Forskningsläge

I detta avsnitt presenteras undersökningens forskningsområde. Forskningen har tre huvudsakliga fördjupningsområden som studien har tagit nytta av. För det första lyfts en övergripande översikt av folkskolans historia och dess organisering under 1900-talet. För det andra ges en redogörelse för forskning med ett differentieringsperspektiv angående skolväsendet. Slutligen har en fördjupning angående bedömning samt vilken typ av vetande/kunskaper som bedömdes gjorts.

Gunnar Richardson har författat boken Svensk utbildningshistoria skola och samhälle förr och nu och gör en övergripande och starkt översiktlig sammanfattning av skolans historia från medeltidens utbildningsbehov och bildningssträvanden till det skolpolitiska systemskiftet år 2005. Boken används främst för att skapa en historisk bakgrund för studien. Enligt Richardson är skolans utveckling tecknad i en medveten strävan att sammanfoga den som en integrerad del av hela samhället. Politiska, ekonomiska och sociala förhållanden fungerar som nödvändiga förklaringsfaktorer men även den allmänkulturella och vetenskapliga miljön måste i någon mån beaktas.¹ Som konsekvens av detta synsätt följer att skolans funktion och betydelse växlat under olika tidsskeenden allt efter samhällsstrukturens förändringar. Richardson sätter skolans relation till samhället mot två olika aspekter. Dels kan vi titta på skolan som en funktion av olika samhällsfaktorer, dels kan skolan betraktas som ett instrument där makthavarna medvetet söker förändra samhället i något avseende.²

Ett utmärkt komplement till Gunnar Richardsons bok är studentlitteraturen Utbildningshistoria författad av Esbjörn Larsson & Johannes Westerberg m.fl. och syftar till samma sak i relation till min undersökning. Att ge översakliga drag om hur folkskolan är organiserad under uppsatsens undersökningsperiod. Boken är en lättillgänglig presentation av och fördjupande resonemang kring det svenska utbildningssystemets historia.³

Rolf Helldin är docent i pedagogik och arbetar som forskare på Lärarhögskolan i Stockholm.

Helldin har författat boken Specialpedagogisk kunskap som ett socialt problem, En historisk analys av avvikelse och segregation och skriver själv att boken är en kritisk historisk studie av den äldre hjälpskolans etableringsperiod mellan åren 1910 och 1930. Bokens huvudsakliga avsikt är att resonera om ursprunget till de återkommande idéer och argument för och emot differentiering av elever från ordinarie normaliserade undervisningen som förekom under perioden. Helldin studerar dels ursprung utifrån de föreställningar som framträdande utbildningspolitiker hade om utbildningssystemets ansvar för beteendevarierade elever, dels beskriver och diskuterar Helldin hur det allmänpedagogiska och specialpedagogiska utbildningssystemets syn på differentieringsfrågor hör ihop med dåtida samhällets ideologiska trender samt traditionella kunskapsinriktningar inom dessa system.⁴ I kapitel tre redogör Helldin för hur hjälpskollärarkårens argument angående differentiering av elever i särskilda undervisningsgrupper såg ut, samt diskuterar Helldin hur man bemötte vårdnadshavarnas motstånd mot avskiljningsidén.⁵

1 Richardson, Gunnar, Svensk utbildningshistoria: skola och samhälle förr och nu, 7., rev. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2004. s.7.

2 Richardson, 2004, s.11.

3 Larsson, Esbjörn & Westberg, Johannes (red.), Utbildningshistoria: en introduktion, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015, s.29.

4 Helldin, Rolf, Specialpedagogisk kunskap som ett socialt problem: en historisk analys av avvikelse och segregation, HLS, Stockholm, 1997, s.9.

5 Helldin, 1997, s.35.

8 Gunilla Guvå är psykolog och specialist i pedagogisk psykologi samt fil.dr. i psykologi. Guvå har i avhandlingen Skolpsykologers rolltagande överlämning och hantering av elevvårdsfrågor likt Rolf Helldin närmat sig skolpsykologens yrkesroll ur ett historiskt perspektiv. Guvå har valt att begränsa sin beskrivning till utvecklingen av den skolpsykologiska verksamheten i Sverige genom olika läroplansarbeten. Guvå utgår från den kunskapssyn som sannolikt återspeglar rådande samhällssyn och värderingar i frågor rörande skolans syn på hur barn med skolsvårigheter skulle hanteras. Guvå ställer frågan: bör barnen integreras eller skiljas ut? Detta är en aktuell fråga ända från folkskolans tillkomst tills idag. Hur den skolpsykologiska verksamheten föreslås organiseras och faktiskt utformas hävdar Guvå kan ses som en spegling av det rådande synsätt i samhället kring differentiering av människor med olika typer av funktionshinder.⁶

Ytterligare forskare i temat är Tomas Kullshage som har skrivit Det ”efterblivna” skolbarnet Attityder kring sinnesslöa skolbarn och deras undervisning inom Sveriges allmänna folkskollärarförenings tidskrifter 1920–1956 där syftet med skriften kretsade kring att införskaffa sig en inblick i folkskollärarnas syn på sinnesslöa elever och deras undervisning genom att lyfta hur detta diskuterades, debatterades och behandlades i tidskrifter under den första hälften av 1900-talet. Uppsatsen har utifrån ett differentieringsperspektiv klargjort vilka attityder och åsikter som förmedlades i lärardiskursen och hur man stod i relation till de sinnesslöa som kollektiv. Undersökningen bygger på ett textanalytiskt tillvägagångssätt med hur debatten förändrats över tid. Resultaten visar att synen på de sinnesslöa barnen var ett samhällsproblem och hörde därför inte hemma i folkskolan. Det ansågs vara förnuftigt att avskilja de sinnesslöa från de ”normalt” begåvade barnen. Studien visar även att lärarna hade en exkluderande hållning gentemot de sinnesslöa.⁷

Avhandlingen Från hjälpskolelärare till förändringsagent svensk speciallärarutbildning 1921 - 1981 relaterad till specialundervisningens utveckling och förändringar i speciallärarens yrkesuppgifter skriven av Ulla-Britt Bladini har ett kort och konkret syfte och lyder som följande.

Avsikten med föreliggande arbete är att beskriva speciallärarutbildningens utveckling i Sverige 1921 - 1981 och att analysera denna utveckling i relation till andra skeenden inom skolan, främst specialundervisningens utveckling och speciallärarens förändrade yrkesuppgifter.⁸

Avhandlingen är uppdelad i två delar, dels en beskrivande del, dels en analyserande del. Kapitel två till fyra är en beskrivning av det historiska skeendet. Inledningsvis gör Bladini en beskrivning av framväxten och utvecklingen av specialundervisning. Fortsättningsvis framställs speciallärarutbildningens omfattning, utformning, innehåll och övergripande målsättning under 1921 – 1981. Avslutningsvis för den beskrivande delen gör Bladini en redogörelse för speciallärarutbildningen mellan 1962 och 1981. Kapitel fem till åtta behandlar den analyserande delen och innehåller en analys av speciallärarutbildningen i relation till specialundervisningens utveckling och förändring. Bladini har gjort ett försök att lyfta fram väsentliga drag i speciallärarutbildningens utvecklig och främst hur dess relation till

6 Guvå, 2001, s.30–31.

7 Kullshage, 2011, s.2.

8 Bladini, Ulla-Britt, Från hjälpskolelärare till förändringsagent [Elektronisk resurs] svensk

speciallärarutbildning 1921–1981 relaterad till specialundervisningens utveckling och förändringar i speciallärarens yrkesuppgifter, Acta Universitatis Gothoburgensis [distributör], Diss. Göteborg: Univ., Göteborg, 1990, s.4.

9 skolutvecklingen har synliggjorts.⁹ Forskningen kommer att lyftas ytterligare i samband med diskussions av studiens resultat.

Christian Lundahl har skrivit avhandlingen Viljan att veta vad andra vet där Lundahl själv skriver att undersökningen har sitt ursprung i en undran som växte fram ur resultaten från två utvärderingsprojekt om livet i skolan och skolan i livet.¹⁰ Begreppet vetande handlar enligt Lundahl om en intressesfär, eller en nisch, inom vilken aktörer deltar och kommunicerar runt ett gemensamt kunskapsprojekt. Bidragande för hur dessa kunskapsprojekt definieras eller omformuleras ligger i de olika aktörernas erfarenheter, förväntningar, perspektiv och auktoritet.

Lundahl argumentera för hur vetande är en del av organiserandet av lärandet i skolan samt av skolan i sig själv. Vetande är en uppsättning av begrepp, ord, kunskaper, information och regler som används i texter och vårt språkbruk inom den pedagogiska verksamheten. Begreppet vetande gör det möjligt enligt Lundahl att belysa hur olika tekniker och traditioner för rörelse bort från lärarkåren till andra aktörer som också hade intresse av att bedöma barn. En klinik är ett rum där ett subjekt omvandlas till ett objekt för vetandet genom metodiskt genomförda iakttagelser som dokumenterats. Individer omvandlas till siffror och betyg och görs därför kalkylbar. Enligt Lundahl kan lärarens bedömning och betygsättning av elever till viss mån vara ett exempel på detta, men lärarens personliga förhållande till barnen medför att bedömningen blir personligt påverkad.¹²

Det kliniska vetandet introducerades i skolväsendet genom 1946 års skolkommissions förslag om en skolpsykolog. Skolpsykologens främsta uppgift skulle vara att ta hand om beteenderubbade barn, med andra ord onormala barn, barn med skriv och läs-svårigheter, socialt missanpassade barn, svåruppfostrade barn, skolomogna barn, tröga och sinnesslöa barn.

Lundahl argumenterar för att det som händer nu kan ses som en typ av arbetsfördelning angående skolans ansvar för barnen, där skolpsykologen med hjälp av sina kliniska redskap och verktyg ansågs kunna rädda vissa elever från lärarens normalitetsanpassade undervisning. Går även att se det som att skolpsykologen räddade läraren från beteenderubbade barn. Ett annat argument för skolpsykologen är som Lundahl skriver ett bidrag till ett bättre utnyttjande av folkresursen, att så långt som möjligt ta vara på även riktigt små resurser. Med introduktionen av skolpsykologen i skolväsendet urskiljs därmed en grupp barn eller elever i ett gränsland mellan medicinsk behandling och ”hjälppedagogik”, det pekas ut att dessa barn skulle i längsta grand som möjligt inkluderas i skolan. De svagaste barnen ges ett visst värde, ett värde att försöka anpassa det pedagogiska arbetet till.¹³

Idag bygger utbildningssystemet till stor del på tanken om att elevernas förmåga att tillgodogöra sig kunskaper ska spegla sig i betygsättningen och framtida karriärval, samtidigt är utbildning en demokratisk rättighet för samtliga barn i Sverige oavsett bakgrund och individuella förutsättningar. Vi har i skolans värld skapat instrument och redskap att beskriva och förklara

9 Baldini, 1990, s.7–8.

10 Lundahl, Christian, Viljan att veta vad andra vet: kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola, Arbetslivsinstitutet, Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2006, Stockholm, 2006, s.1.

11 Lundahl, 2006, s.3–4.

12 Lundahl, 2006, s.226.

13 Lundahl, 2006, s.227–231.

10 vad som är normalt respektive onormalt eller avvikande. Dessa föreställningar har enligt Thom Axelsson i flera avseenden format samhällslivet redan från 1900-talets början och är särskilt påtagligt inom skolväsendets organisering och utformning. I avhandlingen Rätt elev i rätt klass Skola, begåvning och styrning 1910–1950 har Axelsson undersökt hur föreställningar om begåvning och intelligens gestaltades under 1900-talets början och vilken betydelse dessa förutsättningar fick för skolväsendets utveckling. Axelsson har lagt betoning på hur intellektuella synsätt och professionellas förhållningssätt påverkade skolväsendet. Axelsson har också uppmärksammat begåvningstester där han riktar mycket av sitt fokus mot. Vidare undersöks även de institutionella och sociala sammanhang i vilka begåvningstesterna ansågs som användbara.¹⁴

En av Axelssons teoretiska utgångspunkter handlar om makt. Axelsson skriver att makt och vetande är de som vid en speciell eller given tid bestämmer vad som ska anses eller betraktas som ett problem i samhället vid den angivna tiden. För att förtydliga lyfter Axelsson ett annat sätt att formulera sig vilket är att makten producerar sanningar som problem. Detta innebär inte att vem som helst i maktposition kan uttala vad som helst som sanning. Utsagan eller sanningen står i relation till dess position som den uttalats från. Därtill är det även av stor betydelse inom vilken arena som utsagan formuleras. Till exempel har domarens dom i rätten, läkarens diagnos på ett sjukhus och lärarens bedömning av en elev, en större betydelse om den uttalas från sin respektive institution och inte i ett frånskilt sammanhang. Således skriver Axelsson att för han blir det centralt att studera vilka kunskaper som formulerades som begåvning och hur denna kunskap användes vid sortering av skolelever.¹⁵

Att intelligensmätningar och tester ger möjligheten att kategorierna elever efter begåvning pekar ut både fördelar och nackdelar. Axelsson argumenterar för att om en individ blir kategoriserad efter sin begåvning finns risken att individen själv sätter gränser. Att individen tror sig inte klara av en viss utbildning eller skaffar sig en uppfattning om att hen inte är lämpad för vissa positioner i samhället. Perspektivet blir särskilt användbart vid en undersökning av utbildningssystemet. Inom skolväsendet blir individerna synliga i förhållande till olika institutionella arrangemang och framställs därmed dels som individer dels som kollektiv. Detta medför att det finns en bestämd ordning i hur vetandet eller kunskapen organiseras, både i avseende på kunskapen eleverna skall tillägna sig samt det vetande om eleverna som ordningen i sig bygger på.¹⁶