Utöver de diskussioner som förts kring förutsättningarna för att anordna utbildning för imamer på högskolenivå, finns även initiativ tagna bland landets folkhögskolor och studieförbund, vilka kom- mer att beröras närmare i det följande. Till att börja med redogörs dock kort för folkbildningens syfte och inriktning i Sverige.
Folkrörelserna och studieförbunden har traditionellt spelat en viktig roll för att stärka demokratins framväxt i Sverige.11 Studie-
förbunden växte fram under 1900-talet, och är nära förknippade med folkrörelsernas framväxt under samma tid. Den första folk- högskolan inrättades år 1868, och antalet folkhögskolor har där- efter ökat till 148, år 2009. Folkbildningen bedriver en omfattande verksamhet, och innefattade år 2008 bland annat omkring 276 000 studiecirklar, med 1,9 miljoner deltagare, samt ca 27 000 deltagare i långa kurser (från en termin till flera år), och ca 75 000 deltagare i korta kurser på folkhögskolor varje termin.12 Folkbildningen erbju-
der både Sfi och andra kurser i svenska. År 2008 deltog 3 062 invandrade med behov av särskilt stöd på grund av bristande kun- skaper i svenska språket, i folkhögskolekurser.
Syftet med folkbildningen har ända sedan den initierades varit att stärka människor som befinner sig i en utsatt position i samhäl- let genom fri och frivillig folkbildningsverksamhet. Till en början var det människor på landsbygden som hade detta behov, i takt med en ökande industrialisering och urbanisering; i ett senare skede var det arbetarklassen som behövde stärka sin position i samhället. Inledningsvis finansierade studieförbunden sin verksamhet helt på egen hand, och/eller genom de respektive folkrörelser som de till- 11 Rothstein, Bo (2002) ”Sweden. Social Capital in the Social Democratic State” i Putnam, Robert D. (Ed.) Democracies in Flux. The Evolution of Social Capital in Contemporary
Society. New York: Oxford University Press.
12 Folkbildningsrådet (2008) Årsredovisning med verksamhetsberättelse 2008. Se även www.folkbildning.se
hörde. Finansieringen övertogs sedan av staten, då studieförbun- dens samhällsnytta ansågs vara stor. Genom ett riksdagsbeslut år 1991 övergick folkbildningen från en relativt omfattande statlig styrning till målstyrd verksamhet, vilket medförde en ökad möjlig- het till självbestämmande. Även anslagen ändrades till ett samlat anslag, där staten endast anger anslagets syfte, varefter de olika aktörerna inom folkbildningen själva avgör hur syftet ska uppnås. Genom riksdagsbeslutet 1991 angavs också tre prioriterade mål- grupper för folkbildningens verksamhet, nämligen utbildningsmäs- sigt, socialt eller kulturellt missgynnade personer, invandrare samt personer med funktionshinder. Ytterligare två syften lades till genom ett riksdagsbeslut år 1998, nämligen att stärka och utveckla demokratin samt att bredda kulturintresset och en ökad delaktighet i kulturlivet. Dessutom angavs att arbetslösa skulle utgöra ännu en prioriterad målgrupp för folkbildningen.
I samband med 1991 års folkbildningsproposition (prop. 1990/91:82) argumenterades för att folkbildningen själv bör orga- nisera och administrera sin verksamhet inom de gränser som staten fastlägger. Utifrån denna målsättning bildades Folkbildningsrådet, som utgör en ideell organisation med både myndighets- och med- lemsuppdrag. Frågor om statsbidrag till folkbildningen (folkhög- skolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folk- högskolan) prövas av Folkbildningsrådet. Enligt Förordning (SFS 1991:977) om statsbidrag till folkbildningen, ska statens stöd till folkbildningen ha till syfte att:
1. stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demo- kratin,
2. bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livs- situation och skapa engagemang att delta i samhällsutveck- lingen,
3. bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
4. bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kultur- livet.
Som fastslås i förarbetena kan prioriteringen av specifika målgrup- per vara en fördel, men det finns också en risk att man därigenom befäster bilden av vissa grupper som särskilt svaga och i behov av särskilt stöd. För att försöka komma till rätta med detta föreslogs
därför att staten bör beskriva ett antal verksamhetsområden, ”som i särskilt hög grad utgör motiv för statens stöd till folkbildningen” (prop. 2005/2006:192, s. 24–25). Ett sådant verksamhetsområde är den gemensamma värdegrunden, för vilken det anges att:
Statens stöd till folkbildningen ska bidra till att grundläggande demo- kratiska värden som alla människors lika värde och jämställdhet mellan könen genomsyrar verksamhetens innehåll, former och organisation (Prop. 2005/2006:192, s. 25).
Ett annat verksamhetsområde av särskilt intresse för utredningen är det mångkulturella samhällets utmaningar.13 Detta verksamhets-
område beskrivs av regeringen på följande sätt:
Statens stöd till folkbildningen ska bidra till att dess organisationer medverkar till att människor med olika bakgrund möts, får ökad för- ståelse för varandra och utbyter erfarenheter sinsemellan så att utan- förskap, segregering, konflikter och diskriminering motverkas. (Prop. 2005/2006:192, s. 27).
I propositionen framhölls även betydelsen av att det mångkultu- rella samhället ges en starkare roll inom folkbildningens organisa- tion och verksamhet (Prop. 2005/2006:192, s. 30).
Initiativ inom folkbildningen rörande utbildning för imamer
Även om imamer i många fall har mångåriga högskoleutbildningar bakom sig finns det också praktiserande imamer med kortare utbildning i islamisk teologi, och imamer med bristande språkkun- skaper i förhållande till de krav som ställs för att gå en svensk hög- skoleutbildning. Med tanke på dessa imamers behov har det förts fram förslag till utbildningar bland några av landets folkhögskolor och studieförbund. Ett sådant initiativ har tagits av Sjöviks folk- högskola och dess filial Kista folkhögskola, som verkar för att den senare ska bli Sveriges första muslimska folkhögskola. Kista folk- högskola består i dag av drygt 60 elever med blandad etnisk bak- grund, fördelade på fyra klasser. Sjöviks och Kista folkhögskola har även lämnat förslag till en svensk imamutbildning på folkhögskole- nivå, som skulle bedrivas vid Kista folkhögskola. Avsikten med den 13 Övriga verksamhetsområden som nämns i förarbetena är: den demografiska utmaningen; det livslånga lärandet; kulturverksamhet; personer med funktionshinder; folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa (Prop. 2005/2006:192).
planerade utbildningen är att i en första fas fungera som en svensk påbyggnadsutbildning för redan utbildade imamer.
Ett annat initiativ rörande utbildning för imamer som tagits inom folkbildningen är studieförbundet Ibn Rushd, som bildades 2001 och, efter en inledande fas av samarbete med Studieförbundet Sensus, blivit självständigt och statsbidragsberättigat från och med den 1 januari 2008. Ibn Rushd verkar för att stärka muslimer i Sverige och för att sprida kunskap om islam till ickemuslimer. För- bundets vision är att islam ska vara en självklar del av Sverige.14
Utöver de ordinarie kurser som förbundet erbjuder har Ibn Rushd även utarbetat ett förslag till diskussionsforum för att bland mus- limska organisationer diskutera och förankra idén om en svensk imamutbildning. Avsikten är därefter att på sikt kunna gå vidare med de utbildningsförslag som man diskuterat sig fram till och kunnat enas kring.