Forskning och debatt

i den tidiga utvärderingsforskningen under 1960-70-talet hand- lar frågorna om utvärdering som systematisk verksamhet och dess koppling till forskarsamhället, om influenser från uSA och om målens och referensramens betydelse för utvärdering- ens inriktning, samt om metodologiska problem. Målrelaterad utvärdering spelade en central roll i den tidiga utvärderings- forskningen, och forskare som intresserade sig för pedagogisk utvärdering hämtade i huvudsak sin empiri inom ramen för statliga utredningar och utvärderingsuppdrag. detta kan ses som uttryck för att utvärdering och utvärderingsforskning (liksom pedagogisk forskning kan tilläggas) traditionellt har varit nära kopplad till staten och det politiskt administrativa systemets behov av utvärdering som underlag för beslut.

den metodologiska stridsfrågan i den tidiga utvärderingsforsk- ningen, särskilt på internationell nivå där uSA var ledande, ställde kvantitativa metoder mot kvalitativa (cook & reichardt, 198). i grunden handlade motsättningarna om skilda kunskaps- intressen och olika vetenskapsteoretiska forskningstraditioner. Begrepp som positivism, hermeneutik, fenomenologi och kritisk teori fungerade som vattendelare i debatten. i linje med en posi- tivistisk rationellt inriktad vetenskapssyn låg betoningen på test och kunskapsprov även om operationaliseringen av mål uttryckta i beteendetermer problematiserades. trots den kritik som fors- kare riktade mot det ensidiga bruket av kunskapsmätningar var det under 1970-talet alltjämt vanligt att analysera resultaten av genomförda insatser utifrån olika variabler och med statistiska metoder beräkna olika faktorers förklaringsvärde. kunskap om statistiska beräkningar hade också sedan länge ingått i grund- och forskarutbildning i pedagogik.

6.3.1 Ramar och processer i fokus

Snart vidgades perspektivet och allt fler pedagogiska forskare som intresserade sig för utvärderingsforskning argumenterade för en bredare samhällskritisk ansats i studier och utvärdering av utbildning. Pedagogikprofessor urban dahllöf framhöll redan i

slutet av 1960-talet nödvändigheten att vid utvärdering på sys- temnivå inte bara mäta kunskapsresultat utan även samla infor- mation om själva genomförandeprocessen. han visade hur fak- torer som tid, pengar och undervisningsgruppens sammansätt- ning sätter ramar och begränsar vad som är möjligt att uppnå. utfallet eller de uppnådda provresultaten måste därför relateras till såväl förutsättningarna som själva genomförandeprocessen. en sådan analysmodell gör det möjligt att förklara samspelet mellan olika ramfaktorer och förstå varför en del skolor lyckas uppnå målen medan andra misslyckas. Modellen förutsätter samtidigt tid för och kompetens i, att bruka kvalitativa metoder för insamling och analys av data.

Frågan om grundskolans möjligheter att nå sina mål analyse- rades också och pedagogiska forskare använde Basil Bernsteins modell för läroplansanalys där frågor som stod i fokus var för- skjutningen mellan stark klassifikation och inramning respektive svag klassifikation och inramning av undervisningens innehåll. relationen mellan skola och samhälle studerades och för analys av social- och kulturell reproduktion åberopades Pierre

Bourdieu och hans ”kapitalbegrepp” och teorier om sociala fält, positioner och dispositioner. Även osynlig pedagogik och den dolda läroplanen var uttryck som infördes i pedagogisk forsk- ning. en annan teoretiker var Michael Foucault, filosof och idéhistoriker, som väckte intresse bland pedagogiska forskare för sina historiska studier om disciplinering och maktutövning. intresset för kritisk teori tenderade samtidigt att förskjuta den pedagogiska diskursen mot ett makroperspektiv, vilket kritisera- des av skolans praktiker som ställde sig frågande till teoriernas betydelse för de konkreta problem som de mötte i klassrummet. Perspektiv blev ett begrepp för sociologiskt orienterade utbild- ningsforskare, och idén om aspektskeende bidrog till att utmana den vedertagna sanningen om att vetenskaplig forskning grundas på en neutral position vid val av problem och vid analyser och bedömningar.

139

6.3.2 Politik, värderingar och legitimering

under 1980-talet ökade intresset för utvärderingens värdemässi- ga och politiska aspekter. Även frågor som rör makt, legitimitet och rättvisa aktualiserades. kunskap och kunskapsanvändning, dvs. vad man lär sig av utvärdering och hur utvärdering kommer till nytta, blev nu också frågor på agendan. värderingsfrågan förs vidare i diskussionerna om forskarnas etik och behovet av etiska regler. utvärderaren skulle nu betrakta sitt objekt utifrån olika perspektiv och analysera inbyggda maktförhållanden i undervisnings- och vårdsituationer. Frågan om utvärderaren som advokat eller ombud för de maktsvaga har sedan dess fun- nits med i den utvärderingsteoretiska diskussionen, och argu- ment för att utvärderaren aktivt skall ta värdemässig ställning har uttalats allt tydligare (karlsson 2002, 2003b). Samtidigt har ledstjärnan för många utvärderingsforskare fortsatt att vara prin- ciperna om objektivitet, neutralitet och rationalitet. För dessa utvärderare är målsättningen att ge mening åt resultaten men förhålla sig neutrala i sina bedömningar. uppgiften är att leve- rera ett säkerställt underlag för beslut utan att befatta sig med besluten eller påverka politiken.

Frågan om utvärderingens legitimering börjar problematiseras under 1990-talet. tidigare skedde legitimering genom hänvis- ning till utvärderarens forskarkompetens och forskarsamhällets rationalitet. denna form av legitimering står fortfarande högt i kurs för myndigheternas syn på formerna för utvärdering. Samtidigt ställer ökad brukar- och kundbaserad utvärdering nya krav på legitimering. här blir det viktigt att visa att utvärdering- en tar hänsyn till olika behov, värderingar, viljor och handlings- mönster som kommer till uttryck på lokal nivå. legitimering måste ske i närkontakt med brukare och utvärderaren måste göra beskrivningarna av det som utvärderas så att brukarna kan känna igen sig i den bild som ges. Frågor om val av standarder, kriterier och vilka intressenter som skall medverka i utvärde- ringen blir också viktiga, liksom hur man kan väga samman olika intressenters resultat och vilka som ges röst i en sådan process.

Samtidigt med denna förändring förväntas utvärdering också ge underlag för beslut, visa om handlingar/insatser/program är nyttiga och effektiva och inte minst för att visa om insatserna ger värde för pengarna. det gör att mätbarhet i kvantifierbara termer aktualiseras som ett starkt krav hos beställare av utvärde- ring. Politikerna efterlyser statistik som visar i siffror om olika åtgärder och insatser får effekter, vilket i sin tur kan leda till att efterfrågan på databaser ökar hos statliga myndigheter.

6.3.3 Standardisering och ranking i marknadens tjänst

under det nuvarande decenniets första del har det dykt upp en del nya frågor inom utvärderingsfältet. internationell ranking mellan olika länders skolsystem är en sådan fråga. information om utbildningens resultat blir allt viktigare att redovisa och en stark trend är utvecklingen av utvärdering som del i en överna- tionell styrning, såväl inom som utanför eu. en målsättning är att åstadkomma en ökad standardisering. inom exempelvis högre utbildning pågår bolognaprocessen som avser att göra alla kurser jämförbara varhelst den enskilde studerande läser dem i europa och (väst)världen. Sett i detta perspektiv finns det en risk att internationell utvärdering reduceras till ett administrativt standardiseringsinstrument.

enligt den allmänna skolplikten ska alla barn gå i grundskolan och anvisas en plats av kommunen. i linje med ett ökat mark- nadstänkande har möjligheter att välja skola införts. Föräldrar och barn ställs inför en valsituation och inför beslut om skola vill man veta att verksamheten uppfyller kvalitetskrav och även staten måste kontrollera skolornas kvalitet. För att ge besked om kvaliteten blir utvärderingens uppgift allt mer inriktad på att övertyga om det rätta valet av skola och mindre på att göra en kritisk granskning. i varje fall inte mer kritisk än det som produ- centen kan vilja visa för att få legitimitet i kundens ögon, vilket inte sällan innebär att klädsamt meddela en viss kritik tillsam- mans med besked om att felen nu har rättats till.

141