Forskningsetiskt utfall

Den forskningsetiska ståndpunkt som den föreliggande studiens har arbetat utifrån är universalism, vilket enligt Bryman (2012) innebär att inga etiska regler får brytas.

Inom den föreliggande studien har reglerna utgjorts av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Det har inom studien, i författarnas mening, inte brutits några regler kopplat till ovanstående principer, men beroende på hur strängt den universalistiska ståndpunkten väljer att tolkas kan det argumenteras för att det i ringare omfattning skedde vissa överträdelser. Även om dessa överträdelser mer handlar om utrymme för förbättringar än faktiska regelbrott tåls dessa ändå att reflekteras över.

Det skulle kunna ses som att det begicks överträdelser i informationskravet i samband med delgivande av information inför intervjuerna i den föreliggande studien. Även om informanterna redan tidigt och vid flertalet tillfällen fick information om studien och vad deras medverkan skulle innebära går det argumentera för att informationen inte var tillräcklig. I studien valdes det att begränsa informationen vid samtliga informationstillfällen med anledning till att den skulle bli mer lättillgänglig för mottagaren. En allt för omfattande information hade med stor sannolikhet varit väldigt svår att ta till sig både av kognitiva men även tidsmässiga skäl. Det valdes därför att göra denna överträdelse med förhoppningen om att deltagaren fick ta del av den viktigaste informationen för varje informationstillfälle. En möjlig lösning för att dela mer information hade kunnat varit att i samband med sammanfattningar dela ytterligare information för att möjliggöra fördjupning. Informanten skulle då ges möjligheten att själv välja djupet av information men ändå igenom sammanfattningen delges de mest vitala delarna.

Inför intervjutillfällen i den föreliggande studien undertecknades samtyckesintyg där informanten intygade att denne var införstådd med vad dennes deltagande innebar och därmed kunde samtyckeskravet täckas in. Problemet med detta var dels den problematik som togs upp i ovanstående stycke angående om informanten verkligen fått tagit dela av all information, men även att det potentiellt uppstår press på informanten att tacka ja när denne redan är på plats. Det blir med andra ord svårare att tacka nej till den information som delges när informanten är på plats än om ställningstagandet sker innan närvarandet. Det tåls även att tillägga att intervjusituationen var uppbyggd med en två mot en uppställning, det vill säga att informanten som var ensam fick genomgå intervjun inför studiens två författare.

Uppställningen kan potentiellt bidragit med stress hos informanten och därmed eventuellt påverkat samtalet negativt.

I samband med intervjuerna skedde ljudupptagningar vilka raderades efter genomförd transkribering. Raderingen av ljudupptagningarna skulle kunna ses som något ogynnsamt för möjligheten att kontrollera uppgifter i transkriberingen mot

originalkällan. Det fördes dock en mycket noggrann transkribering där ord för ord diktades vilket informationsmässigt ämnade kunna ersätta ljudupptagningarna.

Transkriberingarna innehöll inga namn eller andra uppgifter som kunde röja deltagarnas identitet. Genom att radera ljudupptagningarna kunde deltagarnas konfidentialitet säkerhetsställas och därmed stärka konfidentialitetskravet, vilket i slutänden värderades högre än bevarandet av ljudupptagningarna. Att ljudupptagningen raderades bidrog sannolikt även med en trygghet inför deltagande i studien då deltagarna inte behövde oroa sig för hur ljudupptagningar skulle sparas eller brukas.

Resultatet i den föreliggande studien har validerats genom att skickas till samtliga informanter som deltog i studiens intervjuer. Valideringen kunde stärka tillförlitligheten men även nyttjandekravet då informanterna fick möjlighet att ta del av nyttjade data i sin reella kontext. Informanterna hade möjligheten att konfirmera huruvida de ansåg att deras röst var närvarande och rätt framställd.

6. Slutsats

Syftet med den föreligga studien var att kartlägga vilka komponenter inom en spelifiering som initialt kan inneha betydelse för att skapa ett intresse hos användare att utforska kulturarv. Forskningsfrågan som studien ämnade att besvara var:

Hur kan spelifieringen för platsbaserade mobila applikationer som uppmärksammar kulturarv utformas för att attrahera nya användare och motivera dessa till användning?

Den föreliggande studien visar på att nyfikenhet och viljan att utforska är två drivande motivationsfaktorer för användning. För att trigga nyfikenhet kan externa triggers i form av kartnålar och/eller notiser användas. Kartnålar kan användas för att signalera att det finns saker att upptäcka och har potential att agera starka utlösare för nyfikenhet och viljan att utforska. Notiser kan potentiellt främja uppmärksammandet av kulturarv, men det är samtidigt viktigt att dessa är rätt utformade för att inte uppfattas störande.

En av de viktigaste delarna för att attrahera nya användare och motivera dessa till användning är att den information som presenteras om och runt kulturarven är meningsfull. Informationen som presenteras bör vara innehållsrik och potentiellt bildande då en stor motivationsfaktor är kunskapsbyggande. Informationen bör även vara välstrukturerad och presenteras i den ordning som är av störst betydelse för användaren. En ostrukturerad information sänker förmågan att ta till sig information, vilket kan leda till utebliven interaktion med delar av gränssnittet eller i värsta fall hela applikationen. För att främja en fördjupning kan tillständig bakgrundsmusik och/eller uppläsning av berättelser tillämpas.

Utmaningar kan användas för att attrahera nya användare och motivera dessa till användning, men måste upplevas tillräckligt stimulerande för att tillgodose det inre behovet av kompetens. En uppskattad form av utmaning visade sig vara frågesport.

Viktigt är dock att frågorna har en tydlig koppling till kulturarven, samt att det finns en varierad svårighetsnivå på frågorna.

Studien visar att möjligheten till att uppleva saker tillsammans, vänner sinsemellan genom gruppaktiviteter och inbördes tävlingsmoment motiverar till användning.

Social interaktion möjliggör en positiv påverkan användare sinsemellan, där vänner triggar varandra till att upptäcka kulturarv.

För att upprätthålla ett vunnet engagemang måste användaren inneha tid till handling.

En platsbaserad spelifierad applikation som tar upp för mycket tid genom exempelvis hög inladdningstid kan resultera i ett kortvarigt engagemang och utebliven användning. Användningen måste därför vara friktionsfri för att ett vunnet intresse till att utforska kulturarv ska kvarstå.