Fokus på individuellt arbete och betyg

Bristen på vana vid att kommunicera och samtala med varandra i klassrummet är resultat av individuellt arbete som gör att varje individ fokuserar på sitt, vilket i sin tur inte ger utrymme för samtal och kommunikation med andra. Alexander i grupp 3 till exempel, anser att gruppmedlemmarna, liksom han, borde ha fått förbereda sig individuellt i förväg inför samtalen:

Jag brukade ofta förbereda mig själv för övningarna i förväg eftersom jag redan visste vad som vi ska göra till nästa lektion och det gjorde jag också under de här uppgifterna, detta för att förbättra min språkanvändning [...]. Jag kan inte säga att jag var riktigt nöjd med gruppen. (Alexander)

Bristande erfarenhet av det goda och öppna samtalet i undervisningen gör, som jag tolkar det, att studenterna saknar tilltro till sin förmåga att utan lärar- närvaro argumentera utifrån egna erfarenheter och sina tidigare kunskaper i undervisningen: ”Men om vi inte kan hitta några ord, hur kan vi förstå varandra? Hur kan vi skriva om vi inte kan några ord på svenska?”, sa Juan i grupp 3. Att studenterna upplevde sina olika åsikter och uppfattningar om de frågor som de diskuterade - alltså att de delibererade - som problem som för- svårade överenskommelse tolkar jag också som något som har att göra med att de lärande tidigare ägnat sin tid åt att arbeta med individuella uppgifter. Intervjuerna styrker intrycket att deltagarna är ovana vid att kommunicera med varandra om frågor som angår dem samt att de är ovana vid att vara aktiva och delaktiga i utformningen av sin egen utbildning.

En tydlig och oväntad aspekt som analysmodellen inte omfattar och som jag ser som en viktig störning som kan kopplas till fokus på individuellt arbete i undervisningen är betygsfokus. Studenternas samtal och samarbetet stördes påtagligt av deras fokus på betyg. Därmed påverkades också deras deliberat- ion. Studenterna ställde under intervjuernas gång återkommande frågor om hur deras arbete skulle bedömas och om samtliga gruppmedlemmar skulle få samma betyg trots att de var engagerade och arbetade olika mycket och i så

150

fall vilken betygsgrad som skulle gälla. Nedan följer några av de utsagor som studenterna kort gjorde under intervjuerna:

- ”Vi har olika kunskaper och vi arbetar olika mycket […] Det är verkligen svårt att veta vem som kan avancerad svenska eller inte […] Jag till exempel jobbar mycket för att bli klar med uppgifterna. Jag vet inte vilken betyg jag komma att få när jag arbetar med studenter som bara är här som turister” (Alexander).

- ”Det är svårt för mig. De andra kommer att få bra betyg. De kan mer” (Nadia, som uttryckte samma känsla av oro för betyget under pilotstudien).

- ”Kan jag byta gruppen? Vi kan inte komma överens och jag vet inte om betyget” (Juan).

- ”Det här är ett nytt sätt för mig. Ska vi alla få samma betyg? Jag förstår att jag inte talar svenska perfekt, men vi har ju så olika nivåer, Kan jag flytta till en annan grupp?” (Anna).

- ”Det är bra att vi kan diskutera men vissa pratar mycket. Vi vill också ha bra betyg. Vi måste prata med lärare om att vi alla skrev och alla hade bra idéer”. (Marina)

- ”Jeanette har missat många lektioner. Jag är orolig för vårt arbete och för henne”. (Masha)

Att vara med och fatta beslut är ett av de viktigaste kriterierna i ett deliberativt samtal. Detta kriterium stördes av att vissa studenter inte gavs möjlighet att fullt ut delta i beslutfattandet. Anna poängterade att gruppen inte kunde slut- föra sitt arbete eftersom inte alla i gruppen arbetade lika mycket. Det gjorde att deltagarna inte blev klara med sina samtal och sin text under den utsatta tiden och måste boka tid utanför klassrummet: ”Vi studenter träffades utanför klassrummet och försökte att arbeta vidare med texten för att skicka den i bra skick till läraren”. Orsaken till tidsbristen förklarar hon på följande sätt:

[…] Ibland var det svårt att kommunicera med folk. Det andra problemet var att vi hade olika utbildningssystem. Vi var inte vana vid att jobba tillsammans och därför var det också svårt att hitta tid som passar alla och för att bli klara med arbetet […] vi kunde spara tid när någon eller några studenter gled in på andra ämnen, till att diskutera mera om våra texter ”. (Anna)

151

Anna talade vidare om att hon, av rädsla för att inte få ett bra betyg, hade försökt att ta ansvar för hela arbetet och skickat texten till läraren efter att hon hade redigerat den själv. I grupp 3 sade också Marina och Jean att Alexander, som varit sekreterare, hade redigerat texten till uppgiften Varg efter det andra samtalstillfället och skickat den direkt till läraren utan att de andra i gruppen hade fått ta del av denna version av texten. Detta hade förmodligen att göra med studenternas oro för betygsättningen som jag nämnt ovan. Oron över hur arbetet skulle slutföras och bedömas gjorde, som jag tolkar det, att Anna och Alexander i sina grupper bestämde sig för hur gruppens slutarbete se ut och vem som skulle skicka uppgiften.

Till studenternas betygsfokus och fokus på individuellt arbete och det egna betyget sade läraren Linda i intervjun att studenterna därigenom missade poängen med samtalen och samarbetet och att detta också var ett återkom- mande problem bland studenterna:

Genom samtal och kommunikation får studenterna utbyta erfarenheter med varandra. De lär känna varandra bättre och oftast arbetar de under en trevlig stäm- ning i klassrummet. Kvaliteten på texten blir också bättre när studenterna samtalar och skriver tillsammans. Det blir också mindre fel och slarvfel eftersom det är många som tittar på texten. Det finns dock vissa mindre positiva saker. Vissa stu- denter tar över och då blir det inget grupparbete. Detta märks inte enbart under sam- talen utan också i deras texter. Dessa studenters röster hörs mer, även i texterna, eftersom deras idéer och tankar som jag hör under samtalen känns igen och tar mera utrymme i de gemensamt skrivna texterna. Oftast är det den student som tar på sig sekreterarrollen, av rädsla för att inte få det betyget som han eller hon har tänkt sig, som får mer makt över texten, vilket irriterar övriga i gruppen. Studenterna berättar också ofta att de studenter som skickar texten gör sista redigeringsarbetet själva och skickar texten till mig utan att de diskuterar den med de andra eller att hela gruppen får se slutversionen. Detta skapar oro hos studenter om hur betygsättning kommer att se ut samt ibland något spänd stämning hos dessa studenter vid kommande ge- mensamma arbeten. Vissa studenter ber till och med om att få byta grupp. (Läraren Linda)