Om begreppet störningar

I sin avhandling Samtala både länge och väl - Deliberativ demokrati i tre

föräldrakooperativ och dess effekter på deltagarna har Annika Theodorsson

(2003) undersökt samtal i tre olika föräldrakooperativa förskolor med syftet att analysera hur samtalen förlöpte. Utifrån detta skapade hon en analysmo- dell och menar att den med lämpliga justeringar kan användas för att under- söka deliberativa samtal också i andra sammanhang. Själv använde hon mo- dellen för att analysera huruvida samtalen i de tre undersökta föräldrakoope- rativa förskolorna verkligen var deliberativa och vilka effekter ett deltagande i dessa samtal hade på individernas självbild och kunskapsnivå. Hon utgick från följande hypotes: ”deltagande i idealtypiska störningsfria deliberativa

35

samtal som alla berörda har tillgång till och i vilket det fattas beslut som ge- nomförs har positiva effekter i form av ökade kunskaper och mer positiv självbild hos de som deltar” (s. 95). Med hjälp av termen samtalsarenor (for- mella och informella) diskuterar hon vad det innebär att deltagarna har till- gång till olika samtalsarenor. Hon visar bland annat att de deltagare, som av olika anledningar inte hade möjlighet att vara med på de informella arenorna (alltså oplanerade möten), kände att de hade svårare än andra att ta plats vid de formella mötena samt svårare att ta upp frågor till diskussion eller att pre- sentera en avvikande åsikt. De som var aktiva på de informella arenorna in- kluderade inte heller alltid dem som bara deltog i samtalen på de formella arenorna. Studien visar ett tydligt samband mellan hur många informella are- nor deltagarna hade tillgång till och hur långa mötena blev. Långa möten hängde ihop med hur många och välbesökta de informella samtalsarenorna var. Många och långa informella samtal ledde till mer diskussion på mötena.

I fyra kapitel redogör Theodorsson (2003) för de teoretiska utgångspunk- ter som ligger till grund för hennes analysmodell. Det handlar bland annat om deliberativt deltagande där hon också använder begreppet störningar med vilka hon åsyftar de faktorer som hindrar samtalen från att vara deliberativa. Hon menar att störningar uppstår på grund av den asymmetriska makt som alltid förekommer i de sammanhang där människor möts. Theodorsson defi- nierar tre olika sorters störningar som kan bero på kontexten och då kan vara tillfälliga eller permanenta. De kan också bero på språkproblem eller på indi-

vider. De störningskategorier som hon nämner och som påverkar samtalets

deliberation har hon utvecklat genom att kombinera Deetz (1992), Ås (1982) och Räftegårds (1998) benämningar på dessa störningar. De är: ämnesundvi-

kande, pacificering, avbrytande, osynliggörande, förlöjligande och tolk- ningsföreträde. Störningarna påverkade negativt men på olika sätt. Antagan-

det att det skulle finnas olika grader av störningar stämde med Theodorssons resultat. Störningar som riktade sig mot en individ upplevdes allvarligare än de som drabbade allmänt. Självbilden påverkades mer av osynliggörande, ut- satthet för tolkningsföreträde och ämnesundvikande. Avbrytande bedömdes däremot inte som någon stor avvikelse från det idealtypiska deliberativa sam- talet i jämförelse med de nämnda störningarna. Deltagare som utsattes för

36

allvarliga störningar och blev osynliggjorda eller utsattes för ämnesundvi-

kande när de skulle framföra sina åsikter upplevde därför också att de inte

kunde vara delaktiga, sedda och inte heller tillfrågade eller lyssnade på. Del- tagare som blev bemötta med motstånd kände sig åtminstone sedda, eftersom deras åsikter inte negligerades helt utan också diskuterades. Alltså blev de illa sedda men ändå sedda.

Theodorssons framställning av informella träffar och dessas effekter på samtalen är relevant även för min studie och därför, med en koppling till Gut- manns och Thompsons (1996) andra princip publicity (offentlighet), vill jag undersöka om detta fenomen också förekommer i min studie och hur det i så fall påverkar studenternas deltagande i samtalen i klassrummet.

Allra intressantast för mig är emellertid Theodorssons olika benämningar på och beskrivningar av de olika störningar som hon, med hjälp av sina referen- ser, använder för att beskriva de faktorer som hindrar samtal från att vara deliberativa. Jag har också tagit hjälp av Lundberg (2008) och den störning han diskuterar i sin studie om deliberativ demokrati i en studiecirkel. Sido-

samtal, som Lundberg kallar det, innebär att en deltagare börjar tala trots att

någon annan fortfarande talar. Det kan vara ett uttryck för en viss hänsyns- löshet mot personen som fortfarande talar, men kan också leda till att den som lyssnar tappar fokus och inte längre vet vart han/hon ska rikta sin uppmärk- samhet. Sidosamtal är enligt Lundberg motsatsen till centrala samtal som är tillgängliga för alla samtalsparter (Lundberg 2008, s. 71).

Jag vill genom en vidareutveckling av Englunds modell relatera denna modell till olika störningar, det vill säga komplettera de deliberativa kriteri- erna med störningarna enligt Theodorsson och Lundberg och därmed under- söka möjligheter till respektive hinder från deltagande i deliberativa samtal. (Beträffande själva modellen se kapitel 5.) De sju benämningarna på stör- ningar som jag väljer att inkludera i min analysmodell är:

- Avbrytande (Ås,1982): att avbryta eller prata i munnen på någon an-

37

- Förlöjligande (Ås, ibid.): att behandla någon nedsättande. Man gör

sig lustig över någon utan att det finns grund för det eller påstår att det vad han eller hon säger är ointressant och oviktigt.

- Osynliggörande (Ås, ibid ): att behandla deltagare som luft, det vill

säga att en eller fler deltagare ignoreras systematiskt, avbryts eller överröstas.

- Pacificering (Deetz, 1992): att fly från ämnet. En fråga görs till något

så litet och trivialt eller stort och komplicerat att man inte förmår att ta i det.

- Tolkningsföreträde (Hedlund, 1996): att servera sina åsikter som

fakta. Alltså en eller flera personer ”tar sig rätten att definiera verklig- heten [...] ovidkommande frågor eller rationella beslut” (s. 95)

- Ämnesundvikande (Deetz, 1992): att definiera och bestämma vad som

ska eller inte ska diskuteras under ett samtal.

- Sidosamtal (Lundberg 2008): som innebär att en deltagare börjar tala

trots att någon annan fortfarande talar.