Samtliga informanter uppgav att det fanns annat betydelsefullt stöd i deras närhet, förutom familjens, vänners och samhällets stöd. Detta övriga stöd var av individuell karaktär och blev i somliga fall det ämne som intervjun främst kretsade kring. Föreningsliv uppgavs utgöra en viktig grundstomme i alla informanters sociala
samhörighet med andra människor. Även politik och religion var av stor betydelse för flera informanter.
3.1 Föreningsverksamhet
Samtliga informanter var vid intervjutillfället medlemmar i ett flertal olika föreningar och hade sina kalendrar fulltecknade med evenemang som de regelbundet gick på. En av
informanterna menade att det inte fanns tid till att vara med i så många föreningar som hon skulle önska: Jag skulle gärna vilja vara med i SPF på sätt och vis också, men jag
anser inte att jag orkar med (fler föreningar. förf. anm.).
Många av dessa föreningar ordnade resor och olika gymnastik - och sportevenemang. Dessa evenemang uppgavs bland annat vara roliga och givande samt skapa en god gemenskap bland medlemmarna.
/.../ de ordnade jättemycket trevliga resor på somrarna. Jag brukade följa med ibland och fick mycket kontakter därigenom och reste mycket neråt Italien /.../
Informanterna berättade att de förutom att träffa vänner och bekanta inom dessa föreningar även utvecklades personligen genom studiecirklar och föreläsningar. Det ansågs vara nyttigt att vara med inom föreningsverksamhet då denna oftast stimulerade de som hade slutat förvärvsarbeta både till tankeverksamhet och till fysisk rörelse.
/.../ För att om man är, har slutat sitt förvärvsarbete så behöver man ju något annat som stimulerar och då har det ju varit ett föreningsliv. Och det är ju särskilt
pensionärsföreningarna. De gör ju ett jättefint arbete för att de har ju både tankeverksamhet och rörelse, vi har ju både gymnastik och annat.
Flertalet pensionärer uppgav att föreningarna hade en viktig stödjande funktion i deras tillvaro då de ofta medförde både kamratskap och nya intressen.
Detta med föreningarna betyder för mig personlig gemenskap. Man känner att dessa människor har man väldigt gott att lita på.
Jag tycker att föreningarna gör ett stort arbete. För om jag går till mig själv, när min make dog, så fann jag sådant stöd i föreningarna. Och jag blev liksom, det där hemska det gick bort och jag hade något annat att intressera mig för.
En av informanterna menade att det var synd att människor idag inte deltog i föreningsverksamhet på samma sätt som förr.
Föreningslivet idag går ju på sparlåga. /.../ Det kan jag förstå för många av de yngre människorna och de i medelåldern som behövs i föreningslivet de förvärvsarbetar ju nu och orkar inte gå ut mer på kvällen. /.../ De har så mycket annat.
3.2 Religiösa sammanslutningar
Två av informanterna var engagerade i kyrkoverksamhet och uppgav detta vara ett viktigt existentiellt och socialt stöd i deras liv. Informanterna uppgav att det var en trygghet att ha denna Gudstro.
Man vill ju att det hela skall vara en personlig sak, en personlig hjälp. Och här finns ju den kristna tron som jag hela tiden vill ha in och jag vill att den skall vara frivillig och att alla skall få en chans att känna det ungefär som jag gör.
Båda informanterna menade att det var ett stort stöd att man inom kyrkan umgicks och träffades över generationsgränserna. På detta sätt fick de ett socialt kontaktnät med en mångfald olika människor i varierande ålder. En av informanterna uttryckte följande upplevelser:
När den privata bekantskapskretsen tunnas ut känner jag att min kyrka betyder oerhört mycket för mig. För det första är det väldigt mycket unga människor i den som jag har kontakt med också. Så att det blir inte bara min ålder, även om det är dem man umgås med.
Informanterna menade att man inom kyrkan fokuserade mycket på social hjälp och stöd för människor både i det svenska samhället och i andra länder. De sociala aspekterna av den religiösa verksamheten upptog enligt en av informanterna en stor del av hennes liv och tillförde mycket då den skapade en känsla av gemenskap med medmänniskor.
Nu är det en liten grupp som vi kallar oss för syförening, men vi dricker mest kaffe och så rullar vi förband som vi skickar till Kongo. /.../ Ja det är så roligt att göra sånt där.
3.3 Politiskt engagemang
Flera av informanterna berättade att de var politiskt intresserade och uttryckte en vilja av att kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen.
Mitt medlemskap (i partiet. förf. anm.) har betytt mycket för mig eftersom jag naturligtvis har fått mycket erfarenheter under årens lopp. /.../ De har nog lyssnat på mig rätt så mycket tror jag och jag har haft goda kontakter med de politiska ledarna inom partiet. /.../ Jag har sagt precis vad jag har tyckt och de har satt värde på ärlighet alltså.
/.../ det kunde vara mycket, mycket bättre om politikerna och de styrande ville höra lite mera om det. Jag har alltid känt att jag ville vara med och styra lite.
Informanterna erfor att politikens stödjande funktion ofta brast då politikerna lovade saker de inte kunde hålla. En av informanterna uttryckte att äldre inte fick det stöd från politiskt håll som behövdes: Nej, jag tycker inte vi får det gehöret som vi borde få alltså
många gånger. /.../ det gör att man blir lite besviken på utvecklingen alltså. Man har svårt för att tro på någonting tillslut.
Det största problemet tycker jag är att politikerna har så svårt att lyssna på de äldre. De tar oss inte på allvar. Det är som om de som sitter i beslutande ställning i dag tror att de vet precis allting, trots att de inte har någon erfarenhet av hurdant det är att vara gammal.
Informanterna upplevde ett försämrat stöd från politikerna då de var ute mindre i dagens samhälle mot vad de var förr. Majoriteten av informanterna åsyftade att politikerna behövde vistas mer ute i samhället då människor behövde få reda på varför saker var som de var, samt att politikerna behövde få reda på hur saker fungerade i realiteten.
Politikerna är ute alldeles för lite idag mot vad de var förr. För det behövs så att man får reda på varför det är så och så.