Forskningsetiska aspekter och överväganden

Att genomföra intervjuer innebär som synes att det bland annat ska beaktas hur potentiella respondenter kontaktas, om intervjuguide ska användas eller ej, hur många respondenter som ska delta, hur intervjuerna ska anordnas och så vidare. Vid sidan av detta uppfattar vi det även som att forskaren, under hela forskningsprocessen, dessutom bör reflektera kring hur studiens respondenter och deras uttalanden bemöts och behandlas. Detta kan enligt oss ses som en fråga knuten till de forskningsetiska aspekterna av en studie varpå vi i det följande kommer att avsluta detta metodkapitel genom att presentera den samhällsvetenskapliga forskningens etiska riktlinjer i form av fyra krav (informations-, samtyckes-, konfidentialitets- samt nyttjandekravet) och hur dessa har beaktats i denna studie samt redogöra för etiska överväganden i relation till den så kallade fördelaktighetsprincipen.

Informationskravet

Det så kallade informationskravet innebär att potentiella deltagare har rätt att ta del av målet med forskningen samt informeras om innebörden av att delta i studien i fråga (Vetenskapsrådet 2002). I denna studie har detta krav beaktats dels genom att information om vår studie presenterades i det brev som skickades ut till berörda socionomstudenter (se Bilaga 1), dels genom att respondenterna innan fokusgruppsintervjun inleddes återigen informerades om studien samt vad det innebär att delta i en fokusgrupp. Liksom Trost (1997) påpekar bör forskare fundera över i vilken utsträckning som respondenter ska informeras om studien och dess syfte – att inte informera respondenterna över huvud taget skulle självfallet vara etiskt förkastligt samtidigt som alltför mycket information om studien i fråga skulle kunna resultera i att forskaren styr respondenterna och deras föreställningar kring det aktuella fenomenet. Vid författandet av denna studies informationsbrev valde vi således att presentera vår studie på ett sätt som överensstämde med studiens syfte utan att för den sakens skull bli alltför specifika. Baserat på Trosts (1997) rekommendation att inte styra respondenternas föreställningar valde vi att utelämna det faktum att studiens resultat skulle komma att studeras utifrån ett genusvetenskapligt perspektiv. Detta resonemang kring informationskravet agerade även

utgångspunkt då vi informerade respondenterna om vår studie innan intervjuerna påbörjades.

Samtyckeskravet

Vidare innebär samtyckeskravet att ”deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan” (Vetenskapsrådet 2002, s. 9) – att delta i en studie ska med andra ord aldrig vara påtvingat och deltagaren ska kunna avsluta sin medverkan när helst hen önskar. Även detta krav tydliggjordes med hjälp av vårt informationsbrev såväl som -samtal där vi påpekade att deltagande i vår studie var frivilligt och att respondenterna hade rätt att avbryta deltagandet när som helst under intervjuns gång. I övrigt uppfattade vi respondenternas visade intresse av att delta i studien som ett tecken på samtycke.

Konfidentialitetskravet

Konfidentialitetskravet innefattar i sin tur att deltagare i en studie bör utlovas så stor konfidentialitet som möjligt samt att respondenters personuppgifter inte ska vara tillgängliga för obehöriga (Vetenskapsrådet 2002). Detta krav beaktades bland annat vid den första kontakten med potentiella respondenter så till vida att vi, i syfte att bibehålla respondenternas anonymitet i mesta möjliga mån, publicerade studiens informationsbrev (se Bilaga 1) i två slutna internetforum. Dessa forum bestod, likt vi tidigare nämnt, av medlemmar som alla var socionomstudenter aktiva inom två specifika terminer varpå brevet enbart kunde läsas av personer som ingick i vår studies urval. I syfte att upprätthålla en fortsatt hög grad av konfidentialitet påpekade vi även, i samband med informationsbrevets publicering, att de studenter som var intresserade av att delta i vår studie skulle kontakta oss via ett personligt meddelande vilket inga utomstående hade tillgång till.

Liksom tidigare nämnda krav presenterades även konfidentialitetskravets innebörd i vårt informationsbrev samt då vi muntligt informerade våra respondenter. Det bör här påpekas att frågan om konfidentialitet är särskilt viktig i studier med fokusgruppsintervjuer som främsta datainsamlingsmetod i och med att forskaren aldrig kan utlova en hundraprocentig konfidentialitet vid intervjuer av denna typ – vad en deltagare väljer att berätta för utomstående efter att intervjun är avslutad kan nämligen aldrig kontrolleras till fullo av forskaren (Trost 1997). Innan fokusgruppsintervjuerna inleddes klargjorde vi att vi som forskare skulle komma att behandla alla uppgifter med största möjliga respekt för den enskildes integritet – vi berättade således att obehöriga inte skulle komma att ta del av det inspelade materialet, att materialet skulle komma att förstöras efter användning samt att all data som skulle komma att presenteras i vår uppsats skulle vara avidentifierad. Till följd av ovan nämnda problematik gällande fokusgrupper och konfidentialitet informerades respondenterna även om det faktum att vi aldrig kan styra över vad varje enskild respondent kan komma att berätta för utomstående. Vi tillade dock att vi, vid genomförandet av fokusgruppsintervjuerna, hade en förhoppning om att det som skulle komma att sägas även skulle stanna mellan deltagarna. Ingen av respondenterna motsatte sig denna uppmaning.

Nyttjandekravet

Det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet, innebär i sin tur att de uppgifter som samlas in i samband med en forskningsstudie enbart får användas inom just forskning och/eller uppsatsarbeten.

Detta krav resulterar i att forskare aldrig får låna ut eller sälja sin forskning till aktörer med icke-vetenskaplig avsikt såväl som att insamlade uppgifter inte heller får ”användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den enskilde” (Vetenskapsrådet 2002, s. 14). Nyttjandekravet har efterlevts i arbetet med denna studie och våra respondenter informerades skriftligt såväl som muntligt om kravets innebörd.

Fördelaktighet

Avslutningsvis har vi i arbetet med denna uppsats beaktat en princip som kan uppfattas ha beröringspunkter med alla ovan presenterade krav, nämligen den princip som benämns som fördelaktighet. Fördelaktighet innebär att ”risken att en undersökningsperson lider skada ska vara så liten som möjligt” (Kvale 1997, s. 110) och att forskaren därmed bör reflektera kring vilka konsekvenser som respondenters deltagande kan medföra för den enskilde individen. Kvale (1997) påpekar bland annat att alla intervjuformer löper en risk att uppmuntra respondenter till att dela med sig av sådan information som de sedan ångrar att de gav uttryck för. Att denna risk föreligger är något som vi har varit medvetna om vid genomförandet av denna studies fokusgruppsintervjuer på så vis att frågor av alltför personlig art har undvikits såväl som att följdfrågor som inleds med

”varför” inte har ställts. Vi har avstått från att ställa dessa typer av följdfrågor i och med att respondenter kan uppfatta dem som ett personangrepp – en fråga som inleds med ”varför” kan upplevas som ett ifrågasättande av den enskildes uttalande och kan därmed leda till att respondenten känner sig utsatt och tvungen att försvara den egna åsikten (Trost 1997).

Att på ovan redovisade sätt aktivt arbeta för att minska risken att respondenter far illa – genom att bland annat respektera de etiska kraven såväl som att följa principen om fördelaktighet – anser vi slutligen stämmer överens med den vid första anblick självklara men ändock så viktiga tanke som presenteras av Trost (1997, s. 92), nämligen att ”ingen forskning i världen kan vara så väsentlig att den får tulla på de etiska kraven”.