitimera sin identitetspolitik, framförallt uppfattas det inte som en ockupation, utan som sin rätt att få bo där judarna är ämnade att bo. ¹⁰⁸

Flykten och förtrycket som palestinierna upplevde efter att Israel bildats hade skapat en identitet som enbart palestinier kunde relatera till. Oavsett vart du bodde som palestinier, var det faktorer som bidrog till att identifikationen till hemlandet blev allt större bland flyktingarna. Det kunde till exempel vara tvångflykten som skapade svårigheter för flyktingar att integreras då de enbart kände samhörighet med landet Palestina, fortfarande spelade alltså den geografiska identifieringen en stor roll. ¹⁰⁹