Frågeställningen om på vilket sätt ifrågasättande av traditionella uppfatt- ningar förekommer i ett samtal utvecklades utifrån punkt (d) i Englunds mo- dell för deliberativa samtal. Den handlar om rätten att ifrågasätta auktoriteter eller traditionella uppfattningar. Frågeställningen hör på sätt och vis ihop med frågeställningarna utifrån de övriga punkterna i modellen. De lärandes upp- fattningar, tankar samt argument, hur traditionella de än är, måste först ges utrymme för att sedan kunna ifrågasättas. Skolan är ett offentligt rum där olika värderingar som den lärande bär med sig från sina olika gemenskaper lyfts fram, synliggörs och konfronteras med andras. Det är också viktigt att
165
komma ihåg respekten för den andra (se Englund 2006).
Deltagarna i grupp 1 ifrågasatte, som vi såg, varandras uppfattningar, vare sig dessa uppfattningar var traditionella eller inte. Gruppen består av stu- denter som kommer från olika länder med olika livsbetingelser och skilda förhållningssätt till frågan till exempel om kvinnofrigörelse. De har olika kul- turella och språkliga bakgrunder, vilket också präglade innehållet i det de ifrå- gasatte. Säljö (2000, 2005) menar att individens tidigare erfarenheter påver- kar henne eller honom att agera i nya situationer. Förkunskaperna hjälper oss att förstå de förväntningar som utmärker nya situationer men kan också hindra oss från att tänka i nya banor. I ett sociokulturellt perspektiv handlar det om vad individer och kollektivet har med sig av tidigare erfarenheter och kun- skaper och hur de använder sig av dem i framtida sociala situationer.
Vårt tänkande och vår omvärldsuppfattning är med andra ord i högsta grad beroende av de sociala, kulturella och materiella förutsättningarna i det samhälle där vi växer upp (Säljö 2000). I början av samtalet gjorde Juan klart för Nadia och Anna att han hade en annan uppfattning än de och ifrågasatte deras synpunkter på uppgiften. Han höll fast vid att gruppen skulle utgå från hans tes, alltså rubriken till texten, och använda den som grund för diskuss- ionen, vilket Nadia och Anna bestämt ifrågasatte. I intervjun beskriver Nadia gruppmedlemmarna som individer med olika personligheter, förhållningssätt till saker och ting samt med skilda uppfattning och åsikter. Genom att sakligt argumentera för påståenden som ”hushållet behöver två inkomster” och ”kvinnor vill inte stanna hemma. De vill utveckla sig” öppnade Nadia och Anna för nya perspektiv på ämnet. De gav exempel från sina hemländer, från Sverige samt från andra länder i sin argumentation vilket ledde det till att Juan mot slutet av samtalet började tänka i nya banor. I Lundbergs avhandling (2008), från vilken jag lånade störningen ”sidosamtal”, används termerna ”vinna” och ”förlora”. Lundberg menar att vissa deltagare kan utsättas för press under en samtalsprocess. Det kan bidra till att de väljer att ge upp, alltså att inte stå fast vid sina argument och accepterar att andras argument får mera gehör. Detta tycks dock inte ha gällt för Juan. Här finns istället återigen an- ledning att tala om att deltagarna i grupp 1 skapade en tredje kultur, alltså en gemensam referensram för sin diskussion, där de utifrån sina ifrågasättanden av varandras argument slutligen konstruerade denna gemensamma referens- ram präglad av ömsesidigt förtroende, eller Mutual Trust (Englund 2011).
166
I grupp 2 har ifrågasättandet också förekommit i samtalet om kvinnofri- görelse, fast inte på samma sätt som i grupp 1. Om man applicerar Säljös resonemang ovan på denna grupp, som endast bestod av två medlemmar och som dessutom kommer från länder med snarlika livsförhållanden för män och kvinnor, har ifrågasättandet inte handlat om argument för eller emot kvinnans frigörelse utan om språket och om hur de skulle utrycka sig tydligt. För det mesta använde Sergei sig av vad London (2005) kallar ”open-ended quest- ions”, vilka ger möjlighet att utmana deltagare att granska egna värderingar och övertygelser och sätta ord på dem. Sådana öppna frågor kan, enligt Lon- don, medvetendegöra deltagare om deras eget tänkande och öppna för möj- ligheten att fördjupa förståelsen av de aktuella frågorna i en diskussion. Pro- cessen blir särskilt effektiv när en deltagare ställer en direkt fråga till en an- nan. Det stimulerar inte bara tänkandet hos den person som ställer en fråga, utan ännu viktigare, ger deltagarna också möjlighet att reflektera över sina utsagor. Samtalen gynnas ofta av att deltagare ställer retoriska frågor till varandra (se till exempel Sergeis frågor ”ja eller hur?” och ”ja jag tror att du vill säga […]” och ”ja eller?”).
Deltagarna i grupp 2 tycks inte heller ha sett sina olika bakgrunder och uppfattningar som ett problem när det gällde den första skrivuppgiften, re- censionen av filmen Varg. Det som ifrågasattes handlade också här mest om språkliga frågor som behövde förtydligas, alltså om ordval och formuleringar i olika meningar. Detta kan förmodligen bero på att en stor del av samtalet gick åt till att berätta om innehållet i filmen och inte om tankar om innehållet såsom i den andra skrivuppgiften, om kvinnofrigörelse.
I grupp 3 har ifrågasättande av traditionella uppfattningar inte heller varit aktuellt. Här har det snarare handlat om att deltagarna ifrågasatte varandras uppfattningar om filmen och om hur uppgiften skulle lösas. Marinas tankar om filmen bemöttes till att börja med ifrågasättande av Alexander. Detta hind- rade dock inte Marina från att framföra sina tankar och åsikter om filmen och i sin tur, indirekt ifrågasätta Alexanders dominans. Deltagarna ifrågasatte också varandras språkliga formuleringar för att kunna hitta de bästa möjliga så att de skulle kunna skriva en tydlig text.
167