Frågan om i vad mån deltagarna strävar efter att komma överens refererar till punkt (b) i Englunds modell för deliberativa samtal. Här pekas det på skap- andet av en gemensam referensram där olika uppfattningar och åsikter ges utrymme och där deltagarna strävar efter att i slutänden komma överens, eller
162
komma fram till vad de inte kommer överens om och om hur de på sikt ska utveckla sina diskussioner. Det gäller med andra ord den gemensamma refe- rensramen för diskussion som jag berörde i förra avsnittet och som Englund (2004) kallar en ”diskursiv situation”.
Som vi kan se i analysen av samtalen i grupp 1 kring textuppgift 2 strä- vade deltagarna redan från början efter att komma överens om en gemensam tes. Det tog dock tid innan de hittade denna gemensamma utgångspunkt. Anna och Nadia hade helt andra tankar om vilken tes de skulle utgå ifrån än vad Juan hade från början. Efter flera diskussioner ansåg Juan att tankarna och idéerna framförda av Nadia och Anna var värda att tillsammans reflektera över, och att frågorna skulle kunna diskuteras ur andra synvinklar. Eller som Englund (2003, s. 69) har uttryckt det:
Det deliberativa samtalet resulterar potentiellt i specifika insikter som handlar just om att tolerera och respektera skilda uppfattningar och att temporärt komma överens trots att man har skilda uppfattningar. Deliberativa samtal innebär för aktörerna sam- tal om något som berör dem genom att skilda perspektiv kommer upp till ytan, pro- blem växer fram, att frågor ställs samt att det egna perspektivet därmed utmanas (Englund 2003, s 69).
Under diskussionen växte olika idéer fram. Det ställdes olika frågor ur skilda perspektiv. Deltagarna kom slutligen överens om hur de skulle gå vidare med sin gemensamt tänkta tes för att slutföra sin uppgift. Deltagare i en deliberat- ion kan alltså komma överens om de frågor som de diskuterar men de kan även komma överens om vad de inte kommer överens om. Detta anses vara viktigt i en deliberation. Att deltagarna i denna grupp var oeniga gjorde att de indirekt kom överens om vad de inte var eniga om, vilket gjorde att de förde samtalet framåt eftersom deras olika synsätt och uppfattningar gavs möjlighet
och utrymme, något som ledde till överenskommelsen om frågor som de inte
var överens om. Också London (2005) menar att deliberativa samtal syftar till skapandet av en gemensam grund för ömsesidig förståelse och till att uppnå konsensus eller åtminstone komma fram till temporär överenskommelse.
Att diskutera med andra som är olika oss själva är alltså viktigt i den deliberativa processen eftersom det faktum att människor är olika kan leda till att deltagare engagerar sig mer i att förstå varandra och utvidga sina tankar. Det gör att de blir villiga att hitta de bästa besluten som berör olika människor
163
i ett och samma sammanhang. Parker (2003) framhåller vikten av engage- mang och det gemensamma beslutsfattandet i samtal med olikartade andra ”diverse others”. Det är således viktigt med en process som leder till gemen- samma diskussioner där lyssnandet är lika viktigt som talandet. Att tillsam- mans fatta gemensamma beslut är också av vikt, särskilt i de frågor som re- sulterar i ställningstaganden som behöver lösningar.
Vad gäller grupp 2 och den andra skrivuppgiften hade deltagarna möjlig- het att framföra sina tankar och idéer i samtalen om denna uppgift. Masha och Sergei skapade under skrivuppgift 2 en gemensam grund för sina diskussioner redan från början och var inställda på att skriva en gemensam text. De disku- terade olika frågor beträffande innehållet i uppgifterna men också språkliga frågor och formuleringar diskuterades. Även under samtalet om skrivuppgift 1, när alla tre deltagare var närvarande, strävade deltagarna efter att komma överens.
Lösningen av problemet med att komma överens i grupp 3 i diskussionen om filmen Varg tog en annan riktning än hos de andra grupperna. I början lyssnade Alexander inte på Marina eftersom hon inte sett filmen och han tyck- tes anse att hon därför heller inte skulle kunna komma med några vettiga tan- kar och idéer om den. Alexander var också den som dominerade när det gällde att tolka instruktionerna som skulle följas. Jean däremot ansåg redan från bör- jan att Marinas idé om att det var budskapet i filmen som de skulle diskutera.
Frågan är hur studenterna skulle ha utfört sin uppgift om de inte hade getts möjligheten att deliberera om filmen i grupp. Alexander och Jean tyckte till att börja med att filmen var tråkig och innehållslös och att den inte tog upp något ämne som var intressant att diskutera eller skriva om. De hade kanske hållit fast vid sina tankar om filmen om det inte varit för Marinas förslag. Av den senare diskussionen framgick att man nu gemensamt tyckte att filmen tog upp ett ämne som är både omdiskuterat och omdebatterat i svensk media. Dessutom visade det sig vara ett ämne som deltagarna hade kunskaper om men som de dittills inte hade lyckats formulera eller komma överens om. Möjligheten att samtala om filmen resulterade i att studenterna utvecklade nya tankar och idéer om filmen ur sina olika synvinklar och utifrån sina erfa- renheter och kunskaper om de ämnen som filmen berör. De kom till och med fram till att de skulle se filmen än en gång. ”Vi har mycket att säga om filmen [… ] jag kommer inte ihåg mycket. Jag måste titta på filmen en gång till”, sa
164
Jean. Detta innebär att deltagarna i grupp 3 mot slutet lyckades skapa en ge- mensam utgångspunkt för samtalet med sakliga och relevanta argument som de alltså kom överens om efter sina livliga diskussioner. Tänkande i ett soci- okulturellt perspektiv ses inte som någon privat aktivitet utan som ett kollek- tivt samspel där individer approprierar nya erfarenheter och tankar och gör dem till sina egna (Wenger 1998; Säljö 2000, 2005; Wertsch 1991; London 2005). Något liknande säger faktiskt också Dewey (1916/1999) ur sitt pragmatistiska perspektiv.
Enligt Parker (2003) är det inte nödvändigt att alla deliberationer ska re- sultera i beslutfattande eller i en direkt handling. Det viktigaste är själva pro- cessen som leder till beslutsfattandet, det vill säga att diskutera de frågor som tas upp, överväga vilket allternativ som är bäst för alla berörda i ett och samma sammanhang:
Deliberation ends, therefore, not in action itself but in a decision to take a particular course of action. Forging that decision together, reasoning together, generating and considering alternatives together: this is deliberation. It is, practically speaking, a discussion with an eye toward decision making (Parker 2003, s 80).
Utifrån samtalsprocessen i de tre grupperna kan det sägas att studenterna efter flera livliga diskussioner lyckades skapa en gemensam referensram för sam- tal, den diskursiva situation som Englund (2004) talar om.